Vi gav oss iväg på en roadtrip österut mot Moravien med målet att leta efter forntids-saker och att fara vidare och bada i varmt vatten i Ungern. Men resan som gick inte som vi tänkt. Vid 1-tiden föregående natt lyssnade jag på podcasts och stängde av telefonen sent. Då upptäckte jag en fästing på min rygg, kunde inte få bort den och väckte en sömndrucken Paul som skakande försökte ta bort den med pincett. En del av fästingen gick inte att få bort. Jag kunde inte sova då jag föreställde mig parasiterna som vandrade in i mig från den. Paul kunde inte heller sova, eftersom jag väckt honom på grund av fästingen.
Vi var båda i icke-optimalt skick på morgonen och ingen väska var packad eller någon som helst förberedelse gjord. Jag beslöt mig för att fästingen inte skulle förstöra resan utan vi skulle minsann åka iväg ändå så jag packade allt och såg till att familjen satte sig i bilen så att vi kunde åka iväg, först vid lunchtid.
Resan till Moravien gick bra den första delen med ett kort stopp på McDonalds för att inta lunch, men den sista delen klagade Edward eftersom han inte gillar att sitta fast. Vi kom fram till hotellet i Pavlov sent på eftermiddagen. Hotellet jag hittat på booking.com var en riktig pärla. Vi fick ett billigt pris, rummet var bekvämt och det fanns en riktigt bra lekplats alldeles intill med utsikt över slottet Děvín på berget. Hotellrummet hade dessutom takfönster så vi kunde se på stjärnorna från sängarna.
Det första vi gjorde efter att vi checkat in var att vandra upp på Děvín-berget som består av kalkstensklippor. Slottet lyste vitt högst upp på berget. Vägen upp kantades av lantliga gårdar och vin längs med sluttningarna. Området är känt för sin vinproduktion. Hit åker turisterna för att gå på vinpromenader med många stopp i vinkällarna som finns här. De kallas “vinny sklep” på tjeckiska. Det är smått förvirrande för mig eftersom sklep betyder affär på polska. Och källare på polska heter pivnice, och pivnice på tjeckiska betyder krog.
Naturen här kändes annorlunda. Det var ganska kallt eftersom vinden vänt och det blåste kalla vindar norrifrån men annars ska det vara ett slags mikro-klimat här och det är orsaken till att det finns så många vinodlingar här för att klimatet är varmast och torrast här. Vi upptäckte att det trots att det var i början av april fanns en slags grön/lila/vit slags matta i skogen. Den bestod delvis av en vacker orkidé-liknande växt som jag inte kunde ta reda på vad det var. Högre upp bestod den av ormbunksliknande växter och växter med stora gröna blad.
Högst upp på berget ligger Děvín-slottet. Eller snarare ruinerna av det. På en skylt kunde vi läsa att svenskarna hade varit här och härjat på 1600-talet. Eftersom vi bor utomlands smyger det på sig en smula stolthet när man upptäcker svensk beblandning i historien, även om denna var av den våldsamma typen.
Děvín-slottet är precis som många andra slott här från 1200-talet och var spännande att utforska. Man kunde gå in i delar av det, och utsikten var rätt så fin både över dammen, Pavlov-byn och naturen. Själva berget består av kalksten från jura-tiden (ca 150 miljoner år). Området har varit bebott av människor sedan ungefär 30000 år. Vi blev hungriga av vandringen uppför den branta stigningen och vilade oss med lite kak-picknick.
Följande dag skulle vi utforska muséet där man kan se delar av det som hittats i området. Fynden har gjorts utanför byn Dolní Věstonice. Här har man bland annat hittat världens äldsta tygbit, keramik och föremål som visar att det är en permanent bosättning. Det känns hisnande att tänka att världens absolut äldsta mänskliga föremål från en permanent boplats som hittats hittills har hittats just här. Till vår förtvivlan var muséet stängt och skulle öppna på vardagarna efter några dagar. Detta skulle vi såklart ha kollat upp i förväg men gjorde inte det eftersom det verkade orimligt att en sådan oerhört spännande plats ens skulle fundera på att ha stängt vissa dagar.
Vi får helt enkelt återvända dit. Nu har jag iallafall tagit reda på hur man åker dit utan att åka bil eftersom det blir för jobbigt för oss just nu med långa bilresor. Man kan faktiskt ta tåget direkt från Prag och gå av i Břeclav och ta en taxi därifrån. Det ska ta 3,5 timmar allt som allt. Vi åkte till den exakta platsen där föremålen hade hittats strax utanför Dolní Věstonice, på en liten ö i dammen. Förmodligen hade naturen sett väldigt annorlunda ut här efter istiden och utan damm-manipuleringen som gjorts.
På vägen dit hittade vi en staty med Venus från Dolní Věstonice. Detta är ett av de mest kända föremålen som hittats här – en 29000-25000 år gammal figur i keramik som visar en naken kvinna med ett deformerat ansikte. Sedan har även ett skelett av en kvinna hittats där, som också har ett deformerat ansikte. Tusentals andra figurer i keramik har hittats där som föreställer lejon, mammutar samt andra djur och människor.
Vi utforskade byn Dolní Věstonice där det fanns ett till museum men detta var också stängt och skulle öppna senare för sommar-säsongen. Föremålen som hittats här har daterats till ungefär 20-27000 år. Det fanns en karta i byn där vi kunde läsa “Termal”. Skulle det kunna vara en varm källa tro? Kanske därför som människorna valt att bosätta sig här? Vi for vidare mot platsen på kartan. Där hittade vi märkligt nog ett äventyrs-bad med termiskt vatten. Paul körde hem mig och Edward så vi kunde vila oss och tog pojkarna till äventyrsbadet.
Följande dag åkte vi dit allihop. Det var varmt och skönt i vattnet med mängder av rutschkanor – bland annat en diskolampa-rutschkana där man kunde åka flotte med 3 personer. Vattenrutschkanorna hade vanligt klorbehandlat vatten men den stora termiska bassängen smakade som salt mineralvatten. Det fanns en bar i vattnet där man kunde beställa drinkar. Barnen beställde mocktails med mango och kokosnötsmjölk. Badet sträckte sig utomhus också. Det fanns en annan bassäng utomhus med mineral-källvatten som var 38c varm.
Vi var alldeles för trötta för att fara vidare mot Ungern så det fick räcka med besöken på varma-källor-äventyrsbadet. Vi hade förutom dålig sömn haft det bra men var absolut inte i skick för en lång bilresa så vi vände tillbaka mot Prag. På vägen tillbaka stannade vi och åt lunch utanför Brno och stannade till vid slottet Český Šternberk för en liten bensträckare.
Det är ett slott från 1200-talet som ägts av samma familj i ungefär 800 år. Under kommunismen beslagstogs slottet från familjen. De tvingades flytta till en liten lägenhet i Prag. Jiří Sternberk började istället arbeta som guide för turister i det som varit hans eget slott. Efter kommunismen fick familjen åter tillbaka slottet så nu är det sonen till Jiří, hertig Zdeněk Sternberg, som äger det. Det är ett känt utflyktsmål. Insidan ska tydligen vara värd att se, men det får bli en annan gång. I byn kan man paddla på floden. Runtomkring finns det fina vandringsleder och vacker natur.
Intressant. Jag hade en flickvän en gång i tiden som bodde i Zdar nad Sazavou, en mindre stad längs floden med sådär 20.000 invånare. Hon var småskollärare där. Men det var så där drygt 30 års sedan.
Aha.. Då är hon säkert pensionär nu. Vi såg att det var skyltat mot Zdar nad sazavou och vi funderade på att svänga av där för att se stjärn-kyrkan men det blev Sternberk istället.