Innehåll
En av de vanligaste frågorna jag ser från familjer som funderar på att lämna Sverige för att kunna hemskola eller unschoola är: Hur har man råd? Nästan direkt kommer nästa fråga: Hur får man jobb utomlands? Och där tror jag ofta att man börjar i fel ände.
Man försöker ta med sig samma modell som man redan har i Sverige till ett annat land. Först ska man hitta ett jobb, sedan ska man få en lön varje månad och därefter ska resten av livet byggas runt arbetstiderna. Men om man lämnar Sverige för att få större kontroll över barnens och familjens tid är det lite märkligt att samtidigt ta med sig den del av systemet som binder upp nästan all de vuxnas tid.
För mig finns det en ganska tydlig parallell till unschooling. När man väl har vågat ifrågasätta tanken att barn behöver någon annan som bestämmer vad de ska göra hela dagen kan man också börja ifrågasätta tanken att vuxna behöver det. Man behöver inte nödvändigtvis söka ett jobb. Man kan skapa sitt eget arbete.
Frågan behöver kanske inte vara ”var får jag jobb?”
Att hitta ett vanligt lokalt jobb i ett nytt land kan vara svårt. Man kanske inte talar språket, ens utbildning värderas annorlunda och den lokala lönen kan vara mycket lägre än den svenska. Om man börjar med att leta efter en tjeckisk arbetsgivare som ska betala tillräckligt för att försörja en svensk familj och samtidigt ge en friheten att unschoola barnen har man gjort problemet onödigt svårt.
Det betyder inte att man måste starta nästa Spotify. Att vara egen kan vara betydligt mindre dramatiskt än så. Man kan sälja den kompetens man redan har, arbeta på distans åt en eller flera kunder, fortsätta utföra uppdrag åt ett svenskt företag eller bygga en liten verksamhet som inte kräver att man sitter på ett visst kontor vid en viss tid.
Jag känner flera familjer som har gjort ungefär samma sak efter att ha flyttat till Tjeckien. De anlitar en lokal redovisningsbyrå, registrerar sig som egenföretagare här och fortsätter sedan arbeta mot svenska eller internationella företag. Kunden kan fortfarande sitta i Stockholm medan arbetet görs hemma i Prag.
Det är ofta betydligt enklare än att försöka börja om längst ned på en ny arbetsmarknad.
Skillnaden i skatt kan förändra hela familjens ekonomi
När vi själva drev handelsbolag i Sverige 2014 kunde den sammanlagda marginalbelastningen för oss ligga omkring 66,7 procent. Det betyder inte att 66,7 procent av hela vår inkomst gick i skatt, utan att ungefär två tredjedelar av ytterligare intjänad vinst kunde försvinna i kombinationen egenavgifter, kommunal skatt och statlig inkomstskatt. Som delägare i handelsbolag beskattades vi dessutom för vår del av vinsten oavsett om vi tog ut pengarna eller lämnade dem i verksamheten. Skatteverket anger egenavgifterna 2014 till 28,97 procent, och svenska statliga utredningar från samma period beskriver den högsta marginalbelastningen inklusive sociala avgifter som omkring 66–67 procent.
Det är en ganska svindlande siffra när man börjar tänka på den i tid istället för pengar. Om målet inte är att bli så rik som möjligt utan att kunna arbeta mindre och vara mer med sina barn spelar det enorm roll hur mycket av varje ytterligare intjänad krona man faktiskt får behålla.
Tjeckien fungerar väldigt annorlunda för egenföretagare. För många vanliga verksamheter kan man använda ett schablonavdrag där 60 procent av inkomsten räknas som kostnader, vilket innebär att bara 40 procent blir skattemässigt resultat innan skatt och sociala avgifter räknas. Det är därför inte korrekt att säga att Tjeckien helt enkelt har ”13 procents skatt”, men för vissa upplägg kan den totala effektiva belastningen hamna ungefär där omkring. Exakt nivå beror på inkomst, verksamhet och vilka regler man omfattas av.
Skillnaden mot Sverige kan alltså vara enorm. Och för en familj som försöker köpa tillbaka tid istället för att maximera lönen kan det förändra hela ekvationen.
Man måste faktiskt flytta också
Det här är förstås inte ett trick där man bor kvar i Sverige, registrerar ett företag i Tjeckien och plötsligt betalar tjeckisk skatt. Man måste verkligen flytta sitt liv och sin skatterättsliga hemvist. För oss handlade det om att faktiskt bo här, ha familjens vardag här och driva verksamheterna härifrån.
Som EU-medborgare är det relativt enkelt att registrera sig som egenföretagare i Tjeckien, men det finns förstås regler kring skatt, sjukförsäkring och socialförsäkring. Därför tycker jag att det är värt att anlita en lokal redovisningsbyrå. Det behöver inte vara dyrt och man slipper själv försöka tolka tjeckisk byråkrati med Google Translate.
Om man fortsätter fakturera sin gamla svenska arbetsgivare behöver det naturligtvis också vara ett verkligt uppdragsförhållande och inte bara en anställning som fått ett annat namn. Sådant bör man gå igenom med någon som kan både det tjeckiska upplägget och gränsöverskridande arbete.
Unschooling kräver samma mentala skifte
Det intressanta är hur likt detta är själva unschoolingen. Vi är uppfostrade med en bestämd bild av hur lärande ska gå till: någon annan gör planen, talar om vad som ska göras och kontrollerar resultatet. När man börjar med självstyrt lärande måste man först vänja sig av med tanken att någon annan alltid måste organisera processen.
Arbetslivet fungerar på nästan samma sätt. Vi lär oss att man utbildar sig, skriver ett CV, söker ett jobb och får lön den 25:e. Därför blir den första frågan när någon funderar på att flytta ofta: Vad kan jag få för jobb där?
Men man kan ställa en annan fråga: Vad kan jag göra som någon är beredd att betala mig för?
Det är en mycket större fråga. Programmering, bokföring, administration, design, marknadsföring, översättning, rådgivning, undervisning, hantverk, webbutiker eller något helt annat. Många människor har redan en kompetens som någon arbetsgivare betalar dem för idag. Det enda verkligt nya är att de själva börjar sälja den.
Man behöver inte bli entreprenörstypen
Ordet företagare kan låta mycket större än vad det behöver vara. Man behöver inte vara särskilt säljig, ha investerare eller en genial affärsidè. För många är det egentligen bara ett annat sätt att organisera samma arbete som de redan gör.
Ibland kan den första kunden till och med vara den gamla arbetsgivaren. Sedan kanske man får ytterligare en kund och så småningom en tredje. Plötsligt har man inte ett enda jobb som hela familjens ekonomi står och faller med, utan en liten verksamhet som går att anpassa efter livet.
Det passar dessutom ganska bra ihop med ett familjeliv där dagarna inte ser exakt likadana ut. Man kanske arbetar mer vissa dagar och nästan inte alls andra. Den ena föräldern kan arbeta mer under en period medan den andra är mer med barnen, och senare kan man byta.
Målet behöver inte vara att tjäna så mycket som möjligt
Det här tycker jag är den viktigaste skillnaden i tankesätt. Ekonomisk frihet behöver inte betyda att man är miljonär och aldrig behöver arbeta igen. För en unschoolingfamilj kan ekonomisk frihet helt enkelt betyda att familjen inte behöver två heltidsjobb för att vardagen ska gå ihop.
I Sverige är det väldigt lätt att bygga hela livet kring två heltidsinkomster. Bostad, förskola, aktiviteter och konsumtion anpassas efter att båda arbetar och systemet är också byggt för det. Sedan känns det plötsligt ekonomiskt omöjligt för någon att gå ned i tid.
Men om man både sänker sina levnadskostnader och får behålla en betydligt större del av det man tjänar kan man börja räkna på något annat än maximal inkomst. Om arbetet som tidigare behövde fylla fem dagar i veckan kan finansiera familjen på tre dagar, har man i praktiken köpt tillbaka två dagar av sitt liv varje vecka.
För oss är det mycket mer intressant än att tjäna maximalt.
Att vara sin egen på riktigt
Jag tror därför att det blir svårt att skapa ett verkligt friare familjeliv om man bara ifrågasätter skolan men låter resten av modellen vara orörd. Om barnen ska få äga sin tid samtidigt som båda föräldrarna måste lämna hemmet på morgonen och komma tillbaka på kvällen uppstår ett ganska uppenbart praktiskt problem.
Man behöver inte göra exakt som vi har gjort och man behöver absolut inte flytta just till Tjeckien. Men man kan börja tänka på försörjningen på samma sätt som man tänker på lärandet: det behöver inte finnas en färdig institution som organiserar allting åt en.
Kanske arbetar den ena mer och den andra mindre. Kanske delar man både på arbete och barn. Kanske har man två små flexibla verksamheter istället för två heltidsanställningar. Det finns hundra olika varianter.
Det viktiga är själva skiftet i tankesättet. Om man vågar ta barnens lärande i egna händer kan man också våga ta sin egen försörjning i egna händer.
Mer läsning
- Elva år senare – en tillbakablick om varför vi lämnade Sverige
Hela resans sammanhang och varför vi lämnade Sverige. - Utan rätten att säga nej finns ingen utbildningsfrihet
Vad utbildningsfriheten möjliggjorde för vår familj. - FAQ: Ekonomi och arbete
Svar om kostnader, buffert och försörjning.
