Velden och vägen hem

Vi for hemåt mot det som är “hem” just nu. Där vi har vår nuvarande återhämtningszon, vänkrets, och där vi tar språng mot våra sysslor och aktiviteter. Där barnen får växa ifred på ett sätt som passar dem. Till det som får vara hem när vi omöjligtvis kan bo i vårt ursprungliga hem på grund av det fallerade påtvingade socialistiska skolsystemet som vi lämnade för att skydda våra barn. På vägen dit stannade vi till i den lilla staden Velden am Wörthersee i Österrike. Den ligger alldeles intill ännu en turkos sjö med klart vatten. Dit har vänner till oss flyttat så vi passade på att hälsa på dem. Samma dag råkade det vara en festival för snabba bilar.

Vi hade lämnat Slovenien för denna gången men siktar på att kunna återvända snart. Det verkar vara ett fantastiskt land som har “allt”. Höga toppar för trekking och skidåkning, sjöar med turkost, klart vatten, intressanta grottor och lämningar från forntiden, en bit av adriatiska havet. Avstånden är korta i denna delen av världen. På bara någon/några timmar kan man åka till flera olika länder eller åka skidor och bada på samma dag. Vägen från Ljubljana till Velden var inte lång. Edward somnade strax efter att vi lämnat denna slovenska huvudstad, och vaknade strax innan vi nådde Velden.

Strandpromenaden vid Velden.

Vänner till oss från Sydafrika, Shawn, Bianca och Everest, som vi inte hade träffat på lång tid hade flyttat dit ganska nyligen. De berättade att de skulle titta på de snabba bilarna som ställdes ut i staden just denna dag. Det var en slags superbil-festival. Den som ägde en Ferrari eller Porsche och liknande kunde susa omkring i dem tillsammans med andra som körde runt med samma slags bilar. Folk tittade på bilarna som stod parkerade i centrumet. Eftersom alla pojkarna i vårt gäng gillar bilar så var det riktigt roligt för dem. Sedan gick vi till lekplatsen, och Edward badade en stund på den pyttelilla stranden som fanns intill den.

Centrum var avspärrat för att ge plats och uppmärksamhet åt superbilarna.
Här kunde man få sig en nära titt på dessa snabba skönheter.

Följande dag tog vi oss till deras skog. Det är vilt här. Det sprudlar av grönska. Landskapet är dramatiskt. Vi gick uppför en riktigt brant uppförsbacke under skogspromenaden. Här kunde man dricka vattnet från bäcken. Och framförallt bygga dammar i den. Det fanns små salamandrar. Och tystnad förutom insekternas surrande och det porlande vattnet i bäcken.

Såhär började promenaden.
Bild tagen på allihop med mobilkameran ståendes på en stubbe och med timer!
Här blev det slut på promenaden för det var allt för roligt att bygga en uppdämning och hitta salamander-bebisar!
Amningsmys vid den porlande bäcken.

Vi sade adjö till vännerna efter promenaden och fortsatte färden genom ett makalöst vackert sound of music-landskap och sedan genom Kalkalperna i den övre delen av Österrike. Därifrån gick det fort att ta sig till Tjeckien med ett par kortare stopp. Sent på kvällen var vi hemma. Denna resa avslutades självklart med att något hade “hänt” hemma så som är brukligt. Ingen möglig kopp te som lämnats av misstag, inget översvämmat avlopp denna gången, men ett kylskåp och en frys som var avstängd vars fylliga odör vi kunde känna så fort vi öppnat dörren. En klåfingrig snart tvååring, som tog tillfället medan vi gjorde iordning för avfärden, är vår främste misstänkte. Men det var skönt att vara hemma en stund och vila upp sig innan nästa tripp där vi begav oss till det första Worldschooling-lägret i Tjeckien.

De dramatiska topparna i Kalkalpen sedda från vägkrogen.
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

3 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Radhika Sharma
4 years ago

Hey Caroline,
I’m glad to know about your World Schooling Initiative. Do you still run it?
I’m an Education enthusiast and a founder from India, travelling to Prague for the first week of September. Are you doing any activities then? Can we meet and I would love to know more about your concept.
Drop me a mail at radhika@theschoolsocial.in