Från Surat thani till Udon thani med tåg och flyg

En timme tidigare än avgången kom vi fram till tågstationen utanför Surat Thani. Där fick vi reda på att nästan alla tåg var flera timmar försenade och att vårat var 2 timmar försenat. Vi skulle åka rätt så sent ändå (kl: 21.20) så det var inte helt optimalt. Som tur var hade vi med vårt varuprov på den nya rese-hängmattan. Jag hittade två metallstänger att hänga upp den från. Nu kunde iallafall 3/4 delar av familjen vila sig i den. Övriga väntande resenärer fick sitta på betongbänkarna och på marken och fördriva tiden med kortspel och cigg. Vi fördrev den med att titta på Beavis and Butthead-filmen i hängmattan på vår tablet och med högtalaren i knät. Winston och Henry tyckte den var rätt kul även om den är nästan 20 år gammal.
Hängmattan blir vår räddning när tåget inte kommer.

Tillslut kom tåget strax innan midnatt. Vid det här laget hade Henry somnat och sov tätt tätt mot mig i vår mei-tai (en slags sjal-sele). Winston hade inte lyckats somna i hängmattan för det var för mycket liv och rörelse omkring. Vi hittade till våra två ungefär 60-70 cm breda bäddar som vi delade med varsitt barn. Thailändska tåg är betydligt smalare än de europeiska och indiska. Bäddarna gick längs med gången med en rad på vardera sida i två höjder istället för att vara i separata kupéer. Belysningen var på hela natten fast man kan göra det lite privat med de gröna skynkena som man kunde dra för. Jag tryckte mig tätt emot kanten då det inte fanns plats för Henry annars. Skavfötters skulle inte ha funkat då han vill ligga nära mitt bröst och skulle krypa mot det i sömnen annars. Ingen av oss sov särskilt mycket. Eftersom tåget var såpass försenat kom vi inte fram på morgonen utan först på eftermiddagen. Konduktören stuvade bort bäddarna så att det blev sittplatser istället.
Det var kul att fördriva tiden med lite klättring på stegarna.

Tåget gick med snigelfart när vi närmade oss Bangkok.

Snart så är vi framme! 3.5 timmar försenade

Jag kunde ta en sjysst bild med mobilkameran på bananerna längs med spåret.
Det första vi gjorde när vi kom fram var att checka in på hotellet Parinda som jag hade bokat på Booking.com. Vi kände att vi hade råd att bo på ett lite finare hotell eftersom vi visste att vi skulle vara trötta efter tågresan. Parinda låg centralt ganska nära Nana Center varifrån man kunde ta Skytrain-tåget. Vägen mellan Parinda och stationen kantades av billiga hotell och barer där det trängdes vita blekfeta äldre män med deprimerat utseende. En del hade sällskap av lättklädda thailändskor som var en bra bit yngre än mig själv. Jag har varit i Bangkok en gång förut för 12 år sedan. Min man har varit här flera gånger. Den synen var vi inte så värst förvånade över. Det var en ganska annorlunda resa utan barn för då gick vi på pingpongbarer och bjöd med en ladyboy. Jag undrade mest om mina fördomar stämde..att döma av den allmänt dåliga klädstilen (tofflor och urtvättade shorts och tråkiga t-shirtar med polokragar) kunde jag dra slutsatsen att de måste ha blivit dumpade av sina tidigare fruar (som förmodligen sett till att de inte klätt sig sådär). Här kunde de klä sig som de ville och köpa till sig sällskap i form av en vacker prostituerad eller en fru. Är min teori iallafall. Det fanns en byrå 200 meter från hotellet som erbjöd tjänsten “marriage with alien” som de i det här fallet säkert menade utlänning och inte utomjording.
Den gatan kom att bli en gata som jag promenerade rätt mycket på under våra dagar i Bangkok eftersom det är här 7eleven, fruktförsäljarna och mannen från Syrien som sålde otroligt god kebab fanns. 7eleven är småbarnsföräldern’s plånboks bäste vän i Thailand. Det är faktiskt billigare att handla där än i en del matvarubutiker. Vi köpte frukost och färdigrätter där när vi kände att vi behövde spara lite. En pasta bolognese kostar tex 37 bhat i 7eleven som de värmer på plats. På restaurang kostar det ungefär 200 bhat (1 kr = ungefär 4 bhat) Jag har misstänkt att en del restauranger som vi har varit på har köpt in pastan från 7eleven när vi fått maten snabbare än vad jag vet att det tar att laga den och då det smakat likadant. 
Från sovrumsfönstret hade vi sån här tjusig utsikt över skyskraporna..

..och även över poolen som pojkarna badade i medan jag packade.
Såhär fint var det innan vi spred ut alla våra saker. BILDKÄLLA
I entrén fanns en kul bil-soffa.

Vårt första uppdrag i Bangkok var att hitta något ställe som kunde byta ut det krossade glaset på min nexus-mobil. Det var inte det lättaste eftersom jag hade sökt med ljus och lykta efter någon som kunde reparera den i både Surat Thani och på Koh samui och tillslut fått svaret att “kanske” det gick att reparera den i Bangkok. Efter en närmare undersökning kom vi fram till att vi skulle försöka på shoppingcentret “MBK”. Det fanns en hel våning med mobiltelefonförsäljare där många också reparerade på plats. Efter att ha frågat på ett 30-tal ställen hade jag fått olika offerter och hittat någon som kunde laga den för 600kr. Inte jättebilligt men bättre än att köpa en ny mobil.

MBK center

Medan vi väntade gick vi på ett fluff-gulligt japanskt café där maten och bakelserna var dekorerade med söta kaniner eller björnar på och där den serverades av manga-flickor som klädde sig ungefär som Alice i underlandet. Varje beställning som serverades blev dessutom förtrollad med en ramsa på japanska som vi fick säga varje gång. Vi gick dit två gånger eftersom Henry somnade den första gången.
Dagen därpå gjorde vi absolut ingenting förutom att stanna på hotellet, bada i poolen, leka med lego och ta igen lite jobb och rese-planera. Jag och Winston gick bara ut för att gå till 7eleven och till kebab-mannen. Winston ville ha en tändare för att göra experiment så vi köpte en på 7eleven sedan gick vi ut på gatan tillsammans med Henry och gjorde en liten brasa med torkade bananblad. Jag tror att pyromani är instinktivt. Iallafall vi fick bryta där. Det var kvällsnöjet innan läggdags. Dagen därpå bestämde vi oss för att gå till Lumpini-parken där det skulle finnas en lekplats och djur. Det är ganska ont om bra lekplatser i Sydostasien så det kändes lika bra att passa på när vi var i en storstad på 14 miljoner.

Vi hittade till träningsmaskinerna som inte riktigt var i barnstorlek..

Och en vattenslang..

Och till lekplatsen som var helt ok.

Det fanns en sjö med sköldpaddor..

Och varaner..

..där man kunde hyra svan-trampbåtar..
Barnen tyckte det var riktigt kul..föräldrarna tyckte nog det mest var svettigt att trampa i värmen.

När värmen blev lite för mycket för oss bestämde vi oss för att ta skydd i MKB center igen. Nu hade vi en ny uppgift: att hitta någon som kunde reparera objektivet på vår kamera som var trasigt. Vår största chans var att hitta det i just MKB center. Först åt vi lunch i deras food court på bottenvåningen. Vi skulle egentligen bara äta något snabbt där eftersom vi tänkt titta på tempel efter kamerareparation-jakten. Vår korta lunch blev rätt utdragen då sällskapet vid bordet bredvid var en pratglad andrepilot från Kuwait airways som hette Tamer och kom ifrån Egypten. Vi pratade länge om skolan, resande och om cross winds som är vindar som blåser åt olika håll som gör det farligt att landa. Det ledde till en mycket intressant diskussion vilket till sist slutade vid gottrörakraschen vilket nästan är oundvikligt när jag är med i en diskussion om flygning en längre tid. Tamer kunde MKB center utantill och hjälpte Paul att hitta någon som han lämnade objektivet till att laga medan jag gick till ett fisk-spa med barnen. Om vi åker till Kairo och Tamer är där ska vi definitivt hälsa på honom!


En turbulensfri kort flygning med vacker utsikt i närheten av Udon Thani.

Vi hann inte med några tempel utan skjuter upp det till nästa gång vi kommer till Bangkok. Jag hittade en flygbiljett som var billigare än tåget så vi åkte med Thai Lion air till Udon Thani som ligger nära gränsen till Laos. Vi tänkte göra en snabb runda på ungefär 10 dagar i Laos och sedan tillbaka till Thailand genom Chang Mai. Det är tvärtemot hur de flesta backpackers gör sin rutt så förhoppningsvis blir det inte lika trångt på båtarna på Mekong-floden åt det hållet. Jag har varit förkyld ett tag och det har blivit ännu värre då jag inte kunnat sova så bra. Vi skulle stanna en natt i Udon Thani och ta oss vidare till Vientiane idag men jag är för dålig för att åka. Det är en bättre idé att ta det lugnt och samla krafter och göra ett nytt försök imorgon.

Vi har hittat den bästa platsen till att vila upp oss på nära gränsen till Laos. Jag bokade Home Stay Stc genom booking.com för att de hade ett väldigt högt betyg på 9.4 av 10 och det var dessutom ett av billigare alternativen. När vi kom ut ur flygplatsen upptäckte vi att taxichaufförerna hade en kartell precis på samma sätt som de har på flygplatserna i Sverige där alla har samma skyhöga pris och man måste välja en i turordning. Vi ville såklart inte stödja dem (jag betalar hellre mer till en privatperson) så vi försökte ringa olika taxibolag men ingen pratade engelska. Vi gick till ett café vid vägen och bad dem att beställa taxi men de förstod inte heller. Tillslut ringde vi Homestay-stället. Ägarinnan Christine kom och hämtade oss själv efter en kvart.

Caféet var dekorerat med uppstoppade blåsfiskar.
Det här Home stay-stället låg lite utanför staden nära en sjö och en by. Jag har hittills inte sett någon annan turist vilket är en skön kontrast då vi under stora delar av vår resa hittills har varit på turistiga ställen. Det är tyst förutom naturens egna ljud som syrsor, fåglar och geckos. Det är en belgisk dam som heter Christine som driver det sedan ett par år tillbaka. Man kan boka genom booking.com eller genom att ringa direkt på 089 715 0722. Det består av ett stort farmar-hus där matsalen finns och några små bungalows för gästerna. 
Huvudbyggnaden.

Vår enkla men trivsamma bungalow.

Henry hade en “pizzeria” med pizzor som vi ritade på rummet.
Det finns en trädgård där hönsen springer omkring i. Vi fick vattenmelon och ananas som välkomst-snacks. Sedan beställde vi middag. Då jag fick känslan av att ägarinnan är typen som har “can do” attityd såg jag möjligheten att få specialmat till barnen så jag beställde fisk, kokta grönsaker och belgiska pommes frites utan salt. Det var inga problem. Jag åt Tom kah-soppa och Paul en slags fiskfärsrätt. Det var jättegott och fint dukat med finporslin! 

Smaskens!

Frukosten var lika delikat med RIKTIGT kaffe! Christine syns i bakgrunden.

Stort plus-poäng: Kylskåp fullt med olika belgiska öl-sorter!

Medan jag vilade upp mig gick resten av familjen på leklandet i Tesco Lotus.

Så imorgon tar vi nya tag och försöker ta oss mot Laos igen. Vår tid i Asien håller på att rinna ut. Vi ska hinna med Laos och Chang Mai och två dagar i Bangkok igen. Sen bär det vidare västerut med en snabb-visit i Sverige och Storbritannien och Belgien innan vi far vidare över till andra sidan atlanten. Resan fortsätter!

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of