söndag 10 februari 2019

Konformismen och klonsamhället


Problemet för de som inte passar in i skolnormen i Sverige idag är inte att hemskolning är olagligt i sig eller att skolorna inte är anpassade för de som faller utanför utan att det inte finns rum i den socialt acceptabla världsbilden för något annat än skolnormen som den är. Till detta kan det adderas att levnadsstandarden minskat i takt med att skatterna ökat så att företagare och andra fritänkande som göder det naturliga ekosystemets välstånd flyr landet.  Och den brist på anknytning och respekt för medmänniskor som man särskilt kan se hos de verklighetsfrånvända ungdomarna i storstäderna. Kulturkrocken är enorm mellan våra vistelser i Sverige och världen utanför.

I östeuropa rusar tonåringarna för att hjälpa till med barnvagnen på spårvagnen - i Stockholm spottar de mot våra barn eller tar på varandra på olämpliga ställen när de hånglar precis framför dem på tunnelbanan. Det är som olika världar. I resten av världen är barn och familj en självklarhet men i bubblan i Sverige upplever jag det som att barn upplevs som något problematiskt.

Barnen syns nästan inte förutom på förskolorna och skolorna. Mammor ammar inte i lika stor utsträckning ute på stan. Lekplatserna ekar tomma på dagarna. Barnen är inte alls en självklar del av livet när man går ut och äter tillsammans med andra. I de sydligare delarna av Europa leker barn ute sent på kvällarna. I Prag finns ofta lekhörnor på pubarna så att det ska vara enkelt för hela familjen att få vara med. Familjer umgås ofta över en god bit mat och några öl med barnen inkluderade. I Sverige skulle barnen ha legat nerbäddade i sina sängar för länge sen redo för nästa skoldag. Hemskolning och alternativa skolor är socialt acceptabla. Det finns till och med en IQ-skola med intagning på över 130. I Sverige skulle det inte ha varit möjligt att driva en sådan då skolan ska vara lika för alla.

Att barn inte går i skolan för att de kan lära sig och må bättre någon annanstans eller att man ens skulle kunna påpeka det omoraliska tvånget finns inte i den indoktrinerade klonens världsbild.

Problemet med Sverige är inte det socialdemokratiska korporativa hopkoket som tvingar oss på olika sätt som exempelvis att fullgöra skolplikten och som pressar på oärliga affärer och uppgörelser för de som har rätt kontakter med de som har tillgång till stöldgodset utan problemet är det att människor beter sig som kloner genom att handla utan att tänka. Alla ska göra sin medborgerliga samhällsplikt på ungefär samma sätt. Det är viktigt att man ska passa in. Den som följer samhällets normer från punkt till pricka ska rösta, tycker det är självklart att det är obligatoriskt att barnen ska gå i skolan, siktar mot att göra karriär, lever med tron att man ska "förverkliga sig själv", ha egentid, och att man ska absolut inte låta barnen ha huvudrollen i ens liv. Världsbilden för den välindoktrinerade blir helt enkelt riktigt snäv.



När jag var 17  begav mig själv ut i världen för första gången. Det var till Storbritannien, Belize och Guatemala ett sommarlov. Resan var surrealistisk - som en saga. Jag gjorde många sådana resor själv och tillsammans med andra. Vad jag inte visste då var att det var verkligheten jag såg och att det var livet där hemma som var en fantasi.

Jag ville alltid vara med på den tiden jag själv gick i skolan men jag har aldrig passat in. Det är klart att man inte vill vara utanför och vara den konstiga eller osynliga, eller den som blir retad. Jag var en bokmal, hade fula kläder, älskade naturen och ville lära mig allt om den samtidigt som de andra tjejerna i mellanstadieklassen ville bli popstjärnor och pratade om var de hade köpt sina snygga kläder. Jag gav till slut upp och blev en klon jag med men en motvillig sådan tills dess att jag sket i det under det sista gymnasie-året ungefär. Det var inte förrän då som jag förstod att det var okej att inte passa in. Mycket tack vare de många resorna med den riktiga kontakten med verkligheten och umgänget som jag fick med människor från alla världens hörn och de som fanns i min närhet som inte heller ville passa in. Det var då jag förstod att man inte behövde vara en klon.

Man behöver inte gilla samma saker. Man behövde inte göra som alla andra när det var uppenbart att man själv eller ens barn behöver något annat. Man behöver inte ens gilla staten. Det var detta som gjorde att alla bitarna föll på plats i mitt liv och att jag kunde vara den jag var då den eviga känslan under uppväxten att inte vara likadan försvann när jag samtidigt insåg att jag inte ville vara en klon.

Det snäva sättet att leva och vara i Sverige är oerhört svårt för den som inte är svensk eller som varken är det eller ej. Jag har sett båda sidor av det då jag bott i olika länder och de som stått närmast mig under de mest formande åren inte har varit svenskar. Jag är inte ens helt svensk själv. Jag är 50% svensk och 50% polsk och har växt upp i Sverige och befunnit mig en stor del av det vuxna livet i världen utanför så jag är antingen en global medborgare eller något annat men absolut inte svensk eller klonisk i min själ. Det är när man inte är som de andra men beslutar sig för att försöka ändå för att man vill bli inkluderad som det krockar. Negativiteten sprider sig som ringar på vattnet inte bara i det sociala utan i alla aspekter av livet. Det är svårt att få jobb, hitta bostad och att vara med överhuvudtaget. Det är oerhört svårt för en som inte är med att vara med helt enkelt.

Det värsta är inte bara det med den sociala pressen att tycka och göra som de andra så som vi ser att folk gör med t.ex. för tidigt amningsavslut och för tidig vistelse på dagis när deras barn visar att de inte vill sluta eller inte vill gå dit. Det absolut värsta är de tvingar sina barn till det. Ett djur i fångenskap får inte lika många ungar som ett vilt och beter sig inte på samma sätt. Detsamma gäller för barn som tvingas göra annat än vad hon eller han egentligen behöver. För att utvecklas och må bra behöver man vara fri och sig själv.

Det är inga konstigheter att många är deprimerade när de först inte får den anknytning de behöver genom för tidig separation på grund av dagis vid 1 års ålder eller när de mår dåligt av att inte passa in eller att barn diagnosticeras med diverse bokstavs-diagnoser för att de helt enkelt är barn och beter sig som sådana. I synnerhet pojkar som behöver röra på sig mer än flickor då skolan dessutom försöker sudda ut skillnaden mellan könen. Pojkar är mer fysiska. Evolutionen har bestämt att det ska vara så eftersom männen behöver skydda kvinnorna då de är mer sårbara när de tar hand om små barn. Flickor och pojkar är och beter sig på olika sätt. Det är inget dåligt då män och kvinnors olika egenskaper kompletterar varann.

Vad jag får höra nu av vänner och bekanta om vad har på läroplanen och vad de gör för att "likabehandla" är rentav fruktansvärt. Det verkar som om landets styrande helt har ballat ut och att medborgare slår till dövörat av avsaknaden av anknytning och förståelse för sina barn.

Pojkar och flickor är inte likadana och kommer aldrig vara det. Det som prackas på producerar freaks i värsta fall men förhoppningsvis lyssnar inte barnen på tokigheterna. Vi är biologiskt olika precis som de flesta andra djur. Ta till exempel gräsanden i dammen där hannen har grönt huvud och honan är brun. Vi ser olika ut, vi tänker olika, vi är olika. Vi behöver vara olika för att kunna reproducera och leva ihop. Det är vetenskaplig fakta som inte går att ändra på då män har XY-kromosomer och kvinnor XX. Vi är programmerade så precis som matematiken är sann. Genom att försöka ändra på det och göra pojkar och flickor likadana och till om med skapa osäkerhet om vilket kön de ens är får vi alla problem som vi ser symptomen på idag. Det är inget fel på att ha annan läggning eller att vara förvirrad i unga år, men man ska inte spä på det eller uppmuntra det då det kan skapa konsekvenser som inte är reverserbara i värsta fall. Det finns inget annat sätt än att se det uppenbara och att säga ifrån. Protestera mot och uppmärksamma det. Följa sina instinkter även om det innebär att gå mot strömmen för att skydda sina barn. Bara för att "alla andra" gör så betyder det inte att det är rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar