onsdag 22 juni 2016

Minnen av snön och längtan efter den

Inlägget är skrivet i samarbete med Lionalpin.se


Såhär i slutet av juni förväntas termometern nå upp emot 34 grader här i Prag. Medan vänner och grannar funderar på vilken badort de ska åka till under deras semester eller hur de ska bygga färdigt deras pool i trädgården sitter vi och funderar på när vi ska komma igång med skidåkningen igen (!)

Vi har faktiskt ett hel lass med snowboards, längdskidor, skridskor, slalomskidor och ett gäng pulkor och annat vinter-relaterat som väntar på att hämtas upp i Sverige så snart vi kan, efter att vi har installerat oss här i Prag och fått ett inflyttningsdatum till lägenheten. Då kommer vi ha plats för all skidutrustning i källaren här. Det har gått 8 år sedan vi senast gav oss ut på backarna vilket är svårt för mig själv att smälta. Hur kan man missa att inte åka skidor under så lång tid? Längdskidor, skridskor och pulka har vi åkt med barnen men inte i de stora backarna. När jag ser hur gamla våra bilder är känner jag mig gammal!

Såhär såg det ut när jag åkte skidor med ett barn i bärsjal på ryggen - när yngsta kom drog jag pulka samtidigt.

Jag lärde mig åka skidor när jag var två och snöiga vintrar med skidåkning har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Sedan jag träffade min man för exakt 13 år sedan har våra vintrar alltid kretsat runt Alperna. Först gav vi oss iväg med vår Range Rover till Frankrike. Vi sov i den för att spara pengar på boendet vilket var kallt och vilket jag inte gör om. Flaskan med vatten som vi hade bredvid oss var frusen när vi vaknade. Man kan göra så här när man är 22 men inte när man är småbarnsförälder.

Varje vinter hade vi spenderat minst 2-3 veckor i Alperna dit vi flugit eller åkt på en road trip, eller åkt i någon av de många svenska backarna. När vi bodde utanför Göteborg hade vi också nära till Ale-backen som vi ofta åkte på - på helgerna och efter jobbet. Efter att jag blev gravid har vi inte kännt att vi har velat lämna bort barnen, och vi har inte haft ork och ekonomi heller till skid-semestrar.

Fast nu när de är tillräckligt stora att gå i skidskola och vi kommer ha ett par timmars närhet till de Österrikiska skidorterna som till exempel Bad Gastein så kommer skidåkningen absolut finnas på kartan igen. Bad Gastein är ett skidparadis som passar familjer. Min farmor åkte dit ett par jular i rad och har berättat mycket gott om det - vi hade dock aldrig chansen att åka med henne då tyvärr. Vi är en snö-älskande familj, som valt att missa två vintrar i rad till fördel för den tropiska hemisfären istället, så vi känner en stark längtan till att få komma igång igen. Här är några bild-minnen från vår tid innan vi blev föräldrar.







På airboards i Schweiz med vänner




Snowboard i Kåbdalis i Lappland



Här hittar ni mer information om skidresor med Lionalpin till Bad Gastein.

2 kommentarer:

  1. Åka skidor är kul! Fast jag väntar nog tills i höst med att längta efter det ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. vi skulle inte heller..om det inte vore för att vi ska flytta hit skidgrejerna nu, och för att det ständigt är prat i vår krets om att åka i bergen som ligger inom räckhåll.

      Radera