Ju längre tid vi reser – desto tydligare blir det. Vi är inte fria.

Det har snart gått två år sedan vi sålde huset och lämnade Sverige. Efter ungefär ett och ett halvt års resande, mestadels snabba förflyttningar mellan olika länder i Asien, Europa och Amerika, bestämde vi för att vi behövde ta en liten paus och vara lite mer bofasta. Det finns de som reser långsamt (vilket kallas slow travelling). Det låter som det skulle kunna passa oss just nu. Vi har varit actionsökande “fast travellers” som skulle behöva bara ett liiitet break. Vi har besökt fler än 25 länder sedan 2015.

Både jag och min man (och även våra barn) har en stark dragningskraft till äventyrligheter. Det finns forskare som tror att det finns en gen för “wanderlust” som ungefär 20% av befolkningen har. Det är samma gen som för risktagande och spelberoende. Vi har nog en sådan.

Borneo 2015

Både jag och min man har rest självständigt sedan vi fick tillstånd från våra föräldrar. Och ganska mycket också. När vi träffades för 13 år sedan hade båda redan besökt ett 40-tal länder. Nu har vi två små barn på 4 och 6 år som snart nått dit också. Jag räknade på det häromdan och fick ihop att de varit i 35 länder. Kortare och längre tider och flera gånger ibland. Så vi har sett en del. Hur stater funkar. Hur korrupt det är. Verkligheten är inte samma som man lärt sig om i skolan.

Såhär efter nästan 2 år när jag blickar tillbaka kan jag inte på något vis säga att jag ångrar att vi tog beslutet att bli digitala nomader. Det var både ett nödvändigt ont eftersom det inte på något sätt är ok att staten med våld tvingar våra barn att gå i en skola med värdegrundspropaganda och för att vi behövde hitta ett sätt att jobba närmare med våra tillverkningar och stilla reslusten såklart.

Genom att vi har ett resande liv har vi kunnat ge våra barn (och oss själva) en ypperlig utbildning där de har fått lära sig om allt vi har träffat på i världen. Jag är medveten om att en del tror att barnen inte kommer ihåg saker och att det inte finns någon större anledning att ens göra en längre resa med ett litet barn. Vi har inte alls den erfarenheten. Jag vet inte om våra barn har extra lätt att komma ihåg men särskilt vårt yngre barn som är 4 år kommer ihåg detaljer från resan vi gjorde till Colombia och Centralamerika när han bara var 1 år och några månader. Han kände igen platser och påminde oss om vad vi hade ätit för maträtter där som jag hade glömt bort. Det hjälper nog att vi också pratar om saker vi har gjort och tittar på bilder, filmer och bloggen då och då.

Hursomhelst så tror jag att barnens minnesförmåga måste ha att göra med att de gör saker som är intressanta och som de vill göra – inte som de är tvingade till. Jag tror verkligen inte att tvång gör att ens barn utvecklas till sin fulla potential på något sätt. Vi vet ju själva att det inte är roligt att tvingas till något och det finns en del att säga om vad det gör med kreativiteten. Jag är övertygad om att vad de lär sig under resorna – om människan, om naturen, om “osynliga” gränser och stater kommer att stärka dem och förbereda dem för vuxenlivet på ett mycket bättre sätt än en skola kan göra. Själv hade jag blivit verklighetschockad när jag slutade skolan – liksom de flesta andra runt omkring mig. Att komma ut i vuxenlivet och med de utmaningar som fanns var jag helt oförberedd för. Jag kände att jag inte lärt mig de skills som behövdes för att vara med i verkligheten och på så vis hade jag unschoolat mig själv. Det är helt onödigt att utsätta sina barn för det här.

Jag har också lärt mig den stora lögnen om staten och familjen. Att vi uppfostras till att bli en del av det statliga kollektivet – istället för att ha sunda värderingar för familjen. Trasiga familjeförhållanden premieras, man lär sig inte hur man ska ta hand om barn optimalt, man lär sig inte hur man ska välja rätt partner för att inte få de där trasiga familjeförhållandena. Man lär sig att man ska göra karriär istället för att skaffa barn i rätt ålder innan ens ägg blir för gamla. Vi är inte biologiskt designade för att skaffa barn i 30-40 års åldern!

Resorna har såklart inneburit både positiva och negativa erfarenheter. Så som livet brukar vara men med lite mera fart. En del risktagande och överraskningar. Mycket nyttiga erfarenheter. Och intressanta sammanträffanden.

Att resa på lång tid och inte sätta någon gräns för hur länge är definitivt inte något som passar alla. Vi blir ju stöpta i den formen att man ska vara på ett visst sätt i Sverige. Att man ska vara en god medborgare som “anpassar sig”. Som egentligen inte är något annat än en slav. Jag kan inte tänka mig att någon skulle acceptera den verkligheten som fanns om de på något sätt kunde se igenom ridån. De få som ser igenom det  finner sig antingen i det eller lämnar landet för att få lite mer frihet.

Att det på något sätt skulle vara ok att någon annan bestämmer över dig (staten), att det inte är frivilligt att betala ofantligt höga skatter där stora mängder bara slösas bort..Om det var frivilligt..då skulle det kallas donation! Att dina barn tvingas till statlig propaganda under nästan hela barndomen. Att du faktiskt inte är fri att förflytta dig vart du vill. Du måste alltid ha med dig pass eller ID så att de kan se vem som äger dig!  Ekorrhjulet. Där du jobbar hårt för att betala skatt och för din bostad som du knappt vistas i..för att du jobbar för att betala för den. Att du knappt ser dina barn.

Det finns en gräns för att driva företag på 18 år. Om man lär sig genom unschooling och vill driva ett företag är man fullt kapabel att göra det även om man bara är 10 år. Att sätta en gräns och förstöra de år som borde vara de mest konstruktiva är förkastligt. Jag tänker mig själv som tonåring och de runt omkring mig. De allra flesta hade ingen aning om vad de ville med sina liv och var trötta på det mesta. Högstadiet var bortslösade år för mig när jag nästan helt tappade lusten till att lära..och till att leva efter min fulla potential.

För oss, när vi bodde i Sverige var det svårt att se detta. Vi var ju mitt i det – även om vi visste att det var något som var fel. Det har aldrig varit tydligare än nu när vi har tagit oss från det svenska sättet att vara och kan titta på utanför bubblan. Även om Sverige sticker ut ganska mycket är det självklart inte bara Sverige utan varje land har mer eller mindre samma “osynliga” slav-system.

Någon som känner igen sig?
Det finns bara ett sätt att vara mera fri – och det genom att resa. Hitta någonstans där man inte är slav till samma grad. Det finns en 3 timmar lång gratis ljudbok som heter “Demokratins baksida” som är bra att lyssna på om man vill ta reda på lite mer om de lögner som lärs ut i skolan. Om demokrati. Om “värdegrunden”. 
De här två korta filmerna förklarar det ganska bra. Hur du är slav.

Vill du kommentera är du välkommen att göra så – var dock beredd att argumentera för din sak. 

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

3 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Anonym
Anonym
7 years ago

Härligt att se ngn som tänker och kan se vad som sker. Min familj är kvar i Sverige än, under tiden adapterar vi oss med att bo på landet, barnet får gå på Montessori.

www.marvelicious.blogg.se

Intressant läsning! 🙂 Att bli fri genom att resa funkar och passar ju inte alla, men de som kan och känner på sig att det vore något för dem borde ju iaf prova 🙂