{"id":8431,"date":"2018-05-27T09:57:00","date_gmt":"2018-05-27T09:57:00","guid":{"rendered":"http:\/\/31.28.90.232\/~denandraresan198\/2018\/05\/vad-ar-kopplingen-mellan-ekonomi-oc\/"},"modified":"2019-03-08T20:24:07","modified_gmt":"2019-03-08T20:24:07","slug":"vad-ar-kopplingen-mellan-ekonomi-oc","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.denandraresan.com\/2018\/05\/vad-ar-kopplingen-mellan-ekonomi-oc\/","title":{"rendered":"Vad \u00e4r kopplingen mellan ekonomi och fredligt f\u00f6r\u00e4ldraskap?"},"content":{"rendered":"
\n<\/a><\/div>\n
\n<\/div>\n

\nF\u00f6r 20 \u00e5r sedan skulle jag aldrig n\u00e5gonsin kunna f\u00f6rest\u00e4lla mig en framtid d\u00e4r jag skulle n\u00f6rda in mig i \u00d6sterrikisk ekonom<\/a>i. Att lyssna p\u00e5 “The law<\/a>” av Frederic Bastiat. Lusl\u00e4sa n\u00e4stan alla artiklar p\u00e5 Mises.se<\/a>, g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar och \u00f6verhuvudtaget \u00e5tnjuta de f\u00f6rdelar kapitalismen f\u00f6r med sig.<\/p>\n

Jag var en s\u00e5dan som hatade pengar. Det var pengarnas fel att det fanns fattigdom och mis\u00e4r. Det var pengarnas fel att de som var rika blev rikare och att de fattiga blev fattigare. Samtidigt n\u00e4r jag tog vuxensteget hemifr\u00e5n och skulle f\u00f6rs\u00f6rja mig sj\u00e4lv – d\u00e5 l\u00e4rde jag mig om pengar allteftersom. Jag hade \u00f6nskat att n\u00e5gon hade ber\u00e4ttat f\u00f6r mig hur det verkligen l\u00e5g till och att mina f\u00f6rsta 19 \u00e5r inte hade spenderats i en artificiell verklighet. Det hade varit underbart.<\/p>\n

Jag gjorde vad jag trodde jag beh\u00f6vde g\u00f6ra f\u00f6r att passa in. Och f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra saker r\u00e4tt. \u00c4nd\u00e5 blev det fel. Jag gjorde som man “ska g\u00f6ra” och l\u00e4ste vidare p\u00e5 universitetet efter ett sabbats\u00e5r fr\u00e5n skolan. Tv\u00e4rvetenskapliga \u00e4mnen som humanekologi och om ursprungsbefolkningar som l\u00e5g n\u00e4rmast den id\u00e9n jag hade om att f\u00f6rs\u00f6ka “r\u00e4dda v\u00e4rlden”. N\u00e4stan alla i klassen var med i extremv\u00e4nstern eller r\u00f6stade p\u00e5 milj\u00f6partiet. Jag ocks\u00e5. N\u00e4r universitetskursen planerades att l\u00e4ggas ner gjorde vi uppror och fick som vi ville. Vi t\u00e4nkte \u00e5terta friheten fr\u00e5n de rika och m\u00e4ktiga som styr systemet. Och utbilda v\u00e4rlden.<\/p>\n

Men samtidigt l\u00e4rde jag mig om verkligheten utanf\u00f6r den akademiska v\u00e4rlden som var separerad fr\u00e5n den. Jag hade tillsammans med min fd. s\u00e5lt hantverk p\u00e5 gatan och f\u00e5tt 100% betalt f\u00f6r det utan att betala skatt eller skaffa n\u00e5got tillst\u00e5nd. Det k\u00e4ndes bra att beh\u00e5lla 100% av vad vi hade tj\u00e4nat ihop. Ibland tj\u00e4nade vi 50 kr och d\u00e5 r\u00e4ckte det till var sin falafel. Eller s\u00e5 hade vi tur med n\u00e5gon turist som ville k\u00f6pa presenter och d\u00e5 fick vi kanske ihop 500 kr som vi kunde leva p\u00e5 ett par dar beroende p\u00e5 hur vi hush\u00f6ll med dem.<\/p>\n

N\u00e4r jag sedan vuxit ur studierna som inte skulle ge mig jobb och g\u00e5tt in i en annan fas i mitt liv, en smula mer vuxen och mer v\u00e4rldsvan, b\u00f6rjade jag inse att det inte beh\u00f6vdes n\u00e5gra studier alls f\u00f6r att kunna f\u00f6rs\u00f6rja sig om man tog ansvar. Jag jobbade ihop med min nuvarande man i England som b\u00f6rjade med ett par l\u00e5dor pashminasjalar<\/a> under s\u00e4ngen i f\u00f6r\u00e4ldrahemmet. Vi hj\u00e4lptes \u00e5t s\u00e5 att det lilla f\u00f6retaget kunde v\u00e4xa och vi kunde expandera till 3 verksamheter och 2 l\u00e4nder. Ingen av oss hade n\u00e5gon speciell kunskap. Ingen alls faktiskt. Vi improviserade och tog reda p\u00e5 hur man skulle l\u00f6sa ett problem n\u00e4r det uppstod. Efter 3 \u00e5r i England flyttade vi tillbaka till Sverige d\u00e5 jag hade “heml\u00e4ngtan” och min man f\u00f6redrog naturen och utrymmet som fanns d\u00e4r.<\/p>\n

F\u00f6r att kunna l\u00e4gga energi p\u00e5 det som skulle bringa in en st\u00f6rre inkomst anst\u00e4llde vi personer f\u00f6r att ta hand om de vardagliga uppgifterna, som tex kundservice samt att packa och skicka saker. D\u00e5 uppt\u00e4ckte vi hur dyrt det var att anst\u00e4lla. Det r\u00e4ckte inte med att vi bidrog till samh\u00e4llet genom att ge n\u00e5gon ett jobb. Vi skulle dessutom bli bestraffade genom att betala n\u00e4stan en tredjedel i arbetsgivaravgift f\u00f6r ens kunna anst\u00e4lla. Tillsammans med andra skatter \u00f6versteg skatterna v\u00e5ra egna levnadskostnader m\u00e5nga g\u00e5nger om. \u00c4ven v\u00e5ra anst\u00e4llda hade b\u00e4ttre inkomst \u00e4n oss f\u00f6r att vi skulle kunna f\u00e5 f\u00f6retaget att g\u00e5 runt. Jag b\u00f6rjade fundera p\u00e5 om det var rimligt att betala s\u00e5 mycket skatt f\u00f6r att \u00e5tnjuta de f\u00f6rdelar som fanns med att bo i Sverige. Och vart de skatterna skulle g\u00e5 f\u00f6r jag kunde i j\u00e4mf\u00f6relse aldrig spendera s\u00e5 mycket pengar p\u00e5 mig sj\u00e4lv som jag betalade i skatt.<\/p>\n

Vi levde ganska gott \u00e4nd\u00e5, alldeles lagom, och berikades med ett barn (och sedan 2 till). Jag uppt\u00e4ckte att jag inte visste n\u00e5gonting om barn och hur man skulle g\u00f6ra med dem. Ingen hade talat om i skolan hur man skulle g\u00f6ra f\u00f6r att amma, f\u00e5 ett barn att sova utan gr\u00e5t, och ta hand om dem. Det l\u00f6ste sig genom att jag “f\u00f6ljde instinkten” och h\u00f6rde talas om fredligt f\u00f6r\u00e4ldraskap och \u00f6sterrikisk ekonomi<\/a>.<\/p>\n

I samband med bank-krisen 2008 kom uppt\u00e4ckten att det inte var pengarna i sig som var onda – utan de som styrde \u00f6ver dem. Jag l\u00e4rde mig sm\u00e5tt om att pengar skapades ur ingenting och att vi vanliga d\u00f6dliga inte hade n\u00e5gon kontroll \u00f6ver dem. Det spelade ingen roll hur h\u00e5rt vi arbetade. De skulle \u00e4nd\u00e5 tappa sitt v\u00e4rde n\u00e4r makthavarna delade upp pengakakan i allt mindre bitar genom inflation och “l\u00e5n”. Pengar i sig \u00e4r ingenting. De \u00e4r bara papperslappar. Eller elektroniska l\u00e5tsas-l\u00f6ften.<\/p>\n

Det kr\u00f6p inp\u00e5 mig att hush\u00e5llning av resurser och hush\u00e5llning av barn har mycket gemensamt. Man investerar i n\u00e5got, till exempel driver ett f\u00f6retag d\u00e4r man k\u00f6per och s\u00e4ljer saker, och g\u00f6r man det r\u00e4tt f\u00e5r man en vinst. Den ska man investera igen s\u00e5 att verksamheten kan v\u00e4xa.<\/p>\n

Om man investerar i ett barn, ger barnet den k\u00e4rlek och det omh\u00e4ndertagande som kr\u00e4vs f\u00f6r att barnet ska m\u00e5 bra och utvecklas optimalt, d\u00e5 f\u00e5r man ocks\u00e5 ett resultat. Ett barn \u00e4r bokstavligt talat ett fr\u00f6 som s\u00e5s. Och som man s\u00e5r ska man sk\u00f6rda.<\/p>\n

Vi \u00e4r inte fria att \u00e5tnjuta resultaten av v\u00e5ra investeringar. Vare sig det g\u00e4ller n\u00e4r man skapar sitt eget v\u00e4rde efter det att man har plockat frukten fr\u00e5n tr\u00e4det fr\u00e5n fr\u00f6et man har s\u00e5tt och tagit hand om. Eller n\u00e4r man tar hand om sina barn och l\u00e5ter dem v\u00e4xa upp utan skolans indoktrinering och kontroll. N\u00e4r staten blandar sig in vill den reglera och beskatta f\u00f6r att ocks\u00e5 f\u00e5 sin del av just din kaka. B\u00e5de av resurserna och av barnen.<\/p>\n

Ekonomi och f\u00f6r\u00e4ldraskap handlar precis om att hush\u00e5lla. I ekonomin hush\u00e5ller vi med medel som h\u00e5ller oss levande. I f\u00f6r\u00e4ldraskapet hush\u00e5ller vi med livet. Allt handlar om prioriteringar. F\u00f6r vi f\u00f6ds alla med ungef\u00e4r lika stor andel tid att hush\u00e5lla med. Vi formas efter hur vi f\u00f6rdelar v\u00e5r tid och v\u00e5ra resurser och d\u00e4refter skapas v\u00e5ra karakt\u00e4rer och p\u00e5 s\u00e5 vis avg\u00f6rs f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r kommande generationer.<\/p>\n

Vissa f\u00f6ds med mer och andra med mindre. Vi kan inte v\u00e4lja v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar men vi kan \u00e4nd\u00e5 v\u00e4lja hur vi v\u00e4ljer v\u00e5ra liv oavsett hur taskig eller bra barndom vi har haft. Vad som spelar roll \u00e4r faktiskt HUR vi f\u00f6rdelar tiden och resurserna och balansen emellan. N\u00e5gra kanske tycker det \u00e4r viktigare att ha ett stort bekv\u00e4mt hus. Andra kanske v\u00e4rderar tiden med sin familj. N\u00e5gra har b\u00e5da och n\u00e5gra har ingenting. Livet \u00e4r ett spel d\u00e4r den som investerar klokt f\u00e5r avkastning och den som inte g\u00f6r det blir en f\u00f6rlorare.<\/p>\n

Vi \u00e4r f\u00e5ngar i v\u00e5rt eget system men har trots allt friheten att v\u00e4lja vad vi g\u00f6r med v\u00e5r tid. Det finns alltid ett val.<\/p>\n

————————————————————–
\nRekommenderad l\u00e4sning:<\/b><\/p>\n

www.mises.se<\/a>
\nVad \u00e4r anarkokapitalism?<\/a>
\nVad \u00e4r fredligt f\u00f6r\u00e4ldraskap?<\/a>
\nReflektioner om det naturliga, skolan och staten<\/a>
\nVem \u00e4ger barnet?<\/a>
\nMy libertarian lifestyle<\/a> (amerikansk blogg)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r 20 \u00e5r sedan skulle jag aldrig n\u00e5gonsin kunna f\u00f6rest\u00e4lla mig en framtid d\u00e4r jag skulle n\u00f6rda in mig i \u00d6sterrikisk ekonomi. Att lyssna p\u00e5 “The law” av Frederic Bastiat. Lusl\u00e4sa n\u00e4stan alla artiklar p\u00e5 Mises.se, g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar och \u00f6verhuvudtaget \u00e5tnjuta de f\u00f6rdelar kapitalismen f\u00f6r med sig. Jag var en s\u00e5dan som hatade pengar. […]\n","protected":false},"author":2,"featured_media":11199,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[74,78],"tags":[2,22,6],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8431"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8431"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8431\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media\/11199"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8431"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8431"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8431"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}