Efter några dagar av att äntligen få lite rutin på saker och ting (vi har turats om att den ena jobbar och andra “hemskolar” vare det sig är rita, skriva, matematik, eller simma eller leka bara).
Det har blivit vår vardag att ta en sväng till Gunbaru Inn för att få vår dos med internet och sedan laga lunch hemma. Då i form av det vi kan hitta i affärerna. Utbudet är ganska litet. Vi lärde oss efter ett tag vem som har bröd, nudlar, frukt, morot, kål, ägg, kycklingkorv och lite torrvaror. Det finns ungefär 5 sorters färska grönsaker att välja mellan. Alla grönsaker importeras utom en pinnlik sådan som kallas “drumstick” som växer här och smakar lite som sparris.
Alla Maldiverna som bor här har någon i familjen som fiskar. De äter chillikryddad fisk till frukost, lunch och middag. För oss som inte har någon som fiskar måste vi be om att få en fisk om det finns eller bli bjudna på det.
Våra hängmattor kom med UPS till Male. Sayed åkte dit för att ta emot dem, sedan fick de lastas på en fishing Dhoni (fiskebåt som ser ut lite som ett vikingaskepp fast utan segel) för att komma till Ukulhas.
Vi hängde upp hängmattorna på stranden för att ta bra bilder till vår hemsida www.hamaca.se
Innan vi hunnit fota kom det folk som köpte dem. Sayed var vår medhjälpare som skulle sälja dem här. Vi fick låna tillbaka dem lite.
Nu hänger det 6 hängmattor på Gunbary Inn och två på breeze Inn. Några av öborna har köpt till sig själva.
Vi spenderade två dagar med att fota dem på Ukulhas. Det var lätt att få folk att ställa upp som modeller. Igår åkte vi på en heldagstur med Sayeds familj till tre öar för att fota dem. Fredagar är det ledigt här så det var en perfekt utflyktsdag.
Vi åkte på Sadjias mans Jakos fiskebåt. Det är ganska stor skillnad att åka på en svensk båt och en Maldivisk båt.
Hade vi åkt så här i Sverige hade vi säkert fått böta eller kanske värre.
Här fanns det inga sittplatser utan bara en plan del att sitta på. Barnen Jara och Janal satt på båtens tak och höll sig fast. Paul och Henry satt på den bakre platta delen. Jag och Henry satt längst fram. Mina fötter höll fast sig hårt i den låga kanten av ovana. Medan de andra vant vandrade fram och tillbaka utan att knappt hålla i samtidigt som båten hoppade på vågorna.
Först åkte vi till en stängd resort som hette Madu Gali. Den var stängd eftersom det var ägarbyte och det var någon dispyt.
Vi träffade managern först som hade gett oss tillåtelse. Sen tog vi några bilder då dök hela personalstyrkan upp. Jag trodde att de var intresserade av hängmattorna. Tydligen var de arga och ville göra tvärtemot vad managern ville för de hade inte fått någon lön. Vi fotograferade snabbt på några andra ställen och åkte sen vidare till en annan ö. Där var det några fiskare som hade byggt några enklare hyddor. Det var en “picknickö” som hade en grillplats med en stor bänk att förbereda maten på.
Jag passade barnen och badade i skuggan under ett träd medan de andra lagade maten. Sadjia hade tagit med sig massor av saker. Bland annat en jättestor gryta med ris, kyckling som marinerades i chillipasta, kycklingkorv, och drickor. Riset tillagades med curryblad, gurkmeja, och några sura frukter som jag inte sett förut. Jättegott. Henry ramlade och brände sin hand på riset. Massor med myror kom och ville också ha av maten. Vi fick äta fort.
Vi åkte till en annan “ö” som bara bestod av lite sand med ett korallrev på ena sidan och den andra sidan var långgrund med riktigt fin vit sand.
Jara somnade. De hade med sig ett tält som de satte upp som hon kunde sova i. De andra barnen hade jätteskoj. Jag snorklade en massa. Det mesta av revet var väldigt grunt och som ett akvarium med älghornskorall och massa andra koraller, konstiga färgglada små djur som såg ut som julgranar som gick in i små hål när man viftade vid dem, och massvis av fiskar av alla möjliga sorter.
Jag hittade en resväska på bottnen en bit bort från ön. Den gick inte att öppna men den var väldigt tung och jag kunde se genom en reva att det fanns sand och säkert något annat i. Undrar vad. Kanske en kropp? Eller en skatt eller droger eller bara sand? Den var för tung så jag lät det förbli en gåta.
Jako och Sadjia fångade en bläckfisk med sina bara händer och tog upp den till stranden. Efter att vi fascinerats ett tag av dess färgskiftningar och bläcket tog vi bort barnen så att Jako och Sadjia kunde göra sitt med den. Kändes lite hemskt men det är ju mat här. Henry ville hålla bläckfisken efter att skinnet och allt som skulle bort tagits bort.
På vägen hem såg jag en stor örnrocka.
Revet och fiskarna på Ukulhas var också bra. Jag gillade att det var brant så att jag kunde dyka ner en tio meter ungefär. Synd att jag glömde att ta med dykkortet. Hittills har jag sett två svartfenade hajar, mängder av fiskar som clownfiskar, papegojfiskar, ängelfiskar, kirurgfiskar, tonfisk och allt möjligt.
Det har blivit vår vardag att ta en sväng till Gunbaru Inn för att få vår dos med internet och sedan laga lunch hemma. Då i form av det vi kan hitta i affärerna. Utbudet är ganska litet. Vi lärde oss efter ett tag vem som har bröd, nudlar, frukt, morot, kål, ägg, kycklingkorv och lite torrvaror. Det finns ungefär 5 sorters färska grönsaker att välja mellan. Alla grönsaker importeras utom en pinnlik sådan som kallas “drumstick” som växer här och smakar lite som sparris.
Alla Maldiverna som bor här har någon i familjen som fiskar. De äter chillikryddad fisk till frukost, lunch och middag. För oss som inte har någon som fiskar måste vi be om att få en fisk om det finns eller bli bjudna på det.
Våra hängmattor kom med UPS till Male. Sayed åkte dit för att ta emot dem, sedan fick de lastas på en fishing Dhoni (fiskebåt som ser ut lite som ett vikingaskepp fast utan segel) för att komma till Ukulhas.
Vi hängde upp hängmattorna på stranden för att ta bra bilder till vår hemsida www.hamaca.se
Innan vi hunnit fota kom det folk som köpte dem. Sayed var vår medhjälpare som skulle sälja dem här. Vi fick låna tillbaka dem lite.
Nu hänger det 6 hängmattor på Gunbary Inn och två på breeze Inn. Några av öborna har köpt till sig själva.
Vi spenderade två dagar med att fota dem på Ukulhas. Det var lätt att få folk att ställa upp som modeller. Igår åkte vi på en heldagstur med Sayeds familj till tre öar för att fota dem. Fredagar är det ledigt här så det var en perfekt utflyktsdag.
Vi åkte på Sadjias mans Jakos fiskebåt. Det är ganska stor skillnad att åka på en svensk båt och en Maldivisk båt.
Hade vi åkt så här i Sverige hade vi säkert fått böta eller kanske värre.
Här fanns det inga sittplatser utan bara en plan del att sitta på. Barnen Jara och Janal satt på båtens tak och höll sig fast. Paul och Henry satt på den bakre platta delen. Jag och Henry satt längst fram. Mina fötter höll fast sig hårt i den låga kanten av ovana. Medan de andra vant vandrade fram och tillbaka utan att knappt hålla i samtidigt som båten hoppade på vågorna.
Först åkte vi till en stängd resort som hette Madu Gali. Den var stängd eftersom det var ägarbyte och det var någon dispyt.
Vi träffade managern först som hade gett oss tillåtelse. Sen tog vi några bilder då dök hela personalstyrkan upp. Jag trodde att de var intresserade av hängmattorna. Tydligen var de arga och ville göra tvärtemot vad managern ville för de hade inte fått någon lön. Vi fotograferade snabbt på några andra ställen och åkte sen vidare till en annan ö. Där var det några fiskare som hade byggt några enklare hyddor. Det var en “picknickö” som hade en grillplats med en stor bänk att förbereda maten på.
Jag passade barnen och badade i skuggan under ett träd medan de andra lagade maten. Sadjia hade tagit med sig massor av saker. Bland annat en jättestor gryta med ris, kyckling som marinerades i chillipasta, kycklingkorv, och drickor. Riset tillagades med curryblad, gurkmeja, och några sura frukter som jag inte sett förut. Jättegott. Henry ramlade och brände sin hand på riset. Massor med myror kom och ville också ha av maten. Vi fick äta fort.
Vi åkte till en annan “ö” som bara bestod av lite sand med ett korallrev på ena sidan och den andra sidan var långgrund med riktigt fin vit sand.
Jara somnade. De hade med sig ett tält som de satte upp som hon kunde sova i. De andra barnen hade jätteskoj. Jag snorklade en massa. Det mesta av revet var väldigt grunt och som ett akvarium med älghornskorall och massa andra koraller, konstiga färgglada små djur som såg ut som julgranar som gick in i små hål när man viftade vid dem, och massvis av fiskar av alla möjliga sorter.
Jag hittade en resväska på bottnen en bit bort från ön. Den gick inte att öppna men den var väldigt tung och jag kunde se genom en reva att det fanns sand och säkert något annat i. Undrar vad. Kanske en kropp? Eller en skatt eller droger eller bara sand? Den var för tung så jag lät det förbli en gåta.
Jako och Sadjia fångade en bläckfisk med sina bara händer och tog upp den till stranden. Efter att vi fascinerats ett tag av dess färgskiftningar och bläcket tog vi bort barnen så att Jako och Sadjia kunde göra sitt med den. Kändes lite hemskt men det är ju mat här. Henry ville hålla bläckfisken efter att skinnet och allt som skulle bort tagits bort.
På vägen hem såg jag en stor örnrocka.
Revet och fiskarna på Ukulhas var också bra. Jag gillade att det var brant så att jag kunde dyka ner en tio meter ungefär. Synd att jag glömde att ta med dykkortet. Hittills har jag sett två svartfenade hajar, mängder av fiskar som clownfiskar, papegojfiskar, ängelfiskar, kirurgfiskar, tonfisk och allt möjligt.
posted from Bloggeroid