{"id":8604,"date":"2016-01-29T14:33:00","date_gmt":"2016-01-29T14:33:00","guid":{"rendered":"http:\/\/31.28.90.232\/~denandraresan198\/2016\/01\/forlang-livet-genom-att-resa\/"},"modified":"2019-03-08T20:24:34","modified_gmt":"2019-03-08T20:24:34","slug":"forlang-livet-genom-att-resa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.denandraresan.com\/2016\/01\/forlang-livet-genom-att-resa\/","title":{"rendered":"F\u00f6rl\u00e4ng livet genom att resa!"},"content":{"rendered":"\n\n\n\n
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n
Har du t\u00e4nkt p\u00e5 vad du minns av din barndom och var dina mest starka munnen kommer fr\u00e5n?<\/i><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

F\u00f6r min del \u00e4r minnena fr\u00e5n t\u00e5gresan till Schweiz med pappa n\u00e4r jag var fem \u00e5r det som \u00e4r starkast – n\u00e4r t\u00e5get susade igenom de l\u00e4skigt l\u00e5nga alptunnlarna. Och vandringen som k\u00e4ndes som den aldrig tog slut genom sn\u00f6 och b\u00e4ckar i fj\u00e4llen p\u00e5 sommaren som 4-\u00e5ring. Strand-dagar med mormor i Polen under sommarlovet. Julaftnar p\u00e5 landet utanf\u00f6r Stockholm med midnattsturer p\u00e5 l\u00e4ngdskidor med fotogenlyktor genom skogen. Ny\u00e5rsaftnar hos farmor i G\u00f6teborg med utsikt \u00f6ver GP-husets fyrverkerier ackompanjerat med klenetter, fondue och julmust.<\/p>\n

Minnena \u00e4r av korta h\u00e4ndelserika tillf\u00e4llen.<\/b> P\u00e5 platsen d\u00e4r jag har spenderat mest tid – p\u00e5 dagis och i skolan – har jag inte s\u00e5 m\u00e5nga minnen om man inte r\u00e4knar med saker som sticker ut som till exempel skolutflykter. Allt annat flyter ihop. Denna period i en statlig institution varade hela 17 \u00e5r vilket motsvarar ungef\u00e4r halva mitt liv och var v\u00e4l mest sl\u00f6seri med tid s\u00e5h\u00e4r i efterhand.
\n<\/a>
\nAnledningen till att jag mindes skolloven snarare \u00e4n sj\u00e4lva skoltiden var f\u00f6r att upprepningar helt enkelt inte skapar minnen. Men det g\u00f6r erfarenheter. V\u00e5r tidsuppfattning drivs av intryck och upplevelser av det som \u00e4r nytt och obekant. Allra mest saktar tiden ner under livshotande upplevelser. Min teori \u00e4r att de starka minnena av trauman skapas f\u00f6r att hj\u00e4rnan ska minnas och hindra att h\u00e4ndelsen upprepas. N\u00e4r jag var liten kraschade<\/a> min mamma och jag med ett flygplan. En ganska ovanlig h\u00e4ndelse d\u00e4r utg\u00e5ngen borde ha varit d\u00f6den. Men det var det inte. Jag kan k\u00e4nna doften av fotogenet fortfarande. Lukten n\u00e4r jag boardar ett flygplan f\u00e5r mig att minnas h\u00e4ndelserna i detalj. Tystnaden och acceptansen av vad som skulle h\u00e4nda. Grangrenarna som stack in fr\u00e5n sprickan under mina f\u00f6tter. Kanandet p\u00e5 sn\u00f6n. Hjulet som br\u00f6ts av och studsade p\u00e5 det m\u00e4rkliga vita som var d\u00e4r som inte skulle vara d\u00e4r och uppvaknandet fr\u00e5n det koma-liknande tillst\u00e5ndet vi befann oss i. H\u00e4ndelsen har etsat fast sig s\u00e5 starkt i mitt minne att jag minns det som att det h\u00e4nde ig\u00e5r. Jag minns n\u00e4stan inget annat fr\u00e5n den tidsperioden. Det var som att det andra inte hade n\u00e5gon betydelse. Det \u00e4r m\u00e4rkligt det d\u00e4r. P\u00e5 s\u00e4tt och vis s\u00e5 har de d\u00e4r fem minuterna i mitt liv str\u00e4ckt ut min tidsuppfattning rej\u00e4lt. Man har forskat p\u00e5 tidsuppfattningen och uppt\u00e4ckt att hj\u00e4rnan anv\u00e4nder alla resurser den kan<\/a> i livshotande situationer och i livet med dagliga rutiner beter den sig tv\u00e4rtom. Tiden fungerar som ett slags utstr\u00e4ckningsbart gummi-band i v\u00e5ra sinnen.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 det fungerar n\u00e4r man reser ocks\u00e5<\/b>. Resandet g\u00f6r s\u00e5 att man transporteras bort fr\u00e5n vardagliga rutiner. Jag gjorde min allra f\u00f6rsta resa \u00f6ver Atlanten sj\u00e4lv n\u00e4r jag var 17 \u00e5r f\u00f6r att som dykare delta i volont\u00e4rarbete genom att r\u00e4kna djurlivet bland korallreven utanf\u00f6r Belize. \u00d6gonblicket fr\u00e5n dess att jag satte mig p\u00e5 det flygplanet tills dess att jag fl\u00f6g tillbaka var som en v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande ber\u00e4ttelse med m\u00e5nga starka upplevelser. Att bo p\u00e5 en “riktig” \u00f6de \u00f6 i tv\u00e5 m\u00e5nader. Att l\u00e4ra sig dyka. M\u00e4nniskorna som jag l\u00e4rde k\u00e4nna p\u00e5 de sm\u00e5 \u00f6arna och de \u00e4ventyr jag var med om d\u00e4r. Resan k\u00e4ndes som en surrealistisk ber\u00e4ttelse fr\u00e5n och med det att jag kom tillbaka till det vanliga livet. Tiden under resan hade str\u00e4ckts ut men denna g\u00e5ng inte av livshotande upplevelser. Jag blev upplyst av resandet. Och ville ha mer.. F\u00f6r livet.<\/p>\n

Efter skolan kom “vuxenlivet”<\/b> och fasan att hamna i de rutiner som tr\u00e4nats in under skoltiden. Jag tog vanliga jobb som jag sedan sade upp mig fr\u00e5n efter ett par m\u00e5nader d\u00e5 det helt enkelt var f\u00f6r tr\u00e5kigt. Jag studerade tills dess att studerandets rutin ocks\u00e5 blev tr\u00e5kig. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att krydda livet var med sm\u00e5 \u00e4ventyr p\u00e5 plats n\u00e4r jag inte gav mig iv\u00e4g p\u00e5 resorna. En resa beh\u00f6ver inte vara till en avl\u00e4gsen plats utan en resa kan g\u00e5 till en plats runt h\u00f6rnet d\u00e4r man bor ocks\u00e5. M\u00e4nniskor fr\u00e5n de fr\u00e4mmande sp\u00e4nnande kulturerna man vill bes\u00f6ka kan finnas i den n\u00e4rmsta staden. Traditioner och matkultur man vill utforska kan finnas d\u00e4r med. Liksom ett rikt djurliv i v\u00e5r nordiska djungel. Det \u00e4r bara det d\u00e4r att se till att man inte f\u00e5 dagarna att se likadana ut. Att varje dag blir s\u00e5 lika att man pl\u00f6tsligt blir f\u00f6rv\u00e5nad att det just g\u00e5tt en vecka, en m\u00e5nad, ett \u00e5r till. Man kan nog r\u00e4kna med att bli minst 80 \u00e5r om man har n\u00e5gorlunda god h\u00e4lsa. S\u00e5 vad \u00e4r den tiden till om man bara ska l\u00e5ta \u00e5ren g\u00e5 och inte g\u00f6r n\u00e5got med dem? Det k\u00e4ndes inte som det var n\u00e5got f\u00f6r mig. D\u00e4rf\u00f6r blev jag egenf\u00f6retagare s\u00e5 att jag kunde jobba och vara ledig n\u00e4r jag ville och g\u00f6ra rum f\u00f6r minst en eller tv\u00e5 l\u00e5nga \u00e4ventyrs-ber\u00e4ttelser i mitt liv tillsammans med min partner.
\n
<\/b>
\nN\u00e4r vi fick barn <\/b>trodde vi att det var slut p\u00e5 resandet. Det var det intrycket vi hade f\u00e5tt av omgivningen. “Passa p\u00e5 och res nu f\u00f6r n\u00e4r ni f\u00e5r barn blir det jobbigt och d\u00e5 f\u00e5r ni anpassa er efter dagis och skola”. Vi trodde p\u00e5 det h\u00e4r mantrat tills dess att v\u00e5rt andra barn kom och d\u00e5 hade vi varit frustrerade att vi inte \u00e5kt p\u00e5 n\u00e5gon l\u00e4ngre resa under mer \u00e4n 3 \u00e5r. I samband med att det var besv\u00e4rligt f\u00f6r oss att driva f\u00f6retaget fr\u00e5n Sverige och att vi tycker tv\u00e5nget att g\u00e5 i skola var omoraliskt best\u00e4mde vi oss f\u00f6r att g\u00f6ra situationen till v\u00e5r f\u00f6rdel. Det gick helt enkelt inte att inte leva dr\u00f6mmen. D\u00e4r var det best\u00e4mt att v\u00e5r familj minsann inte skulle fastna i rutin-tr\u00e4sket och bli medvetna om det n\u00e4r det var f\u00f6r sent. Vi kunde faktiskt f\u00f6rverkliga dr\u00f6mmen om det eviga resandet. NU. F\u00f6r det \u00e4r inte s\u00e5 stor risk att det blir av om man skjuter upp det. M\u00f6jligheten till valfrihet f\u00f6r barnen att kunna v\u00e4lja hur deras utbildning ska se ut, och att det skulle bli enklare att driva f\u00f6retaget gjorde att vi besl\u00f6t oss f\u00f6r att g\u00f6ra det och planera f\u00f6r det direkt.<\/p>\n\n\n\n\n
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n
F\u00e5 nya perspektiv och l\u00e4r k\u00e4nna dig sj\u00e4lv b\u00e4ttre genom resandet!<\/i><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n


Nu har det g\u00e5tt ett \u00e5r<\/b> sedan vi tog steget och s\u00e5lde v\u00e5rt hus och l\u00e4mnade Sverige. Varje familjemedlem har anpassat sig p\u00e5 sitt s\u00e4tt till det nya livet och kan vara med om att ta beslut om vad n\u00e4sta \u00e4ventyr ska handla om. Varje dag \u00e4r unik. Varje plats \u00e4r ett nytt kapitel i v\u00e5ra liv. Ingenting \u00e4r n\u00e5gonsin tr\u00e5kigt mer. Och skulle vi ana att det skulle bli det s\u00e5 byter vi sammanhang och p\u00e5b\u00f6rjar en ny ber\u00e4ttelse. Det allra b\u00e4sta \u00e4r nog att man genom att man f\u00e5r nya sammanhang st\u00e4ndigt berikas och utvecklar sig till en b\u00e4ttre person varje dag med en vidare f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur v\u00e4rlden fungerar och hur man ska kunna f\u00f6rh\u00e5lla sig till den och ge de b\u00e4sta m\u00f6jligheterna till n\u00e4sta generation att f\u00f6rb\u00e4ttra den. Livet \u00e4r inte bara en resa utan faktiskt flera. Ju fler du tar desto l\u00e4ngre blir ditt liv!<\/b><\/p>\n\n\n\n\n
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n
Vad \u00e4ldsta sonen tycker om resandet.<\/i><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

Tycker du att texten var inspirerande? Dela <\/b>hemskt g\u00e4rna med dig av inl\u00e4gget s\u00e5 att det kanske kan inspirera n\u00e5gon annan. Tycker du att n\u00e5got som jag skrev var sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 eller har synpunkter? Kommentera<\/b> g\u00e4rna i kommentarsf\u00e4ltet nedan s\u00e5 svarar jag.<\/i><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Har du t\u00e4nkt p\u00e5 vad du minns av din barndom och var dina mest starka munnen kommer fr\u00e5n? F\u00f6r min del \u00e4r minnena fr\u00e5n t\u00e5gresan till Schweiz med pappa n\u00e4r jag var fem \u00e5r det som \u00e4r starkast – n\u00e4r t\u00e5get susade igenom de l\u00e4skigt l\u00e5nga alptunnlarna. Och vandringen som k\u00e4ndes som den aldrig tog […]\n","protected":false},"author":2,"featured_media":9433,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[77],"tags":[4],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8604"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8604"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8604\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media\/9433"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8604"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8604"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8604"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}