{"id":13437,"date":"2019-08-09T15:32:22","date_gmt":"2019-08-09T15:32:22","guid":{"rendered":"http:\/\/www.denandraresan.com\/?p=13437"},"modified":"2019-08-13T16:23:34","modified_gmt":"2019-08-13T16:23:34","slug":"portoroz-ett-mini-monaco-vid-den-adriatiska-kusten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.denandraresan.com\/2019\/08\/portoroz-ett-mini-monaco-vid-den-adriatiska-kusten\/","title":{"rendered":"Portoro\u017e – ett mini-Monaco vid den adriatiska kusten"},"content":{"rendered":"\n

Det k\u00e4ndes som att det var dags att ta sig tillbaka och k\u00f6ra norrut. Vi gjorde ett stopp i Portoro\u017e<\/strong> – en semesterort vid den<\/strong> Slovenska rivieran. Strandpromenaden d\u00e4r kantas av casinos och stora hotell. Man f\u00e5r en exklusiv Monaco-k\u00e4nsla fast utan den dyra prislappen och tr\u00e4ngseln. Det \u00e4r egentligen inte v\u00e5r “kopp te” att \u00e5ka till en semesterort men det var ett f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt trevligt st\u00e4lle. <\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Portoro\u017e<\/h2>\n\n\n\n

Efter booking.com-miss\u00f6dena<\/a> i Kroatien v\u00e5gade vi inte p\u00e5 oss att boka med dem s\u00e5 min man ringde runt bland olika boenden som han hittade p\u00e5 Google maps. Ett hotell erbj\u00f6d ett pris som vi inte kunde tacka nej till. Det var Hotel Marko<\/a>. Hotellet hade sin egen privata strand och en stor frukostbuff\u00e9 skulle ing\u00e5 f\u00f6r 60 euros om vi skulle acceptera deras “specialrum” som var det enda som fanns tillg\u00e4ngligt och passade en familj. Detta rum annonserades inte ut n\u00e5gonstans. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pojkarna fick \u00e5ka bagage-vagn!<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Rummet l\u00e5g i slutet av en “gr\u00e4nd” med k\u00f6ksing\u00e5ng\/st\u00e4df\u00f6rvaring p\u00e5 sidan av hotellet. Ingen av g\u00e4sterna skulle kunna ana att det fanns ett hemligt hotellrum d\u00e4r. Det var n\u00e4mligen hotellets f\u00f6re detta casino som inr\u00e4tts med en stor dubbels\u00e4ng, b\u00e4ddsoffa och en enkels\u00e4ng. Det fanns en bardisk och casino-dekoration. Vi checkade in. Barnen var \u00f6verlyckliga \u00f6ver att det fanns s\u00e5 mycket plats att springa omkring p\u00e5. Senare sprang medarbetaren tillbaka och urs\u00e4ktade sig att han gett fel pris, att det skulle kosta 80 euros ist\u00e4llet f\u00f6r 60. Det var lite tr\u00e5kigt att h\u00f6ra att de gett fel pris men \u00e4nd\u00e5 acceptabelt s\u00e5 vi gick med p\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Det “hemliga” casino-hotellrummet.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Baren passade utm\u00e4rkt f\u00f6r kurrag\u00f6mma-lekar.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Det h\u00e4r \u00e4r utsikten \u00f6ver Portoro\u017e sett fr\u00e5n toppen av berget.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi kom fram ganska sent men gick \u00e4nd\u00e5 ut p\u00e5 en l\u00e5ngpromenad l\u00e4ngs med kajen\/stranden. Det var en riktigt avslappnad st\u00e4mning. Det fanns m\u00e5nga badbryggor att simma fr\u00e5n och m\u00e4ngder av b\u00e5tar. Min man hade hittat en restaurang<\/a> med bra recensioner i andra \u00e4nden av Portoro\u017e s\u00e5 vi promenerade dit. Det fanns en trevlig lekh\u00f6rna med ganska m\u00e5nga leksaker. De serverade pizza och fisk. Henry och min man best\u00e4llde tallrikar med enbart stekta sardiner p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Promenaden i Portoro\u017e.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Solnedg\u00e5ng i Portoro\u017e.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Vi kunde ta det lugnt medan Edward och Henry lekte i lekh\u00f6rnan i v\u00e4ntan p\u00e5 maten f\u00f6r ovanlighetens skull.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6ljande dag hade min man mycket jobb s\u00e5 jag tog barnen till stranden. F\u00f6rst till den privata Meduza-stranden som egentligen var en slags kaj-promenad med trappor ner i vattnet. Vattnet var klart och bottnen bestod av grus. F\u00f6reg\u00e5ende kv\u00e4ll hade vi g\u00e5tt f\u00f6rbi en mer sm\u00e5barnsv\u00e4nlig strand som var den offentliga i Portoro\u017e s\u00e5 efter Meduza-stranden gick vi dit.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Den offentliga tranden l\u00e4ngs med promenadstr\u00e5ket. Det \u00e4r en ganska liten strand – max 100 m bred.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Den passade dock bra f\u00f6r Edward.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Vi bes\u00f6kte Prego-restaurangen fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende kv\u00e4ll igen f\u00f6r att inta lunch. D\u00e4r kunde Edward sova middag p\u00e5 stolar som vi st\u00e4llt ihop som en liten s\u00e4ng medan vi \u00e5t pizza.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Det h\u00e4r \u00e4r en av trapporna p\u00e5 Meduza-stranden som vi \u00e5terv\u00e4nde till n\u00e4r min man jobbat f\u00e4rdigt. Pojkarna snorklade och vi vuxna kunde turas om att f\u00e5 simma.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tyv\u00e4rr \u00e5terkom hotell-medarbetaren och sa att han hade gett helt fel pris (igen) och det skulle vara det dubbla priset egentligen n\u00e4r vi fr\u00e5gade om vi kunde boka en natt till. Det var tr\u00e5kigt f\u00f6r det var alldeles f\u00f6r dyrt f\u00f6r oss. Men det var ett fyrstj\u00e4rnigt hotell s\u00e5 det var inte s\u00e5 konstigt att priset skulle ligga s\u00e5 h\u00f6gt. S\u00e5 det fick helt enkelt r\u00e4cka med en natt i det roliga casino-hotell-rummet. Vi for vidare norrut. Italien l\u00e5g bara en halvtimme bort. <\/p>\n\n\n\n

Trieste och s\u00f6kandet efter ub\u00e5ten Trieste<\/h2>\n\n\n\n

Staden Trieste \u00e4r en stor, st\u00f6kig italiensk industri-stad. H\u00e4r byggdes ub\u00e5ten “Trieste” som n\u00e5dde v\u00e4rldens djupaste plats p\u00e5 hela 10911 m i Challenger-djupet i Marianer-graven i Stilla havet. Detta \u00e4r det djupaste en ub\u00e5t har dykt. Den 23 Januari 1960 var den f\u00f6rsta g\u00e5ngen som Trieste n\u00e5dde detta djup med en bes\u00e4ttning. <\/p>\n\n\n\n

Vi t\u00e4nkte att Trieste-ub\u00e5ten kanske fanns i Trieste s\u00e5 vi \u00e5kte till det sj\u00f6fartshistoriska mus\u00e9et d\u00e4r. N\u00e4r vi kom fram till platsen som navigatorn lett oss till l\u00e4ste vi en lapp d\u00e4r det stod att muse\u00e9t flyttat s\u00e5 vi fick k\u00f6ra runt i Trieste igen. Staden s\u00e5g ut att ha m\u00e5nga gamla kvarter med vackra italienska kyrkor i centrum. I utkanterna l\u00e5g industrin och h\u00f6ghus-omr\u00e5dena.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
En central del i Trieste.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Till slut hittade vi till muse\u00e9t<\/a>. Det hade flyttat till Porto Vecchio (den gamla hamnen). Vi fr\u00e5gade personalen om Trieste-ub\u00e5ten och de talade om att det tyv\u00e4rr inte fanns n\u00e5gra ub\u00e5tar d\u00e4r men att den skulle vara f\u00f6rvarad n\u00e5gonstans d\u00e4r allm\u00e4nheten inte skulle ha tillg\u00e5ng till den \u00e4nd\u00e5. Det var rederiet Lloyd som finansierade utst\u00e4llningen d\u00e4r det var “gratis” intr\u00e4de. Det var en helt okej paus \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r att titta p\u00e5 b\u00e5t-modeller och gamla fotografier.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
P\u00e5 muse\u00e9t Civico Museo del Mare.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Gatan utanf\u00f6r muse\u00e9t i det \u00f6vergivna hamnkvarteret d\u00e4r v\u00e4gen var kantad med gamla kanoner.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ljublana och BTC-center<\/h2>\n\n\n\n

Det ska ta ungef\u00e4r 2 timmar att k\u00f6ra fr\u00e5n kusten till Ljubljana men p\u00e5 grund av en trafikolycka och l\u00e5\u00e5\u00e5nga k\u00f6er tog det n\u00e4stan den dubbla tiden. Hursomhelst n\u00e5dde vi Ljubljana vid skymningen n\u00e4r alla var hungriga och vi beh\u00f6vde mat f\u00f6r att kunna fundera p\u00e5 boenden d\u00e5 det enbart kom upp mycket dyra alternativ. Vi tog en indier p\u00e5 en mysig indisk\/nepalesisk restaurang som var inredd i en stil som passade oss. Winston och Henry kunde ligga p\u00e5 golvet och kuddar f\u00f6r att l\u00e4sa medan Edward sprang runt bland de l\u00e5ga borden och tittade p\u00e5 vad kockarna sysslade med i k\u00f6ket.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I Ljubljana finns det ett stort shopping-center som kallas f\u00f6r BTC City. D\u00e4r finns det ungef\u00e4r 500 aff\u00e4rer och verksamheter p\u00e5 en ganska stor yta. Det finns en grupp som vill g\u00f6ra om det till v\u00e4rldens f\u00f6rsta “bitcoin city<\/a>” d\u00e4r alla accepterar bitcoin. Tr\u00e5kigt nog var det bara n\u00e5gra som gjorde det just d\u00e5 och med hj\u00e4lp av Elipay. Vi gick p\u00e5 \u00e4ventyrsbadet Atlantis som l\u00e5g d\u00e4r. Det fanns en bitcoin-atm vid ing\u00e5ngen. Man skulle kunna betala intr\u00e4det med bitcoin men tyv\u00e4rr funkade inte deras Elipay precis den dagen. Bitcoin beh\u00f6ver inget banksystem att transaktionerna ska g\u00e5 igenom. De skulle kunna ha tagit emot betalningar med hj\u00e4lp av en QR-kod som skickar betalningen direkt till dem och ta bort mellanh\u00e4nderna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
V\u00e4gskylt till BTC-city<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
BTC-rondell<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Detta verkade dock vara ett projekt som var p\u00e5 g\u00e5ng s\u00e5 man f\u00e5r hoppas att alla 500 butiker och f\u00f6retag tar bitcoin lagom till n\u00e4sta Ljubljana-bes\u00f6k. Slovenia times<\/a> och flera andra tidningar har skrivit om hur BTC-city ska omvandlas till ett Bitcoin city. Det k\u00e4nns dock positivt att det finns krafter i Slovenien som f\u00f6reg\u00e5r med ett s\u00e5dant bra exempel f\u00f6r att f\u00e5 mer frihet i v\u00e5r v\u00e4rld. F\u00e4rden fortsatte. Vi l\u00e4mnade Slovenien men hann k\u00f6ra runt “The bitcoin roundabout” i staden Kranj p\u00e5 v\u00e4gen ut. Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer<\/a>!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
P\u00e5 bitcoin-rondellen i Kranj.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det k\u00e4ndes som att det var dags att ta sig tillbaka och k\u00f6ra norrut. Vi gjorde ett stopp i Portoro\u017e – en semesterort vid den Slovenska rivieran. Strandpromenaden d\u00e4r kantas av casinos och stora hotell. Man f\u00e5r en exklusiv Monaco-k\u00e4nsla fast utan den dyra prislappen och tr\u00e4ngseln. Det \u00e4r egentligen inte v\u00e5r “kopp te” att […]\n","protected":false},"author":2,"featured_media":13438,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[120,394,75],"tags":[410,409,411],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13437"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=13437"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13437\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media\/13438"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=13437"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=13437"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=13437"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}