Det är aktuellt med “hemmasittare” i massmedia efter att Kalla fakta har publicerat en dokumentär som heter “de osynliga barnen” som handlar om de 5500 barn som inte går i skolan. Jag har sett dokumentären och får känslan av att de barn som är med i den porträtteras som bokstavs-diagnos-barn som behöver särskilda anpassningar i skolan och som inte får deras personliga behov bemötta i vanlig skola. Det har skrivits en utförlig rapport om dessa osynliga barn som reder ut orsakerna och föreslår problemlösningar. Jag har funderat och försökt reda ut varför det finns barn som inte går till skolan men inte barn som får skolas hemma eller oskolas. Det här är vad jag har kommit fram till:
Först måste vi veta vad en “hemmasittare” är
En hemmasittare är ett barn som inte går till skolan. Det kan finnas olika anledningar till detta. Jag skummade igenom rapporten och läste att det ofta var problematik inom familjen som var orsaken. En lärare i studien rapporterade också om “skoltrötthet” och problem med kamraterna. Dessutom kunde barnet ha olika slags “inlärningssvårigheter” och helt enkelt inte hänga med i undervisning. Särbegåvade barn kan också vara hemmasittare eftersom det inte finns någon bra anpassning i skolan till barn som är för smarta. Ingenstans nämndes anledningen att inte gå till skolan för att man inte vill tvingas gå till skolan eller att det finns barn som inte kan stöpas i denna “lika för alla onesizefitall-modell”.
Det fanns inte heller någon systemkritik huruvida det verkligen är moraliskt rätt att staten ska tvinga alla att göra samma sak “demokratiskt” genom skolan och finansiera den genom skatt.
Vad gäller egentligen om barnet inte går i skolan?
Skolan är liksom den enda tillåtna statliga läroplanen i Sverige obligatorisk. Ja det går att läsa på skolverkets hemsida att det är så. Precis som i Nordkorea finns det bara en enda väg för barnen att växa upp – genom att gå i skolan. Skillnaden är att kommunismen är central i Nordkoreas läroplan medan den (social)demokratiska värdegrunden är det i Sverige, alltså ingen jättestor skillnad! En stor skillnad jämfört med de flesta andra länder i världen är att det inte finns riktiga privata alternativ och möjlighet till att lära sig på ett personligt sätt genom t.ex. hemskolning.
Konsekvenserna om man bryter mot skollagen
Om man nu skulle trotsa lagen och försöka sig på hemundervisning och myndigheterna fick reda på vad man gjorde skulle man först hotas genom uppmaningar att skicka barnet till skolan och därefter genom viten samt soc-anmälan. I slutändan skulle man förlora både barn och tillgångar. Detta är anledningen till att nästan ingen hemundervisar. Hemundervisning är enbart tillåtet tillfälligt under särskilda omständigheter under till exempel mycket svår sjukdom eller andra situationer där barnet fysiskt inte kan ta sig till skolan. De som hemundervisar i denna situation måste fortfarande följa skolans instruktioner och läroplan. Det vill säga – det finns ingen möjlighet alls att utbilda sitt barn utan den svenska läroplanen och med sin familjs egna värderingar och anpassning för barnet. Hur man än gör ska barnen enligt lag gå igenom den obligatoriska indoktrineringen.
Varför behandlas hemmasittare inte på samma sätt som hemskolare?
En familj som bryter mot lagen och hemundervisar tar de fruktansvärda omoraliska konsekvenserna nämnde ovan. Då kan man fråga sig vad som händer med familjerna till alla dessa 5500 eller mer barn som inte går i skolan? Enligt både dokumentär och rapport finns det inget sätt att hantera dessa barn. De “faller mellan stolarna”. Det verkar finnas en vilja hos de familjer som deltog att ändå gå i skolan – om den skulle anpassas på rätt sätt. Kanske soc-anmäls några av dem? Om det finns någon hemmasittare bland mina läsare får ni gärna berätta!
Min tanke kring detta är att det är något i stil med att familjerna inte gör motstånd aktivt. De för inte sin egen agenda (genom att inpränta sina värderingar). Jag tror att de inte får samma konsekvenser för att skolan inte kan göra anpassningar eller familjerna har det svårt (genom brist att ta eget ansvar) så det finns inget hot mot staten att staten skulle förlora sin roll i utbildningen. Men det är bara en gissning. Egentligen tror jag att det kommer att ske tuffare kontroller och faktiska viten efter att detta synliggjorts i massmedia.
Hur förklarar man för barnet att man “måste” gå i skolan?
När barnet börjar skolan kanske det ses som något roligt eller så vill barnet inte gå men hur som helst måste barnet gå. Vad ska föräldern svara om barnet protesterar? För att man måste för att man måste? Det är inte ett giltigt argument. Vi frågade kommunens utbildningsavdelning för 4 år sedan och fick svaret att barnen måste gå i skolan ifall barnen skulle fara illa i hemmet, då det finns några familjer som kanske slår sina barn eller indoktrinerar dem religiöst eller dylikt och att alla barn hade “rätt till utbildning”. Det var deras svar till varför hemskolning inte tilläts. Det indikerar alltså att alla hem skulle vara dåliga för att några föräldrar är dåliga och att alla barn ska straffas för detta?
Diskussioner kring “rätt” och “rättigheter används för att slippa diskutera och argumentera saken vidare. Det är som ett slags rättfärdigande att man har rätt och inte kan stoppas. Men existerar verkligen rättigheter? Jag har analyserat saken här och kommit fram till att de inte gör det eftersom man inte föds med dem. Det är inga konstigheter att hemskolning och utbildning utanför statens läroplan är förbjuden i Sverige:
Det egentliga problemet för de som vill hemskola är inte att skolan och läroplanen är obligatorisk utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. Man får fråga sig vad man lever i för samhälle när nästan alla personer i det är så hårt programmerade att de omöjligtvis kan föreställa sig att det går att växa upp och få ett fundament till ett framtida lyckat vuxenliv utan skola och läroplan och att de anser att just de har rätt att beblanda sig i en familjs personliga beslut om deras barns (fredliga) uppväxt. Helt utan insikten om att deras föreställning om hur hemskolning faktiskt fungerar kanske är helt om bakfoten. Exempelvis sker hemskolning sällan hemma utan överallt med allting som inlärningstillfällen i den verkliga miljön med alla möjliga slags personer och åldrar istället för i skolans artificiella miljö.
“Det ingår i den demokratiska uppfostran för alla barn att delta i utbildningen. Att till exempel få vara fri att träffa andra barn och vuxna i skolvärlden. Att ta del av det kulturutbud som erbjuds i skolan, det tycker jag alla barn har rätt till, säger David Idermark som är verksamhetsområdeschef för barn och ungdom i Mörbylånga kommun.” Citat från SVT
”Skolan är det enda stället där barn möter en annan verklighet än den de får hemma, det öppnar för tolerans och förståelse för andra som inte är som man själv och där man övas i samarbete med andra.” Citat från SVT