Rant om svensk sjukvårds-roulette och ett snabbt avslut på resan

Efter vistelsen i Estland tog vi oss över Östersjön med Tallink-bilfärja. Vi hade en hytt med välkomnande informationslappar á la svensk kundservice som berättade att vi var tvungna att överge den dyra hyttan en timme innan vi kom fram på grund av städning. Men vi hade iallafall ett fönster och en vacker utsikt över skärgårdsöarna.

Så här såg det ut i hytten på Tallink-färjan!

På andra sidan skyndade vi oss från ostkusten för att träffa vännerna på andra sidan. Resan bestod av många stopp, till exempel vid en slumpmässig trevlig badsjö där vi grillade och ett polkagris-stopp i Gränna.

Vi testade “wild camping” vid några andra slumpmässigt utvalda sjöar. Med vännerna och med familjen i ensamhet. Det här är vad jag älskar och saknar med Sverige. Jag och suset mellan träden ackompanjerat till fågelkvitter och de långa kvällarna med solen som vägrar gå ner. Då känner jag att jag är i mitt esse på riktigt. Det här är jag. Och jag kommer i all evighet vara förbannad på att de konfirmistiska stats-slavarna förstör det. För oss som är fria i tanken. Och de som inte är det som inte vet om det.

I Lettland, kanske efter incidenten med den äckliga saken som Edward slickade på i Kaunas, upptäckte jag att det växte något konstigt köttigt rosa på hans ögon mellan insidan av ögonvrån och iris. Då det var helg i Baltikum och han inte verkade ha ont just då väntade vi med att gå till läkare tills på måndagen då vi kommit fram till Rävlanda.

Vi fick svaret att det var Ptegyrium, en ögonsjukdom som 40-åringar runt ekvatorn kan få som kanske kan bero på för mycket solljus. Det är bindväv som växer på ögat som är ett permanent tillstånd som man kan operera om det skulle täcka synfältet. Jag tyckte diagnosen var ganska skrämmande då Edward bara var 10 månader och var orolig då jag som Edwards mamma inte vill att han ska få besvär med synen eller känna att det är obekvämt så jag frågade om vi kunde få träffa en specialist och få det åtgärdat och fick svaret att det kunde vänta tills vi kom tillbaka till Prag efter en vecka och att de inte tyckte att han verkade vara besvärad av det.

Så jag bet ihop och försökte att inte tänka på det men det var väldigt svårt då det var så uppenbart med utväxten varje gång jag ammade honom. Två dagar till gick och det hade blivit mer rött och börjat växa på det andra ögat också. Jag sov dåligt då jag hela tiden hade utväxterna på Edwards ögon på min näthinna också, eftersom jag inte kunde titta på honom utan att se dem. Vi gick tillbaka till vårdcentralen. Åtminstone måste jag faktiskt berömma denna vårdcentral i Rävlanda för att det faktiskt går att få tider samma dag och att de har nya fräscha lokaler med en trevlig terass att vänta på. Receptionisten hade gått på fika-rast (som man gör i Sverige) men jag lyckades fånga upp läkaren som vi mötte i korridoren som kunde kasta ett snabbt öga på Edward. Vi fick höra igen, att Ptegyriumet såg okej ut och att det kunde vänta tills att vi skulle åka tillbaka till Prag, för de kunde ändå inte hjälpa oss eftersom man bara opererar om det täcker synfältet.

Senare såg jag att Edward faktiskt verkade vara besvärad av ögonen. Jag hade trott att det var tänder på gång men det var väldigt rött på ögonen och nu verkade han gnugga mer på dem än när han bara var trött. Min vän såg att jag höll på att bryta ihop och ringde en ögonspecialist-mottagning som svarade “det kan jag inte svara på” på varje fråga jag ställde som t.ex. om vi borde åka in eller om vi skulle tillbaka till Prag när det hördes att hon faktiskt visste svaret. Vi ringde några samtal till vilket var bortkastad tid.

Efter ytterligare två dagar var det vänstra ögat illrött och det högra såg likadant ut som det vänstra när vi först sökte vård. Edward var otröstlig på natten. Vi föräldrar konsulterade på IKEA medan pojkarna lekte i lekhörnan och beslutade oss för att vi inte kunde ta några risker. Vi var helt enkelt tvungna att ta oss tillbaka till Prag med en gång. Vi bokade en färja samma dag eftersom Edward var så lättretlig då han hade ont och inte ville sitta fastspänd, så det skulle bli en så kort bilresa som möjligt för att vara enkelt för honom. 5000 kr extra kostade kalaset för att vi skulle kunna skynda oss tillbaka samt att vi inte hann träffa vänner som vi skulle träffa.

Följande dag, en söndag, körde vi genom Tyskland i ett sträck. På måndag morgon fick jag tid direkt på vår privata klinik där läkaren konstaterade att det INTE var Ptegyrium utan en ögoninflammation som orsakats av bakterier. På tjeckiska hette det “Otok Spojivky” vilket jag tror översätts till conjunctivis edema. Hon visade bilder på datorn på detta och på Ptegyrium där det tydligt gick att se att Ptegyrium växte mycket mer på ögat medan detta var liksom i ögat. Jag ville få träffa en ögonspecialist för att få det bekräftat då det var en liten överraskning att två olika läkare i Sverige ställt fel diagnos. Vi åt frukost och blev uppringda av vår klinik som berättat att vi kunde gå till ögonspecialisten på det statliga sjukhuset. Det ser ut som en liten ministad med kommunistiska ovårdade byggnader men skenet bedrar med de moderna maskinerna och kunskapen inuti.

Vi fick vänta en kvart på att träffa opthamologen som tittade i slags mikroskop på Edwards ögon. Han konstaterade att det var just en inflammation som inte skulle ge några permanenta skador och vi fick ögondroppar med antibiotika utskrivna. 45 minuter hade det tagit att åka fram och tillbaka inklusive undersökning och väntetid. Besöket täcktes av den statliga sjukvårdsförsäkringen som är “gratis” för barn och de subventionerade ögondropparna kostade 15 svenska kronor. Sjukvården ingår inte i skatten utan man betalar som vuxen separat försäkring. Jag betalar 1500 czk i månaden för detta. Efter en dag var det röda och de läskiga utväxterna borta och Edward var sitt vanliga glada jag igen. Så på grund av att vi inte fick hjälp i Sverige och dessutom fick fel diagnos fick vi åka tillbaka till Prag och avbryta resan. Jag är så glad att jag lyssnade på mina moderliga instinkter och inte på svenska staten.

Sverige är världens paradis när det är varmt på sommaren. Det finns verkligen inget som kan slå det. Men paradiset har en baksida också. De kanske ovetandes onda människorna som långsamt sliter sönder det i stycken.

Lite bilder från vår resa, som var fantastiskt fin förutom ögon-incidenten!

Regnbågs-polkagrisar i Gränna som jag provsmakade. De var goda. Faktiskt de godaste av de vi smakade på. Synd dock att regnbågsgodis inte bara kan få vara just regnbågsgodis utan att hijackas av något budskap.
Den lyxiga nya vårdcentralen i Rävlanda. Fina lokaler och trevligt bemötande fick vi men inte just vad vi kom dit för att få.
Den långgrunda stranden i Sätila som jag tycker är världens paradis när det är sommarväder. 
Vattnet är så klart och sanden är så len mot fötterna!
Vi tältade i naturen någonstans i Svenljunga kommun. Det fanns en grillplats där. Pojkarna gjorde experiment som vi inte riktigt höll med om och höll på med olika busstreck.
Finaste frukost-utsikten!

På en ensam-promenad i typisk svensk somrighet.
Så kom åskan och ösregnet. Vi fick springa med den nylagande lunchen till ett litet vindskydd. Nästan alla våra saker blev blöta! Men det var mysigt att få tak över huvudet.

Det klarnade upp igen och var alldeles tyst och vindstilla.
Sista natten tältade vi vid den “hemliga” stranden nära Sätila där det nästan inte fanns något folk. Den är ungefär likadan fast vildare och utan brygga.
Utsikt över Lygnern.
Innan färjan hälsade vi på en vän, Frida, som vi inte träffat på flera år. Hon hade roliga peruker och hattar.

Stena Germanica lämnade kajen till tonerna av Tina Turners “whats love got to do with it”.

Vi ses igen snart, Sverige!

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of