Barn är födda anarko-kapitalister. Ordet anarki betyder “utan härskare” och kapitalism som är fri handel kan förklaras genom att jag till exempel har ett äpple och att du har ett päron. Jag vill ha päronet och du vill ha äpplet. Vi byter med varann och båda blir glada och får det vi vill ha utan att någon annan är inblandad och tar en bit av päronet och äpplet. Detta ska inte blandas ihop med svågerkapitalism där en annan part reglerar vilket är vad som lärs ut om kapitalism i skolan.
Barn mår bäst av att få vara fria vilket är anledningen till att unschooling funkar så bra. Vi föds med en del instinkter men är hjälplösa i början och beroende av våra föräldrar. De är ansvariga för att ge oss vad vi behöver då det är de som har skapat oss. Kunskapen för livet suger våra hjärnor upp som mest särskilt de första åren och sedan gradvis till att vi har blivit vuxna och kan ta eget ansvar för våra liv.
Vi upptäcker rätt snabbt att allt blir mycket enklare om man kan komma överens om saker – för detta är vad kapitalism handlar om. Vi gör som små barn ofta “deals” med varandra. Byter leksaker och godis till exempel mot saker båda parter vill ha. Därmed blir båda nöjda, eller så kommer man inte överens och får helt enkelt hitta en lösning tills att tvisten är löst. Vi förstår vad fri handel är på ett undermedvetet plan men då våra hjärnor inte är fullt utvecklade så kan vi inte greppa det helt i den åldern. Det krävs inte att man måste förstå vad det är till 100% utan sålänge man kan lämnas ifred kan man lösa sina problem och komma överens om saker själva.
En naturlig drivkraft i barn är ju att göra som de vill och gärna försöka “göra själv”. Jag har studerat detta i mina barn och myst när jag sett hur de ihålligt försökt med något de verkligen vill göra tills att de lyckats. Som att lära sig gå. Ingen talar om för barn hur de ska lära sig gå utan det måste de göra själva. Vi är helt designade för att lära oss själva. Varje förälder i hela världshistorien måste ha upplevt att deras barn någon gång iallafall har ifrågasatt varför man måste göra saker på vissa sätt eller inte velat göra som föräldern vill. Man kan lösa det på två olika sätt: Genom att på ett argumentera för det och vägleda på ett fredligt sätt eller genom att använda våld och tvång.
Under tidig barndom är vi delvis programmeringsbara vilket är varför det pushas så starkt för förskola och obligatorisk skola. Det krävs många års skolgång för att döda det naturliga frihetstänket. Det som lärs ut inom klassrummets fyra väggar förvanskar sanningen och förvirrar så att barnen ska skolas in i lydnad och förstå att det demokratiska systemet är det enda rätta. Det finns inget utrymme till att lära sig om frihet och vad som är naturligt med den hårt styrda läroplanen i den statliga skolan. (Vill poängtera att jag inte kritiserar skolan i sig, det är ju inte samma sak om skolan drivs av familjer utan statlig inblandning och är frivillig att gå till.)
Vi tvingas till att tänka att allt ska vara lika och rättvist för alla – trots allas olikheter såsom föräldrar med olika grader av engagemang (eller frånvaron av den) och hur den ekonomiska och sociala situationen är hemma och framförallt var man kommer ifrån och vad man har för värderingar. Problem med barn som inte gör som de förväntas göra i skolan löses enkelt med lite piller och mera skola.
Jag älskar att se mina barn frodas när de slipper gå skolan. Tack vare internet har skolan förlorat sin roll som platsen för inhämtning av kunskap så man kan inte hävda att man måste gå till skolan för att få kunskap längre. Poängen med skolan är istället som jag ser det att förvara och forma våra små att passa in i en samhällsmodell som var tänkt att fungera för ett sekel sedan. Jag önskar innerligt att nyblivna föräldrar kunde förstå att deras barn är deras ansvar och inte statens så att det kunde bli press för en förändring där våra barns uppväxter skulle anpassas på ett sätt som passar dem. Jag är övertygad att barn som är trygga i sig själva och med sina familjer som får växa upp utan våld och tvång är botemedlet mot våld och elände i vår värld.
Det är en illusion att man inte kan bli en framgångsrik människa utan skolgång. Det är faktiskt (enligt min erfarenhet) tvärtom. Genom att behålla detta naturliga “state of mind” som barn och vara fri lär man sig att ta ansvar. Det är vår kluriga uppgift som föräldrar att vara medvetna om exakt vilken nivå frihet och ansvar varje barn behöver. Genom att föra över det ansvaret på staten genom skola eller förskola på heltid och genom att inte umgås med sina barn tappar man kopplingen som förälder. Jag har själv inte haft den kopplingen med mina egna föräldrar så jag berättar från ett perspektiv där jag lärt mig den hårda vägen genom att upptäcka att majoriteten av vad jag lärt mig i skolan inte hjälpte mig i verkligheten.
Det viktigaste av allt är nog att förstå vad skolans mål är: Att lära oss att den socialistiska statens “värdegrund” och demokrati – alltså att vi får lära oss lögnerna om att vi “är fria” att välja vad vi vill och att majoriteten beslutar vad de kan tvinga oss till. Och att staten som är “vi tillsammans” är god. Staten är ju ingenting utan människorna som upprätthåller den.
Vi lär oss inte i skolan om vad konsekvenserna blir om man inte håller med. Om man inte betalar skatt eller skickar sina barn till skolan exempel. För det är klart att man måste göra det. Något annat är otänkbart! Vem hade tagit hand om oss då?
Detta är själva fundamentet hos de som tvingar oss genom att stödja staten. Att vi är hjälplösa och inte skulle klara oss själva om staten inte tog hand om oss. Utan tanke på att vi människor ofta är naturligt hjälpsamma och samarbetar. Speciellt fredligt uppfostrade människor som har fått en sund moralisk kompass eller som upptäckt att våld och tvång är fel.
Socialism är inte samarbete. Det är tvång att samarbeta genom att hota med att ta egendom från de som har plockat frukterna av sitt eget arbete eller låsa in oss eller rent av döda oss om vi inte gör som vi blir tillsagda. Staten ställer grupper mot grupper genom demokrati men alla är olika så det är alltid någon som drabbas när någon annan får som de vill. Som med skolplikten. Sålänge ingen skadar någon annan eller sina barn: låt dem vara ifred! Genom anarki (alltså genom att inte ha någon härskare och kunna ta ansvar för våra egna handlingar) har vi möjlighet att leva i fred på det sanna sättet – som det flockdjur vi är. Kapitalismen är frivilligt samarbeta utan att använda våld – alltså tvärtemot vad som lärs ut i skolan och statlig media. Sålänge det finns människor som inte förstår det använder våld genom ombud och våld mot sina barn kommer vi fortsätta ha en värld med konflikter och elände.
Disclaimer. Detta är mina egna tankar baserade på mina iakttagelser och erfarenheter – ingen behöver hålla med men argumentera för eller emot om du vill.
Mer liknande läsning: Paul Rosenberg om att barnen är naturliga libertarianer.
My childhood as a renegade entrepreneur av Derek Magill.
Socialism är inte samarbete. Det är tvång att samarbeta genom att hota med att ta egendom från de som har plockat frukterna av sitt eget arbete eller låsa in oss eller rent av döda oss om vi inte gör som vi blir tillsagda.