Portorož – ett mini-Monaco vid den adriatiska kusten

Det kändes som att det var dags att ta sig tillbaka och köra norrut. Vi gjorde ett stopp i Portorožen semesterort vid den Slovenska rivieran. Strandpromenaden där kantas av casinos och stora hotell. Man får en exklusiv Monaco-känsla fast utan den dyra prislappen och trängseln. Det är egentligen inte vår “kopp te” att åka till en semesterort men det var ett förvånansvärt trevligt ställe.

Portorož

Efter booking.com-missödena i Kroatien vågade vi inte på oss att boka med dem så min man ringde runt bland olika boenden som han hittade på Google maps. Ett hotell erbjöd ett pris som vi inte kunde tacka nej till. Det var Hotel Marko. Hotellet hade sin egen privata strand och en stor frukostbuffé skulle ingå för 60 euros om vi skulle acceptera deras “specialrum” som var det enda som fanns tillgängligt och passade en familj. Detta rum annonserades inte ut någonstans.

Pojkarna fick åka bagage-vagn!

Rummet låg i slutet av en “gränd” med köksingång/städförvaring på sidan av hotellet. Ingen av gästerna skulle kunna ana att det fanns ett hemligt hotellrum där. Det var nämligen hotellets före detta casino som inrätts med en stor dubbelsäng, bäddsoffa och en enkelsäng. Det fanns en bardisk och casino-dekoration. Vi checkade in. Barnen var överlyckliga över att det fanns så mycket plats att springa omkring på. Senare sprang medarbetaren tillbaka och ursäktade sig att han gett fel pris, att det skulle kosta 80 euros istället för 60. Det var lite tråkigt att höra att de gett fel pris men ändå acceptabelt så vi gick med på det.

Det “hemliga” casino-hotellrummet.
Baren passade utmärkt för kurragömma-lekar.
Det här är utsikten över Portorož sett från toppen av berget.

Vi kom fram ganska sent men gick ändå ut på en långpromenad längs med kajen/stranden. Det var en riktigt avslappnad stämning. Det fanns många badbryggor att simma från och mängder av båtar. Min man hade hittat en restaurang med bra recensioner i andra änden av Portorož så vi promenerade dit. Det fanns en trevlig lekhörna med ganska många leksaker. De serverade pizza och fisk. Henry och min man beställde tallrikar med enbart stekta sardiner på.

Promenaden i Portorož.
Solnedgång i Portorož.
Vi kunde ta det lugnt medan Edward och Henry lekte i lekhörnan i väntan på maten för ovanlighetens skull.

Följande dag hade min man mycket jobb så jag tog barnen till stranden. Först till den privata Meduza-stranden som egentligen var en slags kaj-promenad med trappor ner i vattnet. Vattnet var klart och bottnen bestod av grus. Föregående kväll hade vi gått förbi en mer småbarnsvänlig strand som var den offentliga i Portorož så efter Meduza-stranden gick vi dit.

Den offentliga tranden längs med promenadstråket. Det är en ganska liten strand – max 100 m bred.
Den passade dock bra för Edward.
Vi besökte Prego-restaurangen från föregående kväll igen för att inta lunch. Där kunde Edward sova middag på stolar som vi ställt ihop som en liten säng medan vi åt pizza.
Det här är en av trapporna på Meduza-stranden som vi återvände till när min man jobbat färdigt. Pojkarna snorklade och vi vuxna kunde turas om att få simma.

Tyvärr återkom hotell-medarbetaren och sa att han hade gett helt fel pris (igen) och det skulle vara det dubbla priset egentligen när vi frågade om vi kunde boka en natt till. Det var tråkigt för det var alldeles för dyrt för oss. Men det var ett fyrstjärnigt hotell så det var inte så konstigt att priset skulle ligga så högt. Så det fick helt enkelt räcka med en natt i det roliga casino-hotell-rummet. Vi for vidare norrut. Italien låg bara en halvtimme bort.

Trieste och sökandet efter ubåten Trieste

Staden Trieste är en stor, stökig italiensk industri-stad. Här byggdes ubåten “Trieste” som nådde världens djupaste plats på hela 10911 m i Challenger-djupet i Marianer-graven i Stilla havet. Detta är det djupaste en ubåt har dykt. Den 23 Januari 1960 var den första gången som Trieste nådde detta djup med en besättning.

Vi tänkte att Trieste-ubåten kanske fanns i Trieste så vi åkte till det sjöfartshistoriska muséet där. När vi kom fram till platsen som navigatorn lett oss till läste vi en lapp där det stod att museét flyttat så vi fick köra runt i Trieste igen. Staden såg ut att ha många gamla kvarter med vackra italienska kyrkor i centrum. I utkanterna låg industrin och höghus-områdena.

En central del i Trieste.

Till slut hittade vi till museét. Det hade flyttat till Porto Vecchio (den gamla hamnen). Vi frågade personalen om Trieste-ubåten och de talade om att det tyvärr inte fanns några ubåtar där men att den skulle vara förvarad någonstans där allmänheten inte skulle ha tillgång till den ändå. Det var rederiet Lloyd som finansierade utställningen där det var “gratis” inträde. Det var en helt okej paus ändå för att titta på båt-modeller och gamla fotografier.

På museét Civico Museo del Mare.
Gatan utanför museét i det övergivna hamnkvarteret där vägen var kantad med gamla kanoner.

Ljublana och BTC-center

Det ska ta ungefär 2 timmar att köra från kusten till Ljubljana men på grund av en trafikolycka och lååånga köer tog det nästan den dubbla tiden. Hursomhelst nådde vi Ljubljana vid skymningen när alla var hungriga och vi behövde mat för att kunna fundera på boenden då det enbart kom upp mycket dyra alternativ. Vi tog en indier på en mysig indisk/nepalesisk restaurang som var inredd i en stil som passade oss. Winston och Henry kunde ligga på golvet och kuddar för att läsa medan Edward sprang runt bland de låga borden och tittade på vad kockarna sysslade med i köket.

I Ljubljana finns det ett stort shopping-center som kallas för BTC City. Där finns det ungefär 500 affärer och verksamheter på en ganska stor yta. Det finns en grupp som vill göra om det till världens första “bitcoin city” där alla accepterar bitcoin. Tråkigt nog var det bara några som gjorde det just då och med hjälp av Elipay. Vi gick på äventyrsbadet Atlantis som låg där. Det fanns en bitcoin-atm vid ingången. Man skulle kunna betala inträdet med bitcoin men tyvärr funkade inte deras Elipay precis den dagen. Bitcoin behöver inget banksystem att transaktionerna ska gå igenom. De skulle kunna ha tagit emot betalningar med hjälp av en QR-kod som skickar betalningen direkt till dem och ta bort mellanhänderna.

Vägskylt till BTC-city
BTC-rondell

Detta verkade dock vara ett projekt som var på gång så man får hoppas att alla 500 butiker och företag tar bitcoin lagom till nästa Ljubljana-besök. Slovenia times och flera andra tidningar har skrivit om hur BTC-city ska omvandlas till ett Bitcoin city. Det känns dock positivt att det finns krafter i Slovenien som föregår med ett sådant bra exempel för att få mer frihet i vår värld. Färden fortsatte. Vi lämnade Slovenien men hann köra runt “The bitcoin roundabout” i staden Kranj på vägen ut. Fortsättning följer!

På bitcoin-rondellen i Kranj.
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

2 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments