Sächsiche Schweiz är en nationalpark belägen vid floden Elbe söder om Dresden i Tyskland. Landskapet kännetecknas av bisarra klipp-formationer och en stenbro. Det är hänförande vackert. Sächsiche Schweiz sträcker sig även över gränsen in till Tjeckien där nationalparken i den tjeckiska delen kallas för České Švýcarsko (Bohemian Switzerland). I denna del finns Europas nu största naturliga stenbåge Pravčická brána, som vi besökte för några år sedan. Nu var det dags att besöka Bastei i Sächsiche Schweiz så vi begav oss dit på en dagsutflykt.
Eftersom Edward gillar tåg så mycket tog vi tåget istället för bilen. Från Praha Holesovice tar det drygt en timme och 20 minuter att åka till Bad Schandau. Jag hade räknat med att vi skulle åka ganska tidigt på morgonen och äta frukost på vägen. När vi hade ätit färdigt var vi framme och tåget åkte vidare mot Hamburg. I Bad Schandau klev vi på ett lokaltåg och åkte 2 hållplatser till, till det lilla samhället Kurort Rathen.
Kurort Rathen
Kurort Rathen ligger på båda sidor av floden Elbe. För att ta sig till sidan av Rathen där nationalparken är behöver man åka färja över floden. Detta är en mycket speciell slags färja som inte är motordriven. Den drivs av flodens strömning genom att sitta fast i en lång lina och “pendla” fram och tillbaka mellan båda sidorna.
När vi kom fram till färjan upptäckte vi att vi hade glömt våra euro-mynt hemma, att de inte tog kort, och att bankomaten på vår sida av Rathen inte var tillgänglig då det inte var högsäsong. Vi turades om att vandra runt och fundera på vad vi skulle göra. Det fanns ingen människa i sikte och samtliga affärer som vi såg i närheten var stängda. Till slut kom ett hurtigt par i professionell vandrings-utstyrsel som jag gick fram och frågade om vad det fanns för alternativ i byn varpå de kom på den generösa lösningen att låna 10 euros till oss så att vi kunde åka över floden eftersom det inte fanns något alternativ i byn.
På den andra sidan fanns det en bankomat. Vi tackade de snälla vandrarna (som hade cyklat dit från Dresden) och skiljdes åt då de hade en helt annan slags vandrings-idé än vi. De rörde sig fort uppför backen. Vi rörde oss jämförelsevis i snigel-takt då det inte går att röra sig så snabbt med 3 barn (varav en 2-åring) som ska utforska saker på vägen och en mamma som fått en komplicerad visdomstand utdragen 2 dagar tidigare. Vandringen var i förväg planerad att anpassas till det då vi mest skulle sitta på tåget ändå.
Felsenburg Neurathen
Sedan kom vi till Felsenburg Neurathen-slottet. Det var egentligen inte ett slott utan mest en vandringsled bland de mest imponerande stenpelarna med broar, trappor och utsiktsplatser. Slottet var det största i Sachsen och nämndes först 1289. Det byggdes för att försvara gränsen men togs över av banditer på 1400-talet varpå det sedan togs över av Sachsens kurfurste och brann ner. Idag finns det bara ett fåtal rester kvar samt en kopia av en katapult.
Bastei-bron och Malerweg
Det är enkelt att ta sig till Bastei från Wehlen och Lohmen vilket gjorde platsen populär för turism. Då många artister kom till Bastei döptes stigen de vandrade på till Malerweg (målarvägen). 1812 började turismen på riktigt när det erbjöds mat och dryck i stugor till besökarna. 1826 uppfördes värdshus och kojor för övernattning. Bron, som kallas för Basteibrücke, byggdes först av trä över de djupa stupen i Mardertelle och sammankopplade Basteis yttre bergshylla med Steinschleuder och Neurathener Felsentor. 1851 ersattes träbron av en stenbro eftersom antalet besökare ökade kraftigt. Den är 76,5 m lång och dess sju valv sträcker sig över en 40 m hög ravin.
Det fanns planer för en järnvägsbro men dessa föll i kras. Den mycket ståtliga bron är dock väl värd att se och gå på som den är. Den passar bra i det drömska sagolandskapet i Sächsiche Schweiz.
En paus i Rathen och vägen hem
Vi återvände till Rathen när Edward blev övertrött då han inte lyckades somna. Han ville gå själv där de branta stupen var vilket han inte fick vilket i sin tur gjorde att han blev enormt frustrerad. Jag bar honom i sele och stannade för amningspauser med jämna mellanrum. Edward somnade fortfarande inte. Då stannade vi till i Rathen för en fika-paus för att ladda om batterierna.
På vägen tillbaka åt vi middag på tåget. Eftersom jag dragit ut visdomstanden var min kost begränsad till pocherade ägg med parmesan på menyn. De andra åt god tjeckisk husmanskost som schnitzel och gulasch. Vi väntade med beställningen tills vi kom över gränsen då priserna var nästan det dubbla i Tyskland. Ceske drahy (det tjeckiska statliga tåg-företaget) har sitt eget bryggeri och erbjuder många olika sorters öl. Det fanns också finare hantverksöl på menyn. Paul beställde en väldigt god IPA som kostade drygt 22 SEK. Sen var vi hemma. Edward sov 1 minut på tåget, vaknade direkt när vi skulle gå av, och var uppe tills långt efter att vi kom hem men somnade sedan gott.
