tisdag 26 september 2017

Funderingar kring hemskolning eller skola - vilken är rätt väg att gå?



Med ytterligare ett litet barn att ta hand om har jag ifrågasatt min egen förmåga att kunna hemskola 3 barn (eller fler). Jag har funderat och lekt med tanken att låta barnen testa en skola som vi tänkte har någorlunda liknande tankar som oss om självständigt lärande. Montessori var den första pedagogiken vi läste om. Och många av Maria Montessoris tankar håller vi helt med om. En skola som går i hennes anda skulle vi absolut vilja prova. Men jag börjar mer och mer tappa hoppet om att en sådan skola skulle existera - här i Tjeckien liksom i många andra länder iallafall.

Problemet är inte filosofin. Problemet är regleringarna så att skolor inte kan följa den och själva mentaliteten i skolväsendet. Förutom problematiken att det inte är frivilligt förstås. I Sverige. Och här är alla privata skolor tvungna att följa regleringarna så en skola i Maria Montessoris anda finns nog inte.

Under veckan som gått har jag haft flera intressanta diskussioner med föräldrar som har eller har haft sina barn i skolan. Till exempel så umgicks vi med en familj som har 5 barn som lämnade ett land där hemskolning var tillåtet men reglerat. Deras äldsta hade gått i skola. Men de lärde sig inte mycket där och de upplevde att skolsystemet var anpassat för att barnen skulle anpassa sig till systemet och inte více versa.

Den här mysiga familjen har en tam get som kommer in för att bli matad (!)

Man vill ju sina barns bästa och när man analyserar skolan kanske man inser att skolan inte är till för barnens bästa. Fast det beror ju förstås på hur fri skolan är att anpassa sig till barnet.

Som utlänning hamnar man i gråzonen i Tjeckien så den här familjen hemundervisar barnen helt på sitt sätt utan att någon talar om för dem hur de ska göra. I en idyllisk bullerby-liknande miljö med många andra barn att leka med. 12-åriga dotterns algebra-bok är bra mer komplicerad än det lilla jag fick lära mig i matte c på det humanistiska programmet på gymnasiet. I boken får man välja hur många uppgifter man vill göra i varje steg. Så det är ingen press och det ingår ett bygg-set som lego ungefär för att förstå det.

De "hemundervisar" de äldsta på morgonen och har eftermiddagarna fria. Bokhyllorna dignar av intressanta titlar. Jag tror verkligen inte den här familjen har något som helst problem med de två saker som ofta kritiseras i hemundervisningen - det "sociala" och att man verkligen lär sig något. Det är snarare helt tvärtom.

En annan familj som vi umgåtts med en del i år har hemskolat deras son i våras då de har väntat på att han skulle bli antagen i en speciell tvåspråkig skola (engelska och tjeckiska) för att börja första klass. Nu efter nästan 1 månad i skolan fick jag höra den ena hemska berättelsen efter den andra om hur det inte alls är tvåspråkigt och att läraren försöker tvinga dem att anställa en "tutor" nästan på heltid för att sitta bredvid honom på lektionerna vilket skulle kosta lika mycket som en normal inkomst för en person. Och på det alla andra kostnader som har dykt upp. Alla material, skoluniform, extralektioner på tjeckiska och fritids måste köpas in. Vem har råd med det?

Dagarna är långa där familjen måste gå upp 630 för att hinna med alltihopa. I klassen är han den enda som inte pratar tjeckiska. För att antas måste man skriva kontrakt för ett år i taget så man kan alltså inte bara "testa". Så hur familjen än gör kommer de gå back ekonomiskt. Mamman ville bara ta ut honom ur skolan direkt och hemskola. De lär sig inte så mycket där och hennes son ligger ju före. Lärarna var förvånade. Läroplanen här är liksom i Sverige rätt snäv. Alla ska formas till att bli likadana så den som ligger före får vänta på de andra. Fast för en som hemskolar är det ju inte så svårt att förstå. Barn som får mycket kontakt med vuxna och som blir sedda mognar ju och lär sig bättre. Det var skönt att få prata ut. Dels berättade jag om den otäcka behandlingen jag fick för att jag födde utanför systemet och hon kunde prata ut om all frustration kring skolan. Hemfödsel är på samma vis som hemundervisning ett sätt att göra motstånd mot auktoriteter.

Jag känner att det kan vara svårt med att få ett sammanhang när man inte har vardagen inrutad så som i skolan. Samtidigt är man fri att skapa sitt eget. Man måste bara synka det med andras. Hemskolare är ju problematiska med att de är så "egna". Alla har olika saker på gång, fast samtidigt så kan man växa tillsammans och utveckla gemensamma intressen. Nu när vi har en liten bebis också och energin har dippat så blir det absolut inte lika mycket planerat i förväg som förra året.

Vi nöjer oss med en heldag av aktiviteter på den demokratiska skolan och en konstskola på torsdagar, en eftermiddag på ett makers space och en morgon med biologi så det får räcka som inplanerade sociala aktiviteter med andra hemskolare just nu.

Att läsa, räkna och nörda in sig på saker gör vi bättre oplanerat, det gör vi varje dag ändå med eller utan sällskap. Jag är rätt säker på att fler saker för ett sammanhang växer fram då det pratas en hel del om det. Så i jämförelse med vad en skola skulle kunna erbjuda där tror jag vi har det ganska bra. Så det lockar inte så värst just nu men om barnen skulle vilja testa skolan så ska de såklart få göra det. Sålänge det är frivilligt.

Fördelen med att bo där vi bor är att vi har låga kostnader och att folk generellt sett är utbildade. Vi kan alltså lätt anlita lärare för olika saker utan att bli ruinerade. Jag har beställt lektioner för Lego mindstorms. Eftersom jag inte orkar släpa med alla 3 får läraren komma till oss. Och har en potentiell tjeckiska-lärare som just skickat sitt CV till mig. Båda pojkarna vill dessutom ha klätterlektioner och på det stället vi har sett ut har de 2-timmarspass och wifi så den som tar pojkarna kan jobba samtidigt dessutom. 7-åringen vill lära sig att 3D-printa så vi ska göra ett besök på ett lokalt MakersLab där man dessutom betalar i bitcoin.

Bitcoin går hand i hand med hemskolningen. Att ha en decentraliserad utbildning som inte för någon stats agenda passar bra ihop med ett monetärt system som inte heller för någon stats agenda. Båda kan inte hållas under kontroll av obehöriga utan är tvärtemot ett uttryck för frihet.



Jag skulle önska mig en skola som skulle drivas av en grupp likasinnade familjer. Som en flock med samma mål att ge sina barn möjlighet att lära sig på ett naturligt sett och behålla nyfikenhet och passion för sina intressen. Att hitta en stor gård med många hus och ha djur, odlingar och utrymme för experiment och projekt men samtidigt inte ha allt för stora avstånd till en stor stad med ett stort utbud, eller bara bo i stan och ha en sådan gård som hobby och dela på. Så att barnen kan lära sig fritt och få en garanti till det där sammanhanget. Kan det finnas någon möjlighet att samla dessa familjer på samma plats tro?

Tjeckiska-lektion, ett samarbete med den demokratiska skolan "Svobodna Skola".

En skola tror jag aldrig kan drivas optimalt när staten har ett finger med i spelet. Får man något från dem har man också skyldigheter och dessa skyldigheter är precis vad vi vill undvika. Jag ska undersöka saken mer men just nu verkar det som att vilken skola man än väljer här så blir man tvungna att följa dess regler. Den demokratiska skolan vi samarbetar med här är officiellt bara en organisation så de slipper reglerna. Den tvåspråkiga montessori-skolan jag har kikat på måste man skriva kontrakt med för minst en termin. Man kan alltså inte testa vilket låter lite lurt - som i vår väns situation. Jag hoppas innerligt att hon hittar ett sätt att säga upp kontraktet då de faktiskt lurade henne.

Skolan i sig är faktiskt ett enda 150-årigt socialt experiment. Innan skolan fanns fick man lära sig av människorna och miljön runt omkring och ofta kunde barnen ta samma uppgifter som sina föräldrar. Det låter ju enklare så. Och det är nog enklare. All den här stressen och pressen att man ska bli något leder inte någonvart. Jag såg en dokumentär häromdan där intervjuaren frågade barn i en skola vad de ville bli. Nästan alla ville bli fotbollsspelare. Suck.

Det är bedrövligt att föräldrar och omgivning talar om till sina barn att de kan bli precis vad de vill. Hur många av de som vill bli fotbollsspelare blir faktiskt det i slutändan? Nästan ingen! De här barnen blir lurade. Istället borde man prata om verkligheten och vad som faktiskt är möjligt. Och om de är passionerade för något ge dem alla möjligheter till att bli experter på det. En annan sak som är helt om bakfoten är att utbildningen skjuter upp livet.

Ett barn är kapabelt till att börja försörja sig som tonåring enligt min mening. Det finns inget fel på att de hjälper till i familjen eller låta ett barn som har en idé som ger inkomst förverkliga den. Barnarbete är inget dåligt när det är frivilligt. Som det ser ut nu blir ju barnet inte färdigt förrän det är 25-30 år med skolan som de flesta går i mellan 1-18 års ålder och sedan högskoleutbildning på det i 4 år. Alltså skolas barnet i 21 års tid och är sedan fortfarande ibland oanställningsbar eftersom han eller hon faktiskt inte har någon erfarenhet av att jobba och är lite gammal vid det laget. Det är absurt. Om mina barn som är 5 och 7 år har en idé nu och behöver låna till det ska de få det sålänge de kan presentera den.

Så även om jag är skolad att gilla skolan och skulle vilja hitta någon slags frihetlig lösning på det är jag fortfarande nöjd med hur vi har det idag. Vi mår bra, det funkar, livet är intressant och spännande med många nya möten och erfarenheter. Faktiskt lite för mycket nästan av det. Så jag tror vi håller oss till det så länge det fungerar. Vi har ju på sätt och vis vår egen skola där vi bjuder in likasinnade till att hänga på vad vi gör. Jag tror något kan växa ur det.

Den som är nyfiken och vill hålla lite koll på vad vi gör och eventuellt gå med på våra aktiviteter kan gilla vår Facebooksida och kika på Prague worldschooling-bloggen.




2 kommentarer:

  1. Det ni letar efter finns i grannlandet Österrike och kallas LAIS Schule och bygger på principen av det naturliga lärandet.

    Detta är dock inga officiella skolor i Österrike utan vad föräldrar får göra är att skriva ut sina barn från ordinarie skolor, anmäla hemskolning och sedan ta med barnen till en LAIS skola. Den Österrikiska staten kräver dock att hemskolade barn skriver ett prov varje år för att säkerställa att barnen uppfyller kunskapskraven så skolan måste, om inte följa läroplanen, iaf hinna med den statliga läroplanen utöver det barnen själva vill.

    Det finns flera stycken, men orginalet ligger i Klagenfurt i södra Österrike. LAIS som koncept är utvecklat av Dieter Graf-Neureiter.

    All information är dock på tyska så förhoppningsvis är inte språket ett allt för stort problem.

    Webbadressen är http://www.laisschule.at

    Det går att boka besök för den som vill se hur det går till eller prova på.

    För den som använder facebook kan man söka på Lais Institut så borde det dyka upp flera stycken på lite olika platser.

    Det finns en del information på youtube också, givetvis allt på tyska också. Några rekommenderade sökord är "lais schule", "schetininschule" eller "richard kandlin".

    Den sistnämnde är intressant att lyssna på eftersom han faktiskt har gått i Mikhail Schetinins skola i Ryssland och nu satt sig som mål att ta den lärometoden från Ryssland till det tyskspråkiga området.

    Han har vad jag har förstått jobbat med dem som startade skolan i Klagenfurt så där är kopplingen mellan Schetinin och Graf-Neureiter.

    Lycka till!

    Har ni fler frågor så bubb.la BBS.

    /Fredrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fredrik! Jag ska kika på länken. Och att gå med i BBS finns på min attgöralista också :)

      Radera