En tripp till Israel och Palestina

Det tillhör väl inte till det allra vanligaste att åka på semester med småbarn till ett av världens mest kända konflikt-områden. Hursomhelst tycker vi (att man som alltid) inte ska låta sig begränsas av vad media (som gillar att förstora fel saker) väljer att skriva om. Dagen efter att vi landat fick vi höra via den svenska tabloiden Aftonbladet om att det fanns ett hot om en ISIS-terror-attack i Tel Aviv och att det tydligen var en nyhet samtidigt som det pågår saker precis överallt. För det gör det. Till och med i Sverige. Visst går det att resa med småbarn till ett konflikt-område – man får liksom vilket resmål som helst ta reda på om det innan och anpassa sig därefter. Det är inte svårare än så: Gör som de som bor där och var som vanligt. 
Vi hittade ett fantastiskt Airbnb-boende hos en Israelisk familj i ett litet samhälle 40 minuter från Jerusalem. Det låg i bergen och till skillnad från min tidigare bild av Israel som ett kargt, stenigt landskap möttes vi av stora skogar och vilda djur. Enligt vår airbnb-värd Yossi hade skogen planterats av judar för 50 år sedan som flyttade dit, som saknade skogen och helt enkelt gjorde något åt det genom att sätta igång och plantera. Fantastiskt! tyckte vi. Vilket otroligt jobb för det var verkligen en stor skog – som sträckte sig från flygplatsen i Tel Aviv ända till Jerusalem.
Vår entusiastiske värd berättade även en hel del om judendomen, om “hemliga” judar i Spanien som hade tvingats flytta därifrån för 500 år sedan, eller tvingats att döpas och bli katoliker eller välja döden. Hans familj var en av de som valde att lämna Spanien men som återvände 500 år senare och hittade en gemenskap bland spanjorer som hade överlevt detta i Spanien genom att konvertera till kristendomen fast bibehållt en del traditioner (tillräckligt få för att inte bli upptäckta) som de hade fört vidare i 25 generationer till nutiden. Dessa personer kände nu en samhörighet med Yossi. Några kommer nog att flytta till Israel – som ju är den enda judiska staten i världen. 

Vi kände inte till så mycket om Israel och judendomen innan så det var intressant att få höra om det direkt från en person från Israel. Vi kanske inte lär oss så mycket om Israel i skolan för Sverige har ju visat att de inte gillar Israel – vilket också är ömsesidigt. Det tillhör ju inte till ovanligheten heller att bojkotta israeliska varor i Sverige. Frågan är vad är logiken bakom det? Det enda som händer är att vi kanske får betala mer för samma vara och att de som producerar varorna i Israel blir utan kunder och därmed inkomster – dvs bojkotter slår tillbaka mot vanligt hederligt folk. Det här är första gången som jag skämdes för att vara (halv) svensk och var glad att jag bara var just halv (svensk).. och inte bodde i Sverige. 
Vad jag har förstått av vår vistelse i Israel och Palestina är att två olika folk tycker att samma mark är deras just nu och sedan ganska lång tid tillbaka. Judarnas historia började för 4000 år sedan, då folkslaget har fått namnet från området Judeen. Judarna fördrevs bort av romarna 70 år efter Kristus, mer om detta står att läsa HÄR. Arabiska beduin-stammar har också bott i området fast islams historia påbörjades inte förrän 600 år efter Kristus. Det har faktiskt varit populärt att bo där och lite speciellt då det är ett heligt område för 3 världsreligioner som delvis delar samma historia. Samma lilla landsnutt har varit bebodd av judar, araber, romare, ottomaner, egyptier, kristna och en del andra folk. Judarna hade blivit utspridda i världen efter att de fördrivits (genom diasporan) och ville sedan komma tillbaka dit – de såg ju på Israel som deras hemland. Många köpte mark och bosatte sig där. Fram till 1948 hade judar köpt ungefär 2 000 km² av marken, eller 30 procent av marken i den judiska delen (ej inräknat det som var öken). De ville bilda en judisk stat vilket de fick för Nationernas förbund, och vilket så skedde 1948 och som de kringliggande arabländerna inte alls höll med om. De har ju också bott där. Så det blev krig…och fortfarande är det spänt som vi vet genom det som står att läsa om i media. Dock har de två folken varsina landssnuttar som de claimat och lever förhållandevis fredligt tillsammans idag. Jag har inte hört så mycket om den andra sidan och ställer mig inte på någons. Ingen har rätt. Då man har en stat som åtsidosätter ägande-rätten kan man räkna med att det blir såhär. I ett samhälle som respekterade ägande-rätten skulle det här inte ha varit något problem. Då skulle det vara så lätt. Jag tror folk blir hetlevrade av just hettan. Hatet emellan folkgrupperna syns och känns. Och det är så lustigt för varför dela upp i folkgrupper? Och livsåskådningar? När det handlar om folk som är samma folk för vi är ju samma art och även om vi inte vore det borde vi leva enligt icke-aggressionsprincipen och respektera andra som de är ändå – sålänge de självklart inte begår brott mot den..

Jerusalem

Ett besök i Israel är knappast komplett utan en visit till en stad som är helig för 3 religioner. Jerusalem är den tredje viktigaste platsen för muslimer efter Mecka och Medina, och är ju staden där Jesus blev korsfäst samt den viktigaste staden för judarna, där man vänder sig i riktning mot Jerusalem inför bön och dit arken med Torah-rullarna i synagogan också är vända. Att gå vilse bland kvarteren i “old city” var som att komma tillbaka 1000 år i historien. Det var just det vi gjorde, och det vi gillar med att utforska nya platser – man bara går och följer den vägen som ser spännande ut och tar det som kommer. Vi besökte klagomuren (västra muren) dit man lämnar små meddelanden (böner) i springorna till muren och tillber den gud man tror på oavsett om det är den judiska, kristna eller muslimska.
Vilken helig plats vi än besöker lyckas Winston alltid se lite extra helig ut!
Klagomuren – här fick Winston låna en kalott och också se lite extra helig ut!
Utsikt över klagomuren – till vänster syns männens del och till höger kvinnornas.
Bildspels-film om vår dag i Jerusalem!

Old city (gamla stan) var omgiven av en vacker mur med stora portar runt omkring.
Dessa portar bevakades av vakter (både kvinnliga och manliga) med kulsprutor.
Här vistades folk med olika livsåskådningar – och därmed med olika klädstilar.
I “Garden tomb” trodde man att Jesus begravdes och att det var här han var återuppstånden.
Återuppstånden Winston, Henry och Paul!
Utsikt över Old city från Olive mountain. I förgrunden syns judiska gravar.

Stalaktit-grottan

Vi visste inte att det fanns coola grottor i Israel innan vi såg vägskylten till en av dem – som hette “Stalactite cave”. Den hade blivit upptäckt under 60-talet i samband med att en explosion öppnade upp grott-salen. Det hade varit ett stenbrott på platsen men då grottan upptäcktes gjordes den om till nationalpark. Det fanns imponerande stalaktikter (och stalagmiter) här i olika storlekar. Vart 100:e år växer stalaktiterna ungefär 1 cm – med tanke på storlekarna på dem måste de vara väldigt väldigt gamla! Att de var upplysta med lampor i olika neon-färger lade till ytterligare en dimension på upplevelsen.

En dag i Betlehem

Den tredje dagen bestämde vi oss för att göra en utflykt till Betlehem, som är en palestinsk stad i västbanken och som man tror är födelseplatsen för Jesus.

När vi körde igenom check-pointen med de många beväpnade militärer vid muren som omgav Västbanken och möttes av Palestinier som skrek på oss var första gången som jag kände mig rädd här. Flera män skrek att vi inte hade försäkring på bilen – att vi skulle parkera hos dem och ta bussen därifrån. Det lät konstigt och de såg hotfulla ut – så vi bestämde oss för att köra bort från dem fortast möjligt. Jag tog genast av min sjal från huvudet som jag knutit i judisk stil och försökte att få till den att se ut som hijab. Trots att navigatorn inte fungerade inom västbanken av någon märklig anledning hittade vi ändå till huvudgatan och parkerade nära Födelsekyrkan vid en butik som ägdes av en man som såg trevlig ut och erbjöd hans toalett till oss. Mannens son var guide. Vi tyckte det var bra att anlita en sådan denna dagen så vi gick tillsammans med mannens son (som hette Mohammed) och en vietnamesisk turist till de mål i gamla stan i Betlehem och de kyrkor som ingick i rundvandringen.

Vi misstänkte att turen var anpassad för pilgrimer och förklarade för Mohammed när det var relevant att vi inte var troende – av något som innefattade någonslags gud eller osynlig person men att vi respekterade människor som gjorde det och att vi var lika intresserade av de muslimska såväl kristna platserna och att han gärna fick visa oss dem med. (vi borde nog be och se heliga ut men då vi inte gjorde det misstänkte vi att vi kanske behövde förklara det). Det tillhör väl inte till vanligheten heller att guida runt västerlänningar som hade farit hela vägen till det allra heligaste som det sedan inte var heligt på något vis för. Så vi berättade även att vi var påväg till Egypten för detta var en passande lösning för att hålla vår rese-budget nere ett tag och att Jerusalem låg på vägen så självklart fick vi inte heller missa det – och synnerligen inte när vi vill visa våra barn varför folk beter sig som de gör så givetvis ska vi alla lära oss om religionerna!

I Betlehem finns därför pilgrimsmålet “Födelsekyrkan” där man tror att Jesus föddes precis på den här platsen (som var en grotta och inte ett stall) – därför hade en kyrka byggts precis där. Det är en av de äldsta kyrkorna i världen och blev uppförd av Konstantin den store på 300-talet. Nedan syns en bild på Winston och Henry inne i det allra heligaste. Under dem finns en stjärna med 14 punkter i silver som pekar mot 15 silverlampor som står för de 3 riktningarna inom kristendomen (katolska, ortodoxa, protestantiska kyrkorna) och inom dessa är det ytterligare indelningar.. här tappar jag bort mig och intresset, Iallafall de kröp in då de fick plats där och de som var större bara fick plats med att sticka in huvudet och be. 

Altaret där man tror att Jesus föddes

Bildspelsfilm om Betlehem.


Graffiti på muren som omgav Västbanken.
“Make hummus not walls”. 

Betar Illit

Vi frågade vår värd Yossi om det fanns några intressanta platser där vi kunde se riktigt religiösa människor. Tydligen fanns det ett sådant samhälle precis runt hörnet där vi bodde som hette Betar Illit där det bodde ungefär 40000 personer som var ortodoxa judar – där männen klädde sig i svart rock, hög hatt, hade skägg och två långa hårlockar, Kvinnorna hade sjal på huvudet knuten som en turban nästan och barnen (pojkarna) hade kalott och två lockar med. Stan var nybyggd och alla husen nästan såg likadana ut. Det fanns jättemånga barn i staden. Vi gick in i köpcentret och hittade till mataffären och handlade där. Aldrig har vi sett så många barn i en affär! Det var nästan mer barn än vuxna. I staden hördes ljuden från barnen överallt då det fanns förskolor och skolor ett stenkast ifrån varandra överallt. Ingen pratade engelska. När vi kom tillbaka och frågade om det fick vi höra att staten Israel betalar för studier av judendomen och att det i denna staden nästan inte fanns någon som jobbade då alla studerade och/eller fortplantade sig. Just därför fanns det så många barn för de behövde inte tänka på att försörja dem. TV och Internet var inte direkt förbjudet men de gillade tydligen inte att använda det. Samhället kändes verkligen separerat från verkligheten runtomkring. 

Baksidan av någons husbil.
Mamma med två barn – notera lockarna på pojkarna!

Utflykt till skogen och Israel-museet

Under vår sista dag åkte vi till Israel-museet där man kunde lära sig om de folk som bott i Israel och lite smått och gott. Det var ett jättestort museum. Vi hann inte med allt. Vi besökte rummet där döda-havsrullarna förvarades och såg en nano-bibel (en pytteliten bibel i guld som nästan var lika litet som ett sandkorn där texten huggits in i atomstorlek på hebreiska). På vägen dit stannade vi till i skogen på en lekplats.
Härligt med skog och grönska – i samma temperatur som svensk sommar!
Bildspels-film om vår dag!

Döda havet

Vi åkte vidare mot Döda havet som är en väldigt speciell plats som ligger mellan två tektoniska plattor som för lång tid sedan hade glidit ifrån varandra och släppt in havsvatten från medelhavet som stannade kvar i dalen och med tiden avdunstade för att bli saltare och saltare – och är det som kallas Döda havet. För 6 år sedan när jag var gravid med Winston hade vi besökt andra sidan av den – i Jordanien! Döda havet tycker jag är barnvänligt om man är på rätt plats. Vi bestämde oss för att ta in på hotellet Crowne Plaza efter att ha förhandlat om rumspriset och fått ner det en bra bit. De femstjärniga hotellen hade nästan samma priser som de billigaste alternativen så det var inget snack om saken – vi bokade det finaste direkt vid stranden. Det fanns lekplats och mat ingick så vi kunde bara bada och koppla av. Döda havet kanske inte ses som barnvänligt. Vi tycker att det är det men då är det jätteviktigt att hålla uppsikt hela tiden över barnen för sväljer de vattnet kan det gå riktigt illa. Vattnet i Döda havet innehåller en tredjedels salt. Båda barnen testade att bada men gillade det inte och ville hellre leka med sanden och saltet. De upptäckte att om man häller sötvatten på saltkristallerna “smälter” de fort! De vuxna tyckte att det var roligt att simma “på” vattnet – det var dock rekommenderat att göra i högst 30 minuter för att inte torka ut. Huden kändes extra mjuk efteråt.

Dagen därpå fortsatte vi färden genom öknen till Eilat och lämnade hyrbilen där för att sedan med taxi ta sig till gränsen vid Taba i Egypten.

6 år sedan med bebis i magen på andra sidan Döda havet – i Jordanien!
Döda havet ligger 429 m under havsnivån!
Utsikt från hotellrummet.
Bildspels-film!
Bildspels-film!

Från vårt nuvarande hem (ett 5-stjärnigt hotell i Taba) kan vi se ut över fyra länder samtidigt!

Tycker du att texten var inspirerande? Dela gärna med dig av inlägget så att det kanske kan inspirera någon annan. Tycker du att något som jag skrev var svårt att förstå eller har synpunkter? Kommentera gärna i kommentarsfältet nedan så svarar jag.

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

2 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Freedomtravel
8 years ago

Oj så mycket bra information! Vi har funderat lite på Israel. Jag sparar inlägget för att läsa noggrannare om det blir en resa dit framöver.