Utflykter till vulkaner och slott i České středohoří

Vi är i fast i Tjeckien i Corona-tiderna – i det centraleuropeiska landet som har förvånansvärt stor naturell och kulturell variation. Vi som gillar att resa så mycket får vänja oss vid att göra det innanför landets gränser. Vi åkte norrut ett par mil och besökte České středohoří där det finns relativt unga vulkaner som ser ut som riktiga vulkaner till formen, en strand vid floden, ett par slott och hisnande vacker natur. Vi gjorde två utflykter.

Slottet Libochovice vid floden Ohře.

České středohoří betyder på ett ungefär “tjeckiska mellan-bergen”. Tjeckien är omgiven av bergskedjor runt landsgränserna. Om man tittar på en karta där man kan se höjdskillnaderna kan man se var gränserna går. “Mellan-bergen” ser lite speciella ut – som spetsiga vulkantoppar. Vi åkte först ut på en kortare utflykt till Libochovice med våra vänner Pontus, Ulrika och deras dotter Othilia.

Stranden i Libochovice.

Det finns inget hav och det finns inte heller så många naturliga sjöar i Tjeckien, men det finns däremot rätt många floder. Här är floden Ohře som hade klart vatten. Edward badade lite trots att det var ganska kallt. Vi hade picknick och gick sedan vidare mot Zamek (slottet) Libochovice.

Det var spännande att se palmer utställda framför slottet!

Zamek Libochovice har byggts om i omgångar sedan 1200-talet, först som en borg i trä, sedan i gotisk stil, och senast i italiensk renässans-stil under 1600-talet. Det var stängt på grund av coronavirus-restriktioner men trädgården som var designad i engelsk och fransk stil var öppen. Där fanns det både palmer och påfåglar.

Ett orangerie som verkar vara palmernas hem under vintern.
Det var regn i luften. Det fanns knappt några besökare förutom vi.
Slotts-gården vid ingången.

Vi åkte tillbaka igen med hela vår familj följande helg (under första utflykten åkte jag själv med barnen eftersom Paul jobbade) och då följde även fler familje-vänner med.

Vid ingången till slottet.
En påfågel spred ut sina fjädrar på påfåglarnas gård.
Den här påfågeln hade riktigt långa stjärtfjädrar!

En vulkan med en borg på

På utflykt nummer 2 åkte vi först till de tjusiga ruinerna från Hazmburk, en gammal borg från 1200-talet som är belägen på en vulkan-topp i närheten av Libochovice. Vulkanerna har varit inaktiva under lång tid, kanske några miljoner år, men ser fortfarande ut som vulkaner med deras spetsiga toppar. I västra Tjeckien nära Cheb finns det ett område som fortfarande har en del vulkanisk aktivitet i form av varma källor och mark där koldioxid bubblar upp.

Skylten berättar om det stora jordskredet som förstörde flera hus.

Hazmburk byggdes på 1200-talet och har två torn som kan ses från flera mil. Under 1500-talet hade det sin storhetstid men själva vulkantoppen har uppskattats lång tid innan dess, till och med av människor under stenåldern, vars tidsepok man också har hittat fynd från. Hazmburk övergavs, föll sedan i ruiner och är öppen för allmänheten nu. När det inte är corona-tider kan man gå in i borgen och upp i ett av tornen.

Nedanför ligger den lilla byn Klapy.

Vandringen uppför berget gick längs vindlade stigar genom den täta tjeckiska djungeln. Det var så fridfullt att höra fågelkvittret. Väl uppe vid borgen upptäckte vi att stigen som vi skulle gå på, runt den, och på andra sidan berget var blockerad på grund av rasrisken från det ena tornet. Vi fick vända och gå ner tillbaka på samma stig. Vi såg basalt-kolonner. Jag klättrade upp på en klippa där man kunde se långt över de böljande rapsfälten och vinodlingarna.

Här syns basalt-kolonner.
Vidsträckt utsikt över syrén-buskarna.
Vi lämnade Hazmburk för en kort tripp till Libochovice-slottet och ett vatten-slott.

Vatten-slottet i Budyně nad Ohří och glass-olyckshändelsen

På vägen hem från den första utflykten hade jag stannat till i den lilla byn Budyně nad Ohří som låg intill Libochovice på grund av Edwards skrikfest i bilen som inträffade precis efter att jag börjat köra. Han var möjligtvis törstig och trött. Jag var den enda som kunde köra bilen och det kändes tvunget att stanna för att Edward var ledsen. Jag hade sett en glass-skylt och trodde att det kanske skulle lösa problemet. Dock hade jag inte föreställt mig att den ena glassen som gick att välja bland och som de valde (Oreo) skulle vara en tjock svart olje-liknande sörja som helt och hållet skulle kladda ner honom i värmen.

Vi satte oss vid vatten-slottet där det fanns en park. När Edwards glass började rinna över hans händer och tröja skulle jag hjälpa honom genom att slicka bort det värsta men det var ett misstag för då började skrikfesten på riktigt. Han blev så arg att jag rörde hans glass. Jag konfiskerade den tillslut ändå eftersom den bara rann ut över honom, efter fler tårar och spela på mobilen-muta i bilen löste det sig till slut ändå. Det blev att bada alla barnen och tvätta alla kläderna så fort vi kom hem.

På den andra utflykten med 3 familjer i vårt sällskap återvände vi till samma vatten-slott. Det fanns inget vatten kvar runt, men det syntes att det tidigare funnits en vallgrav där. Då blev det ingen glass för vår familj men däremot grön öl, som är en tradition under våren, för oss vuxna. Jag gick på en promenad i jakten på att hitta en lämplig toalett eller buske. Jag fick gå ut ur byn och in i skogen för att hitta en. Där fanns det magisk grönskande djungel med oerhört vacker fågelsång. Nedan finns en kort video som inte rättfärdigar varken fågelsång eller djungel-känsla men som visar lite av det iallafall.

Öl med samma färg som gräset.
Vatten-slottet och vallgraven sedd från baksidan.
Typisk gata i Budyně nad Ohří.
Mysigt med murgröne-beklädda hus!
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments