Perspektiv på ett sönderturistat Koh Samui och motsatsen Surat Thani

Vi har lämnat Koh Samui efter att ha varit här i nästan 2 veckor. Koh Samui är en ö som vi har blandade känslor för. Det är en av Thailands mest populära turistdestinationer. För ett halvt sekel sedan var Koh Samui en okänd ö där lokalbefolkningen enbart kunde ta sig fram genom att promenera. Idag kryllar det av vägar, butiker, restauranger, pubar och klubbar. Det finns till och med en flygplats där flygplanen flyger lågt över stranden i Chaweng när de ska landa.

Vi bodde billigt i en vecka på en rysk liten resort som låg undanskymd nära bilvägen. Där fanns en stor bubbelpool och bra internetuppkoppling samt en ganska fin trädgård. Den drevs av två ryska män med bistert utseende. De flesta gästerna var från Ryssland och hade lite annorlunda dryckesvanor än vi har. Man fick gå över vägen för att komma till stranden. Det var OK men inte så mycket att tala om i övrigt. Vi kunde inte hålla reda på våra saker ordentligt då det inte direkt fanns någon förvaring och sovrummet både agerade som kök, vardagsrum, arbetsrum och som just sovrum. Vi hade bokat en hel vecka och betalat i förväg. Note to self: Boka en natt nästa gång och kolla in området för bättre möjligheter. Jag vandrade längs med hela stranden och hittade några slarvigt byggda bungalows precis vid strandkanten. Det här var lite mer som det vi behövde. Jag bokade några nätter på Bang po village som vi sedan förlängde så att vi stannade 6 nätter.

10 meter från strandkanten. Tyst på natten om man bortsåg från skvalpet från vågorna. Det fanns två rum och ett stort badrum samt en stor balkong med kök. Det var riktigt illa byggt (det såg ut lite som ett shanty-town-hus och elkopplingarna var farliga. Ett eluttag gick av när vi var där. Som tur var blev ingen skadad. Vi fick hålla extra koll, blockera så gott det gick och säga till barnen att de inte skulle gå där vi visste att det var farligt. Det var ganska smutsigt. Frukosten var fantastisk. Man fick välja 4 olika saker från menyn. Jag brukade välja latte, mango juice, grönsaksomelett och frukt-tallrik med olika exotiska frukter som jag inte kan namnet på.

Vi träffade en norsk digital-nomad-familj som skulle resa i minst ett år med sina 4 barn. De bodde på en annan strand som heter Mae nam som var lite finare och inte hade sjögräs som vår hade fast den var lite för dyr för vår långtidsrese-budget. Vi hyrde motorcyklar och åkte och badade med dem ett par dagar. Vi hittade en fantastisk indisk restaurang som hette Babus indian hot som drevs av en nepales. Det var så gott! Han levererade gratis dessutom så vi beställde hem ett par gånger med. Den thailändska maten är också riktig god men man kan bli lite trött på att äta den efter ett tag.

Den indiska restaurangen. Autentisk med dekorationen av huller-om-buller-kablar i bakgrunden.
Mae nam-stranden
Vi badade tills långt efter solnedgången.

Nu hade vi hittat lek-kamrater som förstod svenska – både för de vuxna och barnen.
Stranden utanför huset som vi hyrde.
Sett framifrån. Bara 10 meter till strandkanten!

Vi hade kokplatta och ett sådär utrustat kök så att man kunde laga lite mat iallafall. Tyvärr fanns det ingen bra mat-affär i närheten så vi gick mest och åt på vägrestaurangen som serverade god mat eller på den indiska restaurangen.

En av de första dagarna hade Paul åkt tuk-tuk som var en liten slags lastbil med bänkar att sitta på med Henry för att handla. I Chaweng finns det en Tesco Lotus som är en stor brittisk mataffärskedja som säljer allt möjligt nästan. Paul hade köpt en brödrost och vattenkokare samt plasttallrikar, muggar och bestick då frukosten inte ingick på det första stället. Brödrost och vattenkokare är dessutom en absolut nödvändighet för en britt så det var av yttersta vikt att inskaffa dem även om de knappt fick plats i vårt bagage. Det kostade ungefär 150 kr för alla de sakerna. När vi åker till Sverige ger vi antagligen bort dem till någon. Vi hyrde bil en dag och åkte ett varv runt ön.

Fina badklippor upptäckte vi.

Vi planerade att åka till Tesco igen. Det tog ungefär 4 dagar och två försök att åka till Chaweng för att ens komma dit. Man blir slö av värmen. Det var mycket lättare att bara hänga i huset eller på stranden eller att åka till Mae Nam istället för att åka till Tesco vilket tar ungefär 40 minuter på en motorcykel. En del thailändare kör dessutom som galningar och försöker i princip “meja ner” folk för att få ur dem ur vägen för att åka snabbare. Pauls motorcykel med båda barnen på blev nästan träffad av en sådan oförsiktig och galen förare. 10-15 centimeters marginal var det och nästan en hjärtattack för mig! Man får verkligen hålla uppsikt och hålla sig borta så mycket det går från bilarna (vilket ibland är omöjligt då det är fullt av hål och sandhögar längs kanterna på vägarna).

Vid det första försöket då vi faktiskt kom fram till Chaweng stannade vi vid ett shopping center påvägen till Tesco för att försöka hitta någon som kunde reparera min Nexus-mobil som hade fått skärmen krossad på Borneo. Nu hade den blivit så illa däran att den mindre sprickan hade utvecklats till ett mönster av krossat glas över hela ytan så att den inte direkt gick att använda. Överallt lagar de Samsung och Iphone men ingenstans har vi hittat där de lagar en Nexus så det kändes viktigt att kolla upp shoppingcentret. Vi hittade ingenstans att laga den där men däremot fanns det en hel våning med frisör-salonger och hela familjen hade inte klippt sig sedan Chennai i april så de som ville klippa sig (vilket var alla personerna i familjen) fick göra det och fick välja sina egna frisyrer. Vi valde en salong som drevs av en coolt klädd androgyn man och ett gäng lady boys. Henry och Paul ville klippa sig kort. Winston lyssnade på den androgyne salong-ägarens råd och klippte sig i mohikan-stil med längre hår i mitten som han dessutom ville ha highlights i. Det blev jättecoolt. Jag har varit så trött på att ha samma frisyr lång tid så jag sa ungefär vilken längd och att jag ville ha lila slingor och gav dem fritt spelrum.

Winston tyckte han såg ut som en robot med folie på huvudet.

Många nyanser av lila.

Kortklippt.

Det tog ungefär 3 timmar att klippa oss. Sen åkte vi till stranden i Chaweng efter att solen hade gått ner. Sanden hade en unik konsistens. Som mjöl nästan. Det här är definitivt den bästa sanden jag har sett för att bygga sandslott och gräva i. Tvärtemot vad jag hade trott (att det bara skulle finnas unga backpackers där) fanns det en hel del familjer och även thailändska sådana. Paul hittade en tysk restaurang som hette “Bei Otto” hade riktig tysk korv och surdegsbröd. Vi åt middag där. Jag åt soppa med bröd. Winston åt en kringla. Henry och Paul åt korv. Det var gott.

Fisk-spa på vägen hem. Henry gillade det inte men jag och Winston tyckte det var kul.

Jag ville åka hit igen så vi bestämde oss för att försöka med Tesco igen följande dag och åka till stranden igen efter det. Inte förrän sen eftermiddag gick det att få med hela familjen som hade slappat hela dagen. Vi tog oss till Chaweng igen så vi kom fram lite för sent och hann handla strax innan solnedgången. Vi köpte picknick som vi åt på stranden. De sålde thailändska ballong-lyktor på stranden. Vi köpte en som vi såg segla iväg mot rymden.

Kvällsbad på Chaweng.

200 bhat kostade lyktan. Det var värt det.
Lyktan påväg mot rymden.

Följande dag funderade vi på hur vi skulle göra då vi betalar 470kr/natt för strandhuset. Det vi betalar för egentligen är läget men inte mycket annat så jag försökte få en deal med ägarna. De var inte intresserade och huset var bokat de närmsta dagarna. Henry hade klippt ett hål i ett lakan och vält en gammal kruka som gick sönder. 2500 bhat ville de ha för det! Det kan det knappast ha kostat. Vi blev sura och checkade ut då vi tyckte det var dålig stil att ta så mycket betalt och dessutom var de inte så värst hjälpsamma med andra saker och ting där. Jag har en teori om att lokalbefolkningen på Koh Samui egentligen är väldigt trötta på turismen för i allmänt sett har folk inte varit så hjälpsamma när vi har frågat om olika saker och de ser nog turisterna mest som vandrande plånböcker. Koh Samui är bra mycket dyrare än övriga platser vi har åkt till under den här resan. Det är vackert men inte värt det. Jag har dessutom fått nog av platser med så mycket turism som Koh Samui. Det är bättre att lämna Koh Samui till party-britterna med tatueringar som dricker öl på morgnarna och beter sig som svin. Jag förstår i och för sig att öborna inte gillar turisterna som är sådana men det betyder inte att alla turister är likadana såklart.

Vi åkte förbi en likadan båt som vår från Koh Samui till Donsak.

Nu bor vi på Papangkorn house i Surat thani i väntan på att åka tåg till Bangkok ikväll. Vi betalar ungefär 150 kr per natt med extrasäng. Det här är nog det renaste hotellet vi någonsin har bott på. Det är nästan på gränsen till sterilt vilket är en lite skön kontrast med det smutsiga som vi stått ut med på Koh Samui. Det är andra dagen här. Surat thani är en trevlig vanlig thailändsk stad.

Familje-mys på Papangkorn house i Surat thani.
Trivsam utsikt från balkongen.

Igår besökte vi det nybyggda shoppingcentret “Central Plaza” för att komma undan hettan. De har två våningar med lekland och spelhallar. Winston och Henry tyckte det var kul att leka där. De hade ett tåg som körde runt barnen gratis och väldigt många affärer. Paul och Winston köpte nya böcker. Jag kunde jobba en stund medan barnen lekte på leklandet. Vi åt salladsbuffé i en affär som var ägd av brittiska lyx-mataffärskedjan Waitrose. Det här var det nyttigaste vi har ätit sedan vi var i Ubud. Aldrig har jag sett så många banker på en och samma plats. Det var nästan en hel våning full av bara banker vilket jag tycker är smått misstänksamt.

Största rutschkanorna som vi har sett på länge.

Det måste ha varit minst ett 30-tal banker på enbart denna våning. Med beväpnade män i varje.

Det finns en fantastisk restaurang som heter “Lucky restaurant” som vi har gått till två gånger. Båda gånger har restaurangen som har två våningar varit fullsatt av thailändare. Otroligt god mat. Vi beställde saker som vi kände igen från menyn som till exempel röd och grön curry. Thailändarna beställde en massa spännande saker som såg jättegoda ut. Nästa gång kanske det är bäst att peka på vad andra beställer och beställa samma sak. Iallafall 650 bhat (ungefär 130 kr) betalade vi för 2 currys, 1 pasta, 3 ris, 3 färska fruktdrycker och 2 öl.

Delikat på Lucky Restaurant i Surat Thani.

Jag hoppas på att hitta någonstans att laga telefonen i Bangkok och göra lite utflykter där. Sedan är planen att fortsätta ta sig norrut mot Laos. Jag har hört att det är en annorlunda atmosfär där. Det finns dessutom familjer vi vill träffa i Chiang Mai och det ska finnas en stor community med digitala nomader där så vi ser framemot att ta oss norrut. Det ska bli spännande med tågresan ikväll. Det är första gången som barnen åker natt-tåg.

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

2 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Anonym
Anonym
8 years ago

Härligt! Jag hoppas att du hittar ett billigt ställe att laga din mobil i Bangkok och jag håller tummarna för att ni kommer gilla Laos lika mycket som vi gjorde!