Rolig utflykt med vänner till ett slott på ett berg, en strand med palmer och häftiga basaltstenpelare

Vi bor i en stor stad just nu med all den rörelse och komprimerade aktivitet som ingår i den. Ibland behöver man andas och ta sig bort från alla människor och saker där. Då är det bra att man har en bil och bor i ett land där det finns en massa spännande saker och natur inte alls långt bort. Så det var precis det vi gjorde. Gav oss iväg tidigt på morgonen (ja 8.30 är extremt tidigt för vår familj) och möttes upp med vännerna Pontus, Ulrika och deras dotter på en skum bensinmack på vägen för att bege oss till vårt första stopp, McDonalds i Mlada Boleslav för att komma iväg en bit innan frukosten.

Sedan blev det ett till stopp efter ytterligare en halvtimme vid ett slott på ett berg som heter Hrad Bezděz och som påbörjades byggas 1264. På informationsskylten läste vi att det ockuperats av våra svenska förfäder för ungefär 400 år sedan. Det är beläget ungefär 600 m över havet och ca 300 m över omgivningen så det var en rejäl uppförsbacke att ta sig upp för med 4 barn men väl värd utsikten och strapatsen.

Hrad Bezděz
På vägen upp fanns det en ingång i något som verkade ha varit någon slags mur.

Träden var halvklädda i en gulbrun novemberskrud och marken var täckt av löven som redan fallit från dem.

Vägen upp kantades av flera “mini-kapell” som ofta hade rester av stearinljus i. Här syns 3 st på bild.

En klippa hade perfekta boulder-trappsteg. Men stenen var lite porös, den såg ut att vara av skiffer, så vi nöjde oss med att klättra några meter över lövhögarna.
Ytterligare ett minikapell och en ingång i en mur.
Familjen Lindblom-Englund ser ut över viddarna från en klippavsats.
Mitt i november blommar det än!
Jag klättrade upp ännu högre och fick den här utsikten.
Det var stängt men det är oftasts roligare att titta på än i ett slott så det var helt okej!
Färden gick vidare mot sjön Máchovo jezero som låg ungefär 20 minuters bilresa från slottet. Den är precis som många andra sjöar i Tjeckien konstgjord. Det är vad man får nöja sig med i central-europa. Men de hade åtminstone gjort den rätt rolig. Det växte palmer på den kritvita stranden som såg ut att komma från ett kalkbrott då något var skumt med formen på sandkornen och vattnet var rent och klart. Några seglade omkring på sjön trots att det var sen-höst.
En övergiven minigolfbana på vägen från parkeringen till sjön. Det verkade som denna sommar-turist-ort gjorde allt för att maximera sitt besöksantal. Det fanns ett äventyrsbad, mängder av hotell, vackra hus och många barer. 
På vintern är det kallt men detta måste vara en palm-sort som klarar det.
Jag föredrar att vara ifred off-season istället för att trängas med turister även om det innebär att man får kompromissa på vissa saker. Det var bara vi på stranden. På somrarna är det packat på stränderna här då detta är en av de mest populära badorterna i Tjeckien.

Den 7:e november gick jag barfota på stranden men gränsen för vad jag tålde gick ungefär efter att ha stått i vattnet i ungefär 5 sekunder. Det måste ha varit några plusgrader varmt.
Barnen hittade ett kul skeppsvrak att leka på.
Barnen undersökte en ensam trampbåt.
Henry hittade en död orm som såg ut att ha blivit påkörd av en cykel.

Vi blev hungriga och planen var att äta någonstans vid basaltpelarna men vi var för hungriga för att kunna hålla oss och stannade vid ett slumpmässigt ställe på vägen nära ett annat slott på ett berg – “Pod habsteinem“. Det visade sig vara ett riktigt bra val.

Ägarna hade tänkt på allt och då menar jag verkligen allt. Till och med att det kunde locka engelsmän med en engelsk telefonkiosk precis utanför!

Och en lekplats samt höstiga pumpa-dekorationer inne och ute.

Småbarns-lekhörna inne också.

Och mysig stämning. Det var nästan tomt så pojkarna valde ett eget bord. Maten var fantastiskt god och billig. Jag och Pontus åt en vildsvinsgryta med svamp och barnen stekt ost och hamburgare. Ulrika valde den skummaste grejen på menyn vilket var en ägg-gulasch med dumplings och dill som också var ett bra val. Paul åt lever med bacon. 

Sista anhalten var “Panská skála” som är ett av de äldsta naturreservaten i Europa. Det finns ett fåtal sådana platser med 6-kantiga basaltpelare i världen. Vi har också varit på den mest välkända platsen för basaltpelare – “Giants causeway” – på Nordirland.

Basaltpelarna är skapade ur vulkanutbrott. Lavans temperatur kan variera mellan 700 till 1200 grader. Vid kontakt med ytan börjar den omedelbart svalna. I början är denna kylning extremt snabb och medför att en härdad skorpa bildas ovanpå lavan vilket isolerar den fortfarande flytande lavan inuti. Eftersom lavan är isolerad blir denna kylning långsammare med tiden. Medan temperaturen sjunker stelnar lavan och det är denna stelning som gör att lavan spricker och bildar pelare av basaltsten. Storleken och formen på varje basaltkolonn bestäms av hur snabbt lavan kylts ner. Sådana formationer finns i Tjeckien på två platser där Panská skála är det mer tjusiga alternativet.

De längsta pelarna är ungefär 30 m höga.

Jag är faschinerad av geometriska former i naturen. Det är något visst med det! Sexhörningar är en stark naturlig struktur vilket är en anledning till att bivax har samma form.

Nedanför finns en damm som är skapad ur ett stenbrott. Sedan skyddades pelarna och Panská skála blev ett reservat.

Man kan klättra på pelarna men man får passa sig. Vid foten av de brantaste pelarna hade någon lagt blommor.

Stenpelarna sedda framför dammen i skymningen.

Alla barn fick klättra. Till och med Othilia fick hänga med i sjalen! Och Edward fick sova inuti Pauls tröja.

Formerna trollbinder verkligen!

Denna panorama-bild blev kul med två Ulrikor och två Paul!

Solen gick ner.

Alla som var med idag.

Henry som inte alls var sugen på att åka föregående dag var riktigt nöjd med alla spännande äventyr!

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

2 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
FREEDOMtravel
5 years ago

Waow, vad häftigt! Detta missade vi när vi var i Tjeckien i somras, trots att vi var ganska nära … Vi har ju sett Giants Causeway, som ju var en väldigt stor turistattraktion med stort turistcentrum och höga entreavgifter. Är det likadant här, eller är det bara att ströva runt i naturen?