måndag 3 augusti 2015

Hejdå Bali och hej Johor!

Den här vyn i Ubud gjorde det ändå acceptabelt att jobba extra obetalt på sätt och vis.

Det har varit tyst ett tag.. mest eftersom jag helt enkelt inte haft tid eftersom vi har haft alldeles för mycket jobb då vi jobbar dubbelt eftersom vår ordinarie medarbetare har semester och sedan hade ändrat den överenskomna tiden så jag måste göra jobbet på resande fot vilket är omöjligt att göra på ett bra sätt. Det suger. Verkligen.

Den som ger jobb har ingen semester och den som får jobb får 5 veckors betald semester medan den som ger jobbet får anställa någon annan (vilket inte funkar för oss), stänga (vilket är en väldigt dålig idé eftersom det är högsäsong för våra hängmattor men visst, jag kan ju skita i det) eller sköta jobbet själv vilket är vad vi båda gör just nu för att inte skada verksamheten. Det är dealen man får i Sverige och jag är en född entreprenör som inte passar som anställd så det får vara så  Det är en massa andra dealer för de som ger jobbet som den som är anställd kanske inte vet om som också är helt ologiska. När man anställer någon betalar man som arbetsgivare egentligen ungefär det dubbla än vad den anställda tror att den får i lön (i form av arbetsgivaravgifter och sociala avgifter och sånt). Det är verkligen inte konstigt att det inte finns så mycket jobb i Sverige. Jag skulle så jättegärna vilja anställa fler för det finns verkligen för mycket jobb för mig i min verksamhet men får hålla mig till att göra det utomlands på de sätt vi kan där man inte straffas för det lika mycket. Med den nuvarande politiken dessutom (de höjer arbetsavgiften för unga nu) har det gjort att lagret som hanterar våra ordrar i Sverige måste stänga eftersom de inte får det att gå runt delvis pga det. Heja dig, Löfvén, nu finns det ännu mer arbetslösa i Sverige! Och nu måste jag lägga ner en massa tid och pengar på att hitta nytt lager igen. Men äsch, ska inte gnälla mer på det. Vi har aldrig varit mer fria än vi är nu.

Så vackert längs med vår stig

Så vi lämnade det lilla paradiset Ubud på Bali för vårt visum gick ut. Det är så lugnt, tryggt och vackert där. En väldigt speciellt stämning. Strax innan vi åkte firade de balinesiska hinduerna Galungan och Kunigan vilket är ett 10 dagar långt firande när gudarna besöker jorden, som är var 210:e dag. Människorna ger "offergåvor" (Canang Sari) till gudarna varje dag. Utanför husen smyckas det med såna här ståtliga bambusvansar. 

En "bambusvans"


Offergåvorna ligger utspridda vid statyer, och ingångar till husen och i tempel och lite överallt längs vägen. Det är små korgar i bananblad med ris, blommor, någon kaka eller godis och kanske rökelse. Jag har sett orökta cigaretter i några med. Winston och Henry hittade två tomma skålar från övergivna offergåvor. De samlade ihop blommor som låg på marken till sina egna offergåvor. Winston gav sin till damen i tvätteriet. Hon blev jätteglad.

Utsmyckning för Galungan vid en ingång till ett hus

Barnen gick i tåg på gatan med instrument, parasoller och utklädda till "Barong"



I Ubud träffade vi och inspirerades av Ulrika och Pontus som har bloggen Ankorpåvift. Vi har en liknande världssyn så det var skönt att kunna prata av sig. Jag ska berätta mer om ickeaggressionsprincipen en annan gång. Sista gången vi träffades i Ubud åt vi på Sushirestaurangen "Rouge". Den har en fin trädgård som barnen kan springa runt i. Den drivs av fransmän. Den ena var riktigt otrevlig (han gillade inte barn och sade till mig när Winston hade tagit Henrys sak och Henry reagerade genom att skrika till) och den andra var ursäktande och smörade för oss då de förstått att den förstes beteende inte var ok. Jag vet inte om vi går dit igen. Iallafall. Gott med sushi och bintang-öl. Ulrika och Pontus for till Singapore för att att få nytt visum till Indonesien och vi träffade dem igen i Kuta dagen innan vi reste vidare. De blev intervjuade i Frihetsfaxen där de berättar deras spännande historia, lyssna här.

Finaste bladen som klättrar på huset som vi hittade under en av våra promenader nära vårt hus. 

På våra promenader stötte vi på såna här coolingar.

Stigen från huset till bilvägen. Här fanns ingen trafik förutom enstaka motorcyklar.


Pojkarna har gått på summercamp i Spring school som är en slags kreativ pysselskola. Här har Henry byggt en stad av träbitar och målat den. Vi vill åka tillbaka till Ubud igen någon gång snart. Då ska pojkarna få gå på Spring school om de fortfarande vill. De gillade Spring school jättemycket. 

En "stad"

Några andra projekt från Spring school

Henry låste in sig i badrummet i vårt hus. När jag fick upp dörren upptäckte jag att han tagit med sig saker från köket och lagade "tampong-soppa". Han hade även tillsatt Dior-mascara och läppbalsam samt spridit ut innehållet i min necessär. Äsch det gjorde inte så mycket. Jag är glad över mindre packning och att jag har kreativa söner.

"Tampongsoppa"

Vi anställde husägaren Made's äldsta dotter Ilo (16 år) som nanny under hennes sommarlov. Då var även de yngre syskonen med. Det blev betydligt mycket bus än när vi hade Shanty (som slutade eftersom hennes pappa dött). 

Hängmattebus på plattformen

Vi sade adjö till Made och hans barn innan vi for till Kuta

Jag saknar redan det goda kaffet på Bali. Och att man får en liten överraskning i det ibland.

Förra veckan åkte vi på söndagsutflykt till Sanur till ett lekland som heter "Peek-a-boo". När vi gick ut ur leklandet var det en som frågade mig om jag var svensk varpå jag sa ja varpå hon frågade om jag var Caroline King och hade bloggen Denandraresan. Vi blev helt paffa. Det visade sig att det var en familj som hade åkt till Bali för att de läst min blogg och nu träffades vi mitt på gatan i Sanur fast vi bodde i Ubud. Det var hur coolt som helst. Vi ammade varsitt småbarn på restaurang medan vi åt och pratade amning och föräldraskap. Så mysigt!

Amning är något av det vackraste jag vet

Dagen innan vi flög till Singapore bodde vi i Kuta på samma hotell som Pontus och Ultika. Det heter "Agus beach inn" och är ett trevligt och billigt alternativ för en familj. Boka gärna från min länk så får jag en liten %. Vi hade 3 stora sängar på rummet och 5 minuters promenad till en fin o-turistig strand där det fanns fiskebåtar att leka i.




Nu är vi i Johor. Vi flög till Singapore från Bali. Flygningen var fruktansvärt otrevlig. Bredvid mig satt en fransman och hans flickvän. De gömde sina mobiler när personalen sade till folk att stänga av sina mobiler när planet skulle lyfta. Jag vet inte hur säkert eller osäkert det faktiskt är men det gjorde mig väldigt nervös att de använde dem eftersom jag varit med i en flygolycka och jag gärna ser till att säkerhetsföreskrifter följs för att minimera risken för en olycka. Så jag frågade honom på artigaste engelskan om man skulle kunna stänga av den när planet skulle lyfta varpå han sa "you should watch yourself" på ett riktigt aggressivt sätt och pekade på sin vältränade spända biceps, som om han föreslog att han skulle smocka till mig. Jag sade till personalen och fick byta plats. Han var en riktigt äcklig typ så jag sa att han säkert skulle vara hotfull mot dem om de sade till honom. Egentligen borde en sån där typ ställas till rätta men jag lämnade det. Jag orkar inte med att bry mig om såna otrevligheter. Jag är rätt säker på att det där franska paret också hatar barn eftersom barnen inte direkt håller samma ljudnivå som vuxna och frågar nyfiket om allting så han måste ha samlat på sig sitt hat och reagerat på mig. 

När vi kom fram till Singapore fick vi 3 felaktiga råd om bussen till Johor och irrade runt 2 timmar innan vi faktiskt kom iväg. Bussen fastnade i trafiken och vid gränskontrollen när vi gick av för att få stämplar i passet lämnade den oss. Åk inte med Transtar (som rekommenderas av flygplatsen Changi)
Det tog 5 timmar istället för 1. Det slutade med att vi kom fram utan att barnen fick någon riktig middag vid 21.30. Dagen därpå var vi helt slut. Det enda vi gjorde var att besöka "Digital valley" i Danga mall - ett shoppingcenter för elektroniska saker. Där fanns även ett toppenbra "tyst" lekland där man kunde leka affär och läsa sagor. Vi åt middag i en restaurang för 10kr var.

Vi gick på Legoland vilket vi hade lovat barnen sedan vi var i Johor förra året och de verkligen ville gå dit. Det var lite av en flopp eftersom vi köpt biljetter innan (och det är svindyrt och går inte att boka om) och Henry gjort illa sin tand och Winston blivit matförgiftad på hotellet och kräkts hela natten så vi gick dit ändå en stund eftersom vi lovat dem. Vi spenderade förmiddagen ho
s tandläkaren (nu ser det bättre ut men vi håller koll på det då tanden är lös) och Winston var inte på humör så på legoland åkte vi inte på några attraktioner förutom ett tåg och pojkarna ville leka med lego i "Lego academy" istället så vi gjorde det. Vi var där 3 timmar istället för en heldag.




Vi hade också bestämt en träff med vänner som vi lärt känna förra året som hemskolar som bara kunde den dagen när vi var där. De ordnade en träff där det kom flera utvandrade Singaporeanska familjer. Vi stannade bara en liten stund tyvärr eftersom den dagen blivit så tokig och vi inte orkade mer. Igår tog vi det lugnt. Idag har vi bytt hotell. Jag bokade flygplatshotellet två nätter. Orkar inte med mer oljig Malaysisk mat och vill kunna bo billigt och laga mat själv. På hotellet serverar de olika currys till frukost.. med torkade fiskyngel! blä.Vi är sugna allihop på Thailändskt. Vi måste dessutom vara i Bangkok om 6 veckor eftersom vi har en flygbiljett därifrån då. Nu har jag köpt flygbiljetter till Koh Samui till imorgon. Såhär reser man på familjen Kings sätt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar