fredag 1 januari 2016

Sammanfattning av året som gått


2015 var året då vi lämnade vårt hus och Sverige för att byta till en annorlunda livsstil - utan någon fast bostad och enbart med de ägodelar vi kunde ta med oss för att kunna utforska världen och få större frihet. Året som gått har varit späckat med äventyr och erfarenheter i 18 olika länder som jag har sammanfattat så gott det går i detta inlägg. Idén med denna resa föddes när vi föregående år hade kommit till insikt hur ofria vi var att leva i Sverige. Alla delar av livet är så kontrollerat och styrt av staten från dess att man som barn kommer ut från BB tills dess att man ligger inför sin dödsbädd. Man lär sig att leva i denna ofria värld till den grad att man blir blind för att det faktiskt är slaveri. Efter att ha drivit företag sedan 2006 under de fruktansvärt dåliga svenska villkoren där man bestraffas (för att man försörjer sig själv och erbjuder jobb) med att 2/3 delar av det man tjänar tas ifrån en i form av skatt och med en skolplikt och ett förlegat skolsystem (som ska stöpa alla barn i samma form där individualitet och framsteg egentligen inte uppmuntras) som väntade bakom hörnet hade vi fått nog och bestämde oss att ta steget och genomföra vår plan att tillsammans upptäcka och lära oss om världen och samtidigt bli så fria som vi kan. Med familjen i centrum. Där det andra kan ta ett steg bakåt.


Det tog 6 månader att förbereda flytten, som att sälja ett 300m2 stort hus och göra sig av med det mesta i det vilket vid tillfället tycktes vara en nästan helt omöjlig uppgift. Och förbereda så att vi kunde ha vår bas i UK och driva företaget därifrån under betydligt trevligare villkor. Vid juletid förra året hade samtidigt min kära farmor gått bort vilket skapade ännu mer kaos i det som redan var det. I januari var vi upptagna med att se till att hon skulle få ett värdigt slut och att hennes ägodelar skulle hamna rätt i samma veva som våra egna i vårt hus aldrig verkade ta slut. Fast det gjorde det.

En roadtrip till England och sedan vidare till Rumänien


Den 2:a februari lämnade vi över nycklarna till vårt gamla hus och flyttade in till farmors lägenhet under en kort tid innan vi tog StenaLine-båten till Tyskland för att fortsätta med en roadtrip via Tyskland, Holland och Belgien till England där vi senare ställde av bilen. Vi for till Rumänien för att besöka vår fantastiska Ada som jobbar hos oss. Givetvis var det inte enbart en arbetsresa utan även en nöjesresa med! Vi besökte palatset och gamla stan i Bukarest. Vi gjorde en dagsutflykt för att se slottet Peles i bergen. Vi träffade en jätte-trevlig unschoolande rumänsk familj.

Familje-bild utanför Peoples palace

Det vackra Peles-slottet

Förenade Arab-emiraten, Kerala och Maldiverna


Vi begav oss vidare på det mest ekonomiska sätt vi visste till Indien vilket var genom Dubai. Vi tog en 3-dagarspaus och sökte skydd från hettan i de ofantligt stora malls som finns för att tillgodose inköpsbehoven från rika shejker och turister i Dubai. I ett av mallsen fanns dessutom ett stort saltvattensakvarium. Vi åkte upp i världens högsta byggnad Burj Khalifa - även om turen enbart gick till mitten av byggnaden - då överdelen var reserverad till shejker och stenrika. Men det var svindlande högt ändå på vad jag minns 454 meters höjd.

Akvariet i Dubai Mall

Svindlade utsikt från burg khalifa

Vi fortsatte till Kochi där vi spenderade en vecka med att titta på de kinesiska fiskarna och blev rundvisad av en fantastiskt vänlig och hjälpsam rickshaw-förare som hette Shahir. Detta var även barnens andra möte med kokosnötter som de nu blev förtjusta i och ständigt bar runt på.

Hemma hos rickshaw-föraren Shahir.

Så här fint är det i Kerala backwaters!

En annan del av Kerala backwaters där det fiskas i en damm.

En sido-tripp till Maldiverna var på agendan då det var en företagsresa för att få till riktigt fina tropiska bilder på våra hängmattor som vi designar själva och säljer på www.hamaca.se. Vi landade på flygplatsön Hulhumale och möttes av "det andra" Maldiverna - det som turisterna inte brukar se. Vi blev chockade över att det var så mycket skräp på stränderna och i vattnet och att avloppsrören bara gick ut direkt i havet. Jag fick uppleva hur det var att vara toalett-dykare när jag snorklade på "fel" sida av avloppsröret en gång. Vi blev rundvisade av en Maldivisk familj som hjälpte oss att sälja och fotografera hängmattorna och sedan lurade oss på 500 dollar. Vi fick se hur Maldivianerna levde och bor på riktigt på den lilla ön Ukhulas där vi hyrde ett rum i ett hus med fyra familjer i. Kvinnorna i huset var klädda i burkor. Husets TV var ständigt på och där sjöngs det jämt religiösa sånger som kvinnorna nästan alltid tittade entusiastiskt på. Övriga kvinnor på ön hade antingen burka eller slöja undantaget en kvinna som klädde sig västerländskt. Vi snorklade nästan varje dag och såg flera hajar - till och med vid strandkanten.



Liten film som visar park-liv på Ukhulas.

Henry och en död bläckfisk som en man hade fångat med bara händerna!

Den färgen på vattnet..

En tripp från väster till öster i södra Indien


Vi träffade rickshaw-föraren Shahir igen som tog oss på fler turer i och omkring Kochi. Vi åkte båt i Kerala backwaters, tittade på tempel, besökte o-turistiga stränder med mer eller mindre primitiva små fiskesamhällen, och åt underbart god syd-indisk mat som till exempel Masala Dosas (indiska pannkakor) för 15kr för hela familjen. Vi begav oss vidare med tåg mot bergsstaden Ooty som ligger på över 2000 meters höjd i den sydindiska bergskedjan Nilgiri hills som egentligen inte är en bergskedja utan förkastningskanten av Deccan-platån. Vi besökte ett riktigt kitch dinosaurie-museum där en del av den lilla angivna informationen som fanns var inkorrekt på indiskt vis.

Dinosaurie-museet i Ooty

När vi besökte en utflykts-sjö blev vi jagade av en man med hammare, som hade klagat på att vi inte satte på de enorma, farliga flytvästarna som barnen nästan drunknade i. Vi trampade på värst vad vi orkade på den tröga tramp-båten som vi hade hyrt för att komma så långt bort från mannen med hammaren som vi kunde. Innan vi lämnade Ooty blev vi (barnen) jagade av 100-tals indier med deras smartphones som ville fånga våra exotiska barn på bild under vårt besök i den botaniska trädgården.

Indier som vill att vi ska vara med på bild och fotar oss.

Lekplats i vackra Ooty

Ooty är känt för sitt behagliga klimat och sina grönskande trädgårdar.

Vilda elefanter vid vägen

Vi styrde vidare färden i en taxi genom en savann-liknande nationalpark där vi fick se vilda elefanter och andra exotiska djur i sin naturliga miljö vilket var en uppskattad och oväntad upplevelse under denna tur. I Mysore besökte vi en gurus hyllning till fågelriket vilket var en enorm park full av alla slags papegojor från hela världen som hans dyrkare hade gett honom i present. Vi delade familjen i två vid ett besök på palatset i Mysore där den ena halvan av familjen nästan slungades av en elefant som förutom mig och Henry hade en korg full av indier, och den andra fick se palatsets värld från en kamelrygg.

Maharajans palats i Mysore.



Vidare gick färden mot Chennai med tåg via Bangalore och Vellore. I Vellore besökte vi det mest populära Hindu-templet som hade hade ett byggnad täckt av bladguld som kallades "Golden temple". där vi även hade en obligatorisk dispyt med säkerhetskontrollen som ville att vi skulle lämna ifrån våra värdesaker vilket resulterade i en privat rundvisning av de som drev templet och förtur till välsignelse av Lakshmi. Vi fick inte ta några bilder där. Turen gick vidare till Chennai där två veckor spenderades med produktutveckling i vår indiska del av produktionen för vår hängmatte-verksamhet www.hamaca.se.

Lägenhets-hotellet där vi hade vår bas hade trevliga pooler på taket.

Beslutet togs att vi behövde koppla av på en plats som Bali efter den intensiva resan i Indien. Indienbesöket avslutades på ett sådant sätt som bara kan ske i Indien med att jag kallades till de mörka bunkrarna under Chennais flygplats misstänkt som bombkvinna. Efter att jag hade blivit genomsökt av ett gäng män och kvinnor i militäruniformer och sedan förhörd av en aggressiv skrikande man som ville att jag skulle visa dem det de misstänkte var bomber, vilket var våra  elektriska tandborstar, visade jag dem hur de fungerade vilket senare ledde till att det konstaterades att jag var oskyldig varpå jag skickades tillbaka till kön som boardade flygplanet till Kuala Lumpur.

Avkoppling på Bali och en djungelresa till Borneo


Efter att ha flyttat mellan olika platser i mer än 2 månaders tid tänkte vi att vi behövde landa lite på ett ställe vilket gjorde att vi tog beslutet att åka till Bali och hyra ett hus där. Vi bosatte oss i ett vackert hus med pool bland risfälten strax utanför Ubud där vi varje morgon fick en leverans av kokosnötter av husägaren för att hålla hälsan i topp. Vi testade yoga och gick en massagekurs. Vi upptäckte att Ubud var ett nav för personer som också var av den sorten som försörjde sig som kreativa entreprenörer och där de som hade barn oftasts utbildade dem själv eller anlitade privata undervisare eller hade barnen i de för utlänningar anpassade privata skolor - av den friare sorten - som fanns på ön. Vi upptäckte att denna sorts människors kallades för digitala nomader.

Apor som vilar sig i ap-skogen i Ubud.

Poolen och trädgården i det vackra huset som vi hyrde.

Vi upptäckte att det visst var möjligt att driva ett företag på resande fot och att Ubud var ett ypperligt ställe att hitta både balans för sinnet, företaget och familjen och att vi för första gången kände att det var norm här för familjer som oss att leva så vilket gjorde att vi kände oss ganska normala här och hittade likasinnat umgänge. Vi träffade också de anarkistiska nomaderna Ulrika och Pontus som var levande bevis på att det visst fanns andra svenskar som också ifrågasatte staten på det sätt som jag och min gör och dessutom gillar bitcoins också :)

Hälso-smoothie på Alchemy med bara vuxna!

Återvinnings-pyssel-centret "Reuse Center"


Park-lek med Cecilia och Anna + barn.


Vi åt raw food och drack vetegräs-smoothies i mängder, anlitade en nanny till att hjälpa till med att ta hand om barnen så att vi kunde få mer tid till att jobba (och för att få tid för några promenader till rawfood-stället Alchemy för en hälsosam barnfri smoothie eller två). Vi badade varje dag i poolen och Winston lärde sig simma. En vardag utkristalliserades där vi ofta gick till reuse-centret för att bygga leksaker av skräp och deltog i olika aktiviteter, träffade andra resande familjer och gjorde utflykter till havet, tempel och vulkaner. Eftersom man endast fick förlänga visumet en månad (just då) blev det en tripp till Borneo under 10 dagar för att få uppleva en djungel full med krokodiler, näsapor, orangutanger och diverse andra djungeldjur. Vi fick också erfara att 50% av djungeln hade skövlats och ersatts av palmolje-plantager. Några dagar spenderades också i Kota Kinabalu som är en trevlig storstad där det bor många med kinesiskt ursprung - ungefär som ett mini-Singapore. Vi splashade också ut på en natt i lyxhotellet Shangri-Lah vid en vacker strand utanför Kota Kinabalu. Efter visum-resan till Borneo spenderade vi ytterligare en månad i Bali för att sedan ta beslutet att vi behövde mer äventyr eftersom Bali var lite för avslappnat för vår smak just då.



Under en båtfärd i en djungel full av liv!

Vid havet i Kota Kinabalu

Koh Samui och Bangkok

Vidare gick färden mot Singapore för att direkt ta bussen till Johor Bahru där vi möttes upp med en hemskolande malaysisk familj som vi hade träffat föregående år. Vi blev magsjuka och tog paus i ett par dagar men under pausen besökte vi Legoland ändå eftersom vi redan hade köpt biljetter. Men först åkte vi till akut-tandvården då Henry hade slagit sig på ett bord och en tand satt löst. Vistelsen på Legoland blev ganska kort då Winston för det första inte hade ork, aktiviteterna för det andra egentligen passade större barn bättre och det började regna. Vi fortsatte till Surat Thani i Thailand där vi tog buss och båt för att komma till den populära turist-ön Koh Samui. Vi bodde i ett hus precis vid en lugn strand och badade varje dag. Den finaste sandstranden fanns dock där partylivet också fanns i Chaweng. Där släppte vi också ut en lykta mot stjärnorna. Vi träffade också en norsk digital-nomad familj. Sedan gick färden mot norra Thailand med tåg. Först ett par dagar i Bangkok där vi bodde på ett mycket trevligt hotell där vi kunde bada i poolen och ta igen jobb, precis vid en gata där västerländska gubbar raggade på unga thailändska kvinnor (och män som såg ut som kvinnor). Vi hittade till MBK mall som är ett mecka för elektronik-älskare och till en park där man kunde få närkontakt med vilda leguaner och sköldpaddor från trampbåtar som såg ut som svanar.

Mae Nam-stranden på Koh Samui.

Tåg-resa till Bangkok.

Svan-båt i Bangkok.

Äventyr i Laos


Sedan fortsatte vi med flyg till Udon Thani där vi tog oss över gränsen till Vientiane i Laos. Vi lärde oss om kommunismen och att USA släppt över 3 miljoner bomber över Laos under Vietnam-kriget. Vi besökte två UXO-center (museum som ställer ut oexploderade bomber och ger information till allmänheten om de otaliga minor som fortfarande ligger kvar och förstör många liv varje år). Vi hittade äventyrs-orten Vang Vieng där vi paddlade kanot på en vild flod med barnen mellan oss, och åkte tubing i en grotta, vandrade bland risfälten och chillade för övrigt. Vi besökte kultur-staden Luang Prabang och strosade runt bland de franska kvarteren. Vi åkte till vattenfallen och upptäckte att även männen här bar sina barn i bärsjal.

Vi förhandlade till oss ett bra pris och åkte i en rosa-inredd lyxbåt uppströms på Mekong-floden där vi gjorde några stopp på intressanta platser som en grotta där det fanns en stor samling av buddha-statyer, besökte en skola i äkta kommunistisk anda där lärarna hade uniformer med medaljer på, och njöt av utsikten över den breda floden och de båtar och byar vi mötte på vägen.

Kommunistisk mass-gympa vid flod-kanten i huvudstaden Vientiane.

Buddhor i ett tempel i Vang Vieng.

Paddling i Vang Vieng.

Vandring genom risfälten i Vang Vieng.

I Laos bär männen småbarn i bärsjalar.

Vackra Luang Prabang.

Besök på UXO-centret i Luang Prabang.

Bad i vattenfall utanför Luang Prabang.

Skolans lärare bar uniformer med medaljer.

Flod-kryssning på Mekong-floden.

Chiang Rai och Chiang Mai


Från båtens ändhållplats vid den thailändska gränsen tog vi bussen till Chiang Rai där vi enbart planerade att stanna en dag. Såhär i efterhand skulle vi nog ha stannat längre då det var en mycket trevlig stad och då vi dessutom hade ett utmärkt boende där. Färden fortsatte med Chiang Mai där vi möttes upp med andra resande familjer som vi båda träffat och inte hade träffat innan. Vi gjorde utflykter till traditionella byar och hittade världens bästa gung-bräda som snurrade och var helt gjord i bambu. Vi bodde på Friend Hostel som låg mitt i gamla stan som drevs av en pratglad thailändska som hade bott i Schweiz i halva sitt liv.

Ett av många tempel i Chiang Mai.
Utflykt till en by utanför Chiang Mai där "Long Neck People" visade sina traditioner.

Tillbaka i Europa


Av en slump åkte vi till Stockholm då vi hade hittade billiga flygbiljetter. Där besökte vi syster med familj och mor och vänner. Egentligen skulle resan gå till Colombia då vi hade arbete att utföra där i vår andra hängmatte-tillverkning senare under hösten. Turligt nog klaffade Sverige-vistelsen med beskedet att det tidigare lagret skulle stänga så att vi kunde hitta ett nytt lager och flytta våra hängmattor dit istället vilket innebar en resa till västkusten och södra Sverige. Efter att ha varit helt slutkörd mentalt och till viss del ha tappat bort mig själv tog jag en paus från familjen under knappt två veckor för att hjälpa en annan familj att flytta till Spanien samtidigt som mannen for till England med barnen för att besöka sin familj. Vi hittade till ett underbart område i en apelsin-dal där vi bodde i en yurta hos en hemskolande spansk familj som skulle kunna vara en bas i framtiden. Efter denna sido-tripp togs beslutet att vi skulle fortsätta så sedan återförenades familjen för att åka vidare till Florida och Colombia.

Boende på coolaste hotellet på Arlanda - en riktig jumbojet!

Kärt återseende med kusinen Viola i Stockholm!

Den vackra apelsin-dalen nära Valencia.

Florida


Vi tillbringade 14 dagar i Florida på vägen mot Colombia där vi hyrde en bil och upplevde miami beach vid soluppgången, såg alligatorer i träsken i Everglades och åkte air-boat där. Vi hittade hajtands-fossiler på Caspersen beach, såg 4 lekande delfiner vid strandkanten till Honey Moon beach, badade i kristallklara blåa källor och träffade en unschoolande svensk familj som visade oss runt i hennes stad. I villa-kvarteren var husen dekorerade till max med halloween-saker - det fanns till och med en eller annan familj som grävde upp sina gräsmattor för att installera läskiga fejk-kyrkogårdar där istället.

Miami beach vid soluppgången.



Barnen fick hålla en livs levande alligator-bebis.
Vi fick bo hos en jätte-trevlig svensk familj som unschoolade i Florida.

Jag har aldrig sett ett sådant blått vatten som i three sisters springs i Crystal River!

Folk är helt tokiga i Halloween här!

Colombia


Vackert men livsfarligt.
Resan till Colombia handlade främst om att arbeta med hängmatte-tillverkningen som vi anlitat och kontrollera en stor order vilket innebar att vi spenderade ungefär 10 dagar i Barranquilla som är en het stökig hamnstad vid den karibiska kusten. Hettan var av det slag att man blev helt matt och inte orkade göra någonting förutom att bada i poolen eller stanna inne på hotellet under dagen. Det kändes inte så säkert att vistas ute heller på kvällen så vi höll oss inomhus när det blev mörkt. Vi hade ett kök där vi kunde laga mat. Jag fick dagligen el-stötar av spisen som hotellets vaktmästare hävdade var av amerikanskt ursprung och att det därför skulle vara på så vis. Vår erfarenhet av Colombianerna som vi träffat är att de bara gör exakt som de blivit tillsagda av sin chef och inget annat. Det finns ingen flexibilitet i att lösa problem på det sättet som det finns i sydostasien - där allt går att ordna. Vi märkte att en stor del av invånarna i Barranquilla var riktigt fattiga. I parkena och de sämre områdena såg vi ovårdade män som såg ut att vara påverkade av crack som låg och sov på marken eller sorterade skräp. En man gick omkring som en zombie med hans skjorta påklädd enbart på ena armen och resten av överkroppen bar. Vi pratade lite med barnen om vad vi såg vilket jag har spelat in och lagt upp här.

Gamla stan i kolonial-staden Cartagena.

Mannen på bilden lever på att sortera och sälja skräp förmodligen för att kunna köpa crack..

..och detta är förmodligen hans bostad.

Ärligt talat..Norra Colombia var en riktig skithåla med några få undantag.

Vi spenderade Halloween på Museo de Caribe som är ett museum som berättar om den karibiska kulturen. Denna dag hade de ett döds-tema där personalen också deltog i utställningen där de visade hur döden bearbetades med kvinnornas gråt, dans och musik, och där männen bearbetade döden med supande och spel.

Efter arbetet på fabriken och det att vi hade tagit emot våra varuprover hyrde vi bil (till rena rånet) och körde ut ur den galna trafiken i Barranquilla mot den vackra kusten i norr för att ta produkt-bilder på våra nya hängmattor. Vi bodde på en en finca (en gård) nära Palomino där vi träffade en australiensisk digital-nomad-familj som hade åkt runt hela Sydamerika i deras specialbyggda Toyota Landcruiser som också var en fullt fungerande bostad dessutom. Deras 5-åriga dotter och Winston lekte bra ihop samtidigt som Henry lekte med kokosnötter. Vi fotograferade våra hängmattor under ett par dagar på den vackra stranden där havet hade alldeles för stora vågor för att vuxna ens skulle kunna bada. Vi sov i bungalow som hade strömavbrott två nätter i rad.. eller sov gjorde vi knappt alls. Det var svårt i hettan och med myggen surrandes omkring.



Vägen till Santa Marta var kantad av sådana här samhällen.

Vackert men livsfarligt.
Jobbar hårt i hängmattan!

Vi var helt slutkörda innan dagen ens hade hunnit börja. Från min ögonvrå såg jag hur en enorm kokosnöt föll från en palm och snuddade på Henrys kind innan den dunsade i marken. Han satt inte ens under palmen utan på något sätt hade kokosnöten svingats för att på så sätt hamna precis där. En 4 kilos kokosnöt som faller från 20 meter motsvarar en kraft på ungefär 2 ton. Om kokosnöten hade hamnat någon centimeter inåt mot hans huvud hade vi garanterat inte haft någon Henry mer. Hade den hamnat på benen hade de blivit krossade. Han slapp undan lindrigt med ett djupt sår på insidan av kinden och hjärnskakning. Fincans trädgårdsmästare som var beväpnad med machete mot kokosnötterna rabblade förtvivlat upp en massa böner och att Gud räddat Henrys liv på ett sånt sätt som bara latinamerikanska religiösa katoliker kan göra. Han svor att han skulle ta bort alla kokosnötter med en gång. Hoppas att han gjorde det då det finns en hel del andra barn som kunde få dem på sig vid andra tillfällen. Henry kräktes och somnade kort därefter varpå vi åkte direkt till sjukhuset och fick veta att vår rese-försäkring som SKA gälla överallt inte gällde där så vi kunde inte få honom undersökt. Däremot vakade vi själva över honom. Som tur kvar kvicknade Henry till senare under dagen fast min oro över honom bestod lång tid efter det - fortfarande idag har jag svårt att samla tankarna kring vad som hänt men jag tänker att det är som med min flygolycka - Henry har helt enkelt också en fribiljett från döden. Det måste vara ärftligt! 

Vi lämnade skakiga fincan direkt efter detta men med fokus på det som var planerat - att bo vid en annan strand innan vi åkte mot bergen i Santa Marta. Vi hittade till hotellet El Oasis som var ett passande namn på en oas av lugn. Det var ett litet hotell som låg på landsbygden en bit bort från backpacker-stråket på Taganga-stranden. Märkligt nog drevs det av ett svenskt-colombianskt par av alla ställen. Hotellet hade en liten pool och kök som vi kunde låna så vi kunde laga vår egen mat. Vi kunde slappna av från kokosnöts-chocken och promenera längs med stranden och titta på folk och fiskebåtar. Det verkade som att många graffiti-konstnärer hade tagit sig friheten att dekorera husväggarna med vackra konstverk och en del politiska slogans. Graffitin var en trevlig kontrast mot de enfärgade husen längs med gatorna som gick ner till stranden. En dag åkte vi på utflykt med en guide i kanoter till en finare strand och till några platser där vi kunde snorkla bland tropiska fiskar. Winston hade vi det har laget upptäckt att det vara roligare att vara under vattenytan än. De mer eller mindre våldsamma vågornas skvalpande vid klippan där vi befann oss gjorde det inte direkt enkelt att snorkla men Winston klarade det galant ändå. Tiden i Taganga var vår ljuspunkt vid vistelsen i norra Colombia. Hit skulle vi gärna komma igen.

Vackra Taganga-viken.

Underbart landskap med stora kaktusar.

Någon bodde visst såhär på stranden.

Graffiti i Minca.

Den sista dagen tillbringade vi i Medellin som var 1.5 timmes flygresa från Barranquilla. Medellin är en stor stad på 4 miljoner invånare som ligger insprängd i en djup dal längs med en flod. Klimatet är lite speciellt här för även om det ligger nära ekvatorn som är det såpass högt upp att temperaturen blir behaglig. Vi hittade en fantastisk vegetarisk restaurang som hade otroligt god mat och dessutom en jordnötssmör-maskin där man kan trycka ut sitt eget av 100% jordnötter i en burk vilket vi gjorde. I staden kan man åka linbana i kollektivtrafiken. Vid slutstationen finns en ännu högre linbana som går till naturområdet Arví som ligger högst upp på berget där. Naturen ser ungefär ut som i alperna där. Det växte flugsvampar i olika storlekar och nyanser. Vi provade te på koka-blad. Vi skulle ju enbart stanna en dag i Medellín för att sedan fara till Spanien till byn i apelsindalen som jag då tyckte var lämplig att slå sig ner i ett tag men då vi stod i check-in-disken på flygplatsen fick vi höra att våra biljetter inte gällde vilket berodde på att Iberia hade ett internt fel som gjorde att de skickade en felaktig bekräftelse på resan men inte genomförde betalningen vilket resulterade i att vi var tvungna att köpa nya biljetter och vänta ett par dagar i Rio Negro i bergen vilket inte var helt fel men inte heller var vad vi planerade. Det blev varken någon ersättning för våra omkostnader eller någon ursäkt från Iberia för den delen.

Linbana i Medellin!

Lekplats i Medellin utanför Verdeo - bästa restaurangen i Colombia!

Verdeo.

Uppe på toppen i Arvï. Vi vuxna testar te på färska coca-blad.

Europa igen

Hösten har präglats av mörker och negativitet för vår familj och vårt företag men vi kämpar på och ser ljuset i tunneln nu. Under tiden då vi rest i USA och Colombia hade våra hemsidor inte bara blivit hackade utan vi hade också fått trubbel från en hängmatte-konkurrent som spelade fult spel och dessutom inte fått färdigt de nya hemsidorna då varje programmerare vi anlitat inte gjort sitt jobb - detta i kombination med det som brukar behövas skötas vilket resulterade i minskade inkomster, mer jobb och mer stress. Det tog nästan knäcken på mig och under en dag höll jag på att tappa greppet. Det går inte att sköta ett företag som håller på att haverera på resande fot! Då havererar allt annat. Vi har styrt om våra planer så de senaste 6 veckorna har vi kunnat ta igen företaget och vår familj i UK där vi har fått låna svärföräldrarnas hus medan de är i Florida under vintern.

Vi har träffat våra vänner i Cambridge och gjort utflykter till fantastiska museer som tex history of natural sciences som är gratis i London där man egentligen skulle kunna spendera flera dagar men där vi "bara" hann titta på de coola utställningarna om vulkaner och jordbävningar - vilket Henry är fascinerad av just nu. Man får passa på när man är i England! Nu när vi har "fast" boplats (just nu) har vi kunnat fokusera mer på unschooling på hemmaplan. Winston är intresserad av kemi så vi har gjort experiment med labb-kit som man kan köpa på nätet. Henry har fördjupat sig i vulkaner, jordbävningar, tornados och tsunamis. Båda pojkarna bygger med snap-circuits (elektriska kretsar för barn) och Winston kan följa instruktioner själv och uppfinna egna kretsar. Vi har styrt om arbetet för att bli mer effektiva där Paul har hand om företaget helt just nu och jag är "hemmafru" och sköter barnen mest, vilket inte är helt fel heller även om jag hellre ser lite mer variation - förhoppningsvis när det värsta är fixat! Min dator har också gått sönder och ska lagas vilket gör att jag inte har kunnat ladda upp de fina bilderna jag har på Colombia. Återkommer med ett senare bild-inlägg när datorn är lagad!


Vår peppar-kaksborg som vi tänker äta upp imorgon.

Winston gör roliga experiment i köket.

Greyhound-racing - Winston vann 4 av 5 gånger.

Julen firades med Pauls syster i norra england där engelsk julmat självklart serverades vilket min man är förtjust i men jag är själv lite tveksam. Jag skulle gärna ha en liten bit sill! Och ris a la malta! Annandag jul kallas för boxing day här. Då är det visst tradition att gå och spela på greyhound-hundar. Vi har fått med lite svensk jultradition iallafall även om vi inte hittade till lucia-firandet i London - det blev en pepparkaksborg! Nyårsafton firades i gott sällskap på vår favorit-thai-restaurang Sala Thong i Cambridge med ett passande avslut hos vänner efteråt.

Allt som allt har vi haft ett riktigt spännande 2015 med både framgångar, motgångar och äventyr. Vi ser framemot ett 2016 som spinner vidare på digital nomadism, hemskolning, familjen i centrum, kreativitet, äventyr och libertarianska idéer.. resan fortsätter!

Vill du läsa mer om de olika platserna? Zooma in och klicka på de röda markeringarna på kartan nedan så hittar du inläggen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar