onsdag 31 augusti 2016

Hur unschoolingen kommer från verklighetsupplevelser

Verklighetsupplevelser är precis det som leder in i nyfikenheten att lära sig mera och fråga och ifrågasätta. Igår var vi med om två händelser med polisen så polisen var det som kom på tal vilket vi fördjupade oss i igår: en där pappan blev stoppad på autobahn och en där ett gäng unga män som trakasserades. Många frågor kom upp. Varför har vi poliser? Vad händer om de där personerna inte vill visa vad de har i väskan? Är det där gröna farligt för andra? Har de rätt att ta dem? Har de rätt att tvinga pappa "betala" 350 euros trots att det inte finns någon info och trots att alla andra med släp åker i samma hastighet. Varför valde de honom? Vilka slags personer är de som jobbar som poliser? Vad är en lagbok? Varför tar de inte de riktiga skurkarna istället? Frågorna är många - och leder in på mer som måste besvaras och ibland tas reda på också. Slutsatsen blir dock alltid densamma - vi lever i ett våldsmonopol och prioriteringarna är ibland konstiga bland de som upprätthåller lagen - och det beror ibland från person till person på hur de hanterar saker. Och de upprätthåller lagen - vems lag är det?

Jag gjorde en sökning på google: "varför har vi poliser", då jag tänkte att polisen måste ha något material som är till för barn. Inget kom upp. Jag gjorde samma googling på engelska - då kom texter upp som poliser skrivit för barn bland annat den här. Det är märkligt att något så viktigt - som finns i varje persons vardag - inte förklaras för barn från grunden. Utan bara är så för att det är så. Vi hittade iallafall en text om svensk polishistoria här

Jag också Winston gjorde en podcast (på bådas initiativ). Vi tycker att det är viktigt att det här pratas om. Vi tycker att både pappan och de unga männen utsattes för orättvisor. I vår utopi är det nödvändigt med skydd såklart (i form av privat brottsbekämpning) men eftersom det är staten som har hand om polisen och vi vet att det finns både bra och dåliga poliser och det här var dåliga erfarenheter så tyckte vi att det är bra att sprida vår erfarenhet. Att det förhoppningsvis leder till fler diskussioner och ifrågasättanden.







måndag 8 augusti 2016

Tankar kring anarkokapitalism, amning, föda barn och staten



Jag ska berätta lite om hur jag upptäckte att jag var anarkokapitalist. Innan jag var gravid kände jag inte ens till ordet men jag förstod att det var något som inte var rätt med hur samhället var uppbyggt - att det måste finnas något annat än att ha en stat. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi hade fullt upp med våra liv med att jobba med vårt företag och med att förbereda för en förlossning som jag fasade för. Jag spenderade dagarna med att läsa på om förlossningar, gå på gravid-yoga, renovera och städa vårt hus (vilket jag tror har väldigt mycket med graviditeten att göra!)

Sen kom den där speciella dagen i april 2010 när jag födde vårt första barn. Jag kände mig väldigt oförberedd och som om det var någon annan som födde och jag bara låg där. Sjukhuspersonalen gjorde vad de gjorde utan att jag protesterade eftersom jag inte visste och vi tänkte att de visste bäst. Jag fick sprutor för att jag skulle föda snabbare (de tyckte det drog ut på tiden och barnmorskans skift var snart slut). Jag fick såklart skador av att föda snabbare än vad min kropp ville. Jag fick acceptera att det var normalt för det var det de sa. I själva verket hade jag ont i nästan ett år efteråt och har i efterhand fått veta att Sverige har en hög procent bristningsskador jämfört med många andra länder. Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag anlitade den fantastiska doulan Saga som hjälpte till att göra den andra förlossningen till en betydligt trevligare upplevelse men jag skulle aldrig föda barn i Sverige igen.

Med amningen krånglade det en del i början vilket kanske inte är så konstigt för det gör det väl för många av oss. I vår kultur finns det inte någon att lära sig av naturligt så som det finns i kulturer där det är naturligt att familjerna visar hur man gör för nästa generation. Jag förstod inte förrän jag hade fött att det inte alls var lätt och att det var staten som mer eller mindre var den som hade rollen att lära ut amning genom barnmorskor på BB de första 1-3 dagarna som man spenderade där. Det är väldigt kort tid. Det är inte så konstigt att så många har det svårt och ger upp att amma när de kommer hem.

Hursomhelst så lyckades det bra så fram tills idag kan jag fortfarande amma. Vad jag märkte när jag kom hem från BB och gick på de BVC-kontroller som bokats in med vår första mycket trevliga BVC-sköterska och under de BVC-träffar som planerats in för att mammorna skulle kunna lära känna nya föräldralediga var att det inte var särskilt viktigt med amning. Jag var den enda av 6 mammor där som ammade.


Jag var också den enda som bar i sjal, ec:ade, samsov och gav tutte för minsta lilla pip från min son som helt enkelt nästan aldrig behövde skrika. Jag började upptäcka att jag var lite tvärtom. Medan de andra föräldralediga som jag träffade anmälde barnen till kön till den bästa förskolan vid 6 månaders ålder och de som ammade hade slutat då fortsatte vi månad efter månad och år efter år.

Det blev ingen välling eller bebismat heller - så som instruerats från Sempers pärmar hos BVC-sköterskan. Vi körde på med BLW (baby led weaning - som är att barnet lär sig äta mat själv och att man ger dem bitar att plocka själv med).

Jag kände ingen gemenskap alls med de där mammorna utan sökte mig till alternativt sällskap där det här inte var konstigt. Det kändes lite märkligt att det var så få som ifrågasatte de normer som fanns och gjorde tvärtom. Om man tittar på vad som är naturligt för barnet och hur folk i allmänhet gör med sina barn i väst så är det verkligen stora kontraster. Det finns inget som är naturligt med att kissa i blöjor, äta konstgjord mat som tillverkats med ett annat djurs mjölk och att gå emot de naturliga instinkterna att trösta ett barn som skriker. Det är verkligen konstigt att folk tror att man "ska" göra så.

Jag började att förstå att hur samhället var konstruerat med "staten" och snäva normer och hur vi människor funkar biologiskt klashade helt. Jag ville inte ha det där. Det skulle förstöra mitt barn. Jag började läsa en hel del böcker, lyssna på podcasts om fredligt föräldraskap och engagera mig i amningshjälpen.

Varför förespråkar inte staten naturlig amning (vilket normalt brukar vara 2-7 år) och fredligt föräldraskap? funderade jag på. Och kom fram till ganska snabbt att familjen är ett hot mot staten för att barnen ska kunna börja på förskola tidigt så att föräldrarna kan gå tillbaka till sina jobb. Det svenska samhället bygger ju på att de flesta jobbar och betalar skatt. Visst är det vetenskapligt bevisat att amning är det bästa för barnet så amningen på BB är viktigt och det finns bra hjälp att få. Fast det är väldigt begränsat. Och det med att föda barn: jag ville gärna föda hemma när jag skulle ha vårt andra barn. Men det ingick inte i sjukvården och jag skulle behöva betala 29000 kr för att täcka kostnaden för privata barnmorskor trots att jag redan hade "betalat" för det i form av skatt. Om jag inte hade betalat skatt skulle jag ha haft en väldigt stor buffert att ta pengar ur till en riktig sjuhelvetes lyxförlossning.

Jag har inte haft problem med att amma längre än vad som är den snäva normen på ungefär 6-10 månader utan jag fortsatte så länge som jag och mina barn ville. Däremot var det många andra mammor som mötte motstånd. Man gör något som är naturligt så krockar det med samhällets normer. Efter ett tag kunde jag förstå att amningen är decentraliserad. Amningen har staten egentligen ingen kontroll över. Amningen om den sker längre än vad normen dikterar gör det svårt att separera mor och barn. Mammorna straffas också genom att få sänkt SGI vilket gör att de ofta går tillbaka till sina arbeten "i tid". Det var precis det här och de enorma skatter som vi betalade i Sverige, ihop med att vi inte ville använda något tvång eller våld mot våra barn eller låta någon annan använda tvång och våld mot våra barn (i form av skolplikt) som gjorde att vi upptäckte att vi helt enkelt var anarko-kapitalister. Vi kom fram till att staten inte har rätt till att tvinga vårt barn till statlig skola för de äger inte vårt barn. Våra barn äger sig själva och vi förvaltar dem tills de är vuxna. Den tiden i barnens liv som de tvingas till skola i Sverige är precis de viktigaste åren i ett barns liv då de formas och blir vilka de är när de blir vuxna.

Svaret på våra funderingar var helt enkelt att vi som föräldrar skulle följa våra naturliga instinkter och leva så nära våra barn och vår familj som möjligt. Genom statens våldsmonopol kunde vi inte leva som vi ville (då vi betalar skatt och ett anarko-kapitalistiskt samhälle fortfarande är en utopi) men vi har en skyldighet gentemot våra barn. De har inte valt att vara här. Vi har skapat dem. Det bästa vi kan göra är att ge dem en uppväxt baserad på fredligt föräldraskap där de tar så lite skada som möjligt under sin uppväxt. Mina funderingar har länge varit att allt elände med våld och krig kommer ur att barn har fått växa upp med våld. Här finns en intressant podcast om hur krigen kom till ur våld och tvång med barn. Här är en annan podcast som förklarar på ett bra sätt hur du är en slav i vårt samhälle och hur du kan bli fri. Låter kanske lite dramatiskt men du kan nog dra parallellerna själv.


söndag 7 augusti 2016

Naturlig amning, icke-aggression och att inte bry sig om vad andra tycker

Vulkan-amning på Stromboli, 2011

Jag tänkte att det var dags att skriva ner lite funderingar eftersom jag ofta ser samma frågor poppa upp på olika forum på nätet om att mammorna inte vet hur de ska konfrontera folks tyckande och att det gör att dessa mammor ibland ammar kortare än de vill just för att de inte vill konfrontera det vilket är tråkigt eftersom både mamman och bebisen skulle må bättre av det. Jag har hört att många har fått pekpinnar från BVC och att det blir glädjerop i amningskretsarna så fort någon har en BVC-sköterska som visar att hon stöttar fri amning. Så jag ska berätta lite om vad jag har haft för erfarenheter efter att ha ammat två barn under 6 års tid:

Det är inte en jävel som har kommit med någon negativ kommentar under de här 6 åren. Bortsett från lite påpekande från min mamma och farmor som undrat hur länge jag tänkte amma efter ett par års amning - vilket jag har besvarat med: Så länge vi vill.

Inte en enda gång har jag fått någon pik från främlingar eller från BVC. Då har jag ändå ammat offentligt, på tågen, på restauranger, på stranden och så vidare, tills barnen nästan var 4 år gamla. BVC har aldrig sagt något till mig om amningslängden. Jag tror anledningen till det är att jag helt enkelt inte har delat med mig om hur vi gör. För jag vill inte det eftersom de inte har rätt att veta hur vi gör. När man ammar ett större barn så handlar det inte om näringsintag utan om närhet så det finns ingen anledning till att tala om hur man gör.

Jag gjorde misstaget en gång att berätta för BVC att vi hade problem med sömnen när yngsta var 1 år. Vi blev väckta tiden och jag hade grav sömnbrist så jag ville göra nästan vad som helst för att kunna sova. Jag fick remiss till en BVC-psykolog som ordinerade att vi skulle ha eget sovrum åt barnen och bestämt lägga dem i sängen, säga godnatt och stänga dörren och repetera proceduren tills att de sov. Vi sa tack och hej och kom aldrig tillbaka. Det där är att uppmuntra till att använda tvång och bryta mot icke-aggressionsprincipen mot små barn!

Jag kan verkligen tänka mig in i vad man kan få för råd om amning av en BVC-sköterska som inte förespråkar det!

Amning på rivieran i Frankrike 2011

När det gäller tyckande och tänkande från främlingar som anser att offentlig amning inte passar så finns det bara en sak att göra. Be dem dra åt fanders! Eller spruta på dem så som en mamma gjorde i England när hon fick en tillsägelse om amning av en främling. Det är faktiskt självförsvar.

För när det kommer till små barn som behöver mat och kärlek så är det faktiskt den som lägger sig i som bryter mot icke-aggressionsprincipen. Ett litet barn kan inte försvara sig. Ett litet barn har behov som behöver tillgodoses för att utvecklas optimalt. Det är föräldrarnas skyldighet att tillgodose dem. Andra människor som försvårar det - vad de gör är inte bara att vara jävligt elaka - utan de vänder också opinionen mot det som är naturligt och som behövs för att nästa generation av ens egen art ska utvecklas optimalt. Så varför ska man ens lyssna på dem?

Om man vill amma och ammar sitt barn så är det bara att sluta bry sig. De som fortsätter att lägga sig i är antingen inte särskilt välinformerade eller för bundna av traditioner. För det första är det inte deras sak att lägga sig i men om man vill ge dem något att läsa på om, om amningens nyttigheter, så finns det mycket läsvärt på amningshjälpens hemsida.


Superhjältar behöver också tanka lite närhet!

Men pappan då?


Många vill att det ska vara jämställt mellan föräldrarna i Sverige. Men vet du vad. Män kommer aldrig ha bröst med mjölk i så man får fixa det på annat vis! Det finns så många sätt att mysa på som innefattar mat och kroppsdelar som pappan inte har. Till exempel i en bärsjal! Den här pappan har varit lite avis på att han inte har haft bröst med mjölk i vid några tillfällen men han har kunnat lindra avundsjukan rejält genom att bära barnen i bärsjal. Samtidigt har han alltid varit 100% för amning och att ingen annan ska bry sig om hur länge någon ammar. Det är liksom lite som att prova på att vara gravid och bära barn när bebisen är liten. Att få vara nära och känna hjärtslagen - att det är ett litet liv man bär på. Och när barnet är större är det så himla praktiskt och roligt dessutom. Idag är barnen 4 och 6. Pappan har slutat bära i sjal för ungefär 2 år sedan. Det blir ofta att han får bära på axlarna för det tycker pojkarna är roligt men nu börjar det bli lite för tungt med mer än 20kg.




Läs lite mer om hur man slutar bry sig på på Mark Mansons blogg.

Bild lånad från Mark Mansons blogg



lördag 6 augusti 2016

Tankar kring påtvingad läroplan och demokrati i Sverige



En sak som jag har svårt att förstå är att så få ifrågasätter skolplikt. Att tvinga barn att gå i en skola som måste hålla sig till en statlig läroplan utan att det finns något annat alternativ. Det är som att den absoluta majoriteten inte tror att det finns något annat utan att det är så här det måste vara och att de som har bestämt reglerna vet bäst. Det är precis det de lär ut i skolan under 12 års skolgång så att man inte ska ifrågasätta det så det är nog inte så konstig att de flesta tänker så. De har ju blivit stöpta i den formen! Vi är få som tänker utanför ramarna men vi kan plantera ett litet frö i våra medmänniskors tankar, och förhoppningsvis kan vi få fler att förstå att skolplikten är omoralisk.

Det vore en helt annan sak såklart om majoriteten kunde låta bli att lägga sig i hur andra gör med sina barns utbildning men när de uttrycker att det behövs en skolplikt för att tvinga andra - då blir jag riktigt mörkrädd. Det är underförstått att det är okej att använda våld. (genom att framröstade politiker bestämmer lagar som de som har röstat fram dem därmed stöder och resulterar i våld om man bryter mot dem.)

Det mest bekymrande är att många som skulle vilja hemundervisa som jag har haft kontakt med genom sociala nätverk och träffar i Sverige liksom tror att demokratin kommer lösa det här - att man måste påverka politikerna så att hemundervisning och fria skolor tillåts igen. Det de inte förstår är att  demokrati innebär att det är den stora massan som har röstat för något som bestämmer. Och att den stora massan inte gillar alternativt tänk som att ta hand om sina barns egna utbildningar eller driva skolor som är för "radikala" för det svenska skolsystemet. Jag gjorde en podcast på engelska med min man om det. Hör här och säg gärna din mening (och argumentera för din sak) i kommentarsfältet nedan!

Lyssna på Youtube:



Lyssna på Soundcloud:


Vill du veta mer kan du gå in på skolverkets hemsida och söka efter läroplanen och läsa på där om normer och värderingar, samt läsa på vad de säger om skolplikten också.

En introduktion till vad unschooling är


Unschooling är relativt okänt i Sverige troligtvis för att det är olagligt och för att den allmänna uppfattningen är att man inte kan lära sig på något annat sätt än genom skolan. Det finns många missuppfattningar om vad unschooling är - även inom unschooling-kretsen. Eftersom det är olagligt i Sverige och man måste flytta utomlands för att överhuvudtaget få möjlighet till att kunna unschoola är det ytterst få familjer som gör det. Få personer vet vad det är och uppfattningarna kan skilja sig. Smådetaljerna kan vara lite olika vilket jag kommer förklara här men principen är densamma.

Så vad är unschooling?


Unschooling är en form av hemskolning där barnet lär sig hur man lär sig snarare än att "följa order" så som man gör i skolan. Det är en form av självlärande naturlig inlärning där man litar på att barnet vill lära sig saker för att vi helt enkelt är intellektuella varelser med naturlig inlärningslust.

Unschooling har mer eller mindre kommit till för att man har upptäckt att skolan dödar kreativiteten. Vi som unschoolar vill att barnets inlärningslust inte förstörs på så vis som vi ser att det gör för många barn som tvingas till skolgång.

Unschooling är en förlängning av icke-aggressionsprincipen  - alltså ett sätt att utbilda sina barn utan tvång och våld. Därför klaschar unschoolingen helt med den omoraliska svenska skolan som bygger på just tvång och våld.

Vad är skillnaden mellan unschooling och hemskolning?


Hemskolning är ett samlingsnamn för sätt att utbilda utan skolan där familjen tar ansvaret för utbildningen. Ordet hemskolning är ganska missvisande då hemskolning ofta sker utanför hemmet. I vanlig hemskolning följer man en läroplan (curriculum). Inom unschooling går man ett steg längre och har inte någon fast läroplan eftersom läroplanen inte kan se tillgodose individen. Här anpassas undervisningen helt efter barnet så det är ganska stor skillnad mellan metoderna men det är inte helt svart och vitt utan man får göra vad som passar familjen då det finns många olika sätt att unschoola på.

Skillnaden mellan inlärning genom unschooling och skola


Vi har skolplikt i Sverige vilket jag tycker man ska kalla "skoltvång" istället eftersom man inte kan välja bort skolan. Lagen säger att man får hemundervisa om man har särskilda skäl vilket man enligt kommunen i princip nästan aldrig har. Att någon annan bestämmer över ditt barn och tvingar dig är omoraliskt och fungerar inte särskilt bra dels av den anledning att det inte är staten som äger barnet och dels för att inlärning inte sker optimalt under tvång.

Tänk dig själv hur det var under din egen skolgång. Vissa saker var kul och vissa saker var inte det. Det som var roligt var lätt att lära in och det som var trist hade man inte lika bra betyg i, eller hur? Om man lär sig många saker som man inte använder sig av och som man inte är genuint intresserad av glöms de bort eftersom hjärnan inte sparar på onödig information som man har tvingats till att lära sig. Man minns mycket bättre när man är intresserad. Det är det som är poängen med unschooling. Man ska följa barnens intressen för att lärandet ska vara roligt och för att man lär sig bättre när man är intresserad.

En annan skillnad mellan skola och unschooling är att skolan som den ser ut i Sverige idag inte är anpassad för framtiden. Det är inte så mycket som har hänt inom utvecklingen i skolan den senaste tiden vilket syns väl i media och i olika undersökningar som tex PISA. Inom skolan måste man följa en skolplan där alla ska lära sig samma sak och om saker som är mer eller mindre onödiga. Skolan är inte individanpassad vilket gör att den till stor del är bortslösad tid. Här kanske man kan tycka olika men om man är en undersökande och engagerande förälder kan man hitta bättre alternativ inom unschoolingen än det som erbjuds inom skolan och fokusera sig på det som barnet är intresserat av.

Inom skolan delas barnen in efter ålder snarare än inom sina intressen. Det är naturligt för barn att härma. Om man som barn umgås inom samma åldersgrupp lär man sig av de andra barnen och gör som dem istället för att lära sig från äldre och mer erfarna personer. Det är dessutom onaturligt för barn att delas in i åldersgrupper. Jag har lagt märke till att barn som delas in i strikta åldersgränsen i skolan har mycket svårare att prata med en vuxen eller med ett annat barn som är en bra bit yngre eller äldre än ett barn som är unschoolat. Det är exakt det här som är problemet med mobbing i skolan: Barnen delas in efter ålder med få vuxna som ser efter dem. Barnen lär sig beteenden efter andra barn i deras egen ålder istället för efter de som är äldre och mer erfarna, och då kan negativa beteenden slå rot. I kulturer där de äldre barnen ser efter de yngre och där det finns många vuxna finns inte mobbing alls i samma utsträckning. Här lär man sig empati på ett sätt som saknas i den västerländska skolkulturen.

Genom unschooling kan man ge sitt barn möjlighet att vistas i kreativa miljöer som han eller hon kan inspireras av istället för att vara instängd i ett kalt klassrum. Skolan som den ser ut nu är inte anpassad för de olika könen. Den är designad för flickor som sitter still – inte för pojkar som gärna vill röra på sig. Pojkar och flickor ÄR annorlunda. Det går inte att komma ifrån. Pojkar har en biologisk dragning till att försvara familjen (de gillar vapen och sporter mer) medan flickor dras mer åt att ta hand om familjen (genom att leka mer med dockor och rollspel) Jag säger absolut inte att alla barn är så men de flesta barn vi har träffat på samt våra egna pojkar är så. Och i vårt fall har vi inte uppmuntrat till deras pojkaktiga intressen - snarare tvärtom.

Huvudpoängen med unschooling är frihet – alltså att man inte tvingar barnet att lära sig och har förtroende för barnet att han eller hon VILL lära sig. Om man kan ge sina barn frihet och ett bra fundament kan de få de bästa förutsättningarna för att utvecklas till sunda människor och kunna få ett bra liv. För det är det här det handlar om – att just ge grunden för det bästa möjliga livet i framtiden.

Unschooling formar därmed självtänkande individer som inte passar in i det likriktiga svenska samhället - och därför kommer unschooling inte bli accepterad som en utbildningsform i Sverige sålänge vårt samhälle ser ut så.

Hur fungerar lärandet genom unschooling?


Unschooling är det mest naturliga sättet för barnet att lära sig. Det kallas också "barnstyrd inlärning" (child–led learning) eller fri inlärning. Det är också ett sätt att lära sig tillsammans. Föräldern eller mentorn blir ofta intresserad själv och lär sig tillsammans. Man förser barnet med kunskap och verktygen barnet behöver för att tillskansa sig kunskapen.

Unschooling och förälderns ansvar


Jag vill poängtera att en bra unschooling–förälder får lägga i otroliga mängder energi på unschoolingen då det gäller att alltid finnas till hands och förse det kunskapstörstande barnet med det han eller hon är intresserat av.

Unschooling ger inte automatiskt bra resultat. Ett dåligt sätt att unschoola kan vara att vara för slapp och helt enkelt inte "orka" ge barnet det barnet behöver. Man bör tänka på att när man unschoolar tar man 100% ansvar för inlärningen för sina barn så det är upp till föräldern att uppmuntra och intressera barnet med de medel som finns. Att bara ha barnet hemma och låta det lära sig självt helt utan någon vägledning är inte unschooling. Det är dåligt föräldraskap och bryter faktiskt mot icke-aggressionsprincipen.

Olika typer av unschooling och hur man kan göra


Som jag nämnt innan finns det olika sätt att unschoola. Som unschoolande familj hittar man sin egen unika stil och blandar idéer så att det passar den egna familjen. Vissa som praktiserar unschooling-metoden kallar sig för "radical unschoolers". Vi var nyfikna på vad det var och åkte på en konferens för radical unschooling i New Hampshire 2013 som arrangerades av Dayna Martin. Under denna konferens hade 100–tals unschooling–familjer från USA samt några få utländska familjer samlats för att diskutera unschooling och hålla föredrag om det. Vi lärde oss att radical unschooling fungerar på så vis att man helt och hållet följer barnet i lärandet utan några ramar. Resultatet var att ett av föredragen var ett slags AA-möte där många av tonåringarna pratade ut om av spelmissbruk av spelet minecraft och nu arbetade med att bli av med det. En del praktiserade radical unschooling inom sömn och mat också. Om barnet ville vara uppe och leka till klockan 05 på morgonen fick han eller hon det. Och om barnet ville äta sötsaker fick han eller hon det också. Man fick givetvis poängtera och försöka vägleda till bättre beslut men här hamnade det som sagt till 100% om barnets önskemål.

Henry som Darth Vader-princessa under Life rocks radical unschooling conference 2013.

En del av barnen var konstruktiva. Några gjorde egen yogurt, möbler och andra varor som de sålde på nätet i sina egna webbutiker. Några av de som höll föredrag var vuxna som hade växt upp som radikala unschoolare och som berättade om deras uppväxt och var de befann sig idag. Bland en av dem fanns till exempel en programmerare som utvecklade egna program som han tjänade ganska bra på. Inom radical unschooling krävs ett otroligt engagemang från föräldern för att det ska lyckas. Jag har svårt att tänka mig att man kan praktisera radical unschooling på ett bra sätt om man har mer än ett barn eftersom man då har fler än en vilja att handskas med.

Jag och min man håller inte med om radical unschooling till 100% så vi följer Unschooling med ramar, vilket inte är lika extremt. Detta sätt att praktisera unschooling-metoden på har jag namngett själv då jag inte har sett det nämnas någon annanstans. Min tanke är att man här praktiserar unschooling på så vis att man inte följer skolplanen utan att man sätter ramar kring vad som är absolut nödvändigt att lära sig för att ha bäst förutsättningar i livet, dvs. vi styr till en viss del över oskolningen då vi anser att vi behöver göra det eftersom våra hjärnor är fullt utvecklade och kan ta beslut medan barnets hjärna inte är fullt utvecklat än. Som att bara äta godis till exempel då sockret är som knark för barn och barnet ofta inte kan sätta stopp själv.

För att det inte ska vara tvång med i bilden får man som förälder argumentera för sin sak och föregå med gott exempel. Om man till exempel vill att barnen ska läsa - då är det en bra idé att sätta sig själv och läsa. Barnen gör som man gör och inte som man säger. Jag tror man inom unschoolingen får ta ett extra stort ansvar med att inspirera barnen till att lära sig nödvändiga verktyg som matematik, läsning och skrivning. Man får avsätta extra tid till att förhandla med barnen. Det här tränar verkligen föräldern (och barnet) i argumentationsteknik och problemlösning vilket också är värdefulla verktyg i livet.

Eftersom det är naturligt för barnen att härma andra för att lära sig lägger vi fram material som gör dem intresserade och ordnar utflykter och aktiviteter enligt deras (och föräldrarnas) önskemål. Unschooling är ett holistisk och inkluderande sätt på att lära sig på som inte enbart innefattar barnen – utan hela familjen och som ofta inkluderar andra familjer och personer också.

Det finns mängder av verktyg som är tillgängliga gratis eller som man kan köpa för en liten summa pengar som passar utmärkt för unschooling. Två fantastiska program som är gratis är Khan Academy för att lära sig matematik samt Codecademy för att lära sig kodning. Våra barn har en favoritkanal på Youtube som heter TED–ED där mer eller mindre svåra ämnen förklaras på ett lättförståeligt sätt med animering. Det finns så mycket resurser (på engelska) som man kan hitta själv på internet som helt konkurrerar ut skolan för lärandets skull. Vill ni kika på lite vad vi gör med vår unschooling i skrivande stund kan ni se min andra blogg Prague Worldschooling. Idén med skolan föddes innan internet fanns. Det är lite bakomsträvande nu när man kan hitta informationen själv på internet.

Worldschooling är också en form av unschooling där man har världen som klassrum. Man kan praktisera worldschooling-metoden på hemmaplan genom att besöka muséer, bibliotek och föreningar för andra länder och kulturer, genom att lära känna personer från andra länder, samt genom att lära sig om världen genom att hitta informationen på internet. Worldschooling bedrivs optimalt från det land man befinner sig i. Det passar utmärkt för familjer som ofta reser eller som lever som digitala nomader (försörjer sig via internet på resande fot). Vi älskar worldschooling. Man blir så inspirerad av att se saker på riktigt istället för att läsa om dem i en bok!

Det är inte helt ovanligt nuförtiden att ha denna worldschooling-livsstil då många jobb kan utföras platsoberoende och man kan välja att flytta till en plats där man har råd att ha en bättre livsstil och ha tid för att göra detta eller hyra in proffs för delar av undervisningen. Vår familj tog beslutet att sälja vårt hus i Sverige just för att kunna göra detta. Vi tar oss till platser som hela familjen är intresserade av. Några exempel på vår egen worldschooling under de senaste månaderna är det gamla egypten, romarriket, vulkaner, programmering, lego och att lära sig spela nya instrument.

Worldschooling vid Pyramiderna - februari 2016.

Vad är historien bakom "unschooling"?


John Holt som är en amerikansk författare och lärare var den som myntade begreppet unschooling och spred sina idéer genom att skriva flera böcker om hur barn lär sig sedan 60–talet. Hans tanke var att barn inte behöver tvingas till lärande utan att de lär sig på ett naturligt sätt om de får frihet att följa sina egna intressen och har tillgång till ett rikt utbud av resurser. Holt trodde inte på skolsystemet efter att ha arbetat flera år inom det. Han blev övertygad om att en reform av skolväsendet inte var möjlig och började förespråka hemundervisning som ju unschooling är en form av. Det kan vara en god idé att läsa John Holts böcker om man vill lära sig mer om unschooling och förverkliga det. Några böcker som är bra att läsa är exempelvis "Teach your own" och "How children learn".

Hur unschooling och icke–aggressionsprincipen hör ihop


Icke–aggressionsprincipen innebär att ingen har rätt att skada eller tvinga någon annan till något. Eftersom man inte äger barnet och barnet äger sig självt så gäller denna princip även i förhållande till barnet. Skolplikten bryter mot den då staten tvingar barnen att gå i skolan. Om man vill hemundervisa dyker det snabbt upp hot om våld och tvång i form av böter, besök från socialen och risken att få sitt barn ifråntaget. Det är tvärtemot unschoolingen eftersom unschooling är baserad på frivillighet. Det enda sättet att förlänga icke-aggressionsprincipen inom utbildningen är att ge barnet och familjen ett fritt val att välja hur barnet ska utbildas vare sig det är genom en frihetlig skola eller unschooling. Eftersom skolan har ett tvingande statligt program som måste följas i Sverige kan man inte följa icke-aggressionsprincipen där om man har sitt barn i skolan.

Hur validerar man unschooling när barnet är vuxet?


Många frågar mig hur gör med betyg när barnet är unschoolat. Jag brukar svara att det naturliga som kommer ur unschoolingen är att unschoolingen själv leder till företagsamhet. Det blir naturligt för barnet att starta sin egen verksamhet. Det finns också de som vill ha ett yrke och då jobbar de för det. Ibland krävs det att man studerar på universitet för att få dessa yrken. Universitet i USA till exempel tar gärna in hemskolade barn, och ibland i yngre åldrar än normen. Anledningen till att de gör det är för att dessa barn har passionerade intressen och att det är precis detta de vill ha inom universitetsvärlden. Det blir viktigare än att ta in efter betyg.

Det svenska systemet är inte anpassat idag för unschooling så man får nog räkna med att det är bättre att studera utanför Sverige. Om man ska ha betyg i Sverige kan man göra nationella prov samt högskoleprov. Isåfall är det viktigt att barnet är medvetet om att han eller hon behöver lära in de ämnen som krävs.

En pappa och en son som älskar att bygga med lego.

Några platser i världen som passar särskilt bra för unschooling

Under våra resor har vi stött på "hubbar" och platser som är mer lämpade för hemskolning, unschooling och worldschooling. Här är mina favoriter:

1) Prag, Tjeckien Här finns det gott om skönhet, närhet till Sverige, billiga levnadskostnader (ungefär halva priset mot Sverige), en trevlig rankning på nanny state index, en stor internationell community med förhållandevis många som hemskolar, en tjeckisk förening för unschooling och ändlösa mängder av aktiviteter för barn och den som är intresserad av natur och kultur. Ta reda om mer på Prague worldschooling.

2) Ubud, Indonesien Den här lilla pärlan på Bali är som en magnet för hemskolare från alla möjliga länder. Här finns många familjer som bor kortare och längre perioder. Bali passar bra för den som är ute efter en avslappnad och hälsosam livsstil.

3) Saint Petersburg, USA Den här staden på Floridas västkust passar bra för den som vill leva modernt och inte vill behöva känna sig annorlunda för att man hemskolar. Det finns väldigt många hemskolningscoops och många trevliga natur-aktiviteter i närheten.

4) England Detta är det lättaste alternativet för den som vill unschoola utan att ha några som helst kontroller. Engelsmännen har verkligen integritet. Ingen ska diktera hur de utbildar deras barn. Unschoolarna är rätt så utspridda. Vi har lagt märke till att de finns i högre koncentration i den södra delen och särskilt i Devon.

5) Åland, Finland Hit flyttar många svenskar till för att hemskola. Det sker kontroller var 6:e månad men det verkar vara ganska slappt. Jag har svårt att förstå tjusningen med det. Jag tror man behöver vara en familj som är väldigt laid back och sparsam för att det ska passa.

För att veta var du kan unschoola kan du gå in på HDSLAs hemsida och söka. Det finns många lokala grupper som du kan ta kontakt med på Facebook.

En liten worldschooling-träff i Prag häromdan.

Du kanske inte alls håller med mig om vad jag skriver? Det behöver du inte göra. Kommentarsfältet nedan är precis till för att DU ska säga din mening och argumentera för din sak.


måndag 1 augusti 2016

Freedomfest i Stockholm 27/8!



Jag känner mig ärad att bli tillfrågad om att vara med på Freedomfest. Det känns superspännande och lite småläskigt samtidigt eftersom jag inte är van vid att hålla tal, och detta faktiskt är den första gången som jag frivilligt ställer upp att tala inför en större folksamling. Fast det är stor skillnad att känna sig tvingad att hålla föreläsning för en klass som man inte trivs i och att tala inför likasinnade som inte är dit-tvingade!

Mitt eget tal kommer att handla om hur vi blev digitala nomader för att få utbildningsfrihet för våra barn. Det ironiska är att lokalen som Freedomfest hålls i är just en skola, hihi! Något annat jag kommer att ta upp är äganderätt av barn. Jag tycker det är rätt viktigt att ta upp det under Freedomfest eftersom äganderätten annars brukar handla om saker och inte barn så jag hoppas det blir en lite annorlunda föreläsning. Om man kommer till freedomfest kommer man kunna ställa frågor också. Jag vill gärna hjälpa andra att kunna få den frihet som vi har fått också.

Jag har aldrig varit på freedomfest förut eftersom jag inte hörde talas om det förrän vi hade lämnat Sverige så jag vet inte hur det brukar vara men jag har hört att det är ett fantastiskt event. Här kan ni se Bahnhofs-vd Jon Karlung tala på freedomfest förra året.



Vi kommer dock inte i samlad trupp eftersom vi känner att det är en för stor risk att ta med våra barn till Sverige just nu då jag fortfarande blir trakasserad och vi inte vill att dominic-fallet ska upprepas. Det känns lite tråkigt eftersom vi alltid är tillsammans men å andra sidan skulle jag inte kunna höra så mycket av de andra häftiga talarna heller.

Jag är extra glad att Pontus och Ulrika som vi träffade på Bali kommer. Jag har följt deras blogg Ankorpåvift med spänning sedan vi lämnade Bali. Pontus kommer prata om bitcoin såklart.

Här är listan på inspirerande talare som kommer till Freedomfest. Kom du också! Man behöver inte föranmäla utan kommer bara - läs mer här. Det kommer finnas en lekhörna för barnen.

Talarlista

"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring" skaldade biskop Thomas Simonsson i Strängnäs redan på 1400-talet. Sedan dess, och ännu tidigare, har Sveriges folk sökt denna frihet. Men frihet får man aldrig gratis, man måste skapa den, och etablera en frihetlig kultur. Detta är den röda tråden i årets FreedomFest.

Realistisk libertarianism - Joakim Fagerström

Ett grundläggande begrepp inom frihetlig filosofi är icke-aggressionsprincipen (NAP). Enligt denna har ingen människa rätt att utöva oprovocerat våld mot en annan, eller kräva skatt under hot om våld. Men vill man bygga ett fritt samhälle med riktiga människor visar det sig att NAP visserligen är nödvändigt, men inte tillräckligt. Ett samhälle behöver också något som sammanhåller — en kultur.

Joakim Fagerström är entreprenör och ordförande i den fristående svenska avdelningen av Ludwig von Mises Institutet. På organisationens webbsida www.mises.se publiceras kontinuerligt artiklar, kommentarer och översättningar på temat frihet och österrikisk ekonomi.

Frihetliga nyheter med bubb.la - Martin Eriksson

De skattesubventionerade och statligt licensierade medierna tenderar att befästa en världsbild som är ogynnsam för frihetens sak. Men det finns efterfrågan på frihetlig nyhetsrapportering. Webbtjänsten bubb.la och Radio bubb.la har varit banbrytande i att tillfredsställa och utveckla denna efterfrågan. Nu står man i startgroparna till att ta det svenska framgångskonceptet till en internationell publik.

Martin Eriksson är grundare av bubb.la och kan höras på podcasten radio bubb.la.

Frihetlig familjekultur - Caroline King

Familjen King lämnade Sverige för snart två år sedan eftersom de inte tyckte att staten hade rätt att indoktrinera barnen via skoltvång. Caroline King berättar om sin syn av äganderätt av barn och om att följa NAP genom unschooling. Hon berättar hur de vände situationen till sin fördel och blev digitala nomader.

Caroline King är förälder och egenföretagare. Hon driver webshopparna Hamaca.seMypashmina.se,Mattor-online.se samt bloggen www.denandraresan.com men är mest upptagen med att vara just förälder.

Att odla sin frihet - Patrick Sellman

Ordet kultur kommer av cultura, att bruka mark. Mycket välstånd har skapats med det moderna, effektiva jordbruket. Men det har också skapat ett beroende av ett emellanåt skört ekonomiskt system. Ett sätt att öka sin frihet är att producera sin egen mat i någon grad. Hur börjar man? Hur självförsörjande kan man bli? Är det värt besväret?

Patrick Sellman är i hög grad självförsörjande på sitt eget småbruk. Han är en upptagen kursledare i det fascinerande ämnet biodling. Han driver bloggen småbruk.se.

I fablernas land - Martin Jacobsson

Kännetecknande för politisk makt tycks vara att den saknar humor. När undersåtarna skrattar åt kejsaren kan de hända att de inser att han faktiskt är naken. Makten trivs i ett samhälle utan humor; friheten spirar i en kultur med humor.

Martin Jacobsson driver Fablernas land för att driva med svensk politik. På kort tid har han blivit en av de mest populära satirtecknarna i Sverige. Han är synnerligen produktiv och har illustrerat texter över hela spektrat från mises.se till Svenska Dagbladet.

Läkare utan vänster

Det som sköts i offentlig regi tenderar att med tiden bli dyrt, dåligt, storskaligt och inhumant. Den offentliga sjukvården är ett lysande exempel på detta. Tvärtom vad vi får lära oss i skolan och medier utvecklas en kultur av kvalité och medmänsklighet fram i småskaliga miljöer där vinst är nära kopplat till resultat.

Bloggaren Läkare utan vänster är något så ovanligt som en läkare med förståelse för ekonomiska principer och vikten av korrekta incitament. Han bloggar om sjukvård ur ett frihetligt perspektiv.

Bitcoin, en frihetlig revolution - Pontus Lindblom

Det finns ingen innovation i världen som har större potential att öka mänsklig frihet än Bitcoin. Världens första decentraliserade digitala valuta möjliggör lagring av värde och värdeöverföringar som varken kan beskattas, regleras eller censureras, vilket utmanar staters makt över människor. Tekniken möjliggör dessutom helt nya former av lagring av information och decentraliserade organisationsformer.

Pontus Lindblom är en disputerad forskare som ägnat de senaste fem åren till att studera Bitcoin och är medförfattare till Sveriges första rapport om Bitcoin som lanseras i höst. Han är även upphovsman till hemsidan startusingbitcoin.com och reser runt i världen för att träffa libertarianer och Bitcoin-entusiaster tillsammans med sin fästmö Ulrika som driver den frihetliga resebloggen Ankor på vift.