Ett manifest för en friare framtid

En sund uppväxt och utbildning utan tvång är avgörande för att skapa en friare framtid. Detta manifest betonar vikten av att separera staten från barnens uppväxt och istället fokusera på familj och god anknytning. Vi diskuterar även frihetliga alternativ som baseras på samtycke. Vi har alla ett ansvar att ge nästa generation de verktyg de behöver för att uppnå frihet och självständighet. Det är endast genom vårt eget agerande som vi kan säkerställa att detta sker, så att vi och våra barn kan leva i en friare och ljusare framtid.

Då de ökade ofriheterna och minskade möjligheterna att kunna skapa sin egen framtid utan tvång, som har sitt ursprung i den stadigt växande staten som infiltrerar nästan alla delar av våra liv och där ansvaret för familjen mer eller mindre har flyttats över till dess institutioner är det är vår plikt att utmana den och återkräva vår naturliga rättighet att kunna ta ansvar för oss själva för att kunna få större frihet och autonomi i våra liv, samt framförallt flytta tillbaka ansvaret för våra barn, inte bara för vår egen skull utan också för att att säkerställa att kommande generationer inte behöver möta samma hinder och utmaningar.

Utifrån mina observationer skulle jag säga att det mest påträngande tvånget från staten handlar om dess inflytande på hur barnen växer upp delvis på grund av skolplikten men också det sociala trycket. I Sverige blir tvång en del av vardagen för många barn eftersom de tvingas in i ett system som de måste anpassa sig till alltförtidigt som inte är biologiskt eller psykologiskt korrekt. Även om barnaga är ovanligt i Sverige, blir andra uppfostringsmetoder som innehåller olika former av tvång och mutor ofta en nödvändighet för kunna leva de hektiska liv vi lever med två arbetande föräldrar, dagis och fullpackade scheman.

Sverige är ett extremt land på detta sätt jämfört med de flesta andra länder och har en försvinnande hög andel mental ohälsa och bokstavsdiagnoser som jag tror har sitt ursprung i detta. Denna mentala ohälsa skapar i sin tur en generation av unga som har svårt att ta ansvar för sina egna liv vilket i sin tur leder till ett beroende av staten vilket bidrar till dess ytterligare tillväxt. Som förespråkare för friheten är det därför avgörande att vi lägger vikt på fredligt föräldraskap som bygger på principer om samtycke, ömsesidig respekt och icke-våld för att våra barn ska kunna växa upp i en friare värld.

Vi måste inse att familjen och en sund uppfostran av barnen är grundpelaren för ett friare samhälle. Det nuvarande fokuset på personliga mål över att bilda familj bidrar till erosionen av individuell frihet. Vidare bidrar det statliga skolsystemet och statens ökande kontroll i våra liv också till problemet med att statens makt blir starkare och starkare. Det är upp till oss att identifiera de mekanismer som begränsar oss och som förhindrar oss från att kunna leva fritt. I detta manifest kommer jag att förklara hur fredligt föräldraskap och en suverän utbildning kan bana vägen för en friare och fredligare framtid.

Statliga institutioners tvång och dess hinder för personligt ansvar

Sedan barndomen har jag känt av de statliga institutionernas tvång och begränsningar där de hindrar oss från att leva fritt och kunna ta ett personligt ansvar. Jag har liksom de flesta andra i Sverige befunnit mig i detta system sedan ett års ålder, först under dagistiden och skolan, och sedan som en ung egenföretagare. Jag har upplevt tvånget, den höga beskattningen, som utgjorde nästan två tredjedelar av min inkomst (men det blir ännu värre om man lägger ihop övriga skatter som moms, bränsleskatter och andra avgifter – då kan den totala summan bli uppemot 80-90%). Då kan man verkligen fråga sig om man är företagare eller livegen.

Frihetens paradox: Att eftersträva autonomi utan att bli isolerad

Det är ofta ett mycket svårt beslut att lämna sitt hemland för att söka större friheter, som exempelvis ett friare utbildningssystem, lägre skatter eller något annat som ger större personlig frihet. Även om flytten till ett nytt land kan ge en viss lättnad från förtrycket som man flyttar från, är det osannolikt att det nya landet erbjuder alla de friheter som söks. Eftersom vi är sociala varelser, söker vi ofta gemenskap och sammanhang. Sökandet efter frihet kan därför skapa ett annat slags fängelse. En sund frihet uppnås genom att inte bara söka individuell självständighet utan också genom att hitta och bygga meningsfulla relationer i en gemenskap som värderar och respekterar principerna om frihet och rättvisa – man får helt enkelt bygga nytt med nya premisser och genom att göra det tillsammans bli starka och skapa en stark grund.

Frihet och ansvar: Två sidor av samma mynt

Friheten förutsätter ansvar då det endast då det krävs att man tar kommandot över sina liv som för att kunna bli självständig och realisera sina drömmar. Utan ansvaret för friheten riskerar man att bli beroende av andra och autonomin blir då inte mer än bara en illusion. Man kan drömma om att hitta en plats att leva på där man verkligen kan leva fritt. Tyvärr existerar den inte under det systemet som finns idag med stater som lägger anspråk i olika grader på medborgarnas liv. Det behöver vara vi själva som skapar den och som visar att det fungerar för att friheten och det sunda levernet ska kunna sprida sig som ringar på vattnet.

Man får börja smått, som att skapa en fristad, ett så kallat “intentional community” (en gemenskap baserad på liknande värderingar), eller någon annan form av sammanslutning där vi samarbetar för samma ändamål. Först då har vi möjligheten att skapa en betydelsefull märkbar förändring för ett friare leverne. Sökandet efter friheten kan innebära en flytt till jurisdiktioner med mer fördelaktiga förhållanden än de som vi lämnat bakom oss, eller att man lever utanför det konventionella samhället. Att ta ansvar för vår frihet är en nödvändighet oavsett vilken väg vi väljer, för endast då kan vi skapa ett liv som verkligen är vårt eget.

Statens roll i barnens uppväxt

Sedan jag blev förälder har jag sett att det förefallit sig vara normen att staten gör anspråk på barnen genom dess institutioner där de mer eller mindre tränas för att bli framtida samhällsmedborgare vars funktion inte blir mycket mer än att vara en del av kugghjulen i dess maskineri. Detta är särskilt tydligt i det svenska skolsystemet och rättsystemet där lagen är utformad som så att barnen ses som samhällets ägodel där familjens betydelse är förminskad. Det blir norm att man tas hand om från BB till sin död och att familjen tar ett steg bort genom dagis och äldrevård. Den svenska skolan prioriterar dessutom att barnen ska få “rätt” värderingar där jämställdheten och utsuddandet av könen får en central plats i den så kallade värdegrunden som genomsyrar hela den obligatoriska läroplanen som kan läsa och verifiera på Skolverkets hemsida.

Kan föräldrarna / staten äga barnen och kan tvånget legitimeras?

För att ta reda på om föräldrar eller regeringen har rätt att använda tvång behöver vi fastställa ägarskapet av barnen. Kan staten och föräldrarna äga barnen och har de rätt att tvinga dem? Svaret är nej. Ett barn är en självständig individ med sitt eget jag och förmågan att tänka själv. Varken föräldrarna som födde barnet kan hävda äganderätt eller staten. Istället bör föräldrarna betraktas som förvaltare som agerar i barnets bästa intresse och successivt överför beslutsförfattandet till barnet i takt med att han eller blir mer förmögna att fatta sådana beslut då små barn inte har möjlighet att göra det själva eftersom de inte är fullt utvecklade och har de erfarenheter som krävs. Det är föräldrarna som skapade sina barn och som bör uppfostra dem och låta dem växa upp så som de anser är bäst – inte staten. Därför kan inte statens tvång rättfärdigas.

Att främja respekt för barn

“Childism” är ett uttryck på engelska som inte finns i svenskan men vi kan översätta det som en slags skadlig särbehandling som utgår från synen att barn inte har samma status som vuxna. Som individer förtjänar barn samma respekt och hänsyn som vuxna i ett fritt samhälle men tyvärr är childism fortfarande utbredd och kan ta sig uttryck i auktoritära och nedlåtande attityder gentemot barn, som att säga något i stil med att “var tyst och gör som jag säger” istället för att ta sig tid att förklara resonemanget bakom varför man bör göra si eller så.

Att praktisera fredligt föräldraskap kan dock hjälpa till att bryta dessa skadliga beteenden och bygga sunda relationer med barn baserade på ömsesidig respekt och förståelse i samma anda som man behandlar en annan medmänniska som man vill ha en god och långvarig relation med. Genom att vara medveten och tänka på att nedlåtande beteenden präglar barnen och kan gå i arv när de själva blir vuxna och istället respektera dem kan vi bryta cirkeln.

Sätt familjen i fokus för en friare framtid

En av de mest avgörande stegen mot att uppnå en friare framtid för våra barn enligt min uppfattning är att avvisa statens styrning av barnens uppfostran och utbildning. Istället bör familjerna själva ta kommandot över barnens uppfostran och utbildning. Barnen bör uppfostras på ett biologiskt naturligt sätt där det är självklart att det är skillnad på pojkar och flickor samt där familjerna är kärnan i ett fritt samhälle, vilket är precis tvärtemot vad den svenska staten och skolverket lär ut i skolan.

Även om Sverige är ett extremt exempel på ofriheter för familjer finns det en viss andel statligt tvång och styrning inom barnens uppväxt i de flesta andra västerländska länder. Precis som i Sverige är dessa barn framtida skattebetalande samhällsmedborgare som blir en del av dess maskineri under täckmanteln av socialistiska ideal. Genom att främja fredligt föräldraskap, suverän utbildning och sunda pengar kan vi lägga grunden för en friare framtid.

Att anamma de naturliga instinkterna

Innan jag blev förälder kände jag inte till begreppet “fredligt föräldraskap”. Faktum var att jag inte var intresserad av föräldraskap alls då jag var upptagen med att bygga vårt företag och jag var tveksam inför att bilda familj i en värld som jag redan tyckte var överbefolkad och jag inte skulle önska någon den uppväxt jag hade själv. När jag väl blev gravid kom det därför som en chock för mig.

Jag insåg dock snart att mina barn inte alls behövde växa upp på samma sätt som mig. Det blev naturligt för mig att göra så som min instinkt sa till mig när jag kunde hålla mitt eget barn i mina händer för första gången. Jag förstod då att instinkten är programmerad i våra gener vilket gör det till en enkel och intuitiv process att tillgodose barnets behov.

Tyvärr upptäckte jag kort därpå att det statliga maskineriet ofta arbetar mot våra naturliga instinkter, och prioriterar effektivitet och skatteintäkter över behoven hos föräldrar och deras barn på lång sikt.

Att bryta den onda cirkeln med fredligt föräldraskap

Fredligt föräldraskap handlar om att uppfostra ett barn utan tvång, med undantag för situationer som hotar barnets säkerhet. Principen är att vara mjuk och uppmärksam på barnets behov, vilket borde komma naturligt men ofta förbises i moderna västerländska samhällen. I dessa samhällen ses det som normalt med skrikande barn och att man kan använda sig av fysisk eller psykisk bestraffning. Men spädbarn gråter bara när något är fel, och en treåring får bara utbrott när han eller hon inte blir förstådd och sedd. Det är föräldrarnas ansvar att identifiera och ta itu med dessa behov inom en rimlig tidsram för barnet. Stress som orsakas av metoder som femminutersmetoden kan orsaka hjärnskador av de höga kortisolhalterna. Att ignorera ett barns behov kan ha skadliga effekter i framtiden och förstöra anknytningen.

Tyvärr främjas inte fredligt föräldraskap tillräckligt mycket inom den statliga institutionen som dagis eftersom en stark anknytning till föräldrarna skulle försvåra att få dit barnen som egentligen är alldeles för små att som ettåringar separeras från föräldrarna. Fredligt föräldraskap innebär att ta hänsyn till barnets naturliga behov, såsom att amma under en naturlig amningsperiod, vilket vanligtvis varar i 3-4 år, att bära barnet ofta i ett bärdon eller i famnen och att sova tillsammans med barnet. Införlivningen av dessa principer med statens system kan vara en utmaning eller omöjlighet.

Att återkräva ansvaret för barnen är nyckeln till frihet

För att bygga ett fritt samhälle behöver vi uppmuntra fredligt föräldraskap och sätta fokus på familjen. Vi måste också inse att statens styrning av familjerna såsom skolplikt och det trycket på familjer att sätta sina ettåringar på dagis är ett sätt att anpassa dessa framtida samhällsmedborgare för att vara en del av statens maskineri.

Vi kan inte lämna ansvaret för våra barns uppväxt, utbildning och våra pengar till staten om vi vill ha ett fritt samhälle. Istället behöver vi upplysa och stödja familjer som söker frihetliga alternativ utanför statens. Fredligt föräldraskap och suverän utbildning, liksom sunda pengar, är oumbärliga för att bygga en frihetlig framtid och behöver försvaras även om det personliga incitamentet inte syns för stunden för i det hela stora påverkar dess positiva effekter oss alla.

Suverän utbildning – motsatsen till statligt kontrollerad utbildning

Vi som söker friheten behöver förstå vikten av suverän utbildning för våra barn som vi också vill fostra i libertarianismens anda. Suveränitet innebär att vara självstyrande och oberoende, och att individer kan fatta egna beslut utan att bli kontrollerade av externa krafter eller auktoriteter. Suverän utbildning innebär att ta ansvaret för sina egna barns utbildning istället för att låta staten göra det. Med suverän utbildning menar jag självständiga alternativ som hemskolning, unschooling/ självstyrd inlärning eller privatskolor som inte är statligt kontrollerade eller som behandlar barnen som kunder istället för fångar där det är baserat på samtycke istället för tvång. På så vis kan våra barn få växa upp på ett frihetsfrämjande sätt utan tvång och utan statens påverkan.

Genom att lära sig utan tvång kan barnets inneboende nyfikenhet och passion för lärande bevaras, och möjliggöra att de växer och utvecklas på ett sätt som passar dem bäst. Precis som för vuxna behöver man viljan att lära sig för att man ska kunna komma ihåg och ha nytta av det man lär sig så en centralplanerad snäv modell blir kontraproduktiv då den absolut inte passar alla barn. Som en följd är läroplaner och betygssystem utformade för att tillgodose den genomsnittliga eleven vilket gör att särbegåvade barn inte får den utmaning de behöver.

Gemenskapens roll i barnens uppväxt

”Det krävs en by för att uppfostra ett barn”, är ett gammalt afrikanskt ordspråk som förmedlar att det krävs delaktighet från vuxna för att skapa en säker och utvecklande miljö för barn och ungdomar. Då vi redan har hemundervisat under mer än ett decennium kan jag intyga sanningen i detta påstående. Att hemskola och uppfostra ett barn utanför det traditionella systemet kan vara tungt och många familjer som gör det utan stöd. Det är lätt att hamna i en slags självvald begränsning då hemundervisning redan kräver att man är proaktiv men det är särskilt svårt att när man flyr från skolplikten till ett nytt land där man kanske inte har hunnit bygga ett nätverk och därmed inte får det stödet som man skulle ha fått i sin hemmiljö. Vi behöver därmed bygga upp vår egen “by” från grunden för att bilda ett nätverk av stöd. Med det är det inte sagt att man inte kan klara sig själv men att ha “byn” runt hörnet kan vara värdefullt i stunder av kris då man kan hjälpa varandra när det behövs. Det kan vara skönt att ha grannar som delar ens värderingar och den visionen om en friare framtid.

Suverän utbildning som olika former av självstyrd inlärning i en fristad eller ett så kallat “intentional community“, som är en slags avsiktlig gemenskap baserad på liknande värderingar kan anta många former. Att leva fritt kräver flexibilitet i att ta hänsyn till individuella behov vilket gör att man inte kan bygga upp en modell som ska passa alla då en enhetlig strategi i slutändan skulle leda tillbaka till begränsningarna i landet som man flydde från. För dem som söker gemensamhetsstöd kan dock fördelarna med samarbete vara stora och förbättra effektiviteten i hemundervisningen då familjerna exempelvis kan gå ihop och hyra en lärare, eller ordna utflykter tillsammans.

Hemskolningskooperativ i en fristad, eller en avsiktlig gemenskap

Familjer som söker sig bort från det statliga skolsystemet till en fristad eller en avsiktlig gemenskap som vill att deras barn ska få växa upp genom med självstyrd inlärning som utgår ifrån dem skulle kunna gå ihop och bilda ett utbildningskooperativ. Man kan göra det genom att hyra en lokal där man täcker kostnaderna med en medlemsavgift eller där man träffas på en offentlig plats eller i en lokal som man får låna. På så vis kan man ha en speciell plats där barnen kan arbeta med sina projekt under föräldrarnas eller andra vuxnas uppsikt. Det skulle gå utmärkt att kombinera ett sådant kooperativ med coworking-utrymmen, vilket skulle förefalla sig naturligt då många hemskolningsfamiljer är egenföretagare.

Genom självstyrd inlärning kan barnet lära sig läsa och räkna naturligt utan tvång, med dess nyfikenhet som motor där föräldrarna agerar som mentorer istället för lärare. I en fristad eller avsiktlig gemenskap kan barn också bli lärlingar genom att ta på sig små jobb som de får av de vuxna runtomkring dem då det är ypperliga tillfällen för vetgiriga små att engagera sig i det som görs runtomkring. Genom att ha gemenskap kan föräldrarna också lätt organisera utflykter och aktiviteter som alla kan delta i om de vill. En gemenskap kräver dock gemensamma krafter. Det är viktigt att alla som är med hjälper till för att det ska bli hållbart så det här sättet att samarbeta passar absolut inte alla som vill hemskola sina barn men de kanske kan finnas med på ett hörn ändå för att kunna vara delaktig i ett större sammanhang.

Resan från hemundervisning till universitetsutbildning

Hemundervisning utanför Sverige är en växande rörelse särskilt den icke-strukturerade metoden “unschooling” som utgår från barnet och är baserad på samtycke där denne får styra sin inlärning själv med hjälp av handledning från föräldrarna. Många barn behöver dock struktur där de lär sig bäst med hjälp av läroplaner eller där de får en anpassad utbildning genom exempelvis en privatskola eller privat lärare. Olika familjer har olika behov och ibland har barnen i samma familj olika behov för sin inlärning också. Man får göra det som passar bäst och det är vår uppgift som förälder att se till att så sker.

De som inte känner till hur hemundervisning fungerar tror kanske att möjligheterna för högre utbildning skulle kunna begränsas eller vet inte hur det skulle fungera rent praktiskt för att komma in på högskolor som hemundervisad. Emellertid är det i många fall faktiskt tvärtom. Hemundervisning som går till på rätt sätt bevarar nyfikenheten och drivkraften att lära sig vilket i många fall det hemskolade barnet till en bättre student än ett barn som gått i en statlig skola. Om man har ett barn som man hemundervisar och denne vill gå i skolan eller på universitet kommer de i många fall behöva göra ett inträdesprov eller presentera en portfölj med sina kunskaper. Med hängivenhet och studiemotivationen är det fullt möjligt för hemundervisade barn att lyckas i formella utbildningssystem som universitet.

En suverän utbildning främjar entreprenörskap och ansvarstagande

En suverän utbildning som är anpassad fungerar som en katalysator för unga entreprenörer och oberoende tänkare. Genom att ge utrymme för personligt intresse och kreativitet kan dessa unga sinnen utveckla de färdigheter som krävs för att skapa en ljusare, friare framtid och forma sin egen väg. En utbildning som värdesätter individuell frihet och ansvar ger en stark grund för framtida drivkraftiga entreprenörer och innovatörer vilket i sin tur bidrar till mer frihet och bättre förutsättningar i framtiden för alla.

Sammanfattning

I det här manifestet förespråkar jag att man bör separera staten från barnens uppväxt och skolgång genom att uppfostra barnen själv och med en suverän utbildning. Med det menar jag att det är föräldrarna som tar ansvar för sina barns uppväxt och som ska se till att barnen får den utbildning de behöver där formatet ska vara baserat på samtycke och ska utgå från barnens och familjens behov utan att bland in staten då statens utbildning är baserad på tvång och är byggd på statens intressen – inte familjens och individens.

En utbildning baserad på frihetliga ideal kan uppnås genom så kallad suverän utbildning som hemundervisning i olika former eller icke-statliga skolor. Det främjar individens frihet och självständighet under hennes formande år. Detta frihetliga sätt att uppfostra barnen behöver försvaras av frihetsförespråkare då det saknas omedelbara ekonomiska incitament och då det inte är en del av statens maskineri utan är baserad på frivillighet och samtycke. En suverän utbildning och uppfostran främjar ansvar, drivkraft och entreprenörskap vilket i det långa perspektivet gagnar hela mänskligheten och är en nödvändig del av en friare framtid.

Jag betonar även vikten av att skapa en stödjande och samarbetande gemenskap för familjer som väljer att låta barnen växa upp utan statlig skola då vi människor är sociala varelser och ibland kan behöva hjälp och har en naturlig instinkt att vilja hjälp varandra. Gemenskapen ska dock vara baserad på frivillighet.

Genom att återkräva ansvaret och friheten att uppfostra våra barn från staten, samt genom att förstå att dessa två aspekter är oskiljbara, kan vi bygga starkare familjer, låta våra barn växa upp utan statens påtryckningar och tvång så att de i sin tur blir ansvarsfulla individer som kan skapa sin egen framtid vilket i sin tur bidrar till en friare och ljusare framtid.