En promenad bland private property-skyltar

Vi vandrade omkring på en privat väg genom en båthamn i ett liten medelklass-by mitt i East Anglia. Vid vattenbrynet kunde vi skymta flera Kanadagäss-familjer med söta små gässlingar. Jag försökte se om det fanns någon stig vi kunde gå på för att kunna ta oss en närmare titt. Men ingenstans kunde vi se någon stig mellan sommarstugornas tomter där “private property” och “Keep out” skyltarna höll såna som oss borta.

Det var ganska irriterande för detta var det närmsta vi kunde komma “naturen” i byn och allt var uppägt och ordnat. Vi hade gärna lekt där en stund. 

Det slog mig att om inte skyltarna fanns och detta hade varit allmänning hade gräsmattorna inte varit så makalöst välklippta och det hade nog kastats skräp överallt eftersom någon kanske förväntat sig att någon annan skulle städa upp eller att skräpet skulle flyta bort nån annanstans. Jag förklarade för pojkarna att vi inte kunde gå där men tack vare den privata äganderätten tog människorna sitt ansvar och vårdade sin lilla plätt. De hade köpt sig friheten och med friheten följde ansvaret naturligtvis.

Vi fortsatte till restaurangen som låg i anslutning till ett gym och en pool där överviktiga pensionärer flöt omkring medan hurtiga småbarnsföräldrar körde sina spinning-pass. Medan vi väntade på maten kikade vi ut över ordningen bland båtarna och bryggorna och funderade hur det hade sett ut ifall man hade placerat det på en allmän yta i t.ex Indien som vi kan relatera till.

Vi föreställde oss te -och vykortsförsäljare som vaktade varje hörn av bryggorna medan plastpåsar och annat skräp flöt omkring i ett hav av människor och kaos. Jag fortsatte att sippa på min kopp kaffe och kände att det, trots alla skyltar som talade om vad man inte fick göra eller vara, var ganska fridfullt ändå att höra fågelkvitter och smattrande gräsklippare som varsamt smög omkring de perfekta blomrabatterna.

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of