Innehåll
Vår vardag kommer aldrig se likadan ut igen. Jag har dragit många lärdomar från hur det har kunnat vara så att en hel värld drabbats av masspsykos och restriktioner vilket jag aldrig hade kunnat föreställa mig innan. Det har också varit en positivt uppvaknande där det likt maskrosor i asfalten växt upp motstånd och motståndsrörelser. Trots det onda har det funnits en gnista av hopp och vi kan skymta en positiv framtid. Här kommer berättelsen om coronatyrannin i Tjeckien:
En del av det som var roligt gick antingen under jorden eller flyttades ut i skogen
Tjeckiens lockdown var betydligt mildare än det var i de flesta andra västerländska länderna då efterföljsamheten inte var lika stor. På pappret fanns det många strikta restriktioner men i verkligheten efterföljdes de inte alltid. Det bildades en rörelse med verksamheter som restauranger och hotell vilka hade öppet i smyg och där folk lämnades ifred. Det var precis som under kommunisttiden har våra tjeckiska vänner berättat. Det fanns dock tyvärr inte lika mycket mod bland folket som i t.ex Polen. Tyvärr spelade de allra flesta med i lockdown-spelet då de kände sig tvungna att göra det ifall någon såg dem på grund av social press men så fort de var i tryggt sällskap tog de av sig maskerna eftersom de bara gjorde så för att de var tillsagda.
Om man spelar trots att man egentligen inte vill med legitimerar man handlingen. (“lockdown”). Det är ytterst viktigt att man står upp mot tyrannin trots de personliga kostnader det innebär i form av att man kanske blir utslängd för att man inte bär mask eller att man särbehandlas på olika sätt för att man inte “vaccinerar” sig med experimentvaccinet. Om det hade funnits motstånd tidigare hade det aldrig kunnat gå så långt som det gjorde.
Några exempel på corona-tokerier
Tjeckiens lockdown var ungefär som de andra ländernas på pappret förutom Sverige. När siffrorna gick upp stängdes allt ner förutom vad staten tyckte var nödvändigt som mataffärer, affärer som sålde cigaretter och alkohol samt blomsterhandlare. “Roliga” avdelningar i mataffärerna spärrades av. Man fick handla online istället.
Vi kunde knappt tro på tokerierna i Tjeckisk media. Exempelvis ceremonin där presidenten i glasburen blev en meme. Hälsoministern byttes ut 4 gånger på bara ett åt. Restriktionerna (på pappret) verkade bli värre för varje ny minister som tillsattes. Då och då kunde man läsa om skandaler som politiker vilka tagits på bar gärning utanför restauranger där de hade ätit vilket var olagligt under lockdown. Eller en pappa som vägrat mask som misshandlats av poliser framför sitt lilla barn vilket filmats och spridits i sociala medier.
Man kunde äta på restaurang när det tilläts och ta av sig masken när man åt men så fort folk reste sig så satte de på sig masken som om viruset fanns i luften ovanför men inte precis vid bordet. Ibland visste man inte vilka restriktioner som gällde just då.
Vi bodde på ett hotell i bergen för att åka skidor där det visade sig att ägarna var kompisar med de lokala poliserna vilket nog var orsaken till att de kunde ha öppet när alla andra var tvungna att ha stängt. Jag blev själv tagen av en polis i tunnelbanan för att jag inte bar mask. Jag fick en böteslapp utskriven på 10000 czk (5000 sek) men polisen skakade på huvudet när han skulle ge den till mig och rev sönder lappen, log och sa att jag kunde gå efter min taffliga förklaring på tjeckiska där jag berättade att jag var gravid och allergisk mot masken. Det finns hopp när myndighetspersoner till och med inte följer restriktionerna.
Den första mysiga lockdown-vintern
Under sommaren 2020 var nästan allt som vanligt igen efter att det hade varit nedstängt under våren. Hösten 2020 och vintern 2021 var det masktvång och full nedstängning igen. Det som hände var att aktiviteter och träffar i grupp som tidigare varit inomhus flyttade utomhus, till hemmet eller platser som hade öppet i smyg.
Vi började att ses ute med vännerna i alla väder och mer än tidigare i skogen och på Metrofarm. Vi grillade pinnbröd i en snöstorm en gång och blev alldeles dyngsura. Allt för att kunna umgås och försöka ha en någorlunda normal vardag. För vissa var det ingen skillnad men för oss var det stor skillnad eftersom våra barn nästan dagligen hade någon slags aktivitet som t.ex. taekwondo och klättring. Det finns många fina vandringsleder och utflyktsmål nära Prag. Istället för att hålla avstånd i stan åkte gemene man ut i skogen. Det var trångt på stigarna med långa rader av bilar parkerade längs med vägarna där vandringen utgick från. Det var inte tyst i skogen och nästan ingen hade mask.
Vaccin-apartheid och motstånd
Sommaren 2021 öppnades upp efter en långvarig lockdown med PCR-test för att kunna besöka exempelvis utomhuspooler och restauranger. Det kändes inte alls som sommaren 2020. Samtidigt bildades det facebookgrupper och organisationer som talade om att det var olagligt med restriktionerna och hur man kunde komma runt det. När vi badade på en pool blev vi tillsagda av personalen att skriva ett intyg i stil med att “vi har inte corona” och en underskrift eftersom vi inte hade något PCR-test.
Sedan rullades vaccinet ut och det blev ett stort social tryck. Det propagerades för fullt att vaccineras vilket skapade en klyfta mellan de som tyckte att alla skulle vaccinera sig och de som inte ville göra det där de ovaccinerade hängdes ut och mobbades. Det anordnades stora demonstrationer med jämna mellanrum av motståndsrörelsen vilka det kunde dyka upp 100000-tals deltagare på.
Den första lockdownhösten 2020 handlade om att valla getter, se efter höns, grilla, åka på utflykt och fika hemma hos vännerna. Jag ordnade en filosofikonferens och hackers congress var fortfarande som vanligt. Gradvis stängdes saker ner. Det var lite dystopiskt att se så många personer som gick omkring som spöken med vita ffp3-masker när det blev beordrat och att livliga områden blev folktomma men det var ändå rätt mysigt att kunna ignorera det och vara så mycket i naturen och i gott sällskap.
Den andra hösten 2021 var däremot riktigt tärande då det mesta öppnats upp igen men bara för de vaccinerade som hade vaccin-appen eller rätt papper. De ovaccinerade behandlades som rena pesten. Staten lockades med gratis filmbiljetter och lotter, eller roliga clowner som skulle underhålla barnen ifall de tog en spruta. Allt för att både genom mobbning och morötter försöka få alla att vaccinera sig.
Under en period av 7 veckor under vintern 2021 när coronatyrannin var som värst i Tjeckien hade varje stad och kommun spärrar som bevakades av 10000-tals militärer och poliser som skulle se till att ingen kunde röra sig utanför sitt område utan en giltig orsak (exempelvis att ta hand om en sjuk släkting). Man skulle också ha ett negativt pcr-test. På kvällarna rådde utegångsförbud under en period med undantag för de som skulle rasta hunden eller åkte till och från arbetet. Det kändes dystert och tungt men samtidigt fanns det en gnista av hopp.
Vaccinationsbenägenheten var tack och lov ganska låg i jämförelse med många andra länder. Det finns en naturlig skepticism och en jämförelsevis svag tilltro till staten i Tjeckien vilket har sitt ursprung i lidandet från kommunisttiden. Motståndet växte och organisationer som t.ex. “Volne zony” bildades för att informera om frizoner för ovaccinerade vilka blev fler och fler med tiden.
Den 9:e februari 2022 togs restriktionerna mot ovaccinerade till slut bort mycket tack vare motståndet i Österrike där det skulle införas fängelsestraff för ovaccinerade vilket omedelbart innebar en mer normal vardag. Det hade varit psykiskt jobbigt med vaccinationstvånget vilket absolut var meningen. De som vågade stå emot är värd all beundran.
Hemskolningen har ökat tack vare restriktionerna
Alla skolor var stängda när sjukdomstalen var för höga vilket gjorde att alla med skolbarn tvingades att hemskola. Dock var det inte hemskolning i den bemärkelse som vi känner till utan skolan kom in i hemmet genom skärmen där lektioner hölls på distans. Detta fenomen spreds i nästan hela den moderna världen utom i Sverige. Föräldrar över hela världen kunde nu få inblick i vad som skedde i skolorna. En del som jag har pratat med tyckte att det var jobbigt och att det hade varit bättre om skolorna kunde ha hållit öppet eftersom de jobbade och inte visste hur de skulle hjälpa sina barn medan andra föräldrar tyckte att det var skönt att ha sitt barn hemma och få spendera mer tid tillsammans.
Det blev väldigt tydligt vad som lärdes ut eftersom föräldrarna nu kunde få insyn i det. Det fick hemskolningsrörelsen att bli ännu starkare. Det finns många här i Tjeckien och i andra länder som har börjat hemskola just på grund av corona-restriktionerna eftersom de inte tyckte att det som lärdes ut var bra eller effektivt. Innan coronan var det drygt 3000 barn som hemskolades i Tjeckien. Jag vet inte hur många som hemskolas i Tjeckien idag men det borde vara betydligt fler. Vi kan jämföra med USA där 2.5 miljoner barn hemundervisades 2019 innan coronan vilket har ökat till 4.3 miljoner barn 2022 efter coronan. (Det finns 49 miljoner barn i det offentliga skolsystemet i USA.)
Slutet på corona-cirkusen
När det fanns restriktioner blev samhället oerhört splittrat där de som trott att coronan var farlig varit skräckslagna över att de ovaccinerade inte vaccinerade sig och där de ovaccinerade sett coronan som något som är förkylning för de flesta där de vaccinerade är fåraktiga tyrannisympatisörer. Även bland hemskolare har det blivit polariserat. Det ledde också till att många flyttade tillbaka till sina egna länder för att de blev av med jobbet. Vaccinets vara eller icke vare hade på sätt och vis blivit ett praktiskt filter för mig personligen då det blev väldigt lätt att hitta nya bekantskaper som delade värderingarna.
Såhär såg det alltså ut i Tjeckien. Nästa berättelse om corona-restriktioner kommer handla om Polen!