Vad är kopplingen mellan ekonomi och fredligt föräldraskap?

För 20 år sedan skulle jag aldrig någonsin kunna föreställa mig en framtid där jag skulle nörda in mig i Österrikisk ekonomi. Att lyssna på “The law” av Frederic Bastiat. Lusläsa nästan alla artiklar på Mises.se, gå på föreläsningar och överhuvudtaget åtnjuta de fördelar kapitalismen för med sig.

Jag var en sådan som hatade pengar. Det var pengarnas fel att det fanns fattigdom och misär. Det var pengarnas fel att de som var rika blev rikare och att de fattiga blev fattigare. Samtidigt när jag tog vuxensteget hemifrån och skulle försörja mig själv – då lärde jag mig om pengar allteftersom. Jag hade önskat att någon hade berättat för mig hur det verkligen låg till och att mina första 19 år inte hade spenderats i en artificiell verklighet. Det hade varit underbart.

Jag gjorde vad jag trodde jag behövde göra för att passa in. Och försöka göra saker rätt. Ändå blev det fel. Jag gjorde som man “ska göra” och läste vidare på universitetet efter ett sabbatsår från skolan. Tvärvetenskapliga ämnen som humanekologi och om ursprungsbefolkningar som låg närmast den idén jag hade om att försöka “rädda världen”. Nästan alla i klassen var med i extremvänstern eller röstade på miljöpartiet. Jag också. När universitetskursen planerades att läggas ner gjorde vi uppror och fick som vi ville. Vi tänkte återta friheten från de rika och mäktiga som styr systemet. Och utbilda världen.

Men samtidigt lärde jag mig om verkligheten utanför den akademiska världen som var separerad från den. Jag hade tillsammans med min fd. sålt hantverk på gatan och fått 100% betalt för det utan att betala skatt eller skaffa något tillstånd. Det kändes bra att behålla 100% av vad vi hade tjänat ihop. Ibland tjänade vi 50 kr och då räckte det till var sin falafel. Eller så hade vi tur med någon turist som ville köpa presenter och då fick vi kanske ihop 500 kr som vi kunde leva på ett par dar beroende på hur vi hushöll med dem.

När jag sedan vuxit ur studierna som inte skulle ge mig jobb och gått in i en annan fas i mitt liv, en smula mer vuxen och mer världsvan, började jag inse att det inte behövdes några studier alls för att kunna försörja sig om man tog ansvar. Jag jobbade ihop med min nuvarande man i England som började med ett par lådor pashminasjalar under sängen i föräldrahemmet. Vi hjälptes åt så att det lilla företaget kunde växa och vi kunde expandera till 3 verksamheter och 2 länder. Ingen av oss hade någon speciell kunskap. Ingen alls faktiskt. Vi improviserade och tog reda på hur man skulle lösa ett problem när det uppstod. Efter 3 år i England flyttade vi tillbaka till Sverige då jag hade “hemlängtan” och min man föredrog naturen och utrymmet som fanns där.

För att kunna lägga energi på det som skulle bringa in en större inkomst anställde vi personer för att ta hand om de vardagliga uppgifterna, som tex kundservice samt att packa och skicka saker. Då upptäckte vi hur dyrt det var att anställa. Det räckte inte med att vi bidrog till samhället genom att ge någon ett jobb. Vi skulle dessutom bli bestraffade genom att betala nästan en tredjedel i arbetsgivaravgift för ens kunna anställa. Tillsammans med andra skatter översteg skatterna våra egna levnadskostnader många gånger om. Även våra anställda hade bättre inkomst än oss för att vi skulle kunna få företaget att gå runt. Jag började fundera på om det var rimligt att betala så mycket skatt för att åtnjuta de fördelar som fanns med att bo i Sverige. Och vart de skatterna skulle gå för jag kunde i jämförelse aldrig spendera så mycket pengar på mig själv som jag betalade i skatt.

Vi levde ganska gott ändå, alldeles lagom, och berikades med ett barn (och sedan 2 till). Jag upptäckte att jag inte visste någonting om barn och hur man skulle göra med dem. Ingen hade talat om i skolan hur man skulle göra för att amma, få ett barn att sova utan gråt, och ta hand om dem. Det löste sig genom att jag “följde instinkten” och hörde talas om fredligt föräldraskap och österrikisk ekonomi.

I samband med bank-krisen 2008 kom upptäckten att det inte var pengarna i sig som var onda – utan de som styrde över dem. Jag lärde mig smått om att pengar skapades ur ingenting och att vi vanliga dödliga inte hade någon kontroll över dem. Det spelade ingen roll hur hårt vi arbetade. De skulle ändå tappa sitt värde när makthavarna delade upp pengakakan i allt mindre bitar genom inflation och “lån”. Pengar i sig är ingenting. De är bara papperslappar. Eller elektroniska låtsas-löften.

Det kröp inpå mig att hushållning av resurser och hushållning av barn har mycket gemensamt. Man investerar i något, till exempel driver ett företag där man köper och säljer saker, och gör man det rätt får man en vinst. Den ska man investera igen så att verksamheten kan växa.

Om man investerar i ett barn, ger barnet den kärlek och det omhändertagande som krävs för att barnet ska må bra och utvecklas optimalt, då får man också ett resultat. Ett barn är bokstavligt talat ett frö som sås. Och som man sår ska man skörda.

Vi är inte fria att åtnjuta resultaten av våra investeringar. Vare sig det gäller när man skapar sitt eget värde efter det att man har plockat frukten från trädet från fröet man har sått och tagit hand om. Eller när man tar hand om sina barn och låter dem växa upp utan skolans indoktrinering och kontroll. När staten blandar sig in vill den reglera och beskatta för att också få sin del av just din kaka. Både av resurserna och av barnen.

Ekonomi och föräldraskap handlar precis om att hushålla. I ekonomin hushåller vi med medel som håller oss levande. I föräldraskapet hushåller vi med livet. Allt handlar om prioriteringar. För vi föds alla med ungefär lika stor andel tid att hushålla med. Vi formas efter hur vi fördelar vår tid och våra resurser och därefter skapas våra karaktärer och på så vis avgörs förutsättningar för kommande generationer.

Vissa föds med mer och andra med mindre. Vi kan inte välja våra föräldrar men vi kan ändå välja hur vi väljer våra liv oavsett hur taskig eller bra barndom vi har haft. Vad som spelar roll är faktiskt HUR vi fördelar tiden och resurserna och balansen emellan. Några kanske tycker det är viktigare att ha ett stort bekvämt hus. Andra kanske värderar tiden med sin familj. Några har båda och några har ingenting. Livet är ett spel där den som investerar klokt får avkastning och den som inte gör det blir en förlorare.

Vi är fångar i vårt eget system men har trots allt friheten att välja vad vi gör med vår tid. Det finns alltid ett val.

————————————————————–
Rekommenderad läsning:

www.mises.se
Vad är anarkokapitalism?
Vad är fredligt föräldraskap?
Reflektioner om det naturliga, skolan och staten
Vem äger barnet?
My libertarian lifestyle (amerikansk blogg)

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of