Det kändes lite märkligt att separera från vännernas familj efter att ha varit en del av deras liv och grävt i deras hjärnor under två veckors tid. Man lär verkligen känna personer som man spenderar dygnet runt med i ett sträck såhär länge. Jag kände att de befann sig på en plats där de kunde vara trygga och eventuellt stanna kvar på men det var ändå det med att vara ensam som kändes främmande. Så enkelt det var att ta sig från punkt a till b. Det enda jag i princip behövde tänka på var att inte missa flyget till Bryssel från Alicante och hitta wifi i Bryssel för att få tag på resten av familjen då vi ännu inte hade bestämt mötesplats eller sovplats för natten. Min flygplatsbuss råkade gå till samma station som eurostar-tåget som de åkte dit med från London så det var ingen konst att hitta varandra där utan att ha bestämt något. Vad pojkarna växt! upptäckte jag när vi hittat varann. På bara två veckor. Man ser verkligen skillnaden. Winston var en aning mer självständig än förut och Henry var också lite mer mogen.
Jag gillar ställen som är lite “quirky” – att det blir mer av en upplevelse än att bara hitta ett vanligt hotell för natten. Jag hittade ett hostel som alla världens tåg-nördar skulle älska. Nämligen tåg som man kunde sova i som var precis som vanliga natt-tåg fast ställda på husen nära stationen i Schaarbeek. Henry och Winston blev överförtjusta. Alla fick var sin sovsäck att sova i. Det var inte speciellt bekvämt, ganska dyrt (100 €) och nästan lika kallt som ute men det vägs ju upp med lyckliga barn. 🙂 Det var helt nyöppnat och man såg verkligen hur nykär ägaren var i sitt projekt och att han faktiskt tog till sig av några av de idéerna som jag hade. Han berättade att stället redan hade blivit populärt bland tåg-fanatiker, sådana som min egen far, som i princip kan varenda tåglinje och tidtabell utantill. Förutom tågvagnarna man kunde sova i var själva hotell-delen inredd som en vänthall och med modell-tåg och mysigt bibliotek. Det här är definitivt stället numero uno att bo på i Bryssel för en småbarnsfamilj.
Strax utanför fanns det spårvagnar (som vi åkte med när vi skulle ut och äta på kvällen.) Vi hittade först en restaurang där ägaren inte gillade barn som inte var knäpptysta som vi lämnade direkt på grund av det. Bredvid låg en pub där de var välkomnande mot barn och med lite högre ljudvolym där vi åt vegetarisk paj, ost och drack god belgisk öl. Bredvid tåg-hotellet låg en nyöppnad tåg-restaurang och ett helt nytt tåg-museum. Vi hade ingen aning om detta innan men skulle inte ha haft så mycket tid ändå eftersom vi kom fram strax innan stängningsdags. Följande dag efter frukosten fick vi höra av hotell-ägaren att det skulle vara väl värt att göra ett besök på museet om så bara för en timme. Det fanns flera hallar med olika slags tåg. Några kunde man gå in i och leka med spakarna i. Vi lärde oss om Belgiens tåghistoria och att folket hade lika ignorant syn på nya idéer för ett sekel sedan som nu. Se bilden nedan och applicera “there are even stories about milk turning into buttermilk because of the train vibrations and eggs arriving at their destination as omelettes” på dagens nya idéer som till exempel bitcoin och hemskolning.
Vi hittade en “tidsmaskin” där vi spenderade en stor del av den korta tiden vi hade på museet så vi fick rusa igenom de sista delarna snabbt. Man skulle lätt kunnat ha spenderat en heldag eller flera här. Väl värt de 20€ som biljetterna kostade för hela familjen.
En av de många hallarna med både gamla och moderna tåg.
“Biljett-lucka.”
Tycker du att texten var intressant? Dela gärna med dig av inlägget så att det kanske kan inspirera någon annan. Kommentera gärna i kommentarsfältet om du vill.