En berättelse om födelse på resande fot – Del 3 – Amning och bröstmjölks-donation

När man har 3 barn är det väl ganska förutsägbart hur man ska amma den 3:e så det är inga konstigheter alls men jag har haft väldigt mycket överproduktion och har fått trixa med det också. Med mellanbarnet ammade jag två barn samtidigt som jag också donerade mjölk, ungefär 400 ml om dan, till mjölkcentralen (!). Donera mjölk gjorde jag också med den första. Så jag behövde hitta en mjölkbank här i Tjeckien eller någon annan som ville ha min extramjölk. För vid dag 3 började mina bröst bli spända och dag 4 fanns det ett spår av mjölk efter mig vart jag än gick då brösten hade så mycket att de sprutade hela tiden och de var för spända för att kunna ha ens en amningsbh på. Jag använde faktiskt tygblöjor för det allra värsta :D.

Efter att ha annonserat ut i Facebookgrupper att det skulle finnas gratis mjölk till den som behövde och jag inte fick något gensvar undersökte jag än en gång om möjligheten att donera till sjukhuset. Systemet är ganska krångligt här och jag hade hört av andra att det är så jobbigt att donera mjölk att det nästan inte är någon som gör det.

Vi besökte sjukhuset Podoli för att försöka få vår son undersökt som vi fött hemma (läs i del 2 om detta) och för att få honom registrerad men fick där veta att vi inte tillhörde sjukhuset alls längre eftersom han fötts hemma. Lite besvikna över att vi gjort två resor i onödan dit tänkte jag att man lika gärna kunde undersöka hur krångligt det verkligen var att donera mjölk.

I Sverige är det ju bara att låna pump och leverera? Det enda jobbiga är att sterilisera pumpdelarna och att hålla 100% rent med en liten bebis (vi har dessutom pottat alla tre). Relativt lätt som en plätt är det iallafall och trevligt att få rätt så bra betalt också för besväret. Här verkade det som om personalen inte riktigt visste hur det fungerade och vem som hade ansvar så sjuksköterskan ringde runt ett tag och skickade oss sedan till avdelningen med nyfödda bebisar där jag fick träffa personalen i deras fikarum.

Det var en äldre dam med kort hår och glasögon som pratade ganska bra engelska som berättade att det bara fanns en mjölkbank i Prag och att det knappt fanns någon annan i hela landet. Hon berättade att de bara hade 10 donatorer och att de stackars prematurerna i den näst största staden Brno fick nöja sig med pulvermjölk. De ville hemskt gärna ha fler som donerade för de stackars bebisarna på under 500 gram behövde verkligen mjölken. Så även om deras system var krångligt, de inte ens skulle förse mig med en pump, och det var rätt dåligt betalt (250 czk per liter, ca 90 kr) så gick jag med på det.

Jag fick hålla tillbaka gråten när jag tänkte på de stackars mini-bebisarna. Om de hade tillräckligt gav de till de andra sjukhusen men nu hade de inte tillräckligt för deras eget.

Jag var den första utlänningen någonsin (yippie!) till att donera mjölk där så de fick dubbelkolla vad de skulle göra med mig men det visade sig att det var samma som för vanliga donatorer. Jag fick först visa att jag hade försäkring här, och sedan fick jag lämna papper på alla blodprover jag hade tagit och komplettera med ett till som vi tog i labbet, jag fick också ta ett urinprov och ett bajsprov (vad de nu skulle ha det till 😀 ), och ett prov i svalget.

Sedan skickades jag genom en vindlig korridor i delen av sjukhuset som höll på att renoveras där det luktade gammal mjölk. Mjölkstället hette “Mlecna Kuchyne” (Mjölkköket). Här fanns ingen semper-ersättning utan de blandade sin egen ersättning här. Jag fick stora glasflaskor på 500 ml i en kasse, och hyrde en Medela symphony dubbelpump i en nätbutik. Det kostar 60 czk per dag.

Jag berättade om hur det fungerade i Sverige och föreslog att de borde erbjuda pumpar och göra det enklare så skulle de få fler donatorer, och fick standardsvaret att det är så här det funkar här och att de har regler. Jaja, då får det väl vara såhär, trist för småbebisarna. Här finns tyvärr inga privata sjukhus. På ett privat sjukhus skulle de till exempel kunna ordna med pump, upphämtning också och kanske en liten frys då skulle de få betydligt mer mjölk och inte till en så stor extra kostnad.

Första leveransen: 3,2 l mjölk, andra ungefär 1,8 l.

Kontant betalning iallafall. All mjölk klarade bakterie-testet.

Man måste leverera mjölk en gång i veckan. Jag tog en Uber till sjukhuset på andra sidan stan med de tunga flaskorna och spårvagnen hem. Det tar ungefär 1,5 timmar och kostar 150 czk att göra en vända dit. Så jag går plus minus men huvudsaken är att jag inte har ont och sprutar mjölk överallt, att Edward är nöjd, och att de små prematurerna med fördel kan få något bättre än pulvermjölken.