{"id":8655,"date":"2015-04-23T02:46:00","date_gmt":"2015-04-23T02:46:00","guid":{"rendered":"http:\/\/31.28.90.232\/~denandraresan198\/2015\/04\/att-overvinna-flygskracken-om-sa-bara\/"},"modified":"2019-03-08T20:24:40","modified_gmt":"2019-03-08T20:24:40","slug":"att-overvinna-flygskracken-om-sa-bara","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.denandraresan.com\/2015\/04\/att-overvinna-flygskracken-om-sa-bara\/","title":{"rendered":"Att \u00f6vervinna flygskr\u00e4cken om s\u00e5 bara f\u00f6r en dag"},"content":{"rendered":"
\n
\n<\/a><\/div>\n

\nTittar ut genom ett flygplansf\u00f6nster i frid.  Det har jag inte kunnat g\u00f6ra p\u00e5 l\u00e4nge. Under l\u00e5ng tid hj\u00e4rtklappning och hoppauturkroppenk\u00e4nsla.  Minnena av olyckan<\/a> (l\u00e4nk till p3 dokument\u00e4r till intervju med mig och n\u00e5gra andra)  som jag p\u00e5minns om varje g\u00e5ng planet hoppar till eller jag h\u00f6r n\u00e5got motorljud som inte h\u00f6r till. Kanske den konstanta tr\u00f6ttheten som g\u00f6r sitt d\u00e4r saker n\u00e4stan inte spelar n\u00e5gon roll.  Tre timmars s\u00f6mn inatt d\u00e5 jag hade sv\u00e5rt att komma till ro innan den f\u00f6rsta (tidiga) flygningen. K\u00e4nslan att det \u00e4r surrealistiskt.  Inte p\u00e5 riktigt.<\/p>\n

<\/a>
\nInnan vi gick ombord p\u00e5 Airasiaplanet ropades mitt namn upp i h\u00f6gtalarna.  S\u00f6mndrucken som jag var trodde jag att jag kanske hade gl\u00f6mt mitt pass i s\u00e4kerhetskontrollen.  Men nej.  Jag fick veta att jag skulle l\u00e4mna Paul och pojkarna och “f\u00f6lja med” dem. Knappast f\u00f6lja d\u00e5 jag skulle ha valt att inte f\u00f6lja om det hade varit ett alternativ. S\u00e5 jag \u00e5kte ner med kvinnan i uniformen i en hiss och sen i ett d\u00e5ligt belyst betongvalv l\u00e4ngst ner under flygplatsen i Chennai.  Slutet av den ledde till en stor sal full av m\u00e4n i milit\u00e4ra uniformer,  d\u00e4r det fanns f\u00f6rh\u00f6rsrum och unders\u00f6kningsbord och v\u00e4skor. <\/p>\n

Hade n\u00e5gon stoppat n\u00e5got i min v\u00e4ska n\u00e4r jag inte sett?  Var tanken som ringde i mitt huvud.  Det hade varit fullt m\u00f6jligt att jag inte hade m\u00e4rkt eftersom jag var s\u00e5 tr\u00f6tt. <\/p>\n

En barsk milit\u00e4r svingade upp pojkarnas v\u00e4ska p\u00e5 unders\u00f6kningsbordet och sa p\u00e5 ett otrevligt s\u00e4tt att jag skulle \u00f6ppna den vilket jag s\u00e5klart gjorde.  “har du n\u00e5got elektroniskt i den?” fr\u00e5gade han varp\u00e5 jag svarade att barnens lilla uggleficklampa skulle finnas i n\u00e5gon av v\u00e5ra v\u00e4skor men jag visste inte vilken.  Det var det enda jag kunde komma p\u00e5 just d\u00e5.  Mannen fr\u00e5gade fem g\u00e5nger p\u00e5 olika s\u00e4tt var ficklampan var men jag kunde inte hitta den i den v\u00e4skan. Mannen bad mig \u00f6ppna necess\u00e4ren d\u00e5 f\u00f6rem\u00e5let som de misst\u00e4nkte fanns i den.  Just det ja,  d\u00e4r var v\u00e5ra fyra elektriska tandborstar.  Och det var precis dem som de trodde var en bomb.  Jag visade hur alla tandborstarna fungerade.  De kanske inte hade sett n\u00e5gra s\u00e5dana f\u00f6rut.  Jag blev ocks\u00e5 genoms\u00f6kt av en kvinnlig polis i ett f\u00f6rh\u00f6rsrum. <\/p>\n

Det m\u00e4rkliga att som sm\u00e5barnsmamma ikl\u00e4dd vanliga kl\u00e4der och utan konstigt beteende vara misst\u00e4nkt som bombkvinna!<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4gen tillbaka sm\u00e5pratade jag med kvinnan i uniformen och blev sedan \u00e5terf\u00f6renad med resten av familjen.<\/p>\n

Planet startade och jag k\u00e4nde ingenting.  S\u00e5g bara husen bli mindre och mindre och molntussarna komma emot mig. K\u00e4nslan av surrealism och att det inte \u00e4r verkligt. Den k\u00e4nslan gjorde att pulsen inte h\u00f6jdes och att skr\u00e4cken inte infann sig vilket jag hade pl\u00e5gats av i n\u00e4stan ett decennium. T\u00e4nka overklighet ja. Testa det ni som k\u00e4nner den skr\u00e4cken.<\/p>\n

\n<\/div>\n
\nJag hade ju varit med om n\u00e5got som inte borde ha h\u00e4nt och som jag inte borde ha \u00f6verlevt.  Just d\u00e4rf\u00f6r hade jag inte varit r\u00e4dd f\u00f6r det var s\u00e5 overkligt att det n\u00e4stan inte h\u00e4nt. Vad som hade v\u00e4ckt min r\u00e4dsla var det att m\u00f6tas med n\u00e5got som var verkligt och som p\u00e5minde mig.  F\u00f6r lite mer \u00e4n 9 \u00e5r sen tog jag en kurs i fallsk\u00e4rmshoppning.  Det var n\u00e5got som jag alltid velat g\u00f6ra.  T\u00e4nk att f\u00e5 vingar p\u00e5 4000 meters h\u00f6jd om s\u00e5 bara f\u00f6r 60 sekunder!  Vid 3:e hoppet uppt\u00e4ckte jag att n\u00e5got inte var som det ska.  Efter att ha utl\u00f6st sk\u00e4rmen trodde jag att jag hallucinerade trasslet jag s\u00e5g.  Marken kom snabbare emot mig \u00e4n den skulle s\u00e5 jag drog reserven. Jag f\u00f6ll igen.  Denna g\u00e5ng gjorde sig d\u00f6dsskr\u00e4cken som jag k\u00e4nde vid flygplanskraschen sig p\u00e5mind.  Reservsk\u00e4rmen gjorde vad den skulle fast det blev en h\u00e5rd landning p\u00e5 en stenig \u00e5ker.  Ingen big deal om man hoppar fallsk\u00e4rm och inte har n\u00e5got trauma i bagaget.  Piloten fr\u00e5gade om jag ville med upp, i cockpit bara.  Klart jag h\u00e4ngde med.  Men d\u00e5 visste jag inte att han skulle st\u00f6rtdyka f\u00f6r att spara p\u00e5 br\u00e4nslet efter att alla andra hoppat ut.  Och jag sade inget om kraschen f\u00f6rr\u00e4n vi landat n\u00e4r jag var helt traumatiserad. Efter det gjorde jag ett hopp till.  Jag ville mer men k\u00e4nde inte att jag klarade det. Efter det kom flygr\u00e4dslan p\u00e5 riktigt. <\/div>\n

V\u00e4l framme i Kuala lumpurs budgetflygplats KLIA2 m\u00e4rkte vi att mycket h\u00e4nt sedan f\u00f6rra \u00e5ret vi var h\u00e4r d\u00e5 det d\u00e5 var som en stor  trist hangarbyggnad.  Nu hade de renoverat f\u00e4rdigt s\u00e5 det fanns gott om f\u00f6r dyra aff\u00e4rer,  restauranger och lekarea.  De tre timmarna vi var fast h\u00e4r gick fort. <\/p>\n

Jag best\u00e4llde en hainanesisk kycklingcurry fr\u00e5n den enda restaurangen som tog kort som hette “rice chicken” och bara s\u00e5lde ris och kycklingr\u00e4tter.  N\u00e4r de serverade p\u00e5 min bricka blev jag pl\u00f6tsligt attackerad av en indisk gubbe som grabbade tag i den och som insisterade att den var hans och att den var vegetarisk.  Han var helt galen (s\u00e5 som m\u00e5nga indier \u00e4r) men i Indien \u00e4r s\u00e5dant p\u00e5fluget beteende och m\u00e5nga konstigheter s\u00e5 vanliga att man blir van vid dem. <\/p>\n

Malaysia och s\u00e4rskilt kuala lumpur och johor \u00e4r modernt och “normalt”  (i det h\u00e4r fallet menar jag RENT och vanligt beteende bland m\u00e4nniskor) s\u00e5 den h\u00e4r mannens s\u00e4tt stod verkligen ut.  Efter att ha f\u00f6rsvarat min bricka med personalens hj\u00e4lp och efter att insistera att det inte fanns n\u00e5got vegetariskt p\u00e5 menyn och ha visat mannen den indiska restaurangen bredvid gav han sig till sist. <\/p>\n

Den bl\u00e5a himlen med sm\u00e5 vita moln byttes ut mot regn och \u00e5skmoln. <\/p>\n

Jag placerades bredvid en flygr\u00e4dd fransyska. Vi stirrade b\u00e5da oroligt ut \u00f6ver blixtarna framf\u00f6r oss vid startbanan.  Ist\u00e4llet f\u00f6r att vilja hoppa ut ur min kropp av skr\u00e4ck fann jag mig lugnt f\u00f6rklara piloternas man\u00f6vrar som tex den kraftiga sv\u00e4ngen p\u00e5 n\u00e4stan 180c precis n\u00e4r planet hade lyft,  f\u00f6r att undvika det blixtrande \u00e5skmolnet. Vi pratade om AirAsiaolyckan varp\u00e5 jag sa att de f\u00f6rhoppningsvis l\u00e4rt sig av misstaget och sannolikheten att samma inte skulle h\u00e4nda igen med samma flygbolag,  p\u00e5 samma plats,  och under samma omst\u00e4ndigheter. <\/p>\n

Och sist men inte minst sannolikheten att vara med i tv\u00e5 flygplanskrascher vilket \u00e4r ber\u00e4knat till en p\u00e5 tre miljarder!  Jag tror lugnet lade sig n\u00e4r jag ber\u00e4ttade att Paul ser mig som hans f\u00f6rs\u00e4kring mot flygplanskrascher.  Blixtarna fortsatte att lysa upp himlen under hela f\u00e4rden.  Den k\u00e4nslan att inte tro att man klarar sig eller ej,  att inte tro p\u00e5 det f\u00f6rr\u00e4n det \u00e4r \u00f6ver, den \u00e4r dock kvar.  Det gick \u00f6ver och nu \u00e4r det dags f\u00f6r ett nytt kapitel p\u00e5 denna resa.  Bali.<\/p>\n

<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tittar ut genom ett flygplansf\u00f6nster i frid.  Det har jag inte kunnat g\u00f6ra p\u00e5 l\u00e4nge. Under l\u00e5ng tid hj\u00e4rtklappning och hoppauturkroppenk\u00e4nsla.  Minnena av olyckan (l\u00e4nk till p3 dokument\u00e4r till intervju med mig och n\u00e5gra andra)  som jag p\u00e5minns om varje g\u00e5ng planet hoppar till eller jag h\u00f6r n\u00e5got motorljud som inte h\u00f6r till. Kanske den konstanta tr\u00f6ttheten […]\n","protected":false},"author":2,"featured_media":8756,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[131,128,129,80],"tags":[59,56,57,8],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8655"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8655"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8655\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media\/8756"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8655"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8655"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.denandraresan.com\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8655"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}