Små äventyr i Bukarest

Nu har det gått en vecka nästan och jag har inte hunnit skriva för när det har funnits en lugn stund har tröttheten gjort sitt.  I skrivande stund befinner jag mig på flygplatsen Henri Coanda utanför Bukarest mitt utanför en wifihotspot som ligger mitt inne ett rökrum.  Det är en “rökfri”  flygplats så det finns massor av sådana här.  Vår kundservice som heter Ada som bor här gissar att ungefär 80 % röker.  Hela Bukarest luktar cigarettrök så kanske inte så konstigt.
I denna skrivande stund befinner jag mig på ett wizz Air flygplan på väg till dubai.  Jag försöker slappna av trots hoppigheten inuti mig.  Som vill vara tryggt på marken och inte i något som jag inte har kontroll över 10000 meter ovanför den. Aldrig kan jag glömma vad som hände den 27e december 1991 då vårt flygplan störtade och bröts i tre delar,  den ena mitt framför fötterna på mig.  Jag ska inte berätta mer om det nu för nu ska jag berätta om Bukarest och Rumänien.
Jag hittade en penthouselägenhet mitt i centrum på airbnb med utsikt över den kaotiska Bukaresttrafiken och med tbana precis utanför.  Vi använde lägenheten som vår bas och gjorde utflykter varje dag. 
Första dagen kom vi fram sent så vi åt bara middag på den irländska puben nedanför “the harp”. Och träffade pojken med de knarkande föräldrarna.

Dag 2 besökte vi shoppingcentret för att köpa simkort och fika,  vi träffade vår kundservice Ada för första gången.  Vi hittade henne på Elance och hon har jobbat hos oss sedan i höstas. Vi gick till tandläkaren eftersom jag behöver dra ut två visdomständer men de behövde ha en kirurg eftersom tänderna låg för djupt och kirurgen var inte tillgänglig förrän nästa vecka.  Jag ska samla mod till att dra ut en i chennai och en i Bukarest på vägen tillbaka, då man visst måste dra ut vid separata tillfällen eftersom man måste ha en sida fri att tugga på.  Brrrrr.
Sedan åkte vi till parken i Bucharest.  Den var jättestor och hade flera lekplatser.  Winston och Henry tyckte det var jättekul.

Dag 3 besökte vi Naturhistoriska museet.  Det var värt att gå dit tycker jag.  All info fanns på engelska också och det fanns en jättehäftig konstgjord grotta. Rumänsk tv var där och ville att jag och Henry skulle önska rednex lycka till på rumänska i deras eurovision tävling som pågick just nu,  så vi är visst med på den statliga tvkanalen där.  Det verkade som om de trodde att rednex var poppis i Sverige tills jag berättade att de inte varit det sedan 90-talet. Winston blev upprörd för att han inte blev intervjuad så Paul frågade om de kunde intervjua honom också så vi är med på rumänsk tv allihop.

Dag 4 besökte vi “Peoples palace”, diktatorn Nicolae Ceachescus byggnad,  ett slavdrivarprojekt som jämnade en stor del av Bucharest med marken 1983 för att få plats med det, som ledde till att han och hans fru Elena skjöts till döds 1989 innan det ens hann bli färdigt.  Istället tog Nicolaes kumpaner över och färdigställde palatset,  med magnifika kristallkronor och marmorbeklädda enorma salar vilket säkerligen kostade mer än att riva dem,  trots att politikerna hävdade tvärtom. Enligt guiden är detta den största byggnaden efter Pentagon.  Nästan alla salar vi såg var tomma. Önsketanke att alla Rumäniens hemlösa skulle flytta in,  de skulle nog få plats!  Istället används byggnaden till politikerna och som turistdestination. Idag gjorde jag iordning ett matpaket till en gammal dam som jag såg tiggde på gatan ifrån köksfönstret.  Tänk om hon skulle få flytta in!  Helt absurt att politikerna tillåts disponera palatset och knappt använda det till något när det är fullt av hemlösa här.  Alla som jag har pratat med har sagt att man inte får tillbaka något nästan på den höga skatten man betalar (40%).  Om man blir riktigt sjuk måste man betala för sin vård enligt Ada.  De som inte har råd lämnas kanske att dö om ingen betalar för den. Vi träffade Ada igen på en mysig restaurang som hette “harbours place” på Piata Romana,  och blev tipsade om köpcentrumet AFI Mall,  för att köpa piratsvärd till pojkarna och mat.  Det var nog det coolaste köpcentrumet jag varit på!  Det fanns berg-och-dalbana och skridskobana inne,  samt flera lekland med minikaruseller och sånt,  och en damm där Winston och Henry körde runt med ankbåtar.

Dag 5 tog vi tåget till staden Sinaia som ligger vid de Transylvanska alperna.  Vi besökte sagoslottet Peles,  som var otroligt vackert dekorerad,  både på utsidan och insidan.  Vi betalade inte för att få tillstånd att fotografera inne så tyvärr har jag bara en bild inifrån. Henry tyckte nog att det var roligast att skära med sitt svärd i snön utanför. Vi tänkte ta linbanan till bergstoppen (detta är en skidort)  men vi var så frusna att vi bestämde oss för att fika i staden istället.  Vi hittade ett köpcentrum med lekland,  perfekt för Winston och Henrys ålder,  så de hade jättekul medan vi passade på att ta en kopp kaffe och svara på lite mail.

Dag 6 bestämde vi en träff med en rumänsk familj,  Andreea och Florian, som unschoolar sina pojkar på 4 och 6 år på ett bibliotek med lekrum nära Piata Romana.  Det var så kul att hitta likasinnade,  de hade exakt samma idéer som oss om skolan och livet i allmänhet. Vi ska definitivt träffa dem igen nästa gång i Bucharest.  På kvällen träffade vi Ada igen en sista gång.

Dag 7 är idag.  Har bara packat,  gjort iordning lunchlåda och rest.  Vi kommer fram sent på kvällen så denna dag går bara åt till att resa. 
Andrea har en rumänsk vän i Dubai som unschoolar,  vi kanske träffar henne med.  Det enda som är planerat är en tripp i världens högsta byggnad,  Burg Khalifa.  Jag har köpt biljetter dit tills på måndag.

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of