Första inlägget om Denandraresan

Den andra resan handlar om så mycket mer än om att resa.. fysiskt. Vi tar oss från en plats till en annan och utforskar världen som den är. Vi tar oss också ifrån normer och ser utanför det som någon annan har bestämt. Vi utforskar mer än det vi kan se fysiskt. Vi ifrågasätter.

Varför lever vi på det sättet vi gör?
Är det värt det? Gå på dagis, skola, jobba heltid, samma sak varje dag, samma rutiner, allt är så förutsägbart. Till vilket pris?

Nu har vi ställts inför ett ultimatum -fått oss en rejäl klackspark att göra det vi drömt om – då vi ifrågasatt något som är så heligt i detta land – som skolan.

Skolan är något som jag tycker alla föräldrar bör ifrågasätta. Uppenbarligen passar den inte alla. Det finns en mall för att göra alla lika (dåliga). Det finns en skolplan som är så detaljerad att det knappt finns något utrymme för alternativa skolor att göra något alternativt. Det finns också ett löfte som jag tyvärr upptäckt bryts alltför ofta – att varje elev ska bli mötas på deras egen nivå. Tyvärr är det INGEN skola av de som vi har besökt som lovat att de kan anpassa skolgången efter vår äldsta son  som är 4 år som vi lärde läsa när han var 1, och som just nu är intresserad av programmering och älskar att hålla på med multiplikationstabellen. Montessoriskolorna vi har besökt måste ju följa skolplanen så det som är själva kärnan i montessori och sudburyskolorna som vi vill att våra barn ska få gå på OM de ska gå i skolan – att få nörda in sig totalt i det de är intresserade av – det efterföljs inte i den svenska skolan eftersom det är schemalagda ämnen..suck.

I en svensk skola kommer han att skolas in till att bli likformig, till att bli stökig eftersom han kommer bli så fundamentalt uttråkad, där kommer han att indoktrineras i en del saker vi tycker är föråldrat eller rentav olämpligt, där finns det en risk att de som inte är som alla andra kan utsättas för mobbing för att han inte har rätt telefon eller kalsonger eller vad det nu är, där kommer han att TVINGAS gå i skolan även om han inte vill eftersom vi annars bryter mot skolplikten. Påföljden av att bryta mot skolplikten blir att få böta mer än vad man tjänar, så om man tjänar 100000 i månaden måste man betala 100001 kr. Kommunen har bekräftat att tingsrätten bestämmer att man ska tvingas betala såhär mycket. Om man inte skickar sitt barn till skolan kan socialen bli inkopplad och vem vet om de gör en Dominic Johansson style kidnappning då?

Om man ska tvingas till något måste det verkligen vara något man inte vill gå till, eller? Konstigt resonemang tänker jag. 2011 ändrades skollagen så att de få fritänkande föräldrar som ifrågasatte skolan antingen tvingades flytta utomlands eller böja sig och acceptera skolan som den är.

Flytta utomlands eller gå i den svenska skolan? Valet var lätt. Vägen dit lite svårare.

Men nu har vi äntligen sålt vårt hus, sålt nästan alla våra saker och ordnat så att vi är mobila i vårt företag och kan jobba varifrån vi vill bara det finns pålitligt internet. Något som vi har funderat på hur vi ska göra i många år men inte riktigt listat ut hur förrän vi ställts inför detta ultimatum.

Så nu finns det folk som gör de uppgifter som binder fast oss i kontoret, nu har vi inget hus att oroa oss över, nu har vi friheten att bo var vi vill.

“Vart ska ni flytta” frågan får vi flera gånger varje dag.

“överallt” är svaret.

Kanske lite radikalt för vår kultur i Sverige. Det är så inrotat i vår kultur att man ska bo och gå i skolan här och gå till ett 9-5 jobb. Men jag känner inte att det är radikalt, jag känner att vi tillhör en annan grupp av familjer, en slags världsnomader, som är entreprenörer som kan försörja sig var som helst, som hemskolar sin barn.. förlåt världsskolar. Som ifrågasätter ekorrhjulet.

“Var ska ni åka först?” blir frågan sen.

“vet inte” blir svaret då. Vi flyttar ju nästa helg och har inte bokat någon biljett. Finns en vag plan att åka till Indien för att kolla våra tillverkningar för www.mattor-online.se och www.hamaca.se och i Nepal för www.mypashmina.se eftersom vi skickat in passen för att få indiska visum. Men innan måste vi fotografera de nya hängmattorna från Colombia.. och då krävs det svajande palmer med rätt avstånd emellan som hänger över turkost vatten för att få bättre bilder än konkurrenterna.. då “måste” vi åka till typ Maldiverna eller Seychellerna eftersom det är påväg till Indien 🙂

Vad som händer sen är obestämt mestadels.. 3 månader ska vi bo i England för att kunna folkbokföra oss där, men annars har vi inga speciella planer.. Jo Bali! Bali verkar vara en världshub för hemskolande företagande expats! Vi får se!

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments