Rösta med fötterna, bygg gemenskap och forma din egen verklighet

När vi möts av ofriheter som skolplikten finns det två val: stanna kvar i det eller lämna det. Om vi lämnar det kan vi bygga communities med våra egna premisser och använda den negativa situationen som en motståndskraft och styrka för att skapa en ljusare framtid.

Det svenska skolsystemet är baserat på tvång

Eftersom all utbildning såsom hemskolning och riktiga privata skolor är olaglig i Sverige är det inte möjligt att stanna kvar där för att hemskola utan att ta den mycket höga risken att råka illa ut och få sina barn fråntagna och tvingas betala vite. Den svenska skolplikten i sig är omoralisk och strider mot familjens naturliga rätt att ta hand om sina barn så som de anser är bäst eftersom den är tvingande och värdegrundens budskap motverkar naturliga könsroller och kärnfamiljens bestånd. Eftersom det till skillnad från nästan alla andra västerländska länder inte finns något stöd i den svenska lagen för denna naturliga rätt tvingas de som behöver ett annat sätt att uppfostra sina barn än statens till att lämna Sverige.

Många barn faller illa i det rigida svenska skolsystemet. Det kan man se genom det stora antalet barn som mår psykiskt dåligt i skolan eller som får bokstavs-diagnoser när det egentligen inte är ADHD då de inte får leka och utvecklas som de behöver och frustrationen uttrycker sig i form av att barnet blir hyperaktivt. De barn som har skolats in i systemet och klarar av att navigera det kan däremot trivas bra. Jag tror att skolor kan passa många men att skolsystemet som det ser ut i Sverige är skadligt och att väldigt många barn faller illa i det. Tvång är aldrig rätt. Finns det tvång så finns det också en mörk sida bakom det.

Om att lämna förövaren eller att stanna kvar

Man kan i stort välja två vägar när man möts av detta dilemma:

1. Stanna kvar i Sverige med barnen i skolan trots att de mår dåligt. Eftersom den svenska skolan är “likvärdig” finns det mycket lite rum för skolorna att röra sig utanför det rigida systemet men det finns skillnader ändå eftersom trivseln i slutändan beror hur skolan drivs och personerna som arbetar där. Det är dock fortfarande ett extremt fyrkantigt system som verkligen inte passar alla då alla barn är olika. Det borde vara ett naturligt val för familjen huruvida barnen ska gå i skolan eller ej. “One size fits all”-systemet som finns passar verkligen inte alla barn. Det är tydligt att det inte gör det eftersom så många barn mår dåligt i skolan och så många får “diagnos”. Det är enkelt att skylla på diagnosen så att skolorna och föräldrarna slipper ta ansvar. Det är bekvämt att stanna kvar i den bekanta hemmiljön med vänner och familj, och man får väga in många andra aspekter i ekvationen så det är verkligen inte det lättaste att ta beslutet att flytta utomlands för att ens barn inte passar in i skolan. Men man får väga in bekvämlighet och chansningen att “det löser sig” mot barnets mående och de ekonomiska kostnaderna i beslutet, vilket gör att majoriteten ändå stannar kvar. Hursomhelst är det vidrigt att familjer ska behöva lämna sitt hemland på grund av det faschistiska skolsystemet som förstör deras barn. Många hoppas nog på att hemskolning på något ändå kommer bli lagligt snart och att det går att vänta ut.
   
2. Rösta med fötterna. Man kan visa att man inte skriver på skolterrorismen och statens anspråk på ens egna barn genom att lämna Sverige. Man lämnar inte vännerna, man lämnar inte familjen, man lämnar inte vårt vackra land, vårt fina kulturarv, eller vårt språk. Man lämnar det skadliga våldsmonopolet för något som är bättre, med mer frihet och där staten inte styr och ställer över familjen som det görs i Sverige. Man är flykting men inget offer. Chansen är ändå minimal att hemskolning skulle bli lagligt under den här generationens barndom så det är bara att lämna det bakom sig och se positivt på framtiden någon annanstans. För det finns ingenstans i den utvecklade delen av världen där skolsystemet är så strikt som i Sverige, och där den allmänna mentaliteten är så trångsynt att det bara finns ett sätt – att gå i skolan och hålla sig inom de snäva konformistiska samhällsnormerna.

Att fly från en situation betyder inte nödvändigtvis att man är offer för omständigheterna. Liksom med trauman kan man välja att antingen låta sig besegras av dem eller att vända dem till sin fördel. Att omvandla negativ kraft till en positiv drivkraft är en modig och nödvändig handling. Det handlar om att skifta perspektiv och se möjligheter i motgångar istället för hinder.

Skolplikten är bara ett exempel på de ofriheter och tvång som kan driva oss att söka frihet och självständighet. Det finns nämligen ingen starkare drift hos människan än att skydda det dyrbaraste man – sin avkomma. Skolplikten är dock en av många ting en person kan fly från. Flykter kan ske från andra ofriheter som andra slags våld och tvång, eller hot om stöld av egendom och höga skatter. En flykt kan även innebära att lämna ett land med höga levnadskostnader och ett ogynnsamt klimat för ett varmare och mer prisvärt alternativ, i hopp om att finna större lycka och tillfredsställelse. Att söka efter bättre möjligheter på annat håll är en dröm som har inspirerat och motiverat människor i alla tider.

Med de förutsättningar som finns idag är det mycket enklare att röra sig särskilt om man inte har bildat familj än och om man har ett arbete som är platsoberoende. Med den tekniken som finns idag är just många arbeten platsoberoende vilket har skapat fenomenet “digital nomad” – man kan alltså arbeta online varsomhelst och röra sig dit man behagar.

Ensam är inte stark

Att tillhöra och vara en del av ett socialt sammanhang är en grundläggande mänsklig drift – som sociala varelser är vi beroende av gemenskap och samhörighet. Detta gäller för hemskolningsflyktingar såväl som för andra typer av flyktingar, som ofta söker gemenskap på internet genom olika sociala medier och grupper.

Det är sorgligt att svenska hemskolningsfamiljer sprids ut över världen som en diaspora, och många av dem kämpar för att hitta en plats där de kan känna samhörighet och tillhörighet. Detta är problematiskt eftersom vi behöver samarbeta för att skapa större förändring – ensam är inte stark. Tillsammans kan vi arbeta för positiv förändring och visa att frihet, ansvar och medmänsklighet är rätt väg att gå.

Om att bygga parallella strukturer, communities och fria städer

På senare tid har det bildats olika rörelser som Free cities Foundation som förespråkar fristäder som byggs upp för likasinnade, eller så kallade “intentional communities” vilket är som mini-samhällen med likasinnade. Det kan vara att alla bor i samma by eller område och de kan skilja sig från varandra genom att vissa kanske bor i samma hus och delar på sysslorna medan andra kanske vill vara mer fristående och ha närhet till varandra i ett geografiskt område men sköta sina egna liv annars.

Vi som flyttar på grund av skolplikten, eller av andra frihetliga skäl behöver organisera oss och Free cities foundation kan vara en perfekt plattform för oss hemskolningsflyktingar att göra så, även om det redan görs i liten skala i grupper som den svenska unschooling-gruppen. Vi behöver marknadsföra var vi finns, och vilka som våra communities passar för. Det finns redan flera välkända “baser” inom den svenska hemskolningsvärlden. Många väljer att flytta till Åland eller Bornholm i Danmark på grund av den fysiska närheten till Sverige och det generösa välfärdssystemet som påminner om Sveriges medan en del andra flyttar till länder som är engelskspråkiga och där hemskolning är accepterat i samhället, eller en del flyttar till länder som har låg skatt och större personliga friheter som till exempel Tjeckien eller som har ett varmt klimat där myndigheterna låter en vara ifred.

De som inte har flyttat än och som är osäkra på vilket community som passar dem kan med hjälp av organiseringen av communities enkelt läsa sig till information om dem, göra besök och sedan ta beslutet vart de ska flytta. Vi kan också låta oss inspireras genom att delta i sammanslutningar som konferenser där frihetliga idéer sprids och kontakter kan knytas. I höst finns en möjlighet att delta i en sådan som kallas Liberty of our lifetime som organiseras av Free Cities Foundation som är ett utmärkt tillfälle att göra detta på. Här kan du se den härliga stämningen på förra årets konferens:

Den enda som kan skapa vår frihet är oss själva och det gör vi genom att flytta där det finns en större möjlighet att skapa den friheten, och det finns en större chans att lyckas genom att göra det tillsammans med likasinnade.