fredag 8 juli 2016

Vildhet och magi i Polens Sahara


På andra sidan Östersjön vid Polens nordliga kust finner man ett märkligt sand-landskap som för tankarna till Egypten. För ett ögonblick kunde man lika gärna förväxla det med en öken för bland dynerna står luften still så att det blir riktigt hett. 

Dessa dyner ligger i nationalparken Słowiński som är ett stort område i norra Polen, ungefär 2 timmar nordväst om Gdansk. Den största sanddynen som kallas för Łączka Gora är 42 meter hög och 300 meter lång. 

Sanddynerna bildades för ungefär 3000 år sedan. De flyttar på sig ungefär 2-10 meter varje år och slukar därmed allt som står i deras väg. Man kan tydligt se hur skogen äts av dynerna - dels genom den levande skog som sanden flyttar sig mot och dels genom de fossilerade bitar av trä man finner i den. Sanden rör sig när det blåser mer än 5 meter i sekunden.


Det här är inte första gången jag åker till Słowiński. Jag har varit här några gånger som barn. Men det här är första gången som jag tar med mina egna. Det är inte riktigt samma sak att arrangera en dagstur dit för sina barn. Man ska ju vara fixare och bete sig vuxet. Fast dynerna tar faktiskt fram barnet i den vuxne när man väl är där - det roligaste här är ju att rulla och åka rutschkana nerför dessa branta sanddyner! 

Sedan jag var här sist har fiskebyn Łeba som ligger intill utvecklats från att vara bara fiskeby till ett turist-jippo där det har ploppat upp mängder av restauranger, diskotek, samt till och med ett nöjesfält. Det har också dykt upp lite olika turistaktiviteter som ett akvarium med sälar och ett centrum för uppskjutning av raketer. Förut gick man många kilometer för att ta sig från parkeringsplatsen till dynerna. Och då gick man också mil efter mil längs den långa stranden som inte verkade ha något slut, och badade i det kristallklara vattnet. Det fanns ingenting där då. Nu måste man köa för att betala inträde och kan åka på små el-bussar istället för att gå de 8 kilometrarna. Turismifieringen är inget för mig men det var faktiskt skönt att slippa gå så mycket den här gången.

Känslan av vildhet och magi vid själva dynerna består dock. Vi åkte dit sent på eftermiddagen då det knappt fanns några besökare så vi hade mer eller mindre dynerna för oss själva. Det var en underbar dag med så mycket skönhet, lekfullhet och glädje. 
































När man väl tagit fart är det nästan omöjligt att stanna!

4 kommentarer:

  1. Waow! Jag tycker att vi varit en hel del runt Polens östersjökust, men det där har vi missat... Hur länge är ni kvar i krokarna förresten? Vi flyger till Gdansk den 24 juli ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. vi åker tillbaka till Prag imorgon! Kolla gärna in det, ni kan nog campa rätt så nära dynerna med husbilen.

      Radera
  2. Oj vilket ställe, har aldrig hört talas om detta förut..! :) Är det stora skogsarealer kvar som (jag antar) saktar ner öknens framfart en aning? Jag började fundera kring hur länge det tar innan öknen hotar samhällen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en ingen risk, det är bara ett stort område med sanddyner, har funnits i ca 3000 år. Inga hus finns i närheten och det finns gott om träd i Polen. Om "öknen" skulle bre ut sig lite till skulle bara vara spännande. Tänk om de skulle flytta dit lite kameler, då skulle det kunna vara ett närmare alternativ till Egypten :)

      Radera