söndag 16 augusti 2015

Därför är skolplikten omoralisk

Om du inte har redan har läst mina artiklar "Vem som äger barnet", och om "icke-aggressionsprincipen" så kan det vara en god idé att läsa dem först.
Man kan ana oråd redan av att bara tänka på själva ordet "skolplikt" då stater ofta maskerar omoraliska handlingar med påhittade ord. Ett praktexempel på tvång mot barn är just skolplikten.




Läroplanen som varje skola ska följa (även friskolor - vilket är bullshit för att få det att låta som man har ett val) talar om nästan exakt vad skolorna ska lära barnen eftersom skolan ska vara "lika för alla". "Friskolorna" kan därför inte följa sina filosofier helt och hållet och vissa skolformer är överhuvudtaget inte tillåtna i Sverige. Ett exempel på detta är demokratiska skolor som är ett steg ännu längre bort från montessori där individen får syssla med det som han eller hon är intresserad av och där denne endast begränsas av skolans starka demokrati och ansvarstagande. Demokratiska skolor är utmärkta plattformar för att få en moralisk kompass i gemenskapen vilket säkerligen är den största anledningen till att de inte är tillåtna i Sverige. Tvärtom ska de blivande samhällsmedborgarna stöpas i samma form för att passa in i statsapparaten.
Om man inte passar in i skolan är det "tough shit". Är man för smart får man inga utmaningar - Istället för att ta vara på resursen kan skolan göra att eleven i fråga blir stökig för att han eller hon inte får några utmaningar. Om man inte lär sig så snabbt som skolans program säger kommer man efter ännu mer. Skolan tar inte hänsyn till ålder och kunskapsnivå även om det står om det i skolplanen. Jag och min man har redan frågat ett 20-tal skolor och hört med många familjer som inte fått skolplanens löften uppfyllda eftersom skolorna inte "har resurser" till det. Det är klart att INGEN lärare kan lära ut ett 20-tal individer med olika intressen och kunskapsnivåer på ett sätt som är optimalt för dem. Om man ska gå i skolan ska man alltså passa in i den snäva mallen för att kunna vara framgångsrik. Och passar man inte in så gallras man ut socialt genom mobbing eller genom att få dåliga betyg.

Felaktigt kallas den svenska skolplikten för "barns rätt att gå till skolan". Flera gånger har jag försökt få ett svar från Skolverket och kommunen när jag frågat om hur de tänker när barnen inte vill gå till skolan. Jag antar att det är av ovana av att bli ifrågasätt som de gång på gång har sagt samma sak till mig; att det är alla barns "rättighet" att gå till skolan. 

Det motsäger sig alltså totalt: Om man inte har rätt att välja bort det är det ingen rättighet utan ett tvång. Alltså vore det rätta namnet för det här vara skoltvång och inte skolplikt. Plikten att skolas är dessutom ingen plikt om att lära sig utan just plikten att skolas in i systemet. Om det hade handlat om en plikt att lära sig hade det döpts till läroplikt som det görs i vårt grannland Finland som har betydligt bättre skolresultat och fler valmöjligheter för barnen som till exempel hemundervisning. I Finland är det viktigare att man lär sig snarare än att man har närvaroplikt. Skolplikten bryter mot icke-aggressionsprincipen. Det bryter också mot FN's konvention artikel 26 om rätten till att utbilda sina barn och tvingar de familjer som inte vill följa skolplikten i exil.


Den dolda agendan


Redan på BB och BVC följer de instruktionerna till punkt och pricka om hur barnet ska matas och sövas vilket är en plan för att göras redo för förskolan (och skolan) där föräldrarna uppmuntras till ett för tidigt amningsavslut och till sömnmetoder som är skadliga mot barnet, samt till att placera det i förskola långt innan barnet är redo för att lämnas med andra personer. Planen är att bli samhällsmedborgare som passar in i den svenska statens mall och inget annat.Den som gör annorlunda ses som konstig. Och här menar jag den som gör annorlunda med saker som är naturliga för barnet, så som att amma det så länge det vill, att låta barnet tillvänjas vid mat själv (baby led weaning), som att samsova, som att söva det med amning, som att hjälpa det att utföra sina behov istället för att tvinga det att göra det i blöjan (elimination kommunikation), att bära det i sjal och andra ergonomiska bärdon och även långt efter att det har lärt sig att gå, och till sist att föredra umgänge med sitt barn snarare än jämnåriga. Att bli förälder kan alltså bli en rejäl kalldusch i verkligheten när man upptäcker att så många gör som de lärt sig och sätter sig själva framför sina barn.

Även om skolplikten idag gäller från 7 års ålder finns det med den nuvarande regeringen planer på att den gälla upp till 18 års ålder från 2018. Det har även varit på tapeten att skolplikten skulle gälla från 6 års ålder.

Den onda cirkeln

Sverige är känt för att ha en, för andra länder, avundsvärd "generös" föräldraförsäkring. Svenska föräldrar lämnar dock ifrån sig barnen betydligt mer än den stora massan gör i världen utanför. De styrs av staten in till att göra detta eftersom de inte har råd att vara med sina barn och ha kvar samma ekonomiska levnadsstandard då de måste "behålla sin SGI" och betala skatt. Statens subventionerade förskolor gör att familjer automatiskt väljer att arbeta och lämna bort sina barn för att få det att gå runt. De få som väljer bort bekväma inkomster för att leva på mindre och få tid med sina barn ses som udda.

Det som möjliggör till den onda cirkeln att separeras från sina barn tidigare än vad de är emotionellt och biologiskt mogna för är precis det att man först blir rånad (i form av skatt) och att staten sedan bestämmer att den "betalar" större delen av räkningen för en förskoleplats (ungefärlig kostnad för familjen är ca 1500kr/ månad - verklig kostnad är runt 12000kr) och att man straffas ekonomiskt (SGI) om man inte placerar barnen i förskola.

Om man inte håller med skoltvånget, vare sig det är av skälet att det just är omoraliskt att tvingas till skolan eller om man tror att man gör ett bättre jobb själv (vilket jag tror de allra flesta kan med skolan som den ser ut idag) eller vad man nu har för andra skäl, så straffas man på följande sätt:

- Man blir rånad på skatten som finansierar skolgången som man inte har valt för sitt barn.
- Man får böter som är anpassad efter sin inkomst så att man inte ska klara av att betala dem.
- Om man inte betalar böterna tar staten det man äger och fängslar än.
- Om man har otur blir ens barn även kidnappat - har du hört talas om Dominic Johansson?

Om det hade varit frivilligt att gå i skolan och det hade funnits ett verkligt utbud som inte begränsats av vad och hur en stat tycker att vi ska lära oss och detta i sin tur inte hade finansierats med bestulna medel hade det inte alls varit omoraliskt. Läs gärna vidare om det här i Jens Pedro de Pedros briljanta artikel om varför skolan inte kan reformeras. Det här är alltså verklighet i Sverige - ett land där dess medborgare i stort sätt verkar vara allergiska mot systemet som fördärvar våra barn och som begår finansiellt självmord. (se bara hur kronan har dalat och hur statsskulden växer)

Tycker du att texten var intressant? Dela hemskt gärna med dig av inlägget om du vill tipsa någon annan. Tycker du att något som jag skrev var svårt att förstå eller har synpunkter? Kommentera gärna i kommentarsfältet nedan så svarar jag.

5 kommentarer:

  1. Hej, mycket intressant och jag samtidigt naturligtis bedrövligt. Jag såg detta via denspontanvarldsordningen.
    Jag vill tipsa om att jag just gett ut en bok som jag är övertygad om att du kommer att tycka om. Tanken, och ofta effekten, är att när man läst den ska man ha insett att offentlig skolgång omöjligt kan fungera. Jag skriver lite grand om min bok på min blogg med länkar till två andra artiklar.
    http://www.undertallen.se/2015/11/min-bok-om-skola-och-utbildning-om-de-enda-satten-att-losa-vara-problem/
    Erik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Erik, Jag är absolut nyfiken på din bok och idé. Lite förvånande och kul att se att det finns en svensk som skrivit bok om det - tänker bara att det är en sådan kontrast mot mina erfarenheter där de flesta verkar vilja rättfärdiga skolan till varje pris. Finns den som ljudbok eller e-bok?

      Radera
  2. Jag tycker det är viktigt att använda rätt ord i rätt sammanhang. Många gånger används ordet rättighet, när det handlar om ett privilegium. En rättighet är något man föds med och som inte kan tas ifrån en. Rätten till frihet, att inte bli skadad av andra (fysiskt eller på andra sätt). Ett privilegium är något någon annan förser dig med, och därmed även kan ta ifrån dig.

    Ordet rättighet har missbrukats så länge nu att ordet privilegium knappast är något någon vet vad det är. Exempel: "Rätten" till bidrag, skolgång, sjukvård etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad jag menar är att det inte är en rättighet om man inte kan välja bort det. Mitt barn vill alltså inte ha den rättigheten...då straffas man. Hur menar du att det är ett privilegium då?

      Radera
  3. Det var väldigt bra skrivit och de har vi själva insett sedan några år tillbaka

    Jag bor på Åland och har hemundervisning med vår yngsta son efter 2 år i skolan så ser skillnaderna det blivit för honom

    Han har speciella behov också som tyvärr inte togs hänsyn till i skolan så märker stor skillnad sedan vi haft hemundervisning hemma i 2 år

    SvaraRadera