Naturlig amning, icke-aggression och att inte bry sig om vad andra tycker

Vulkan-amning på Stromboli, 2011

Jag tänkte att det var dags att skriva ner lite funderingar eftersom jag ofta ser samma frågor poppa upp på olika forum på nätet om att mammorna inte vet hur de ska konfrontera folks tyckande och att det gör att dessa mammor ibland ammar kortare än de vill just för att de inte vill konfrontera det vilket är tråkigt eftersom både mamman och bebisen skulle må bättre av det. Jag har hört att många har fått pekpinnar från BVC och att det blir glädjerop i amningskretsarna så fort någon har en BVC-sköterska som visar att hon stöttar fri amning. Så jag ska berätta lite om vad jag har haft för erfarenheter efter att ha ammat två barn under 6 års tid:
Det är inte en jävel som har kommit med någon negativ kommentar under de här 6 åren. Bortsett från lite påpekande från min mamma och farmor som undrat hur länge jag tänkte amma efter ett par års amning – vilket jag har besvarat med: Så länge vi vill.
Inte en enda gång har jag fått någon pik från främlingar eller från BVC. Då har jag ändå ammat offentligt, på tågen, på restauranger, på stranden och så vidare, tills barnen nästan var 4 år gamla. BVC har aldrig sagt något till mig om amningslängden. Jag tror anledningen till det är att jag helt enkelt inte har delat med mig om hur vi gör. För jag vill inte det eftersom de inte har rätt att veta hur vi gör. När man ammar ett större barn så handlar det inte om näringsintag utan om närhet så det finns ingen anledning till att tala om hur man gör.
Jag gjorde misstaget en gång att berätta för BVC att vi hade problem med sömnen när yngsta var 1 år. Vi blev väckta tiden och jag hade grav sömnbrist så jag ville göra nästan vad som helst för att kunna sova. Jag fick remiss till en BVC-psykolog som ordinerade att vi skulle ha eget sovrum åt barnen och bestämt lägga dem i sängen, säga godnatt och stänga dörren och repetera proceduren tills att de sov. Vi sa tack och hej och kom aldrig tillbaka. Det där är att uppmuntra till att använda tvång och bryta mot icke-aggressionsprincipen mot små barn!
Jag kan verkligen tänka mig in i vad man kan få för råd om amning av en BVC-sköterska som inte förespråkar det!

Amning på rivieran i Frankrike 2011

När det gäller tyckande och tänkande från främlingar som anser att offentlig amning inte passar så finns det bara en sak att göra. Be dem dra åt fanders! Eller spruta på dem så som en mamma gjorde i England när hon fick en tillsägelse om amning av en främling. Det är faktiskt självförsvar.

För när det kommer till små barn som behöver mat och kärlek så är det faktiskt den som lägger sig i som bryter mot icke-aggressionsprincipen. Ett litet barn kan inte försvara sig. Ett litet barn har behov som behöver tillgodoses för att utvecklas optimalt. Det är föräldrarnas skyldighet att tillgodose dem. Andra människor som försvårar det – vad de gör är inte bara att vara jävligt elaka – utan de vänder också opinionen mot det som är naturligt och som behövs för att nästa generation av ens egen art ska utvecklas optimalt. Så varför ska man ens lyssna på dem?

Om man vill amma och ammar sitt barn så är det bara att sluta bry sig. De som fortsätter att lägga sig i är antingen inte särskilt välinformerade eller för bundna av traditioner. För det första är det inte deras sak att lägga sig i men om man vill ge dem något att läsa på om, om amningens nyttigheter, så finns det mycket läsvärt på amningshjälpens hemsida.

Superhjältar behöver också tanka lite närhet!

Men pappan då?

Många vill att det ska vara jämställt mellan föräldrarna i Sverige. Men vet du vad. Män kommer aldrig ha bröst med mjölk i så man får fixa det på annat vis! Det finns så många sätt att mysa på som innefattar mat och kroppsdelar som pappan inte har. Till exempel i en bärsjal! Den här pappan har varit lite avis på att han inte har haft bröst med mjölk i vid några tillfällen men han har kunnat lindra avundsjukan rejält genom att bära barnen i bärsjal. Samtidigt har han alltid varit 100% för amning och att ingen annan ska bry sig om hur länge någon ammar. Det är liksom lite som att prova på att vara gravid och bära barn när bebisen är liten. Att få vara nära och känna hjärtslagen – att det är ett litet liv man bär på. Och när barnet är större är det så himla praktiskt och roligt dessutom. Idag är barnen 4 och 6. Pappan har slutat bära i sjal för ungefär 2 år sedan. Det blir ofta att han får bära på axlarna för det tycker pojkarna är roligt men nu börjar det bli lite för tungt med mer än 20kg.

Läs lite mer om hur man slutar bry sig på på Mark Mansons blogg.
Bild lånad från Mark Mansons blogg

1
Leave a Reply

avatar
1 Kommentarstrådar
0 Svar i tråden
0 Följare
 
Kommentar med mest reaktioner
Mest populära kommentars-tråd
0 Comment authors
M Recent comment authors
  Prenumerera  
nyaste äldsta Mest röstade på
Notify of
M
Gäst

Roligt att du skriver om detta! Och allt annat du skriver om också såklart, härligt det där projektet om oskolning också. 🙂