Kan man äta kakan och behålla den? Ibland kan man faktiskt det. När man vill ha västerländsk standard men saknar stöket och lukterna i 3:e världen. Då kan man ta sig till SAPA, eller “Little Hanoi” som det också kallas i södra Prag.
Man kan blunda och öppna ögonen och tro att man befinner sig i hettan på en marknad i Hanoi. Där den utmärkande lukten från Durian-frukten sprider sig från fruktförsäljarens stånd. Där nästan alla ser vietnamesiska ut. Och beter sig som det. Det springer barn mellan de trånga gångarna mellan försäljarna i marknaden som inte verkar ta slut. Här finns det specialister på strumpor, hattar, jeans och allt möjligt krimskrams mellan himmel och jord. Henry köpte en hatt och en röd slips. En nödvändighet då det behövs mer variation när man ska klä sig som en riktig gentleman. Det måste matcha. Man kan dock glömma bort att man ska pruta ner priset för det gör man ju inte strax utanför denna parallella värld. Jag borde ha prutat på drakfrukten och lådan med rambutan. De blev dyrare än den vietnamesiska rätten Bun Cha och kokosmjölksdrycken med jello i som jag intog lite tidigare. Det smakade iallafall gott med rambutan. Nästan allt är uppätet nu.
SAPA är inte bara en marknad. Det finns buddhist-tempel och ett stort vietnamesiskt community här. Men handelsplatser är såklart något som blir sociala knytpunkter i människornas värld. Något som är intressant som det vanligtvis inte talas om är den stora folkförflyttningen som skedde under kommunismen i Tjeckien. Ett stort antal vietnamesiska gästarbetare bjöds in här och tjecker flyttade till Vietnam. I samband med kommunismens kollaps valde de flesta vietnameserna att stanna kvar och idag är de en av de största minoriteterna på ca 100000. Tjeckerna återvände dock. Men det finns tjeckiska bryggerier kvar i Vietnam.
 |
| Vi luktade oss fram till denna Durian-frukt. Sen fick jag i uppdrag att köpa drakfrukt åt Henry för han vägrade att gå tillbaka och betala där. |
 | ||
Om det inte var för skyltarna kunde detta ha varit någonstans i Vietnam.
|
