Nu har det gått 4 år sedan vi sålde vårt fina hus i Sverige och höll på att packa ihop. Vi trivdes bra. Företaget gick också bra. Det fanns ingen annan utväg än att lämna Sverige då det var viktigare än att se våra barn fara illa i ett skolsystem som inte alls är bra för dem.
Det är djupt omoraliskt att en enhet utanför familjen dikterar vad man ska göra med sin avkomma och hur man ska uppfostra sina barn. Så det var en självklarhet att lämna landet när skolplikten närmade sig och ge sig ut i det okända. Att leva som nomadiska sökare de första 1,5 åren och sedan ha en ny bas efter det men med många spännande resor då det nästan alltid kliar i fötterna.
Jag saknar Sverige då och då men den gigantiska fördelen att se sina barn växa och frodas med deras självstyrda inlärning väger upp det big time.
2017 var året då vår familj blev mer bofast och vi fick en liten bebis. 2018 har varit året då vår bebis började springa iväg på äventyr och jag ständigt fick springa efter. 2018 var också året då flera svenska familjer fick upp ögonen för Prag och vi började planera inför mer bofasthet. Tänk om man skulle kunna ha ett “intentional community” med likasinnade, och dessutom från vår egen kultur. Skulle inte det vara fantastiskt? Vi trivs dock som det är med stadens omättade utbud och vårt internationella och frihetliga hemskolnings-umgänge. Var dag är sig inte lik. Det skulle vara oerhört trist om det inte vore så!
Unschoolingen har varit framgångsrik också trots att jag mest varit upptagen med Edward. Nu är han inte bara en bebis. Edward har börjat rita, och vill rita varje dag helst flera gånger. Vi babysimmar också. Edward håller i min rygg medan jag simmar, sparkar för att ta sig fram när jag håller i honom och hoppar från kanten. Han vill gärna se när jag lagar mat och helst vara med också. Men man kan inte släppa honom med blicken en enda sekund. Edward är som en magnet till farligheter. Han ska utforska och klättra på allt och vill helst göra saker storebrorsorna gör som han inte är redo för.
Pappan har spenderat mycket tid med pojkarna med Khan academy och programmering. Snart har de gjort färdigt lågstadie-matten. Det finns många ämnen på Khan academy, grammatik och historia har intresserat dem mycket också. Khan academy släpper snart en svensk version, men behöver medhjälpare till att översätta. Hoppas det kan intressera de svenska unschoolarna! Läs mer här. Vi behöver jobba mer med svenskan och tar gärna tips för material som är bra.
2019 är året som vi inte direkt har några planer för. Vi ser framemot att göra roliga saker med våra vänner och har skaffat skidor till barnen och åker i bergen ganska ofta. Det är inte så långt till skidåkning så man kan åka över dagen. Helst skulle jag vilja göra någon längre resa. Vi har pratat om spännande äventyr längre bort men inget är skrivet i sten. Vi trivs där vi är. Framtiden ser ljus ut just nu.
Jag hoppas att 2019 blir året som fler blir medvetna om vilket system de lever i och ifrågasätter det. Att de förstår att systemet inte är designat för familjen utan för kollektivet. Att det är därför det finns en dagiskult, skoltvång och så onaturligt snäva normer i en kultur där barnen och familjen är sekundära. Att vi lever i ett våldsmonopol där majoriteten dikterar ditt liv ända från BB till din grav. Att fler börjar fundera över vad som händer om man inte ger sitt samtycke. Att lära sig om icke-aggressionsprincipen.
Jag tror degenering, depressioner, bokstavsdiagnoser och motivationsbristen i det svenska samhället är ett symptom på hur livet är upplagt med tvång och brist på anknytning. Det destruktiva mönstret måste brytas.
Först då kan det ske en förändring där vi lever fredligt och respekterar våra barn. Det är våra barn som bygger vidare på nästa generation så det finns inget viktigare än att fortsätta sprida medvetenhet om detta och se till att så många barn som möjligt får växa upp respektfullt och fredligt.