Adrenalinkickar i Vang Vieng i Laos

Kanot-paddling i en vild flod, grott-tubing, grottbesök och trekking med småbarn. 
Allt är möjligt i det
liberala äventyrs-paradiset Vang Vieng!
Vi hade lämnat huvudstaden
Vientiane för att fortsätta ta oss norrut och bestämde oss för
att stanna till i Vang Vieng som ligger vid branta kalkberg i en vacker flod-dal. Den lilla staden är känd för äventyr och droger och är därmed en magnet för backpackers i 20-årsåldern. Vi var dock den enda utländska familjen med barn här. Vi kom fram till Vang Vieng nästan 3 timmar efter den utlovade tiden – utmattade och kräk-äckliga efter den jobbiga buss-resan. Vi hade tänkt att stanna här enbart en natt på väg norrut mot Luang Prabang. Eftersom alla mådde dåligt bestämde vi oss dock för att stanna lite längre. Det var helt ok att ta igen sig i det här avslappnade stället med den här tjusiga utsikten från balkongen. Landskapet här påminner rätt mycket om Guilin i Kina där vi var för 8 år sedan. Där fanns liksom Vang Vieng fantasifulla fast ännu brantare kalk-berg som var beklädda med träd och växter. 

Vacker vy från balkongen.
Dagen därpå började med att Winston kräktes och mådde dåligt så Paul och pojkarna stannade på hotellet medan jag gick runt och utforskade Vang Vieng. Det är regn-period här nu så det regnade en hel del men det var ganska skönt ändå att slippa undan hettan lite. 
Bron påväg till en av de många billiga flod-barerna med dunkande musik.

Skylt mitt på samma bro.
Jag förstår verkligen varför det här stället är populärt bland backpackers. Det finns massor av äventyrs-aktiviteter och många trevliga restauranger och barer som har billig alkohol och ibland en special-meny om man vill beställa något roligare. 
Det finns pizza-meny och så en “happy menu” 🙂

Dagen därpå hade jag bokat in en heldag med
aktiviteter. Det fanns inget på menyn för aktiviteterna
som var direkt barnanpassat så vi valde att göra det som backpackers
brukar göra minus zipline (åka på en lina bland trädtopparna).
Dagen började 8.30 med en tur i tuk-tuk fullproppad med ett gäng
koreaner i 20-årsåldern och oss 17 km upp längs floden. Det första
vi fick göra var att paddla kanot över (den vilda) floden till
andra sidan. Där vandrade vi igenom vackra ris-fält och igenom en
by mot en flod som rann inuti en grotta.

        Barnen tyckte det var roligt att hoppa från sten till sten på den smala gången mellan ris-fälten.

Vi kom fram till grott-floden. Vatten-nivån var säkert en meter över det vanliga.  Vi fick sitta i varsin gummi-ring och vi med varsitt barn på. Alla fick varsin pann-lampa utom mig och Paul eftersom barnen hade våra. Vi fick vänta på vår tur att dra oss över den första floden i ett rep. Om man skulle släppa skulle man åka mot vattenfallet där så det var bäst att hålla hårt i repet. 

Bäst att hålla hårt i repet.

Jag är rätt säker på så här i efterhand att seriösa företag skulle ha haft en gruppledare för det första och för det andra inte ha släppt in några turister med så här hög vatten-nivå. Det var svårt att komma in grottan. Eftersom vi hade varsitt barn på oss var vi ganska “höga”. Höjden på hålet ovanför vatten-nivån var ungefär 30 cm så jag fick trycka ner mig nästan under vattnet helt och hålla Henrys huvud försiktigt så att han inte skulle slå sig på grott-taket när vi tog oss in. En del av grottans tak var väldigt låg i början av den. 

Detta är verkligen inget för den som har klaustrofobi. 

Man fick dra sig in med repet på floden i ungefär 20 minuter och sedan dra sig åt andra hållet tillbaka. Pojkarna tyckte det var jättekul då de fick lysa på grott-taket med pann-lamporna. Mamman var dock lite nojig. Totalt skulle turen ta 40 minuter men det var trafikstockning på vägen tillbaka. Det kom in ett till gäng med alkohol-stinkande koreaner som plaskade med benen och stänkte ner varandra..och Henry. Henry blev ledsen och rädd så jag fick säga åt dem. Jag förstår verkligen varför det är så många dödsfall med tubing i Vang Vieng när det kombineras med alkohol. Alkohol hör verkligen inte ihop med det.

 
Det ingick en tur till “elefant-grottan” där det fanns en sten som såg ut som en elefant. Jag blev dock mer fascinerad av den här amnings-bilden som fanns vid templet där inne.
Jag var inte så jätteförtjust i tubingen men däremot tyckte jag att det var kul att åka kanot. När vi först gav oss ut fick vi instruktioner om hur vi skulle göra eftersom floden var så vild och det fanns stora stenar och ett vattenfall. Vi skulle följa ledaren och göra som han sa. Det var viktigt att hålla sig på rätt sida av floden för att inte kapsejsa. Inom loppet av 5 minuter hade dock en av kanoterna kapsejsat redan och en annan kört in i en buske. Det kändes lite osäkert men det visade sig till sist att vi som var äldst och som hade barn dessutom var lite mer försiktiga och faktiskt gjorde som ledaren sa. Vi paddlade 15 km genom det vackra landskapet delvis i ösregn vilket var spännande det med. Vid ett vattenfall (som var ungefär 1,5 meter högt) fick vi hålla ihop alla kanoterna (jag tror de var 5 st) så att det blev en stor stor flotte för att undvika att välta. Barnen tyckte det var jättekul att åka utför vattenfallet och ville ha mera av det. Jag tror de blir riktiga adrenalin-junkies när de växer upp! Jag hoppas på att åka mera kanot i framtiden men frågan är om man “får” i västerländska länder. 

Laos
verkar betydligt fattigare än något annat som vi har besökt i år.
Det liknar Nepal lite grann som är ett land som vi har besökt
mycket och ofta där det liksom Laos märks av att det är riktigt
dålig levnadsstandard. Nepal styrs av maoister som är en form av
kommunister. Få saker fungerar i Nepal vilket är mycket frustrande
då vi driver vår pashmina-verksamhet
därifrån. Laos är inte riktigt lika illa som Nepal. Här finns det
åtminstone el i de delar som vi har besökt. Vägarna är riktigt
dåliga med stora hål överallt och farliga broar. Någon frågade
mig för ett tag sedan vem som skulle bygga vägarna om staten inte
skulle finnas. Staten här gör det inte iallafall. I övriga länder
vi har varit i i år i Sydostasien har det funnits privata vägar som
folk gärna betalar för att åka på för att de är en snabbare och
bättre rutt. Laos styre kallar sig kommunistiskt men det är det
inte helt och hållet för de har tagit efter Kinas marknadsekonomi
som de har sett har höjt levnadsstandarden i Kina. Någon förstod
visst att lite frihet gör att de som utövar någon form av
verksamhet blir lite rikare och att det skapar fler jobb och därmed
högre levnadsstandard. Mat-affärerna är ganska tomma. Vanliga
saker som vi har sökt har inte funnits någonstans så vi får vänta
tills Thailand för att köpa dem. 
Vi skulle träffa en intressant
familj i Luang Prabang men ett av deras barn fick öroninflammation
och inte ens sjukhuset i Vientiane hade sakerna som de behövde så
de fick flyga till Bangkok för att få hjälp. Det kryllar av olika
slags loppor och löss i sängarna på de flesta ställen vi har bott
i här (och då har vi ändå valt de dyrare alternativen för att
försöka undvika det). De har varit smutsiga med äckliga badrum och
sängar allihop. Det senaste (dyra) hotellet har haft loppor som bitit oss i sängarna. Vi hade sagt till personalen men de gjorde ingenting åt det. Det är som att det är normalt och att problemen inte ska fixas. Den här attityden är vi inte förvånad över då vi tycker den är rätt typisk i fattiga länder som vi har varit i. Sen får man nog välja ännu dyrare boenden – kanske 5-stjärnigt bara – om man vill vara säker på att undvika sådana äckligheter. Hur som helst..Laos är ett fantastiskt fint och annorlunda land att besöka som är mycket lärorikt oavsett om man reser hit med eller utan barn.

En av de många trevliga billiga restaurangerna vid floden.
Den mysiga delen av hotellet.
Vackra tempel och buddha-statyer i guld finns det gott om.
Gillar du min blogg? Följ mig gärna på Google+ eller Facebook och dela gärna inläggen om du vill!
Det här inlägget var publicerad i Laos med etiketten .

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of