Vi har det bra här på Miami South Beach. Det är en ö öster om själva Miami som är området där de fina stränderna och pengarna finns. 25-28 c, vackert väder, dyr men bekväm lägenhet med gångavstånd till stranden. Längs själva strandlinjen ligger en rad med lyxhotell i sådan prisklass vi aldrig skulle ha råd med. Det går även att hyra Porsche och Ferrari per timme så att man kan låtsas att man äger den om man har en dejt med en ytlig person. Det är städat och välordnat här på Miami Beach. Tidigt på morgonen körs det traktorer längs med stranden som har pistmaskiner på. Sanden får samma mönster som en nypistad skidbacke tills dess att fotspåren från människorna gör så att den får sitt ursprungliga utseende igen. Liksom sandstranden är raden av lyxhotell och dyra restauranger lika välordnade. I den norra delen av Miami beach är det ännu mer extrem lyx. Där trängs lyxbilar som porschar, ferraris, bugatti etc på vägarna. Utanför bostäderna är lyx-yachter parkerade. På andra sidan bron är skillnaden som natt och dag.
Vi ville liksom förra gången vi besökte USA 2013 handla lite i “thrift stores” (billiga second-hand-butiker). Vi hade bra erfarenheter från de som fanns omkring Boston och i delstaten New hampshire i norr. I USA konsumeras det i otroliga mängder. Thrift stores är också en stor business eftersom folk måste göra sig av med grejerna förr eller senare. Det som inte säljs här fraktas till Mexico och Central-amerika där det säljs billigt på marknader eller görs om till tex. bomulls-tråd (som våra hängmattor på www.hamaca.se är gjorda av). Vi hittade många plagg på thrift stores i norra USA som fortfarande hade prislapparna kvar. Jag köpte dyra märkes-plagg för enstaka dollar så vi hade samma förväntningar när vi åkte till Salvation Army i Miami. Den låg i den fattiga delen där man inte vill gå ensam när det är mörkt.
Precis som i filmer och serier kör latino-gäng omkring med 80-tals nercabbade bilar där det sitter storbystade tjejer på bakluckan och diggar till rap-musiken som dunkar från högtalarna. Här och där ligger det hemlösa män på gatorna och sover i dagsljuset. Det ser slitet och förjävligt ut. Tvärtom mot Miami beach. En stor del av befolkningen här består av latin-amerikaner som lämnat dåliga levnadsförhållanden i sina hem-länder för lågbetalda jobb här. Sortimentet på Salvation army var utplockat. Det som fanns kvar var mestadels slitet och med hål i. Inte alls samma i norra USA. Kunderna bestod mestadels av latin-amerikaner. Jag tror vi och en av personalen var de enda där som inte var det. Den allra största delen av befolkningen, 66%, här är latinamerikaner. Huvudspråket är spanska och inte engelska. Jag ser inte latin-amerikansk ut och resten av familjen talar ju engelska så jag känner mig lite språkförvirrad när jag blir tilltalad på engelska som ju inte är mitt modersmål av en som jag vet har spanska som modersmål som jag ju också talar fast inte lika bra än som engelskan. Kanske jag ska klä mig mer latinamerikanskt så att jag får mer chans att öva min spanska. Just nu ser vi nog mest ut som en white-trash-family. Utseende och stil är inte vår prioritet. Får jobba på min latin-amerikanska look senare!
Vi är jetlaggade. Trötta. Men trots att vi går på tomgång är vi ändå på något vis fulla av energi som vi fått för att orka utforska det spännande som finns här. Jetlag har en fördel också. Man får vara med om soluppgången när man åker västerut och helst vill gå upp ungefär 3 på morgonen. Soluppgången är på rätt sida av ön och vad fantastiskt fin den var!
