fredag 10 februari 2017

Tro inte att det du hör i statlig media är sanningen

Jag har haft att göra med journalister under hela mitt liv sedan jag var i 10-årsåldern, mest med företaget och gottröra, men senaste året med att leva som en digital-nomad-familj. Nu tackar jag sällan ja till artiklar eller att vara med i program. Det är nästan alltid samma sak. De har en story redan. Sedan ska de hitta ett objekt som passar in. Storyn tilltalar så många som möjligt (som har gått igenom det svenska skolsystemet och inte är mottagliga för att tänka så kritiskt). Storyn ska alltid vara lättsam och passa in så att den inte "förolämpar" staten.

Fast för några veckor sedan sa jag "OK". Jag tänkte att det skulle vara bra att inspirera lite ändå. Det var ändå ett litet tag sedan vi var med i något program. Medveten om att de självklart inte skulle föra fram vår story som utbildningsflyktingar. Det är ju staten som står för tvånget till skolan - samma uppdragsgivare som står för svensk media.

Jag ska berätta lite vad jag berättade och sedan kan ni höra den klippta versionen och jämföra lite själva. Studio 1 på P1 ringde upp för att prata med mig om hur det var att leva som digital nomad-familj. Intervjuaren sa att han spelade in samtidigt som vi pratade. Så ställde han några frågor om hur vi jobbar, om varför vi blev digitala nomader och om skolan.

Jag berättade om vad som var vår verklighet. Att vi blev digitala nomader för att våra barn inte skulle tvingas till den svenska skolan för vi ansåg att tvång var fel.  Att vi lika gärna kunde bli nomader som att flytta till ett annat land när vi ändå måste flytta. Att min man jobbar mest eftersom jag mest har hand om vår worldschooling. Jag berättade vad worldschooling var och hur det funkar. Att vi lär oss med världen. Att vi fick anpassa företaget för att kunna bli digitala nomader, vilket var bra för det är väldigt mycket mer fördelaktigt att driva det från Storbritannien eftersom det är så mycket lägre skatt där och att vi har bättre levnadsstandard och mer att leva på trots att vi jobbar mindre. 

För att vi betalar MYCKET mindre skatt. Att många digitala nomader har sin bas i länder där det är förmånligt för egenföretagare. Jag tipsade honom om e-residency i Estland som passar utmärkt för digitala nomader eftersom det bara är 20% skatt där och man kan sköta deklaration och alla ärenden på distans. Jag bad honom kolla upp mer om det eftersom det här är en absolut nödvändighet för en digital nomad. INGET av detta togs med i intervjun. Hör den snedvridna avskalade versionen HÄR. (Man får spola fram lite till 6:23)

Utånad bild till P1, bad dem länka till bloggen.

Som ni kan höra har intervjun blivit så hårt redigerad att det nästan inte finns något kvar att berätta om och man kan inte höra något om varför vi är digitala nomader och hur vi försörjer oss. Är det inte det som är det viktigaste om man ska berätta om digitala nomader? Såhär fungerar det alltså när man blir intervjuad av en tidning, eller i det här fallet ett radioprogram. I varenda intervju jag har varit med på har de ändrat något. Det är i princip bara lokaltidningar som skrivit ärliga artiklar och kollat med mig för de har inte haft samma incitament och min erfarenhet är att de gärna vill lyfta fram saker som de är för de skriver om händelser i orten. 

Det här är absolut inget som händer ibland utan det är praxis. Såhär jobbar medier så det är viktigt att tänka på det när du läser något i tidningen vad det finns för incitament och varför det är vinklat så. Det värsta den senaste tiden var till exempel det amerikanska president-valet och mörkläggandet av de ökade brotten i Sverige.

Skolan gör ett gott jobb med att producera medborgare som anpassar sig till systemet och följer det blint. Majoriteten iallafall. Som tror på vad som står i media och att staten är bra för dem. Det blev ett riktigt uppvaknande efter skolan när jag kom ut i den verkliga världen och upptäckte att det inte var så. Tyvärr är det inte alla som vaknar men vi kan hoppas på att den överdrivna politiska korrektheten kommer begå självmord. Media fungerar inte som den gjorde förut. Man får inte tycka som man vill eller säga sanningen om det inte passar. Det är verklighetens 1984 som vi lever i. Nu har staten växt sig så stark att det den dikterar är vår sanning och beskyller de som talar emot dem som "fake news" eller "hets mot folkgrupp".  Det enda som hjälper är att verifiera genom källor och helst läsa nyheter som inte har något ekonomiskt incitament från staten. End of rant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar