Vindpiskad bland sexkantiga basaltstenar på Nordirland

Bland Nordirlands karga klipplandskap finner man de här unika sexkantiga stenkolonnerna i basalt. Typiskt vinterväder på nordirland med hård blåst, stora vågor och hagel. Det var minst sagt uppfriskande.

Den som känner Henry vet att han är en Titanic-entusiast och att hans nuvarande dröm är att besöka Titanic-centret i Belfast. Så till hans 6-årsdag bestämde vi oss för att ta oss dit och på vägen dit besöka det spännande unesco-världsarv-stället “Giants causeway” där man kan se märkliga sexkantiga stenformationer i basalt. Det fanns på min önskelista och pågrund av knapp tid (Storbritannien är dyrt så vi är bara här 2 dagar) så fanns det enbart tid för att ta oss dit direkt efter att vi landat innan solen gick ner. Så det spelade ingen roll vad det var för väder. Vi skulle ta oss dit.

Flygresan dit gick via Bergamo (på grund av billiga flygbiljetter) Vi landade där dagen innan och tänkte att vi lika gärna kunde äta lite pizza och god mat på vägen till Belfast. Vi bokade ett flygplatshotell som inte alls råkade ligga nära flygplatsen som kostade 30 euro att ta sig dit så istället för att betala 30+30 euro för att ta oss in till Bergamo beslöt vi oss för att gå från hotellet och se vad som fanns där på google maps. Hotellet låg alldeles vid motorvägen och en annan stor väg. Vilket hotell-fail! Men vi beslöt oss för att gå på promenad 2.5 km och kom fram till Farm Palasina Noa som var ett Agriturismo. Det är en slags bondgård som vanligtvis är som ett pensionat också men denna hade bara ställplatser för fordon. De skulle öppna vid 19 så vi gick vidare och hamnade på en bensinmacks-bar med högljudda italienare med roliga 80-talsjackor där en hade texten “Im the best”. Det var råkallt och påväg att mörkna. Barnen fick pizza och efteråt gick vi på promenad och såg att det fanns tjurar på gården. Utanför gården fanns det många parkerade lastbilar. När restaurangen öppnade vällde det in massor med lastbilschaufförer och vi. Jag förstod varför de parkerat just där. Maten som serverades var ljuvlig. 15 euros för en sallads -och kak-buffe med en primi piatti (jag tog pasta med räkor och Paul valde risotto) och en secondo piatti (gulasch till mig och en hackbiff till Paul). Edward fick smaka på citron första gången och gillade det.

Resan till och från Bergamo bjöd på härlig utsikt över Alperna.
“Bensinmacksbar” 2.5 km från hotellet.
Restaurangen med underbart god och billig mat. Edward provar citron.


Film där jag försökte fånga skönheten där samt vågornas och blåstens kraft.

De ovanliga sexkantiga formerna kom till från ett vulkanutbrott för ungefär 65 miljoner år sedan där lava (basalt) kom i kontakt med krita som bildade en lava-platå. När lavan kyldes ner i vattnet höjde sig platån och sprack. På så vis bildades ca 40000 sexkantiga kolonner av olika höjder som såg ut som trappsteg. Den största är 36 meter hög.

Enligt legenden byggde en irländsk jätte med namnet Fionn mac Cumhaill en bro själv så att han kunde hoppa över till Skottland för att besegra sin skotska rival Benandonner. På vägen till Skottland somnade Fionn och Benandonner bestämde sig för att korsa bron själv för att leta efter honom. För att skydda sin slumrande make hämtade Fionns fru upp honom och lindade in honom i tyg för att få honom att se ut som sitt barn. När Benandonner kom till Nordirland såg han det stora spädbarnet och kunde bara föreställa sig hur stor Fionn måste vara. Benandonner blev skräckslagen och flydde tillbaka till Skottland. Men bron (giants causeway) stod kvar.

När vi kom fram var det lite soligt men påvägen ner till causeway fick jag gömma Edward inuti jackan och skydda honom med de två halsdukar vi hade för det stormade och haglade förfärligt.

Det dramatiska klipplandskap var makalöst vackert att se på under promenaden.

Det tar ungefär en halvtimme att gå dit från “Visitor centre”. Tyvärr måste man betala inträde.

De sexkantiga trappstegen närmast vägen var ganska slitna men eftersom jag bar på Edward och det var halt vågade jag inte gå närmare än såhär.

Det gick inte att fånga blåstens och vågornas kraft vare sig på bild eller film. Det haglade så att vi blev piskade i ansiktet och skum från vågorna yrde omkring oss.

Inträdet var dyrt men åtminstone kunde man lära sig om fenomenet på Visitor centre.
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments