Kota Kinabalu på Borneo

Borneo

Jag vill berätta lite om vad vi har gjort i Kota Kinabalu som är en stor stad i delstaten “Sabah” på den Malaysiska delen av Borneo. Kota Kinabalu förkortas “KK” vilket kanske är lite kul. KK är ungefär lika stort som Göteborg och är en modern typisk asiatisk stad med lite skyskrapor och många affärer med kul teknik-prylar. Vi har shoppat lego i olika former, både “riktig” och billiga kopior som är ungefär likadana som den “riktiga” eftersom både vi och barnen gillar och bygga med det. Nu har vi samlat på oss så mycket så att Winstons resväska är full. Äntligen har vi tillräckligt mycket att bygga med. Vi köpte två stora paket med piratskeppslego som vi satte igång med direkt medan vi väntade på vår lunch.




Det finns en stor kinesisk befolkning så det finns många kinesiska affärer och restauranger. Känslan är lite som “Singapore för 20 år sen” ungefär. En stad som håller på att bli stenrik. Här är det mer bilar än motorcyklar. Det finns många shoppingcenter med dyra lyxbutiker. Det är lätt att undvika hettan där. 

En stor räka på vår promenad

Många kommer hit för att åka till nationalparken och bestiga Mount Kinabalu som är 4095 meter högt. Tyvärr var det en mindre jordbävning här och nu är parken stängd en månad. Inte för att det är någon fara utan för att berget är heligt och prästerna ska offra 8 vattenbufflar först och ha ceremonier.

                            
Utsikt över Mount Kinabalu från flygplansfönstret

Airbnb i Kota Kinabalu

Vi hade bokat rum på Airbnb för 200 kr hos en trevlig kinesisk familj. Vår värdinna Kah Lih körde oss till en lokal “food court”, en slags hall där det fanns många billiga restauranger. Vi bodde bara där en natt för dagen därpå flög vi till Sandakan. Kah li körde oss till söndagsmarknaden på morgonen.

Lite kitsch-gullig quiltad dekoration på el-uttaget hemma hos Kah Li

Söndagsmarknaden på Jalan Gaya (Jalan betyder gata)

Den som vill gå med i Airbnb och boka billigt boende i hela världen  kan boka på den här länken. Alla som klickar på min länk får $25 rabatt när de bokar med Airbnb första gången. Det går bra att dela med sig av länken. På Airbnb kan du hitta Kah Li’s listning i Kota Kinabalu om du också vill bo hos henne. Airbnb är “att bo på hotell fast hemma hos någon”. Det är ett billigt alternativ till vanliga hotell och vi använder det ofta för det är mer bekvämt som familj. Ibland finns det tom leksaker och lekkamrater till barnen och nästan alltid trevligt sällskap. Och när vi har velat vara ifred har vi kunnat hyra en hel bostad och få allt vi skulle sakna hemifrån som möjlighet till att laga mat och tvätta kläder. Om något går snett så ingår försäkring och hjälp från Airbnb.

Soluxe hotel 

Vi bodde 3 nätter i Kota Kinabalu på Soluxe hotel som är ett nyöppnat 4-stjärnigt hotell. Det kostade ungefär 250 kr per natt. Det låg ganska långt utanför centrum men vi valde det för de hade bra recensioner. Det fanns gratis transfer in till stan så det gjorde inte så jättemycket. Personalen där var supertrevliga och busade med våra barn. Rummet och poolen var trevligt. Frukosten var ganska äcklig. Hotellet hade nog asiatiska turister som målgrupp för det mesta som fanns att välja mellan var olika slags oljiga curryrätter och såna där svarta ruttna ägg som de gillar i Kina. Vi åt bara frukt och rostat bröd och flingor. Sista dagen sa de att de hade slut på allt det som vi brukade äta fast vi kunde se att de hade det i köket. Vi blev lite sura på det och sa till hotellchefen. Till slut fick vi våra flingor och rostat bröd fast brödet var mögligt. Efter att min man sa till dem igen gick de ut och köpte nytt bröd i affären bredvid. Min teori är att det här hände pga att folk blir sura när de blir hungriga när de jobbar med mat. Det är Ramadan nu och vi har verkligen märkt av att de är jobbigt för de som fastar när de serverar dem som inte fastar.

Hissarna hette “lift bomba” – det tyckte vi var lite kul

Shangri-la Rasa Ria

Sista natten bodde vi på Shangri-La Rasa Ria som är ett 5* hotell med ett eget Orangutang-reservat. Du kan boka det här hotellet på min länk här. Vårt rum förtjänade 5 stjärnor. Det fanns gott om plats att sova på, en egen terass med stort utomhus-badkar och fint badrum. Jag gillade att man fick lite skönhetsprodukter från L’Occitane. Frukosten var fantastisk. Det fanns ALLT man kunde tänka sig i buffén, till och med sushi och crepes med timjanshonung. Och för en gångs skull RIKTIGT kaffe. Under resten av Borneo-vistelsen har jag fått stå ut med pulverkaffe förutom när vi hittade Starbucks i stan. Buffén var nog en av de bästa hotell-bufféer vi har ätit på och definitivt värd 5 stjärnor också

Barnpoolen hade en liten och en stor rutschkana. Barnen var inte alls intresserade av Orangutanger vid det här laget så vi skippade besöket på reservatet. Det har också att göra med att folk hade skrivit att reservatet ingick i hotellvistelsen, det fick vi reda på att det inte gjorde så då skulle vi dessutom ha blivit 1000 kr fattigare. När man bor 5-stjärnigt ibland bara kan man drabbas av vad min man kallar “5-star-disease”. Dvs man har förväntningar på att allt ska vara superperfekt eftersom man betalar för det dyraste alternativet. Vi irriterade oss på att personalen inte var så engagerad. Det allra värsta var deras barnklubb. De hade en gräns på 5 år för att lämna barnen med deras personal, ändå var ungefär hälften av leksakerna bebis-leksaker och de allra flesta var plastigt billigt skräp som saknade delar och var trasiga. Pysselrummet hade låga småbarnsstolar och höga vuxenbord. Undrar hur de hade tänkt där. De största barnen som nästan var tonåringar kunde knappt nå upp till borden. Vi satt och jobbade i ett hörn och såg att personalen bara glodde och lekte inte med barnen. Min man lekte rätt mycket med våra och några andra barn. Inte en chans att vi skulle lämna barnen med personalen där. Den stora poolen utanför vårt rum var dessutom avstängd. Nåväl.

Winston och Henry hade fått en vattentät och stöttålig kamera. Vi testade den i poolen.

Kul att posera under vattnet

Barnfamilj som bor 5-stjärnigt – före och efter
Stranden på Shangri-La Rasa Ria. Vi tog med vår rese-hängmatta från Hamaca.se
 Den grunda barnpoolen
 
                                                                                                                                                                 
 Henry och jag gjorde en stoooor tunnel i sandlådan som man kunde köra grävmaskiner i.
 
Henry gillade piratskeppet

Maten i Kota Kinabalu

Vi förstår verkligen att det finns så mycket produktion av palmolja på Borneo, för det används flitigt i matlagningen. Maten här på Borneo känns som en blandning av det filippinska köket (som är något av det äckligaste vi vet – tänk dig en blandning av det värsta från det spanska och kinesiska köket med massa olja) och malaysisk mat. Det var jättesvårt att hitta mat som inte var så oljig och som inte var sönderstekt. Vi gav upp då det för det mesta inte fanns några andra alternativ. Flera gånger valde barnen flottig friterad kyckling och bläckfisk á la KFC då det inte fanns så mycket annat att välja bland. Jag och Paul åt mest nudlar och stekt ris. Det är stor skillnad på den balinesiska maten och maten här, det är ungefär dubbelt så mycket olja i maten här. Det syns tyvärr på befolkningen också. Det fanns jättemånga överviktiga, ungefär som ett asiatiskt USA. Ett par gånger hittade vi till food courts i shoppingcentrena, där vet vi att det finns sushi ibland. Det fanns 3 sushi-restauranger i Surya mall. Vi testade 2 av dem. Den ena som såg billig ut, hade mycket mayonnaise och friterat på sushin. Den andra som såg dyr ut hade massor att välja mellan som var som vanlig sushi. Jag åt sallad med sjögräs och min man åt soppa. Barnen åt 4 såna här tallrikar var som syns nedan.

Pojkarna tyckte det var så kul med rullbandet. De testade att lägga saker på bandet och tog reda på hur lång tid det tog att komma tillbaka. Vet inte om kockarna tyckte det var lika kul dock.

Kulturbyn Mari Mari

Vi besökte utställningsbyn Mari Mari som visar 5 olika etniska stammar och hur de levde traditionellt. Pengarna de får in hjälper till att bevara kulturen då de flesta stammar valt att leva modernt så som de flesta gör idag. Det får dem att känna stolthet och ger dem ett jobb.

                                         Det ingick lite roll-spel. Min man valdes ut till turisternas stam’s hövding och välkomnades av byns hövding här

 Efter uppvisningsdansen fotades alla turisterna med de som hade dansat.

Henry hittade en krokodil-skalle som låg i en grönsakskorg

Provsmakning av honung

Mini-bin i traditionell bambu-bikupa

Kvinna som förbereder en shot med ris-baserat alkohol för smakprovning


Vi flög tillbaka till Bali med Air Asia. Vi var minst sagt nervösa eftersom vi fick reda på att de som firar Ramadam här (vilket är ungefär 50% av befolkningen) varken äter eller dricker, inte ens vatten, från soluppgång till solnedgång, oavsett vad de arbetar med. Och när de väl får mat får de bara lite grann. Vi tog reda på att det står i Koranen att det finns undantag för de som befinner sig på resa. Personalen på vårt flygplan har isåfall misstolkat Koranen för Kaptenen och alla i besättningen utom styrmannen hade praktiserat Ramadam så utan att dricka eller äta. Hela familjen var faktiskt rädda under den här flygningen. Vi sa faktiskt till personalen. Det var tur att det inte var dåligt väder och att det inte var något tekniskt fel den här gången. Människor som är ansvariga för andra personers liv borde ta ansvar att vara så fokuserade som möjligt. Det är uppenbart att koncentrationsförmågan försämras om man är uttorkad och undernärd, man behöver inte läsa på om det för att veta det. Om det skulle ha uppstått någon incident tror vi faktiskt inte att besättningen skulle kunnat hantera det så bra. Samma kväll som vi flög kraschade ett flygplan i en annan del av Indonesien – just nu är det bekräftat att 141 personer är döda. Läs här .  Jag har inget emot att folk fastar så länge de inte tar någon risk med andra personer. Man äter för mycket ändå så det är inget konstigt med det. Jag hoppas att det kommer tillkomma någon lag så att det inte behöver uppstå någon olycka för att piloterna inte kan koncentrera sig. Nu är vi tillbaka på den vackra ön Bali där vi ska bo nästan hela juli. Jag flyger ingenstans mer tills att det är färdigfastat.

Utsikt över den mer än 3000 m höga vulkanen Kintamani på Bali

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

1 Comment
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Anonym
Anonym
8 years ago

Hej! Vi är en familj med en dotter på 1 år som funderar på att avsluta våra resa i Sydostasien med två veckor på Borneo. Oroligheterna i landet gör att vi har lite second thoughts. Vi googlade lite och hittade din blogg eftersom ni nyligen har rest just på Borneo med barn :). Skulle vilja fråga dig hur ni upplevde tiden på Borneo och om ni kände er trygga? Hur gick tankarna för er innan ni for iväg? Vi vet att det enligt UD är ok att vara på västsidan, men känner ändå någonstans osäkerhet eftersom kidnappningarna har trappats upp… Read more »