Tjeckien har 1% av världens guldreserver. Här finns det många övergivna gruvor då det inte är tillräckligt lönsamt att bryta guldet. Pojkarna ville testa att vaska guld så vi tog reda på vart det fanns ett par stängda gruvor och bäckar vid dem där man möjligtvis skulle kunna hitta något. Vi packade bilen och for söderut ungefär 2 timmar mot den lilla staden Kašperské Hory som ligger vid bergskedjan och nationalparken Šumava.
Vi kom fram på eftermiddagen och strosade runt i den lilla staden. Det fanns ett gäng häftiga trehjulingar parkerade vid torget. Det såg ut att vara en turistisk stad då det fanns ett informationscentrum med broschyrer på tyska. Jag och Edward gick på vår egen lilla promenad och såg att det fanns skidliftar på berget.
Lunch intogs och sedan åkte vi vidare mot en naturstig i en skog i närheten. Det såg ut att vara en urskog med höga granar som tornade upp. Jag fick bokstavligt talat myror i byxorna när jag plockade fram telefonen för att ta en bild på den fina utsikten! Jag fick springa nerför backen det fortaste jag kunde och svalka mig i den iskalla bäcken. Men det var “rätt” bäck iallafall.
Vi plockade fram vår avancerade utrustning vilket bestod av två kakformar som vi köpt på Coop i staden för att vaska med. Samt plastmuggarna Winston hann kasta på rullbandet innan vi hann betala. Muggarna var rätt bra för där kunde vi lägga de fina stenarna vi hittade i dem. Jag hittade en sten som var vit och grön. Och massvis med kattguld. Winston och Henry hittade fina guldiga stenar också. Vattnet var så kallt att vi inte kunde stå där i mer än några sekunder så vi tog oss vidare för att hitta ett bättre ställe att vaska från.
Gruvan var stängd. Ingången var i dvärghöjd vilket var lite småkul! Jag hittade ett ställe att ta mig in och gjorde det. Dörren var igenrostad men skruven var lös. Troligtvis hade andra personer också varit nyfikna. Det fanns en liten “sjö” precis innanför. Det fanns mörka läskiga gångar som jag inte vågade mig på. Vi fortsatte färden.
Vi begav oss vidare mellan de höga grantopparna och branta sluttningarna och hittade ett par gruvor till. Det fanns en bro med en naturlig pool i bäcken. Vattnet var glasklart. Och Edward var ännu mer frustrerad över att det inte var skönt att bada i vattnet. Vi gav oss iväg på upptäcktsfärd.
Sedan var alla hungriga. Winston var organiserad. Han hade packat med triangiakök och trekkingmat i sin ryggsäck. Vi åt middag vid bäcken. Det fanns nästan inga myggor men började bli lite småkyligt. Det var dags att skynda till de närmsta gruvorna och sedan ta sig tillbaka mot bilen innan det blev för sent.
Sist men inte minst kikade vi på slottet Kašperk som bevakade gränsen till Tyskland på andra sidan bergskedjan och gruvorna. Några får betade precis vid slottet när solen gick ner. Det var oerhört vackert. Sedan bestämde vi oss för att ta oss hemåt den 2 timmar långa vägen men gör gärna ett besök till Šumava en annan gång. Vi var nöjda med resan allihop. Vi hittade massor av kattguld och fina stenar. Och så kantarellerna som Edward hittade förstås! Både stenarna och kantarellerna kom bort. Men det gör ingenting. Det är ju resan som räknas.
