Vad vi lärt oss under våra 2 år som en digital nomad-familj

2-årsdagen för vårt nomadliv passerades i januari. 2 år på resa dels för att möta världen och dels för att hitta vårt Utopia efter att ha frigjort oss från ett system som vi inte ville skriva under. Som de flesta bara accepterar som det är. Där vi inte har rätt att välja bort det utbildningssystem som finns i Sverige som vi anser inte är till för det bästa för barnen och familjen. En resa där resandet är vardag och vi har anpassat våra liv och vår inkomst efter det. Alltså ingen långsemester där vi ska återvända till samma sak som förut utan där vi reser sålänge det passar oss och kanske någon gång slår rot någon annanstans. Så vad har vi lärt oss under dessa två år?

Om allt möjligt, verkligen! De här två åren har varit de mest lärorika åren i våra liv för hela familjen. En del saker har blivit så otroligt tydliga sedan vi tagit oss ur det som var vår vardag förut. En vardag som vi aldrig ville ha och inte heller saknar.

10 lärdomar om oss själva, om Sverige, om världen:

1. Att Svenskar är en minoritet. Vår värld de senaste två åren har varit icke-svensk. Inte för att jag ville det. Tvärtom vill jag gärna att familjen ska ta del av den svenska kulturen och språket. Tyvärr åker svenskar mest till samma ställen så vi har inte träffat på så många. Vårt umgänge har varit alla möjliga personer från alla möjliga länder istället. Däremot har svenskarna dykt upp på de konstigaste ställen. Och då har det varit mycket speciella möten.
2. Identitet och världsmedborgare. Aldrig har det varit tydligare hur man uppfattas av andra och hur man känner sig. Jag har svenskt pass och har rötter i Polen. Barnen brittiskt och svenskt. Mannen brittiskt. Under hela uppväxten har jag känt mig polsk i Sverige och svensk i Polen. Barnen brukar säga att de är ifrån Sverige men pratar engelska med varann. Ingen av oss känner oss speciellt knutna till våra ursprungsländer men känner stor mottaglighet för andra kulturer. Det är som att vi suger åt oss sättet att vara från kulturen som vi befinner oss i som en slags respons på rotlösheten. Hela idén med länder och gränser blir irrelevant när man känner sig som en världsmedborgare. Det enda som knyter oss till Sverige är språket – att jag talar det och för det vidare till barnen. Det ska bli spännande att se vilka effekter det får på barnens identiteter i framtiden. Det finns ett ord för detta – “third culture citizens” – alltså tredjekultursmedborgare. Om att växa upp överallt och ingenstans. Ett privilegium för vissa och en förbannelse för andra beroende på hur man ser det.
3. Det finns inget Utopia. Världen är rå. Aldrig har det varit så här tydligt. Människorna lever i sina små trygga bubblor skyddade från de fasansfulla övergrepp som sker mot dem och naturen. Något som kan verka vara en Utopi, som till exempel Bali, som är ett litet paradis, har också en mörk baksida. Det är våld och övergrepp från staten. Övergrepp från andra människor. Övergrepp mot naturen i form av att man skickar iväg problemet (tex sopor) någon annanstans så att man inte ser det. Men det försvinner inte. Överallt samma sak. Brist på kunskap och den stora tillförlitligheten till myndigheter. Det finns bara en lösning. Att berätta om det! Att upptäcka det och sprida vidare. Att göra små val som att välja bort plastpåsar när man handlar eller helt enkelt inte åka till områden som lever på korttidstänk och bara släpper ut soporna i vattnet, tex Maldiverna. Att inse att överallt där det finns en stark stat finns det större andel övergrepp. Att om man vill hjälpa folk på riktigt ska man hjälpa människor att hjälpa sig själva istället för att göra dem beroende av stater och bidrag. Vi har känt att det är bättre levnadsstandard i länder som ger folket mer frihet. Några exempel är till exempel Singapore och Tjeckien.

4. Om Sverige sett utifrån. De vi möter och har djupare konversationer med blir förvånade över hur hårt styrda svenskarna är. Att de har personnummer. Att man kan se i princip vad som helst genom att gå in på personnumret. (som egenföretagare hade jag tillgång till ett system där jag kunde se allt om inkomsterna, civilstånd med mer – staten kan ju se allt!). Och de blir chockade över att svenskar är så likformiga. De gör samma sak! Nästan alla följer till punkt och pricka vad de får höra på BVC. De flesta lämnar sina barn på dagis alldeles för tidigt vid ett års ålder och tror att det är normalt. Det finns mycket forskning som visar hur skadligt det är. Barn i de flesta länder får vara med sin mor eller nära släktingar de första åren. Det är det som borde vara normalt!

Det finns bara ett narrativ och om man inte håller sig till det är man inte politisk korrekt. De som befinner sig i det kan ha svårt att se förfallet. Först när vi lämnat Sverige har vi insett hur mycket godhetspropaganda invånarna matas med att de inte ser att vi faktiskt inte har så himla bra levnadsstandard i Sverige. Det är inte säkert längre. För att nämna två personliga exempel strax innan vi åkte blev min nya mobil och plånbok bestulen av ETT BARN på biblioteket i ett litet till synes lugnt samhälle vilket gjorde att jag hade stora problem att få ut mitt nya pass. Jag hamnade i en catch 22 situation. Folk hade ett hum om vem det kunde vara men inget gjordes. Dagen innan vi skulle köra på Tysklandsbåten hade några idioter kastat in tegelstenar i bilen och förstört 4 fönster mitt i centrala Göteborg. Under våra två år som nomader i olika länder har vi mestadels känt oss tryggare än i Sverige, och allra säkrast nu i Östeuropa.

5. Sjukvård på resande fot. Det finns verkligen inget land där vi har fått så usel vård som i Sverige. Många gånger har vi aldrig kommit fram när vi försökt boka en tid i Sverige och nu läser vi nästan dagligen om köerna och vårdplatserna som stängs ner. Det är absurt att folk inte gör uppror. Det här är sjukvård som finansieras med skatt till otroligt höga kostnader. Alltså, vi som behöver vården, har redan betalat för den! Den borde för den summan det kostar vara i världsklass. En gång för 7 år sen fick jag välja mellan Borrelia och njurbäckeninflammation på akuten. (hade båda). Det var illa redan då! Flera anhöriga till mig har gått bort för tidigt pga den dåliga vården. Ska inte nämna alla missöden här men vill bara tala om att om man betalar för sin egen vård är det inte alls samma sak.

Reseförsäkringen täcker inte små läkarbesök här och där men genom att betala hela räkningen privat ser man den verkliga kostnaden och vad det är för slöseri i Sverige. För första gången behandlas vi med respekt som en kund och inte en produkt. När vi skulle gå till tandläkaren med Henry i Malaysia betalade vi 10 dollar för ett besök där en tandläkare undersökte honom och två tandhygienister hjälpte till och roade Henry med roliga kaninöron och solglasögon. Jag frågade Henrys tandläkare i Sverige ungefär vad vårt besök där kostade och minns att det var ungefär 2000 kr! Mycket är subventionerat så det är svårt att veta vad något kostar om man inte undersöker noga. Om du bor i Sverige, fråga din läkare nästa gång vad din service faktiskt kostar.

6. Snedvridningen av media. Det står nästan ingenting om ovanstående i utländsk media. Den bild som ges är att Sverige är Europas huvudstad för våldtäkter och att myndigheter och media mörkar ökningen av våldsbrott de senaste åren. Media är otroligt snedvridet i Sverige både om händelser i världen och det som sker inrikes. Idiotsaker får fokus istället för att tala om verkliga problem. Under dessa två år har det aldrig varit tydligare att svensk mainstream media inte finns där för seriös journalistisk utan för att mata folket med propaganda för att distrahera. Ibland sätter vi på SVT play nyheter som lite komplementerande underhållning vid middagsbordet. Viktiga händelser går vi igenom med barnen och undersöker från olika perspektiv. Varifrån media får sin finansiering är allra viktigast. Det är alltid ett viktigt moment när vi pratar om varför det skrivs om vissa saker på ett visst sätt.

Tyvärr har jag personlig erfarenhet av media, både tack vare gottrörakraschen och den digitala nomadlivsstilen. Senast för några veckor sedan blev jag intervjuad av P1 om att leva som en digital nomad-familj. Intervjun var över telefon och jag valde att vara med trots att det var statlig media för att jag tyckte att det var viktigt att berätta om att det finns andra sätt att leva på. Reportern var ärlig med att tala om att han kommer klippa bort bitarna om varför vi valde att lämna Sverige (vilket är på grund av skolan och faktiskt borde ha varit det viktigaste i intervjun. Det passade inte in sa han. Det förstår jag. Han hade förmodligen inte fått göra programmet med den biten då han redan läst bloggen.)

Kopplingen mellan skolan och media har aldrig varit tydligare. Om man inte hade matats med samma idéer i skolan hade man inte varit så mottaglig för att vad som står i media är sant. Så vad är alternativen? Den viktigaste journalistiken är den grävande journalistiken. Wikileaks är jätteintressant att gå igenom och läsa i om man har en sömnlös natt! Det är viktigt att tänka på att media ofta har en agenda. Det bästa är att läsa olika och gå in på källorna. Då ser man om det är snedvridning eller falska nyheter. En bra resurs är den svenska sajten Bubb.la.

8. Barnens utbildning. Vi blir mer och mer övertygade om att en icke-statlig skola eller hemskolning är rätt väg att gå. Vi unschoolar just nu (låter barnen följa sina intressen och uppmuntrar dem). Det har funnits rätt många olika intressen och det börjar redan utkristallisera sig som de 5 och 6-åringar de är ungefär vilka vägar de skulle kunna gå i livet. Henry är mycket intresserad av ingenjörskonst och bygg. Han får bygga på som han vill! Hur saker fungerar är jätteintressant för honom. Winston är mer intresserad av detaljer och politik. Han får små uppgifter i företaget nu som att hjälpa till med att lägga till småsaker på hemsidan. Han är en riktig bokmal också. Båda gillar matematik. Vi får se vad som händer! Jag skulle gärna önska en frihetlig skola för dem där de kan hitta fler likasinnade men har inte hittat något bättre än Ron Pauls online skola just nu. Om vi bestämmer oss att stanna i Prag lite längre har jag hört om en mycket bra montessori-skola här som vi kanske skulle pröva. Våra barn är dock uppfostrade med att ifrågasätta exakt allt så de passar absolut inte in i ett vanligt skolsystem. Eller så fortsätter vi med hemskolning tillsvidare. Tips på frihetliga skolor mottages hemskt gärna!

9. Ju längre vi reser desto mer öppensinnade blir vi. Jag tror säkert att samliga långtidsresenärer kan känna igen sig! Man blir mer tolerant för andra sätt att leva. Länder som har sämre rykten i Sverige kan ha riktigt bra fördelar. Detta gäller i synnerhet Östeuropa. Det där gråa trista är inte alls vad många tror. Folk som har gått igenom hård kontroll kan en gång resa sig. Det finns så otroligt många fördelar med att sätta sin bas i Tjeckien så vi har valt att göra det. Det är väldigt fördelaktigt för företagare så vi har startat företag här nu och ansökt om uppehållstillstånd. Det finns många saker som inte är bra såklart men fördelarna överväger just nu. Det finns som sagt inget Utopia.

10. Språket. Svenskan har vi knappt stött på någonstans. Det är otroligt viktigt att kunna bra engelska eftersom de flesta i världen faktiskt kan det nu! Spanska är också bra att kunna. Barnen har betydligt lättare än oss att snappa upp språken, särskilt när vi var i Indonesien. Då lärde de sig en hel del fraser som helt enkelt inte fastnade för oss. Språk är en utmaning och riktig hjärngymnastik. Jag har gett mig fan på att lära mig Tjeckiska vilket faktiskt behövs när man ska ha att göra med myndigheter här.

11. Om risker och farligheter. Jag gjorde min första långresa ensam som 17-åring och har lärt mig hur viktigt det är att vara gatusmart och hålla koll. Vare sig man befinner sig i sitt hemland eller i ett nytt land. Risker finns överallt. Det gäller att ha ögonen öppna och snabbt hitta en lösning om man skulle hamna i en dålig situation. Att hålla koll på vad lokalbefolkningen har för vanor och anpassa sig till det är jätteviktigt att tänka på, tex vilka områden man ska undvika. Kolla gärna om det är barnsäkert när du kommer till ett nytt ställe. När vi checkade in på ett 4-stjärnigt hotell i Bangalore en gång upptäckte vi att det stora fönstret som sträckte sig enda ner till golvet vad vidöppet och ett nyfiket barn kunde ha ramlat ner 3 våningar utan något skydd. Särskilt i u-länder kan det finnas farliga saker som brunnar, vassa grejer och så vidare som man behöver se upp med särskilt om man har småbarn. Vi har råkat ut för brott och olyckor under våra resor men jämförelsevis har det varit ungefär lika mycket som i Sverige.


12. Vilka har varit era favoritländer? En del undrar vilka länder som har varit våra favoriter. Vi vuxna har besökt över 60 och barnen ett 30-tal. Det finns så många sidor så det är svårt att att välja favoriter. Indonesien (Bali) har hela familjen velat återvända till så det finns planer för det till hösten. Prag i Tjeckien är väldigt trevligt för det är lätt att fixa med saker här så vi kommer hålla oss här lite längre. Sinai-halvön i Egypten tyckte vi mycket om. Den fantastiska dykningen där är svår att slå! Nepal har en speciell plats i våra hjärtan. Vi åker ju dit med jämna mellanrum så det blir en resa dit ganska snart men inte så lång eftersom det är svårt att jobba därifrån och luftföroreningarna i Kathmandu blir ganska jobbig där man stannar där längre. Södra Italien var fantastiskt också. Vi bodde hos en underbar familj. Naturen, kulturen och maten där är oslagbar. Sök gärna i sökfältet högst upp för att läsa på mer om dessa länder.

13. Ångrar ni er? Vi får frågan ganska ofta om vi ångrar oss och vill flytta tillbaka till Sverige. Nej, nej och åter nej. Det är självklart att det finns saker som vi aldrig ville skiljas från som vänner och familj, och den fantastiska naturen. Jag saknar verkligen att kunna hitta frid i en vild skog, plocka svamp och bada i de fantastiska sjöar som finns där. Men nej, det saknar vi inte tillräckligt mycket för att flytta tillbaka. För oss är det viktigare att våra barn inte far illa i ett skolsystem som de tvingas till som definitivt inte är anpassat för dem. Och att vi kan driva vårt företag utan att jobba ihjäl oss så som vi gjorde innan för att vi var tvungna att betala 2/3 skatt. Och att vi omger oss med människor som inte fåraktigt följer vad den svenska normen dikterar. Vår levnadsstandard har blivit så mycket bättre sedan vi själva kan ha kontroll över våra barns utbildning, vården och kunna ha råd att faktiskt ha livskvalitet. I Sverige hade vi inte råd att ta hjälp av någon för städning och trädgårdsarbete. Det har väl nästan ingen? Som vi slet! Nu har vi möjlighet till att få lite avlastning och kan få mer tid till familjen och att göra saker tillsammans och ha tid för att vara aktiv i vår grupp Prague worldschooling. (just nu har jag tagit en paus pga hälsoskäl men vi kör igång så småningom!

Taormina, Sicilien
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

1 Comment
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Ulrika
7 years ago

Du sätter pricken över i:et! Sverige är en liten bubbla och det märks så tydligt när man varit borta så länge från den. Sedan gör ni så rätt med pojkarna och tar hand om deras utbildning på bästa sätt!