{"id":8446,"date":"2018-02-19T16:23:00","date_gmt":"2018-02-19T16:23:00","guid":{"rendered":"http:\/\/31.28.90.232\/~denandraresan198\/2018\/02\/tillbaka-till-byn-efter-3-ar\/"},"modified":"2019-03-08T20:24:10","modified_gmt":"2019-03-08T20:24:10","slug":"tillbaka-till-byn-efter-3-ar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.denandraresan.com\/2018\/02\/tillbaka-till-byn-efter-3-ar\/","title":{"rendered":"Tillbaka till byn efter 3 \u00e5r"},"content":{"rendered":"
\n<\/a><\/div>\n
\n<\/div>\n
\nEtt kort \u00e5terbes\u00f6k till det vackra hemlandet men under ytan finns den d\u00e4r l\u00f6mska tvingande konstruerade verkligheten. Allting ska vara s\u00e5 likformat. N\u00e4stan ingen annanstans \u00e4r allt, till och med tankarna, s\u00e5 likformade. Man ska ha den r\u00e4tta \u00e5sikten just d\u00e5. I framtiden kanske alla v\u00e4nder och tycker det nya som har best\u00e4mts n\u00e4r n\u00e5gon nyckelperson inte tycker det gamla \u00e4r r\u00e4tt l\u00e4ngre. Och man ska absolut inte ifr\u00e5gas\u00e4tta folks s\u00e4tt att uppfostra sina barn till att g\u00f6ra saker som de tycker att de m\u00e5ste g\u00f6ra f\u00f6r att det finns inom samh\u00e4llets gr\u00e4nser, \u00e4ven om det inneb\u00e4r v\u00e5ld och tv\u00e5ng.<\/div>\n
\n<\/div>\n
\nV\u00e5ld och tv\u00e5ng \u00e4r ju naturligt att anv\u00e4nda d\u00e4r mot de sm\u00e5 som inte kan f\u00f6rsvara sig eftersom de som anv\u00e4nder det \u00e4r s\u00e5 s\u00e4kra p\u00e5 sin sak och inte kommer vilja erk\u00e4nna sina fel. Som att tvinga alldeles f\u00f6r sm\u00e5 barn iv\u00e4g p\u00e5 f\u00f6rskolan. I m\u00e5nga kulturer hade detta setts som misshandel. “Vabruari” \u00e4r n\u00e5got som jag tror \u00e4r unikt f\u00f6r Sverige. \u00d6verallt var det hostiga och snoriga barn. Vi blev f\u00f6rkylda. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att det \u00e4r ekvationen m\u00e5nga m\u00e4nniskor p\u00e5 samma plats + stressen f\u00f6r barnen att separeras alldeles f\u00f6r tidigt fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4r anledningen till att det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga sjuka. Sj\u00e4lva ordet “f\u00f6rkylning” \u00e4r missvisande<\/a> d\u00e5 man inte blir sjuk av att bli kall. <\/div>\n
\n<\/div>\n
\nDen h\u00e4r resan handlade egentligen om tv\u00e5 bes\u00f6k, helt olika varann, men \u00e4nnu mer om min inre resa. Bort fr\u00e5n det gamla. Jag k\u00e4nner att jag har tappat min identitet efter att inte ha bott i Sverige p\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ng tid. 3 \u00e5r. Det var 3 \u00e5r sedan vi satte foten i orten d\u00e4r vi bodde innan vi l\u00e4mnade Sverige. Allt var sig s\u00e5 likt. Ljuden var likadana och k\u00e4nslan och s\u00e4ttet m\u00e4nniskorna var p\u00e5 men \u00e4nd\u00e5, \u00e4nd\u00e5 var det som att jag var frikopplad p\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt. Jag kan inte l\u00e4ngre relatera till den svenska vardagen nu n\u00e4r vi lever som vi g\u00f6r. Det \u00e4r som att befinna sig p\u00e5 en annan planet. Som att folk g\u00e5r omkring med osynliga bojor och g\u00f6r vad de g\u00f6r f\u00f6r att det \u00e4r f\u00f6rutbest\u00e4mt och inte f\u00f6r att det \u00e4r r\u00e4tt eller fel. <\/div>\n
\n<\/div>\n
\nJag kan inte heller relatera till r\u00f6tterna d\u00e5 jag varken \u00e4r svensk eller polsk och flera nyckelsl\u00e4ktingar \u00e4r borta fr\u00e5n v\u00e5ra liv. Vi bes\u00f6kte farmor och farfars grav 3 \u00e5r efter farmor gick bort. (ungef\u00e4r samtidigt som vi l\u00e4mnade landet). P\u00e5 senare tid har farmor gjort det jobb som andra personer i sl\u00e4kten borde ha gjort att finnas d\u00e4r f\u00f6r oss, f\u00f6r barnen, och kunna bolla livets stora fr\u00e5gor med. <\/div>\n
\n<\/div>\n
\nJag har funderat p\u00e5 att b\u00f6rja sl\u00e4ktforska f\u00f6r att ge v\u00e5r lilla familj en bakgrund och en ursprungskultur. Som det \u00e4r nu \u00e4r det en slags futiristisk ny kultur de f\u00e5r med sig d\u00e4r de \u00e4r “globala v\u00e4rldsmedborgare” som l\u00e4tt kommer in i nya kontexter men aldrig har en garanterad tillh\u00f6righet. Men de m\u00e5ste f\u00e5 veta var de kommer ifr\u00e5n. Idag \u00e4r de glada och trygga barn som inte har n\u00e5got att oroa sig f\u00f6r, ut\u00f6ver vad de l\u00e4skiga ljuden kan vara p\u00e5 n\u00e4tterna. Kanske tv\u00e4ttmaskinen \u00e4r p\u00e5. Eller n\u00e5gon promenerar f\u00f6rbi f\u00f6nstret. Ut\u00f6ver detta verkar det inte finnas n\u00e5got s\u00e4rskilt men i framtiden kanske de b\u00f6rjar fundera p\u00e5 deras egen bakgrund och vilka de \u00e4r egentligen. Fast vad vet jag, det \u00e4r kanske bara jag som har min egen identitetskris. Jag tror jag vet vad jag ska g\u00f6ra \u00e5t det. Vi kringvandrande nomader som \u00e4r \u00f6verallt och ingenstans. Vi som l\u00e4mnat och inte g\u00e5r tillbaka. Vi \u00e4r \u00e4nd\u00e5 ett “vi” vilket \u00e4r en “tribe” p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4nd\u00e5 och pionj\u00e4rer f\u00f6r ett nytt globalt s\u00e4tt att leva p\u00e5.<\/div>\n
\n<\/div>\n\n\n\n\n
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n
V\u00e5r senare del av den korta Sverige-vistelsen spenderades med goda v\u00e4nner. Jag och min man kom p\u00e5 att det var alla hj\u00e4rtans dag n\u00e4r cafe-bitr\u00e4det st\u00e4llde fram blommor p\u00e5 bordet.Vi delade p\u00e5 en enorm kanelbulle och drack kaffe. Med bebis bara. S\u00e5 mycket dejt det kan bli med 3 sm\u00e5 nomadbarn.<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

<\/p>\n\n\n\n\n
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n
Jag saknar vildheten. Den har en fast punkt i mitt hj\u00e4rta. Jag beh\u00f6ver komma hit och andas. Kanske lite oftare \u00e4n vart 3:e \u00e5r.<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n
\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett kort \u00e5terbes\u00f6k till det vackra hemlandet men under ytan finns den d\u00e4r l\u00f6mska tvingande konstruerade verkligheten. Allting ska vara s\u00e5 likformat. N\u00e4stan ingen annanstans \u00e4r allt, till och med tankarna, s\u00e5 likformade. Man ska ha den r\u00e4tta \u00e5sikten just d\u00e5. I framtiden kanske alla v\u00e4nder och tycker det nya som har best\u00e4mts n\u00e4r n\u00e5gon […]\n","protected":false},"author":2,"featured_media":11093,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[104,78],"tags":[22,6],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8446"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8446"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8446\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media\/11093"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8446"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8446"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8446"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}