Innehåll
Vi stannade oplanerat i den polska staden Jelenia Góra, som är belägen i regionen Dolny Śląsk i Södra Polen. Där möttes vi sömndruckna tidigt på morgonen av regn och kyla men fann skönhet, vila och små äventyr ändå såsom underjordiska gångar med en “tidsmaskin” och ett “nazitåg” i samt den största hamburgaren som min man någonsin ätit.
Efter en tripp för familje-angelägenheter i norra Polen hade vi åkt nattåg därifrån till Jelenia Góra. Staden ligger relativt nära den tjeckiska gränsen och två timmar bort från Prag så vi planerade att byta till buss för att komma tillbaka dit igen. Tåget, som drogs av ett diesellok, slängdes hit och dit hela natten så det kändes som att det skulle flyga av rälsen. Det tvärnitade inför varje station.
Jag kunde inte sova alls den natten och knappt de andra heller så vi bestämde oss för att stanna en natt i Jelenia Góra, alltså staden som tåget gick till, för att försöka vila upp oss och fortsätta följande dag istället. Planen hade varit att hoppa på Flixbus till Prag vars avgångstid passade bra med vårt tågs ankomsttid.
Hotell-letande i Jelenia Góra
Vi klev av tåget och gick in mot centrum med vår packning i det uppfriskande regnet. Ju närmare vi kom centrum desto mer kullerstensgator och vackra hus blev det. Det verkade mest troligt att det skulle finnas flest övernattningsalternativ i den gamla delen av Jelenia Góra så det var dit vi var påväg, med sikte på torget i “gamla stan”. Väl framme hittade vi ett sött litet hotell där vi fick ett såpass bra erbjudande att vi inte kunde tacka nej till det.
Dessutom fick vi checka in direkt på morgonen och äta av frukostbuffén båda innan och efter hotellnatten. Efter några timmars vila och när jag samlat ihop tillräckligt med energi för att parera Edwards klättrande och hoppande på mig i sängen kände vi att vi kunde ge oss iväg och utforska staden så vi gjorde det. Mitt på torget fanns det hjort-statyer. Jelenia Góra kan översättas till “hjortberget”.
En tidsmaskin – eller en Tesla-spole
Eftersom det inte såg ut att sluta regna tog vi reda på vad det fanns för alternativ till att inte bli så blöt i Jelenia Góra. En enkel sökning berättade att det fanns en “tidsmaskin” i underjordiska gångar i utkanten av staden som tidigare hade använts för andra saker – bland annat som ett slags “kylskåp” och vinkällare för en restaurang som byggdes ovanpå under 1800-talet.
Dessa gångar hade tidigare också använts som lokaler för ett diskotek. Nu var det “Time Gates” som huserade där med en tidsmaskin – eller snarare ett spännande skådespel med blixtar och musik skapade av ett stort antal volt i en “Teslaspole”. Det ingick också en sago-vandring i gångarna så detta lät som en bra plats att spendera den regniga dagen på.
En Teslaspole fungerar såhär att en transformator transformerar upp nätspänning till ett visst antal kilovolt – i detta fall en miljon volt. När kondensatorn laddas ur genom att en gnista hoppar över gnistgapet går strömmen genom primärspolen och induceras i sekundärspolen. Sekundärspolen är avstämd till samma frekvens som primärspolen och transformerar upp spänningen genom autotransformation till väldigt höga spänningar. Energin laddas sedan ur i form av blixtar från terminalen på sekundärsidan så som man kan se på Tesla-spolen i Time Gates – där Polens största Tesla-spole finns. Tesla-spolen patenterades av Nicolas Tesla 1891. Här finns instruktioner om man vill bygga sin egen Tesla-spole.
Man var tvungen att stänga av all elektronik då de kunde skadas av elektomagnetismen. De stora blixtarna skapade öronbedövande “musik”på ett sätt som påminde om hur en teremin fungerar. Det var tur att Edward sov i vagnen en bit bort. Bland annat starwarslåten och “the final countdown” spelades upp.
Efteråt var det rundvandring med en guide. Det berättades om myten om det gömda nazist-tåget fullt av guld och berättelser om mystiska varelser i Karkonosze-bergen (Giant mountains). Denna bergskedja ligger mellan Polen och Tjeckien. Namnet härstammar från två slaviska ord: “krk” och “nosze” vilket på ett ungefär betyder “bära tall”. Vi vandrade länge i gångarna. Det var mörkt. Några av barnen blev utrustade med ficklampor – bland annat Henry.
Mega-hamburgare till lunch
På vägen till tidsmaskinen hade barnen fått syn på en hamburger-restaurang som de ville gå på. Jag hade andra idéer då jag tyckte att vi skulle passa på att äta god polsk husmanskost istället men blev nedröstad så hamburgare fick det bli. Min man beställde en “dubbel-burgare. Den var minst lika hög som hans huvud. Det var den bamsigaste hamburgaren vi någonsin hade sett. Det var tur att han inte beställde “trippelburgaren” för den hade han inte orkat äta upp. Detta var en alldeles lagom mans-portion som mättade mer än väl även i LCHF-stil utan brödet.
Egen nattvandring och buss-fail
När det mörknade beslöt jag mig för att gå till buss-stationen då informationen på Flixbus hemsida inte verkade rimlig. Det stod att man skulle beställa plats för vagn flera dagar innan och att man måste ha med sig barnstol med fempunktsbälte. Vem reser med gigantiska barnstolar? Och beställer plats för barnvagn lång tid i förväg? Detta verkade som någon slags ny EU-reglering för att försvåra för småbarnsfamiljer och bussföretag.
Nu hade vi visserlingen inte åkt långdistans-buss i Europa förut med barnen men på vanlig buss är det ju inte så, och inte heller i 3:e världen. Jag kunde inte tro på det, så jag gick iväg för att leta efter Flixbus-kontoret – om det nu fanns någon vid buss-stationen. Jag hittade ingen och fick höra av min man att kundservice på telefon ointresserat repeterade informationen på hemsidan så jag fick hitta en annan lösning för att ta oss tillbaka till Prag. Det var åtminstone inget stort avstånd det handlade om. Jag drog nytta av den barn-fria tiden och tog en extra lång promenad tillbaka till hotellet.
Jag planerade om resan till Prag och hittade ett antal lokaltåg och bussar. Det skulle ta halva dagen, eller dubbelt så lång tid som bussen men det såg vi framemot. Vi lämnade det fina gamla torget och gick tillbaka mot tågstationen för att först åka till bergs-staden Szklarska Poręba som låg alldeles vid gränsen, och sedan hoppa på ett tåg mot Tanvald i Tjeckien, för att sedan fortsätta med ersättningsbuss, och till sist åka den sista biten med ett lokal-tåg mot Prag. Totalt tog resan hem 5,5 h men det gjorde inte så mycket för det är trevligt att åka tåg och vår yngsta familje-medlem är helt faschinerad av tåg ändå.
