En weekend-tripp till en kolgruva, Most och Louny

Vi föräldrar var nyfikna på att göra en annorlunda icke-turistisk utflykt och åkte med goda vänner under åsk-tung himmel till landets största kolgruva i nordvästra Tjeckien nära staden Most där man kunde se tydliga spår av kommunismen i både den fysiska och den sociala arkitekturen. På vägen tillbaka gjorde vi ett glass -och promenad-stopp i staden Louny.

Tjeckien har stora kolreserver – främst brunkol som mestadels finns i den västra delen av landet. Det är uppskattat att det finns ungefär 705 miljoner ton kol i marken. Nästan hälften av landets elproduktion kommer från kolkraftverk. De stora kolgruvorna är enorma. De sträcker sig nästan så långt ögat kan nå, vilket gav mig ett mäktigt och samtidigt dyspotiskt intryck.

Kolgruvan Vršany

En tidig söndagsmorgon for 3 familjer mot utkiksplatsen vid den stora Vršany-gruvan i nordvästra Tjeckien. Långt ner kunde man se miniatyrer av grävmaskiner röra sig långsamt. I verkligheten var de dock inte så små utan drygt 160 m höga. Vršany-gruvan som vi besökte är belägen söder om staden Most. Här skulle man kunna åka på gruv-safari och få närkontakt med maskinerna men då åldersgränsen låg på 12 år fick vi nöja oss med att se dem på avstånd istället. På kartan nedan kan du se var det finns kol i Tjeckien:

Vårt gäng minus fotografen beundrar utsikten över Povrchový lom Vršany
Edward på väg mot utkikstornet.
Det knarriga tornet (Rozhledna Maják), med ett troligtvis ej godkänt räcke (Det var nära att det hände en olycka) kunde man bestiga men utsikten och upplevelsen var betydligt bättre nedanför parkeringen.
Vid tornet fanns ett stort vete-fält som var roligare och säkrare.
De nätta maskinerna på bild är egentligen svindlande stora giganter.

Det ännu mer dystopiska Most

Området i och omkring Most präglas av spåren av kommunism och gruvindustrin. Staden Most byggdes ut för att husera statens gruvindustris arbetare under kommunismen. Fula miljonprograms-områden byggdes upp. Nu när det inte behövs så många arbetare finns här stor arbetslöshet – inte enbart på grund av det men staden har en väldigt stor andel socialbidragtagare. Det finns riktigt eftersatta områden runt Most, som t.ex. stadsdelen Chanov, där nästan alla invånare är romer utan egen inkomst. I Tjeckien finns det ett romskt folkslag som kallas Sinti med indiska karaktärsdrag. Det finns teorier om att de ursprungligen kommer från området Sindhi i Pakistan.

Sinti-familjer har tagit sig till Most för att söka arbete och då de har haft svårt att lyckas har de flyttats av staten till området Chanov, som ligger en bit utanför Most. Vi körde igenom Chanov på vägen till Most med fönsterrutorna uppvevade efter att få denna rekommendation av vår vän. Chanov anses vara det värsta området i Tjeckien.

En del av lägenheterna saknade fönster och där fanns spår av anlagda bränder. Det fanns en kiosk, som nästan var helt sönderfallen, om den ens hölls öppen. Många tittade ut genom fönstrena och balkongerna, på barnen som lekte eller klungor av vuxna som hängde på gatan, eller nog mest på de 3 främmande bilarna som åkte igenom utan att stanna.

Vår tjeckiske vän berättade att gtuvbolagen hade ett ansvar att återställa naturen efteråt. Ett slags krav från staten. Vid sidan av Most fanns ett sådant område – en tidigare kolgruva som omvandlats till en sjö. Vi promenerade lång tid för att hitta någonstans att ha vår picknick vid sjön men vägen ner var avspärrad då området inte var “färdigt” än.

Vi blev för hungriga och åt vid vägkanten istället. Barnen hittade en sand-kulle att roa sig på. Vi fick dock packa ihop snabbt när de tunga regnmolnen kom emot oss.

Från sjön kunde vi se ett berg med ett torn på. Detta var Hrad (Slottet) Hněvín. Vi körde upp på berget med bilarna och tog en promenad runt omkring. Slottet hade corona-stängt men vi kunde läsa på en skylt att det började byggas på det redan på 900-talet men att själva slottet byggdes på 1100-talet.

Det erövrades av den svenska armén på 1600-talet under det 30-åriga kriget, som ålagde stora delar av Most-området att betala skatt och böter till dem. På grund av det lockade slottet till sig fiender, varpå kejsar Ferdinand den 3:e lät riva delar av slottet. Sedan 1800-talet har det byggts om för turtstiska ändamål. Bland annat genom att bygga till ett utkiks-torn och en restaurang.

Nedanför foten av slottet bredde sig en matta av murgröna ut på berget.
Utsikten över Most.

Glass-promenad i Louny

Louny är en historisk stad i ett distrikt med samma namn i nordvästra Tjeckien som grundades på 1200-talet av familjen Přemyslovci. Där finns flera vackra gotiska byggnader, däribland St Nicholas-kyrkan med flertalet spetsiga torn. Staden som har ungefär 18000 invånare ligger naturskönt vid floden Ohře. Den låg på vägen tillbaka till Prag så vår tjeckiske vän rekommenderade ett stopp för en glass och en promenad runtomkring då regnmolnen ändå skingrats lite grann.

Glass var nog det första vi hittade och det var bra för det var varmt och kvavt i luften. Vi vandrade runt på de gatorna och torgen bland den vackra arkitekturen. Det var nästan helt folktomt.

Jan Hus var en präst på 1400-talet som ville reformera den katolska kyrkan men som togs till rättegång och brändes till döds år 1415. Hans följare kallas Hussiter. För att minnas Jan Hus liv och död firas hans dag en gång om året, genom att staten infört en nationell helg dag åt hans ära – i år är det den 6:e juli. Här står han på torget i Louny med ansiktet förtäckt med munskydd.

Stads-porten.

St Nicholas-kyrkan som skymtas längst bort på gatan byggdes av arkitekten Benedikt Rejt mellan 1519-1538 och betraktas som ett mästerverk från den tjeckiska sen-gotiska perioden. Kyrkan är en symbol för Louny men vi kunde bara kika in lite grann då den var Corona-stängd.

Efter stoppet i Louny for alla hemåt åt varsitt håll. Det var en lång men händelserik dag i gott sällskap.

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments