En berättelse om att föda hemma på resande fot – Del 4

Om att få papper på att man existerar – den kafkaeska resan dit genom den snåriga stämpel-byråkratin

Vi hade hört att vi skulle ta en sak i taget. Först föda barn. Sen fixar sig resten. När vi fött skulle barnmorskan registrera oss så att vi skulle få födelsebevis (birth certificate) och sen skulle vi bara promenera till ambassaden och få ut ett pass. Not!!

Vi fick reda på att vi måste registrera på sjukhuset varpå vi blev skickade därifrån utan resultat då vi tydligen inte tillhörde det eftersom vi fött hemma. Vi skulle kontakta “městské části” istället – ett slags stadskontor i vår del av stan – som skulle registrera oss. Kliniken som av misstag skickat oss till Podoli-sjukhuset på andra sidan stan två gånger utan resultat lovade att de skulle gottgöra oss genom att undersöka hur vi skulle gå tillväga med ansökan så koordinatorn där satt i ett långt samtal och skrev ner en punktlista vad vi behövde göra och när. För om vi inte snabbt ordnade vad de ville ha skulle stadskontoret skicka ärendet till domstolen! Det sägs att man har 3 dagar på sig att skaffa födelsebeviset.

Vi fick en till synes helt omöjlig lista då de ville ha en del saker som vi bara inte har i Sverige eller som kommer ta tid att ordna. Vaddå födelsebevis för alla familjemedlemmar? Vi har ju personnummer! De vet ju allt om oss så det är klart att det inte finns någon anledning att ha ett födelsebevis! Och marriage certificate? Varför spelar det roll om vi är gifta? Och det där vigselbeviset kanske ligger i nån låda i lagret i Storbritannien. Vad ska man med det till? Det är inte direkt så att jag behöver bevisa att jag är gift? Vi vet ju redan det och de enda andra som skulle bry sig om det är de svenska eller engelska myndigheterna som kan se det på folkbokföringen.

Så detta var listan som behövdes för att få ett födelsebevis för Edward:

– Läkarintyg för doktorn (eftersom han var född hemma och inte på sjukhus)
– Intyg från doulan att hon var med vid födseln
– Alla familjemedlemmars pass
– Bevis på bostad i Prag
– Korrekt ifylld namnblankett på tjeckiska
– Korrekt ifylld ansökan för födelsebeviset
– Födelsebevis för mig och Paul (i slutändan sa de att de kunde strunta i barnens födelsebevis om vi hade pass för dem)
– Marriage certificate med datum och namn på

Båda dessa behövde stämplas med “Apostille” vilket är ett hittepå från EU för att ge en extra inkomst till “godkända” advokater för att sätta denna stämpeln. Det kostar 500 kr och måste göras i respektive länder vi kommer från. Alla dokument måste översättas till tjeckiska med auktoriserad översättares stämpel på och en översättare måste komma med på besöket. (trots att handläggaren pratade utmärkt engelska enligt klinikens koordinator. Tjeckisk byråkrati-logik i ett nötskal: De är “tvungna” att konversera på tjeckiska fast de kan engelska. Och trots att jag kan lite tjeckiska räcker det inte heller utan man måste kunna flytande med!

Om vi skulle behöva översättning från svenska till tjeckiska skulle det vara rätt krångligt då det inte finns så många sådana översättare här. Så det var tur att de svenska myndigheterna var lite mer flexibla och kunde ordna mina dokument på engelska.

Efter att ha ringt och mailat ambassaden för att fråga om hjälp men ha blivit avvisad flera gånger med hänvisning till att be någon familjemedlem i Sverige om hjälp (vad har de med det att göra?) och i samband med att Edward och jag hade skickats till sjukhuset för observation pga låg syresättning och snabba hjärtslag och med oron att något skulle vara fel på mitt barn gick jag rakt in i väggen och bara storgrät i hängstolen med lille Edward i famnen. Det kändes helt omöjligt. Jag hade ordinerats vila efter förlossningen men var tvungen att ta itu med den här skiten. De hade tvingat oss att ordna papper som inte finns i Sverige och som ambassaden inte hade någon aaaaning om vad motsvarigheten kunde vara. Ambassaden skrev tillslut ut ett utdrag från migrationsverket på svenska som Paul körde dit för att hämta ut med mitt pass men där det inte stod något användbart alls.

Efter ett tags snyftande ringde Paul skatteverket och frågade efter en halvtimmes kö om han kunde få ett marriage certificate varpå de sa att de inte var något problem och skickade iväg det. What? För en gångs skull var vi faktiskt glada över en sak som skatteverket faktiskt hjälpt till med. Min far ordnade ett utdrag åt mig ur folkbokföringen som tydligen skulle vara motsvarigheten till vad de ville ha här som kom fram efter en vecka. Och på engelska!

Paul fick sitt födelsebevis från England, skickade tillbaka det dit för apostille-stämpel, och tillbaka igen med stämpeln och vidare till översättaren. Papper skickades hit och dit under månads tid och översattes av en av oskolarna här (mot betalning i bitcoin!) Hon hjälpte oss också med besöken och som tolk. Efter mycket bök fick vi det här tjusiga dokumentet igår med guldbokstäver på.

Det är så att man nästan blir lite stolt och beundrar omslaget och pappret med stämpeln på som krävde mycket svett och många tårar. När Paul åkt dit för att hämta ut detta utan tolkens närvaro talade handläggaren plötsligt perfekt engelska. Hmm.

Tack vare att vi är utlänningar har vi iallafall lite friheter. Vi kommer undan med namn som skulle vara svåra att få godkända för gemene tjeck.

Efter detta kommer nästa utmaning – att ansöka om medborgarskap i våra länder nu när vi har bevis på att ungen finns! Här hittar du de andra delarna i födelse-berättelsen:

Del 1 – Om graviditet och planering av hemfödsel i ett land där hemfödsel-barnmorskor är rebeller.

Del 2 – En hemlig födsel i vatten hemma 

Del 3 – Bröstmjölksdonation i Tjeckien

Läs vidare om “home birth punishment”